Patetiska V-avgångskrav

Med tanke på att Vänsterpartiet har kongress vartannat år så tycker jag att alla krav på den enes eller hela gängs avgång är en smula patetiska. Redan tidigt 2012 genomförs nästa kongress. Och när kongressen har godkänt verksamhetsberättelsen och gett den avgående partistyrelsen ansvarsfrihet för mandatperioden då är ju alla förtroendeposter i Vänsterpartiet obesatta. Så, vari består problemet?

Den ene menar att alla i ledande ställning ska ställa sina platser till förfogande p.g.a. debaclet med det rödgröna samarbetet och att vi överhuvudtaget gav oss in i det. Andra kräver bara ledarens avgång därför att en enda person skulle utgjort något slags sänke i partiet.

Vid majkongressen i år var det endast ett litet fåtal ombud som röstade för att avbryta det rödgröna samarbetet. Den nu sittande partistyrelsen har ju, när det gäller det rödgröna samarbetet, handlat i enlighet med kongressbeslutet. Varför ska då en partistyrelse som handlat i enlighet med kongressbeslutet ställa sina platser till förfogande före ordinarie kongress 2012? Det naturliga vore att det var majoriteten av ombuden på kongressen i maj 2010 som drog på sig tagelskjortan och rannsakade sig själv ifall nu någon ska göra det.

Jag har tagit på mig tagelskjortan. De två partikamrater i Västerbottensdelegationen som ivrigast förfäktade att vi skulle avbryta det rödgröna samarbetet har jag bett om ursäkt för att jag inte röstade med dem. Och det gjorde jag långt före valet 2010. Det var när jag några veckor efter kongressen upptäckte att partistyrelsen uppfattat kongressens ja till det rödgröna samarbetet som att det även var ok med en rödgrön högerpolitik mot de arbetslösa.

Jag uppfattade att Vänsterpartiets majkongress 2010 även röstade för att en eventuell rödgrön regering skulle byta politik.

Att kräva att ”huvuden ska rulla”, det tycker jag är primitivt. Att det tydligen inte finns några spärrar för hur långt vänsterpartister kan tänka sig att gå för några regeringstaburetter, det är ett kollektivt problem.

Saktfärdig folkparticensur

”När nyheten om att Wikileaks grundare var gripen i London hördes jag en vänsterpartist sucka tungt och besviket… Man häpnar! Karln är faktiskt anmäld för våldtäkt av två kvinnor… Vart tog de högstämda orden om feminism och vikten av att bryta kvinnors underordning vägen.”

Det citerade ovan hittade jag på folkpartisten Håkan Lindhs blogg när jag kom hem från Umeå på torsdag kväll. Skickade direkt iväg en kommentar till oppositionsrådet i Skellefteå med frågan: vilken då vänsterpartist?

Trots att det nu gått över trettiotvå och en halv timma har inte den enkla frågan passerat oppositionsrådets censur.

Så saktfärdig torde de inte ens censuren i Nordkorea och Kina vara.

Högt blodtryck och hjärtklappning

1999 hände det förra gången. I morse hände det igen. Och även denna gång rusade blodtrycket i höjden.

”Visst ska Hanseklint vara med”, var rubriken på ett ledarstick i dagens Norran. Bakgrunden till ledarsticket är min interpellation som behandlades i fullmäktige i tisdags, en interpellation som handlar om deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Konsekvensen av dessa är ju att arbetslösa deltidspolitiker inte har samma demokratiska rättigheter som de som har ett arbete i högerregeringens Sverige.

Jag har i debatter med partikamrater alltid hävdat att det är den dag som det står något gott om Vänsterpartiet på Norrans ledarsida som de ska reagera. Det är då det finns anledning att analysera och fundera på om det inte är något riktigt galet med partiets politik.

När jag därför som Vänsterpartist bli ”kramad” på Norrans ledarsida då börjar jag fundera på om en har gjort något allvarligt fel. Det är då blodtrycket stiger och hjärtat börjar rusa. Ty tänk om en har blivit så harmlös att man lämnat kampen för det klasslösa samhället.

Efter att ha läst mer än rubriken så sjunker blodtrycket. Även Norran tycker att arbetslösa ska kunna vara deltidspolitiker.

Kanske är det snart bara högermajoriteten i Riksdagen som tycker att deras utanförskap inte ska ha samma demokratiska rättigheter som deras innanförskap.

Ingen moderat demokrat

Knäpptysta Moderatledamöter utmärkte sig när min interpellation behandlades idag, en interpellation om att vi som tillhör Det Reinfeldtska utanförskapet (DRU) borde ha samma demokratiska rättigheter som de som tillhör Det Reinfeldtska innanförskapet (DRI) .

Med anledning av demokratiinterpellation kommer Skellefteå kommun att sända en skrivelse till Sveriges kommuner och landsting (SKL) med uppmaningen att de ska agera för att arbetslösa fritidspolitiker får samma möjligheter att engagera sig i kommunpolitiken som de som har jobb.

Förutom Moderaterna så deklarerade företrädare för övriga sex partier i Skellefteå kommunfullmäktige att konsekvenserna av Reinfeldtregeringens deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen kunde få märkliga konsekvenser för deltidspolitiker. Inom sina respektive partier skulle de verka för att regeringen ändrar deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen.

Det är positivt att Skellefteå kommun gör försök att väcka SKL i frågan. Med tanke på att Reinfeldtregeringen inte gjort något med anledning av att den egna tillsynsmyndighetens skrivelse i oktober 2009 behövs det fler som påminner regeringen om deras a-kassereglers konsekvenser för demokratin. Skrivelsen från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) tar upp a-kassereglernas absurda konsekvenser för förtroendevalda inom politik, fack och föreningsliv.

För min del tror jag att Moderaterna inte vill att de som tillhör deras utanförskap ska vara representerat i politiken. Det är därför vare sig statsministern eller moderata arbetsmarknadsministrar gjort något åt deras absurda deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen. Det är också förklaringen till att ingen moderat demokrat kunde skönjas i talarstolen vid dagens demokratidebatt i Skellefteå kommunfullmäktige.