24 oktober 2010

Principernas pris

Priset för mina principer är att jag nu inte packar för att i morgon resa till den tionde konferensen Boken på arbetsplatsen på Runöskolan.

När jag i december förra året vägde för och nackdelar med att ta steget att lämna samtliga fackliga uppdrag på avdelningsnivå eller svälja principerna och stanna då låg Boken på arbetsplatsen i vågskålen Svälja principerna och stanna.

På Boken på arbetsplatsenkonferenserna kunde man se ett embryo till att fackföreningsrörelsen skulle kunna bli ett redskap för människors frigörelse, d.v.s. jobba för att medlemmarna ska lita till sin egen kraft och förmåga att kunna bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i.

Att jag aldrig skulle få möjlighet att arrangera programmet ”Den poetiske pianisten” i Anderstorpsalen, det låg också i Svälja principerna och stanna-vågskålen.

Den andra vågskålen vägde över och jag lämnade alla avdelningsuppdrag 31 december 2009 vilket jag skrev några bloggar om i januari detta år.

21 oktober 2010

Inget svar trots många Ohlytecken

Trots 17 182 tecken med blanksteg får jag i Lasse Ohlys artikel i dagens Flamman inget svar på varför även Vänsterpartiet vill begränsa mina och andra arbetslösa fritidspolitikers demokratiska rättigheter.

Då sätter jag väl mitt hopp till ni andra i partistyrelsen. Alice Åström, Anki Ahlsten, Anna Hövenmark, Claes Wallenius, Emil Broberg, Hans Linde, Henrik Holmqvist Dinamarca, Ida Legnemark, Josefin Brink, Kalle Larsson, Leif Lindström, Marianne Ericsson, Martina Nilsson, Mats Einarsson, Mats Pilhem, MonaLisa Norrman, Mussie Ephrem, Rossana Dinamarca, Tamara Spiric, Ulla Andersson, Wilmer Andersen och Wiwi-Anne Johansson: hur kan några regeringstaburetter vara så åtråvärda att ni kan tänka er att sälja ut arbetslösa deltidspolitikers demokratiska rättigheter?

Om ni inte fattar galoppen så är det ju konsekvensen av att ni kunde tänka er att en rödgrön regering skulle behålla de deltidsregler som Reinfeldtregeringen införde förra mandatperioden.

Får jag inte något svar nu heller så får jag väl sjå mig till nästa kongress när partistyrelsen måste svara på medlemmarnas motioner.

Här och här har jag tidigare skrivit i ämnet.

4 oktober 2010

Inskriven i Reinfeldtska utanförskapet

Efter 40 år i arbetslivet har jag idag varit på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig i det Reinfeldtska utanförskapet. Enär jag misstänker att jag var på Arbetsförmedlingen efter militärtjänsten, våren 1972, var detta mitt andra besök i arbetssökandesyfte.

När jag i våras fick sparken, efter nära 40 år på samma arbetsplats, räknade jag ut hur länge jag med Reinfeldtregeringens deltidsregler kunde ha kvar mina politiska förtroendeuppdrag.
Förutom att högerregeringens deltidsregler främst drabbar tvångsdeltidsarbetande kvinnor drabbar de bl.a. arbetslösa fritidspolitiker.

En arbetslös fritidspolitiker har inte samma demokratiska rättigheter som människor som har mält sig in i det Reinfeldtska innanförskapet.

Efter att jag förstått högerregeringens idiotiska deltidsregler kom jag fram till att det skulle ta cirka 30 veckor innan jag skulle bli tvungen att avsäga mig de politiska uppdrag jag hade i våras.
Det var då det.


När jag i onsdags satt och åt lunch i Jinja i Uganda ringde en partikamrat och meddelade att jag, från min sista plats på V:s landstingsfullmäktigelista i Norra Västerbotten, hade blivit inkryssad som ledamot i Västerbottens läns landstings fullmäktige.

Min första reaktion var att direkt säga ifrån mig det uppdraget eftersom de 30 veckornas frist då skulle bli mycket kortare. Jag ska i alla fall delta på V:s landstingsgruppmöte på onsdag innan jag bestämmer hur jag ska göra.

Skulle det bli så att Reinfeldtregeringens deltidsregler tvingar mig att lämna politiska uppdrag jag valts till – direkt och indirekt – då kommer en del att få några slängar av sleven.

Tyvärr blir det inte högerregeringen som får de flesta slängarna.

Det som smärtar mig mest är att Vänsterpartiet, mitt parti i mer än 30 år, gick med på att en rödgrön regering skulle behålla högerregeringens deltidsregler vid ett maktskifte i riksdagen.

M.a.o. var mitt parti, likt de övriga etablerade riksdagspartierna, beredd att sälja ut mina och andra arbetslösas demokratiska rättigheter bara för att Lasse Ohly och någon fler partikamrat skulle få äntra regeringstaburetterna. Jag får kväljningar!

Min förra blogg i ämnet