”Man får gå tillbaka till Olof Palme för att hitta en så tydlig vänsterlinje i socialdemokraterna som i Juholts linjetal”, skriver Aron Etzler i dagens Flamman.
Jag skulle nog vilja hävda att om den vänsterlinjen ska genomföras med denna ekonomiska politik så kommer det inte att bli mycket av det jag kallar vänsterpolitik.
Med DN-artikeln om vilken ekonomisk politik vi kan förvänta oss har Håkan Juholt bäddat för att linjetalets eftermäle kommer att beskrivas som ett prov på synnerligen demagogiskt skitprat.
31 mars 2011
28 mars 2011
Vår ekonomism skymmer
Efter torsdagens lunch med två vänsterpartiriksdagsledamöter är jag ännu mer förvissad om att min tes tyvärr stämmer. Vi är så ekonomistiska att vi har svårt att se annat än de ekonomiska konsekvenserna av Reinfeldtregeringens högerpolitik.
Vänsterpartiets agerande mot regeringens införande av de maximalt 75 möjliga deltidsstämplingsdagarna är ett uttryck för Vänsterpartiets ekonomism. Regeringens förändringar som gällt fr.o.m. 8 april 2008 har framförallt lett till tre konsekvenser.
När jag kollat vad partiet gjort i riksdagen kan jag konstatera att Vänsterpartiets ledamöter i riksdagen bara upptäckt de två första konsekvenserna. Hade partiet däremot upptäckt den tredje konsekvensen och angripit Alliansregeringens för att de förvägrar arbetslösa samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete, då tror jag att regeringen hade haft väldigt svårt att försvara sina deltidsarbetslöshetsregler.
Alliansregeringen har haft som mål att försämra de ekonomiska villkoren för arbetslösa. Det har de ju också fått majoriteten av väljarna med på. Däremot tror jag inte att deras väljare har gått med på att arbetslösa skulle berövas sina demokratiska rättigheter.
Frågan är: i hur många fler politiska spörsmål skymmer vår ekonomism möjligheterna till förändring?
Vänsterpartiets agerande mot regeringens införande av de maximalt 75 möjliga deltidsstämplingsdagarna är ett uttryck för Vänsterpartiets ekonomism. Regeringens förändringar som gällt fr.o.m. 8 april 2008 har framförallt lett till tre konsekvenser.
- Deltidsarbetslösheten har sjunkit på bekostnad av att fler, framförallt kvinnor, tvingats acceptera att deras deltid har fått bli deras ”heltidsmått”.
- För att klara sin försörjning har deltidsarbetslösa tvingats sluta sin deltid för att bli arbetslösa på heltid.
- Arbetslösa som är politisk-, fackligt- eller föreningsförtroendevalda på deltid har efter 75 deltidsarbetslöshetsdagar i praktiken inte samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete i Alliansregeringens Sverige.
När jag kollat vad partiet gjort i riksdagen kan jag konstatera att Vänsterpartiets ledamöter i riksdagen bara upptäckt de två första konsekvenserna. Hade partiet däremot upptäckt den tredje konsekvensen och angripit Alliansregeringens för att de förvägrar arbetslösa samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete, då tror jag att regeringen hade haft väldigt svårt att försvara sina deltidsarbetslöshetsregler.
Alliansregeringen har haft som mål att försämra de ekonomiska villkoren för arbetslösa. Det har de ju också fått majoriteten av väljarna med på. Däremot tror jag inte att deras väljare har gått med på att arbetslösa skulle berövas sina demokratiska rättigheter.
Frågan är: i hur många fler politiska spörsmål skymmer vår ekonomism möjligheterna till förändring?
27 mars 2011
22 mars 2011
Demokratitiden är slut – sorti idag
När jag i helgen träffade den forne folkpartiledaren, Bengt Westerberg, berättade jag att jag vid dagens fullmäktigesammanträde tvingas säga ifrån mig två uppdrag på grund av att hans kompisar i regeringen inte vill att arbetslösa ska ha samma demokratiska rättigheter som de som har jobb. Westerberg hade svårt att tro på min berättelse.
Inte hade jag tänkt mig att några borgarbrackor skulle bestämma när jag skulle sluta jobba parlamentariskt. Men på grund av att Alliansregeringen infört regelverk i arbetslöshetsförsäkringen som innebär att arbetslösa deltidspolitiker i praktiken förlorar sina demokratiska rättigheter efter 75 deltidsarbetslöshetsdagar tvingas jag idag avveckla uppdraget som vice ordförande i kulturnämnden och uppdraget som ledamot i demokratiberedningen.
Trots att jag, så länge jag är arbetslös, inte kan gå på fullmäktigesammanträdena efter dagens sammanträde tänker jag sitta kvar som ledamot så länge som platsen kan fyllas av en ersättare.
Mina fem återstående demokratidagar tänker jag spara till dess min sista fullmäktigemotion behandlas, en motion som ännu inte är skriven.
Bevars kan en ändå skratta åt Alliansregeringens demokratipraktik. Ty att på grund av Reinfeldtregeringens inskränkningar i mina demokratiska rättigheter tvingas säga ifrån sig uppdraget som ledamot i Skellefteå kommuns demokratiberedning. Det tycker jag är riktigt lustigt. Och riktigt roligt blir det när jag tänker på liberala stollar som från piedestaler skroderar om den liberala demokratins förträfflighet.
Skratta kan jag däremot inte göra när det gäller Vänsterpartiets partistyrelses och riksdagsgrupps likgiltighet visavi högerregeringens inskränkningar av arbetslösas demokratiska rättigheter. Jag har i tidigare bloggar föreslagit att de ska erkänna att de aldrig begripit frågan.
Halsstarrigt har Lars Ohly m.fl. påstått att partiet visst engagerat sig. Trots det har ingen kunnat leverera någon länk till en webbsida som förtäljer att Vänsterpartiet gjort något. I dagens nollor- och ettorvärld borde det vara omöjligt att det påstådda engagemanget inte skulle ha gett något digitalt avtryck.
Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Med tanke på med vilken sinnrik djävlighet som Reinfeldtregeringen utformat sina utanförskapande deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen så är det inte något nedköp att erkänna: vi har inte begripit frågan.
Det borde Vänsterpartiets partistyrelse/riksdagsgrupp göra eller så skicka länkarna till de webbsidor som berättar att de begripit frågan och jobbat med spörsmålet.
Mina tidigare bloggar i ämnet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
Inte hade jag tänkt mig att några borgarbrackor skulle bestämma när jag skulle sluta jobba parlamentariskt. Men på grund av att Alliansregeringen infört regelverk i arbetslöshetsförsäkringen som innebär att arbetslösa deltidspolitiker i praktiken förlorar sina demokratiska rättigheter efter 75 deltidsarbetslöshetsdagar tvingas jag idag avveckla uppdraget som vice ordförande i kulturnämnden och uppdraget som ledamot i demokratiberedningen.
Trots att jag, så länge jag är arbetslös, inte kan gå på fullmäktigesammanträdena efter dagens sammanträde tänker jag sitta kvar som ledamot så länge som platsen kan fyllas av en ersättare.
Mina fem återstående demokratidagar tänker jag spara till dess min sista fullmäktigemotion behandlas, en motion som ännu inte är skriven.
Bevars kan en ändå skratta åt Alliansregeringens demokratipraktik. Ty att på grund av Reinfeldtregeringens inskränkningar i mina demokratiska rättigheter tvingas säga ifrån sig uppdraget som ledamot i Skellefteå kommuns demokratiberedning. Det tycker jag är riktigt lustigt. Och riktigt roligt blir det när jag tänker på liberala stollar som från piedestaler skroderar om den liberala demokratins förträfflighet.
Skratta kan jag däremot inte göra när det gäller Vänsterpartiets partistyrelses och riksdagsgrupps likgiltighet visavi högerregeringens inskränkningar av arbetslösas demokratiska rättigheter. Jag har i tidigare bloggar föreslagit att de ska erkänna att de aldrig begripit frågan.
Halsstarrigt har Lars Ohly m.fl. påstått att partiet visst engagerat sig. Trots det har ingen kunnat leverera någon länk till en webbsida som förtäljer att Vänsterpartiet gjort något. I dagens nollor- och ettorvärld borde det vara omöjligt att det påstådda engagemanget inte skulle ha gett något digitalt avtryck.
Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Med tanke på med vilken sinnrik djävlighet som Reinfeldtregeringen utformat sina utanförskapande deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen så är det inte något nedköp att erkänna: vi har inte begripit frågan.
Det borde Vänsterpartiets partistyrelse/riksdagsgrupp göra eller så skicka länkarna till de webbsidor som berättar att de begripit frågan och jobbat med spörsmålet.
Mina tidigare bloggar i ämnet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
20 mars 2011
Körde över distriktsstyrelsen
Kanske var det argumentet om hur många kilometers promenerande, analyserande och funderande som låg bakom varje stavelse i motionens drygt 4 409 tecken med blanksteg som gjorde att Vänsterpartiet i Västerbottens årskonferens, mot distriktsstyrelsens vilja, biföll min motion Vår feminististiska praktik.Sammanfattningsvis berättar motionens brödtext om två kvinnoutbytarkonferenser i Vänsterpartiet i Västerbottens historia.
På bilden lyssnar deltagarna andäktigt på den gästande partistyrelseledamoten Anna Hövenmark som berättade vad vi ska tycka;–)
18 mars 2011
Skurkstämpelns krock med valhemligheten
Efter 40 års lönearbete har jag nu varit arbetslös i fem månader. Idag tror jag att jag lärt mer om människovärdet de senaste fem månaderna än jag gjorde under mina fyrtio lönearbetsår.
När jag som lönearbetare skrev under ett papper på heder och samvete blev jag trodd. När jag som arbetslös skriver under mina kassakort så är utgångspunkten att jag är en skurk.
För någon vecka sedan fick ett brev som sa att jag skulle komma in med ett anställningsbevis och ett annat brev som sa att jag skulle komma in med ett arbetsgivarintyg. Anledningen är att jag p.g.a. politiska förtroendeuppdrag markerat att jag deltidsarbetat.
Jag ringde upp min a-kassa och sa: att uppfylla dessa krav är ogörligt. Då vi har valhemlighet är det omöjligt att söka upp de som vid t.ex. senaste valet röstade på mig och be dem skriva under anställningsbeviset och arbetsgivarintyget. Jag har inte har något anställningsförhållande till Skellefteå kommun – som betalar ut förtroendevaldersättningen – utan till väljarna som valt mig. Då kan jag inte gå till kommunens lönekontor med begäran om att de ska skriva under intygen.
Handläggaren höll med mig och sa att jag kunde bortse ifrån brevet. När så kollade min internetakassa i veckan hade jag fått en påminnelse med hot om avstängning ifall jag inte levererade nämnda intyg, intyg som jag omöjligt kan leverera med hedern i behåll. Ty jag har fortfarande inget anställningsförhållande till Skellefteå kommun, endast till väljarna i kommunen.
Jag börjar idag förstå varför jag t.ex. inte fick börja läsa engelska på Vux utan min arbetslöshetskassas tillåtelse. De arbetslösa måste ju ha tid att söka jobb mellan de återkommande byråkratikommunikationerna med sin a-kassa. Och det beror inte på a-kassornas personal utan på politikers skurkstämpel på de som inte har ett lönearbete i Sverige.
När jag som lönearbetare skrev under ett papper på heder och samvete blev jag trodd. När jag som arbetslös skriver under mina kassakort så är utgångspunkten att jag är en skurk.
För någon vecka sedan fick ett brev som sa att jag skulle komma in med ett anställningsbevis och ett annat brev som sa att jag skulle komma in med ett arbetsgivarintyg. Anledningen är att jag p.g.a. politiska förtroendeuppdrag markerat att jag deltidsarbetat.
Jag ringde upp min a-kassa och sa: att uppfylla dessa krav är ogörligt. Då vi har valhemlighet är det omöjligt att söka upp de som vid t.ex. senaste valet röstade på mig och be dem skriva under anställningsbeviset och arbetsgivarintyget. Jag har inte har något anställningsförhållande till Skellefteå kommun – som betalar ut förtroendevaldersättningen – utan till väljarna som valt mig. Då kan jag inte gå till kommunens lönekontor med begäran om att de ska skriva under intygen.
Handläggaren höll med mig och sa att jag kunde bortse ifrån brevet. När så kollade min internetakassa i veckan hade jag fått en påminnelse med hot om avstängning ifall jag inte levererade nämnda intyg, intyg som jag omöjligt kan leverera med hedern i behåll. Ty jag har fortfarande inget anställningsförhållande till Skellefteå kommun, endast till väljarna i kommunen.
Jag börjar idag förstå varför jag t.ex. inte fick börja läsa engelska på Vux utan min arbetslöshetskassas tillåtelse. De arbetslösa måste ju ha tid att söka jobb mellan de återkommande byråkratikommunikationerna med sin a-kassa. Och det beror inte på a-kassornas personal utan på politikers skurkstämpel på de som inte har ett lönearbete i Sverige.
10 mars 2011
Ohlyexitisterna för tanken till Marx
Fler och fler verkar verkar mena att även Vänsterpartiet allenast ska bli ett självändamål istället för ett medel med vilket vi ska nå målen.
När jag t.ex. läser de ständiga Ohlyexitisterna Jinge och Mats Olsson får det mig att tänka på Karl Marx slutord till Första internationalens generalråd 1865.
Det enda som behöver göras är att byta ut ”Fackföreningarna” i Kalles ord mot "Arbetarrörelsepartierna i riksdagen”:
Redan det faktum att Lars Ohly är vida populärare än partiets politik tycker jag är ett problem. Ty en Vänsterpartiledare som har mycket stort förtroende långt in i den borgerliga tankens hjärnor, den vänsterledaren är förmodligen inget hot mot det bestående systemets verkningar. Så det så.
PS. Ska sanningen fram kan det ju ifrågasättas om arbetarrörelsepartierna ens fungerar tillfredsställande som motståndshärdar mot kapitalets övergrepp.
När jag t.ex. läser de ständiga Ohlyexitisterna Jinge och Mats Olsson får det mig att tänka på Karl Marx slutord till Första internationalens generalråd 1865.
Det enda som behöver göras är att byta ut ”Fackföreningarna” i Kalles ord mot "Arbetarrörelsepartierna i riksdagen”:
Arbetarrörelsepartierna i riksdagen fungerar tillfredsställande som motståndshärdar mot kapitalets övergrepp. /…/. De förfelar helt och hållet sitt ändamål så snart de inskränker sig till ett gerillakrig mot det bestående systemets verkningar i stället för att samtidigt söka en hävstång för att slutligt befria arbetarklassen, dvs. förändra detta system och använda sina organiserade krafter som slutgiltigt avskaffa lönesystemet.Mats Olsson drömmer, i sin blogg, om en partiledare som har långt större förtroende än sitt partis politik.
Redan det faktum att Lars Ohly är vida populärare än partiets politik tycker jag är ett problem. Ty en Vänsterpartiledare som har mycket stort förtroende långt in i den borgerliga tankens hjärnor, den vänsterledaren är förmodligen inget hot mot det bestående systemets verkningar. Så det så.
PS. Ska sanningen fram kan det ju ifrågasättas om arbetarrörelsepartierna ens fungerar tillfredsställande som motståndshärdar mot kapitalets övergrepp.
9 mars 2011
Överdrivet om statlig eller kommunal skola
På hemväg från teaterföreställningen Köttets Borg i Skellefteå igår slog jag igång radion och kom in i en diskussion om kommunaliseringen av skolan i programmet Skolministeriet.
Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, säger:
Den folkpartistiska retoriken var lika historielös som Metta Fjelkners historielösa drapa ovan. Folkpartiretoriken i fullmäktige mig föranlåten att i debatten bl.a. säga:
Det är sekundärt om staten eller kommunen är huvudman för den skola som alltsedan 1842 – oavsett huvudmannaskap – varit duktig på att reproducera klassamhället.
Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, säger:
”Idag beror det mer på vem ens föräldrar är och var man bor, socioekonomisk bakgrund och annat, för vilka resultat man uppnår i skolan. Detta är inte värdigt en nation som Sverige.”Just denna kommentar får mig att tänka på förrförra veckans kommunfullmäktige i Skellefteå då vi behandlade en folkpartimotion som ville att kommunen skulle anhålla hos regeringen om att skolan skulle förstatligas.
Den folkpartistiska retoriken var lika historielös som Metta Fjelkners historielösa drapa ovan. Folkpartiretoriken i fullmäktige mig föranlåten att i debatten bl.a. säga:
”Frågan om statlig eller kommunal grundskola är betydligt överdriven. Ett mycket större problem är privatiseringen av skolan, en privatisering som vad jag förstår motionären bejakar.Historielösheten hos Metta Fjelkner liksom en hord av verksamma lärare i skolan, den historielösheten är ett större hinder än det kommunala huvudmannaskapet för att vi ska kunna realisera visionen om En skola för alla.
Den statliga skolan var bra på att reproducera klassamhället.
Den kommunala skolan har varit och är minst lika bra på att reproducera klassamhället.”
Det är sekundärt om staten eller kommunen är huvudman för den skola som alltsedan 1842 – oavsett huvudmannaskap – varit duktig på att reproducera klassamhället.
7 mars 2011
Inga V-demokratikrav – länkar eller pudel
Vi kräver att regering och riksdag omedelbart agerar för att ändra dessa regler, för att möjliggöra att de som faktiskt av folket väljs in i olika politiska organ också ges möjlighet att verka i dessa. Många som representerar oss har precis som i Kjell Hanseklints fall blivit inkryssade i ett demokratiskt val.De är slutorden i ett uttalande till regeringen och riksdagen från IF Metall Norra Västerbotten. De regler de vill få ändrade är de regler i arbetslöshetsförsäkringen som gör att arbetslösa inte har samma demokratiska rättigheter som de som har ett arbete har.
Jag har skrivit om ämnet ett antal gånger tidigare –1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 – och då angripit Vänsterpartiet för att de inte i riksdagen tagit kampen för arbetslösas demokratiska rättigheter.
Trots sms- och e-postskriftväxling där partiföreträdare påstått motsatsen så har jag hitintills inte fått en enda länk till riksdagsprotokoll eller andra handlingar som bevisar att Vänsterpartiets riksdagsgrupp, efter den 7 april 2008, tagit fighten för arbetslösas demokratiska rättigheter.
Ja, jag har fått en länk till denna senkomna motion, en motion som inte tar upp de demokratiaspekter som jag skrivit om.
Snart börjar jag vara less. Jag vill ha länkarna eller en pudel från ansvariga i Vänsterpartiet.
6 mars 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)