Det sista förstamaj

De gånger jag sedan 1996 fått frågan om att prata på 1:a maj har jag tackat nej. De sista åren har jag börjat tro att jag lever till 2012 och därför har jag svarat: nej, men om ni vill att jag ska prata kan ni återkomma 2012. Då kan jag tänka mig att hålla nästa förstamajtal, mitt sista.

När så Vänsterpartiet i Skellefteå hade årsmöte förra lördagen så bestämdes att jag skulle prata för Vänsterpartiet i år.

Eftersom det ibland kan blåsa kallt som f-n på torget i Skellefteå vid förstamajtid så vill jag, av omtanke om auditoriet, inte prata mer än högst 20 minuter. Och då uppstår frågan: vilka angelägna spörsmål ska jag välja att inte prata om, trots att de kan vara angelägna för att nå det slutliga målet om ”… en sammanslutning vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling.”? *

Det jag inte kommer att stryka är att prata om varför det inte är möjligt att få rättvisa och ett klasslöst samhälle. Vill vi ha rättvisa och ett klasslöst samhälle då måste vi prata i termer om att vi måste ta oss rättvisa och tvinga till oss ett klasslöst samhälle. Om verktygen för det kommer jag att tala.
Eftersom jag då förhoppningsvis nyss då har återvänt från Västbanken kommer jag nog att prata om Israel–Palestinakonflikten.

Men vad ska jag inte prata om trots att även det är viktigt för den slutliga segern?

* De två sista raderna på sidan 56 i Arbetarkulturs utgivning 1978 av ISBN 91-7014-030-8.