18 december 2011

Hjärnprofessorn pratar strunt

När jag torsdag afton var ute och sprang hörde jag Socialdemokraternas skoltalesperson Mikael Damberg i Dagens eko säga:
Elevernas föräldrar får allt större betydelse för elevernas resultat.
När jag senare på kvällen tittar på ”Världens bästa skitskola” hörde jag hjärnforskaren och professorn Martin Ingvar drygt 33 minuter in i programmet säga:
Idag spelar det större roll vad föräldrarna har för utbildning än vad det gjorde för 25 år sedan.
Jag har under hela mitt över trettioåriga fackliga politiska liv studerat mekanismerna för klassamhällets reproduktion och funnit att vi aldrig har haft ”En skola för alla”, en skola som kunnat kompensera för barns uppväxtvillkor. För elevernas skolresultat spelar föräldrarnas utbildningsbakgrund spelat lika stor roll 2011 som 1986.

Jag har sedan i torsdags sökt men inte lyckats hitta några studier som förtäljer att föräldrarnas utbildningsbakgrund skulle ha större betydelse idag än för 25 år sedan. Om det inte finns några sådana studier skulle det betyda att hjärnprofessorn pratar strunt.

Nu som då torde det vara som precis som Sven-Eric Liedman skriver i ”Hets” – årets viktigaste skoldebattbok – när dagens skolresultat jämförs med skolresultat under folkskoletiden.
På den tiden hade man åtminstone i gallringsprocessen en klar föreställning om vilken betydelse sociala och ekonomiska faktorer hade för skolresultaten. Det var för det mesta fattigt folks barn som hade svårt att klara sig. Idag ställs diagnoserna uteslutande på individer. Det är det enskilda barnet som har svårigheter. Ändå talar statistiken sitt tydliga språk om den sociala och ekonomiska bakgrundens betydelse.

13 december 2011

Den enfaldige ministern

Efter dagens fullmäktigesammanträde och efter att ha varit ute och sprungit en dryg timme satte jag mig ner för att färdigställa utskriften av deltagarnas utvärdering av den Läs för mig pappa-dag som vi hade i Skellefteå den 15 november.

Sett i perspektivet av dagens fullmäktigedebatt om skolan hoppas jag verkligen att de förbund som finansierar Läs för mig, pappa! fortsätter göra det trots att Alliansregeringen sett till att det inte ska finnas något statligt stöd till den viktiga läsfrämjande verksamheten.

Folkpartiets gruppledare i Skellefteå tyckte bl.a. att Vänstern borde se en vän i skolministern på grund av ministerns devis att Klassresan börjar i klassrummet.

Alla som varit med på en Läs för mig, pappa-dag vet att skolministerns devis om att klassresan börjar i klassrummet är en enfaldig devis, de har kunskaper om att ifall de väntar till att deras barn kommer till klassrummet, då är det stor risk att de går vilse i grammatiken och inte klarar skolans mål. Därför är det viktigt att Byggnads, IF Metall, Hotell- och Restaurangfacket, Kommunal, Livs och Seko och Transport fortsätter med Läs för mig, pappa! trots att Alliansen dragit in allt stöd till kultur i arbetslivet.

8 december 2011

Liten skärv till Vänsterpartiet

Endast en liten skärv av S-sympatisörerna verkar se Vänsterpartiet som ett alternativ när Socialdemokraterna sjunker i opinionen.

Jag har sökt förklaringen hos de s.k. vänsterbloggare som drev Det är Ohlys fel-kampanjen. Men hos dessa bloggare har jag inte hittat någon analytisk förklaring till varför vi inte ökar mer trots att Lasse Ohly redan i somras meddelade att han avgår som partiordförande.

Jag som sedan mitten av 1990-talet och under hela första årtiondet i 2000-talet årligen varit ute på studieuppsökeri på Metall/IF Metallarbetsplatser i Norra Västerbotten tyckte att det vare sig var konstigt att Alliansregeringen satt kvar eller att Vänsterpartiet inte ökade i valet 2010.

Frågan är: hur länge kommer det att dröja innan majoriteten i Vänsterpartiet upptäcker att det skett en djävulsk värderingsförskjutning i det svenska samhället och inser att det krävs ett organiserat arbetsplatsarbete för att trycka tillbaka dessa högervärderingar?


Lars Thalén skriver i antologin Makten över opinionen att det bara finns två vägar för facket och andra folkrörelser att återta förlorad mark i kampen om hur människor tänker:
  • Återgå till den ursprungliga verksamhetsidén, d.v.s. var mer av en rörelse bland folket och medlemmarna och mindre av institution. Det enskilda samtalet förblir oöverträffat som påverkansmedel. Det slår i regel ut masskommunikationen.
  • Komplettera detta med att fungera i medierna på mediernas villkor…
JAG VET INTE om Fredrich Engels redan 1890 hade börjat skönja att arbetarrörelsen var på väg att bli en institution när han i förord till en tysk och en polsk upplaga av manifestet skriver:
För den slutliga segern för de i manifestet uppställda grundsatserna förlitade sig Marx endast och allenast på arbetarklassens intellektuella utveckling, sådan den nödvändigt måste försiggå genom föreningen av aktion och diskussion.
DET JAG VET är att såväl Lars Thalén som Fredrich Engels sitter inne med lösningen. Utan ett organiserat arbetsplatsarbete blir partistyrelsens LO-ambition i kongressens Strategidokument en utopi, ambitionen som lyder:
Ökad andel förtroendevalda från LO-yrken och med invandrarbakgrund, och ökat stöd från LO-medlemmar i valet 2014.
Tyvärr är ett organiserat arbetsplatsarbete även främmande i Vänsterpartiets framtidskommissions slutrapport.

Och programmatiskt dillar vi om att bygga det klasslösa samhället!?

6 december 2011

Alliansens diktatur

När jag i morse stod och svetsade och lyssnade på P1-morgon hörde jag äldreomsorgsministern Maria Larsson (KD) åter hota kommuner som inte bejakar en privatisering av äldreomsorgen med en tvingande lag fr.o.m. 2014.
Tack vare att Sverigedemokraterna nu lovat att rösta med regeringen kunde hon nu vara lite kaxigare än tidigare.

Sett i perspektivet av hur hudflängda kommunister har blivit genom åren för att de använt begreppet ”proletariatets diktatur” är det märkligt att ingen idag börjar prata om Alliansens bourgeoisiediktatur.

M.a.o. ska alla kommuner tvingas till att föra en borgerlig privatiseringspolitik oavsett hur medborgarna röstar i kommunalvalet 2014. Det kallar jag diktatur.