Sista dagen i Palestina. Besöka konsulatet och hämta aktuella kartor över hur långt Israel hunnit på bygget av muren på ockuperad mark är de två sista punkterna på programmet för denna resa.
Gårdagen, fjärde dagen i Ramallah, ägnade vi åt överläggningar med Olof Palmes Center (OPC) om ett nytt projekt. Även om min reskamrat och jag inte diskuterat med de övriga i LO Skellefteås internationella kommitté så lutar det åt ett fackligt projekt som syftar till att kvinnor och ungdomar ska få representation i de fria fackföreningarnas ledningar åtminstone i proportion till sitt medlemsantal.
Vid halv tretiden var vi framme i Jerusalem och en något sen lunch.
De två senaste dagarna har det varit flera demonstrationer med krav på frigivning av de cirka 4 000 palestinska fångarna i Israeliska fängelser och till stöd 1 600 fångar som nu hungerstrejkar.
Varje gång jag är här undrar jag: hur länge ska det palestinska folket få lida för bl.a. den svenska flatheten mot nazisterna och våra förfäders ovilja att se vad nassarna gjorde mot judarna?
Följdfrågan blir: kommer någon annan att bli straffad för att vi sedan 1948 blundat för Israels stöld och ockupation av palestiniers mark och för flatheten visavi det brutala förtrycket mot det palestinska folket?
Det är hög tid att sätta stopp för förtrycket mot palestinier och låta dem få bygga sin stat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar