Alternativ till tjyvsamhället 2

Om alla som är kritiska till det rödgröna samarbetet gör som Anders Neergaard, då är de risk att samarbetet med s och mp leder till att v tar det sista steget mot att likt s bara bli ett parti som sitter och administrerar reproduktionen av klassamhället.

Åtminstone de kamrater som ska sitta i en rödgrön regering kommer per automatik att tona ner kritiken mot den politiska ekonomi som de ska administrera. Kastar då kritiker mot samarbetet in handduken är det stor risk att partiet även går samma väg som fackföreningsrörelsen har gjort, en väg som Karl Marx varnade för i Lön pris profit när han i sista stycket skrev:

"Fackföreningarna fungerar tillfredsställande som motståndshärdar mot kapitalets övergrepp. De misslyckas delvis i sitt syfte så snart de använder sin makt omdömeslöst. De förfelar helt och hållet sitt ändamål så snart de inskränker sig till ett gerillakrig mot de bestående systemets verkningar i stället för att samtidigt söka en hävstång för att slutgiltigt befria arbetarklassen, d.v.s. förändra detta system och använda sina organiserade krafter som slutgiltigt avskaffa lönesystemet."

Djävlar! När jag skriver ner Marxcitat ovan slås jag av den fasansfulla tanken att vi nog redan är där. Ty vilket verktyg är vänsterpartiet för en ny medlem som när visionen att bygga det klasslösa samhälle som jag skriver om i bloggen Alternativ till tjyvsamhället nedan?


Skrivet av en som var på väg att lämna partistyrelsen redan efter det andra partistyrelsemötet i Katrineholm hösten 1990. Då handlade det inte om politik.
Då var det en bild på min näthinna som gjorde att jag höll på att kasta in handduken, bilden av fega stackare som för att slippa diskussion tänkte acceptera att Lars Werner skulle slippa be mig om ursäkt för att han kvällen före bett mig dra åt helvete i ett tonläge som före denna kväll bara hade använts av en direktör som skulle se till att jag sparkades ut från den verkstad där jag fortfarande jobbar.
Lars Werner bad om ursäkt såväl inför hela partistyrelsen som mellan fyra ögon. Problemet var bara att Lasse så sent som vid Lulekongressen 1998 fortfarande inte hade fattat varför han bad om ursäkt.

Det var tack vare en lärare och sosselandstingspolitiker på Brunnsvik jag kom att bli kvar i v:s partistyrelse fram till maj 1996.