Sjuk vuxenvärld

Intagningarna till gymnasieskolorna i Västerbotten sköts, sedan några år, av ett gemensamt intagningskansli. Det har lett till att elevernas slutbetyg från grundskolan måste sättas och inrapporteras drygt en vecka tidigare.
Konsekvenserna av detta har, enligt en interpellation till dagens kommunfullmäktige i Skellefteå, inneburit att skolan har svårt att motivera eleverna att bry sig om att komma till skolan den sista veckan.

"Att under den sista veckan motivera eleverna utifrån ett kunskapsinhämtningsperspektiv blir ytterst svårt även för den mest kompetenta pedagogen", skriver fullmäktigeledamoten Andreas Löwenhöök (M) i interpellationen.

För mig åskådliggjorde interpellanten och interpellationsdebatten att August Strindberg hade rätt då han i "Ett drömspel" menade att det är synd om människorna.
Jag tycker det är mest synd om barnen som föds till en så sjuk vuxenvärld.

De ungdomar som interpellationen handlar om föddes med lusten till livslångt lärande. Att vi lyckas beröva så många barn/ungdomar denna lust, efter förskoleåren och nio år i grundskolan, det borde beröra många och speciellt de som säger sig hata klassamhället. Men det verkar det tyvärr inte göra.

Till sist. De facto bygger ju mycket av Reinfeldtregeringens skolpolitik på att barn måste ha piskor och morötter för att de överhuvudtaget ska lära sig nåt.
En kan ju därför undra varför en lokal moderat förfasar sig över att den skolpolitik som högerregeringen står för faktiskt fungerat vilket han också beskriver.

Pinsamt okunnigt

Folkpartiets samlade skolpolitik bygger ju överhuvudtaget inte på någon vetenskap och beprövad erfarenhet. Så varför skulle den göra det inom detta område, inlärning av engelska från årskurs ett?

I detta sammanhang kom jag att tänka på en motion jag hade i Skellefteå kommunfullmäktige förra mandatperioden ang. behovet av en policy för ämnesundervisning på främmande språk.

Såväl handläggare på gymnasiekontoret som nästan alla gymnasienämndens ledamöter visade sig sakna kunskaper om skillnaden mellan tvåspråkighet och simultan tvåspråkighet.

Gymnasienämndens skriftliga motionssvar var så korkat att Olle Josephson, en av skribenterna i SvD-artikel ovan, lät hälsa att svaret var "Pinsamt okunnigt".

Meijer i Norrtälje

Norrtälje konsthall ställer den 14 november till den 13 december ut ett 40-tal av Skelleftekonstnären Sture Meijers bilder.






Göran Hillman, som författat två böcker om Sture Meijers konstnärsskap, invigningstalade vid den välbesökta vernissagen igår.

Visionslöshetens konsekvenser

”Det är år 2025. En man sitter i en lägenhet i Skärholmen i Stockholm och tänker tillbaka på sitt liv.”

Så inleds ett e-brev som jag fick från Murbruk förlag på onsdag kväll. Förlaget informerade om Sven Wernströms nya bok Ett författarliv, en bok som jag direkt beställde härifrån.

”Året är 2025.” Så inleds ett brev (bilden) som jag fick från Lars Ohly 1995 alternativt våren 1996. Tyvärr var han en av ett fåtal partistyrelseledamöter som fram till hösten 1996 skickade ett brev till mig, ett A4 som handlade om deras vision om Sverige och världen år 2025. Förutom visionen skulle A4an innehålla vilka problem visionären såg för att förverkliga visionen och hur ledamoten själv skulle jobba för att förverkliga visionen.

Bakgrunden till mitt projekt Vision 2025 var ett partistyrelsemöte 9-11 december 1994.

Vi hade efter valet kommit överens med Socialdemokraterna om budget för hösten och diskuterade nu fredag och halva lördagen om villkoren för en budgetöverenskommelse med S för 1995. Det var kallat till presskonferens vid halv femtiden på lördag afton. Gudrun skulle ju också hinna klä om för att kunna gå på Nobelmiddagen.

Kl. 14.00 hade Programkommissionen engagerat Kenneth Hermele. Han skulle prata om framtiden trots att inte diskussionerna om villkoren för en budgetöverenskommelse med S var klar.

Vid partistyrelsemötet i februari 1995 menade jag att vårt beteende under Hermeles föreläsning visade att vi inte förmådde släppa dagsfrågorna för att ta tag i framtidfrågorna. Det var därför jag föreslog Vision 2025.

Ifall partistyrelseledamöterna skickade en A4 med sin vision till mig lovade jag att det fotoalbum, med bl.a. porträtt av ledamöterna, som jag hållit på med sedan 1993 skulle kompletteras med deras vision och därefter lämnas in till Arbetarrörelsens arkiv.

Trots att jag under punkten Övriga frågor tjatade om visionerna under varje partistyrelsemöte fram till kongressen i maj 1996 hade bara sju visioner, av 33 möjliga, kommit mig tillhanda hösten 1996.

Mer om detta och konsekvenser av visionslösheten hade jag tänkt skriva i en av de inledande artiklarna när jag startar denna blogg. Det är en blogg som jag känt att jag måste starta i syfte att motverka att jag ändar mitt fackliga politiska arbete som den bittra gubbdjävel som jag en gång lovat mig själv att inte bli.

Budgetdiskussionerna blev det inget av därför att Socialdemokraterna valde att gå högerut och göra upp med Centerpartiet om budgetar under flera år.

Det ska bli spännande att läsa om Sven Wernströms 2025 när boken kommer.

Om bl.a. min relation till Sven Wernström handlade min krönika i senaste numret av IF Metall Norra Västerbottens tidning Viljan.

För dyrt trots realisation

Trots att LO-förbunden erbjuder realisation på arbetskraft i Sverige tycker Svenskt Näringsliv att LO:s blygsamma krav är ansvarslöst och för dyrt.

Svenskt Näringsliv erbjuder ett nollavtal centralt. Eventuella löneökningar ska bara fördelas lokalt av arbetsgivare som tycker att de har råd.

Gnällgubbarna på Blasiholmen har alltid tyckt att arbetarklassens villkors- och lönekrav varit för höga och ett hot mot samhällsekonomin. Det är m.a.o som det alltid varit.