Dras med partiet

De allra flesta som läser tidningarnas ledarsidor har redan partipolitiskt bestämda åsikter. Och eftersom de flesta ledarsidor är borgerliga drar jag mig från att reta upp mig på, eller hänvisa till, någon tidningsledare när jag skriver artiklar. Jag vill ju inte bidra till att locka fler läsare till bourgeoisiepapegojornas propagandasidor.

I förra lördagens Norran var det en läsvärd ledare. Jag gjorde ett undantag och snodde en mening från artikeln. Utan att polemisera mot skribenten spann jag vidare på en debattartikel, en artikel som publicerades idag.

Enär de åsikter jag torgför i artikeln mer är sprungna ur 30 års fackligt politiskt läsfrämjande arbete än det partipolitiska arbetet försökte jag bli av med (V):et efter mitt namn.
Trots att jag också anförde att många vänsterpartister tyvärr var lika enfaldiga i detta spörsmål som de folkpartister som myntat den stolliga devis som jag skriver om, trots det var det inte möjligt att bli av med (V):et efter mitt namn ifall jag ville få artikeln publicerad på Norrans debattsida.
”Jag får väl dras med partiet då”, skrev jag i mitt kapitulationsbrev till debattredaktör'n.