11 februari 2011

Djävligt smärtsamt

Idag kom brevet, brevet som förtäljer att jag som tillhörande Det Reinfeldtska Utanförskapet (DRU) endast har 20 deltidsarbetslöshetsdagar kvar innan vår svenska liberala demokrati berövar mig den demokratiska rättigheten att kunna vara deltidsförtroendevald på samma villkor som medborgare som tillhör Det Reinfeldtska Innanförskapet (DRI) kan.

Det gick lite fortare än jag hade tänkt att Reinfeldtregeringen skulle tvinga mig att avsäga mig de förtroendeuppdrag som väljarna gav mig i samband med valet 2010.

Jag har ju inte haft någon större tilltro till högerregeringens demokratipraktik. Men vetskapen om att jag hade suttit i samma situation om de rödgröna vunnit riksdagsvalet 2010, det är smärtsamt. Och att idag veta att Vänsterpartiet hade gått med på att behålla högerregeringens deltidsregler, det är djävligt smärtsamt.

Jag ska trots Vänsterpartiets likgiltighet – när det gäller deltidsarbetslöshetsreglernas konsekvenser för deltidsförtroendevaldas demokratiska rättigheter – ändå fortsätta betala medlemsavgiften. Jag fortsätter betala årsavgiften trots att såväl partisekreteraren som en av Lars Ohlys e-postgrindvakter har varit vårdslösa med sanningen när de, i e-brev till mig, påstått att Vänsterpartiet brytt sig.

Finns det fler än de 32 riksdagsprotokoll fr.o.m. 2006 som jag nagelfarit, protokoll som kan motsäga Vänsterpartiets riksdagsgrupps ickehandlande i sakfrågan, då ska jag be om ursäkt.

För Vänsterpartiets partistyrelse och riksdagsgrupp vore det minst skämmigt ifall den/de som borde reagerat erkände att de inte begripit deltidsarbetslöshetsreglernas konsekvenser för deltidsförtroendevalda. Det är inget förödmjukande. Jag har träffat flera långtidsutbildade som inte heller förstått med vilken sinnrik djävlighet som högerregeringen utformat sina utanförskapande deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen.

3 kommentarer:

GustavR sa...

Hej Kjell, vad tror du om en lösning där:

1. A-kassan helt bekostas av de inbetalda premierna

2. Uppmuntrar "vanliga" försäkringsbolag att erbjuda arbetslöshetsförsäkringar.

Den A-kassa vi har nu passar inte alla, vilket blir uppenbart i ditt fall. Jag tror också att det är omöjligt att finna en form där ingen tycker att de blir felfördelade eller att just deras intresse inte tas tillvara. Istället för att villkoren i försäkringen ska vara en politisk fråga, där det kan vara svårt att nå konsensus och olika intressen onekligen måste rangordnas - ibland helt godtyckligt - så skulle det bli en fråga mellan försäkringsgivaren och försäkringstagaren. Var och en kan välja förmåner utefter sina behov, och betala den premie som det motsvarar.

Du hade ju inte valt en lösning som mynnade ut i det här läget, även om det hade kostat några kronor extra i premie, inte sant?

Alla hade däremot inte valt som du och att tvinga alla att göra det ser jag inte som en moraliskt riktig lösning.

Bara lite tankar /Gustav

Kjell Hanseklint sa...

Med rådande arbetslöshetsförsäkring går det att ha ett regelverk som inte berövar arbetslösa deras reella demokratiska rättigheter.

Före 7 april 2008 hade vi ju en sådan arbetslöshetsförsäkring.

Att Alliansregeringen har lite taskig demokratisyn är inte en ekonomisk fråga.

GustavR sa...

Ah, men det är ju det som är min poäng. I ett system där politiker godtyckligt kan bestämma villkor och nivåer så får vi helt enkelt lita på turen och hoppas att ingen klant får makten.