Den träffade sportsjournalisten

När jag under 2000-talet har varit ute i landet och hållit inledningar på temat språk, klass och kön har jag uttryckt tvivel mot att mellan fem och tio procent av befolkningen skulle ha dyslexi. Min enkla fråga till detta påstående är: varför skulle så många ha just detta funktionshinder när andra funktionshinder inte är i närheten av samma procentsatser.
Jag menar att de flesta som har läs- och skrivsvårigheter har det på grund av för lite stimulans för sin språkutveckling.

Den upprörda sportjournalist som inleder ett e-brev till mig med att skriva "Jag har läst din interpellation om att kommunens tjänstemän tenderar att resa mycket i samband med AIK:s matcher" vittnar om att även den som dagligen sysslar med språket kan ha stora problem med läsförståelsen.

Att journalisten ovan inte är ensam om att ha svårigheter med läsförståelsen vittnar flera av kommentarerna till den här artikeln i Norran om. Krönikören verkar däremot ha fattat vad som står i interpellationen.

Det enda som den som begriper interpellation kan läsa in är, att jag vill ha svar på ifall det är skillnad mellan kommunens traktaments- och resekostnader de vardagsveckor som Skellefteå AIK spelar i Stockholm och Göteborg respektive i Skellefteå.

Den som har läst interpellationen förmår också se att jag inte tagit ställning till om det skulle vara fel ifall kostnaderna skulle vara högre när Skellefteå AIK spelade i Stockholm och Göteborg.

Att jag skulle missunna någon att förena nytta med nöje, det gör jag inte heller i interpellationen. Jag brukar själv förena nytta med nöje och kolla om det finns någon billig resa (som jag betalar själv) till Grekland så att jag kan hälsa på mina barnbarn och föröka leva upp till den förskräcklige svärfar som många som hört mig prata om språk, klass kön misstänker att jag är.

De som läst och förstått interpellationen kan också se att det för mig inte handlar om Skellefteå AIK. Den som känner mig vet att jag hade kunnat skriva samma interpellation även om det handlat om fotboll, en idrottutövning som är så nära konst det går att komma utan att för den skull är konst.

Jag tror inte den upprörde journalisten har problem med läsförståelsen utan att hans upprördhet över det som står om journalistiken i interpellationens brödtext spelade ett spratt med läsförståelsen.
Detta är en företeelse som jag upplevt när jag varit ute och föreläst. Desto längre från centrum, i mitt fall Skellefteå, man kommer desto bättre blir lyssnarna på att lyssna till det jag säger utan att blanda in sådant jag inte sagt.

Roligt med sportsjournalistens upprörda e-brev, det var att han gav ett ansikte åt talesättet “om man kastar in en pinne bland en flock hundar så ylar den som känner sig träffad”