All heder åt Sveriges Radios granskning av kommuner och landstings förläningar till politiker som valt att avgå eller tvingats avgå på grund av att väljarna eller politikerkompisar inte velat ha dem kvar.
Det är tydligt att mediebevakningen har mer påverkan än politikeropponenter som genom motioner till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) försöker få bifall för en översyn. Då blir det avslag. Men när Sveriges radio börjar granska och ställa frågor då blir det annat ljud i skällan. Då ska det göras en översyn, kanske.
Självklart tycker jag att de som haft så mycket politiskt arbete att det blivit deras lönearbete under årtionden ska ha rätt till en inkomsttrygghet efter sin gärning. Men att de under tiotalet år ska kunna få ersättning utan att ens försöka skaffa sig ett lönearbete på den ordinarie arbetsmarknaden, det är riktigt puckat.
Utgångsprincipen bör vara att de som har blivit valda ska ha samma villkor som de valt dem. Ifall de inte kan gå tillbaka till det jobb de hade före politikertiden eller kan få ett jobb tycker jag att de ska de kunna få inkomsttrygghet till ålderspensionen. Det tycker jag är ett rimligt pris för att slippa facklig politisk feghet.
Ifall en arbetslös, med bibehållen a-kassa, kan starta aktiebolag som inte betalar ut någon lön utan endast aktieutdelning, då har jag inget principiellt emot att avdankade politiker kan göra densamma och behålla politikerpensionen.
Jag har väldigt svårt att bli upprörd när borgerliga politiker utnyttjar systemet. Större förtroende än så har jag inte för bourgeoisiens pigor och drängar. Men när f.d. politiker – som åtminstone i retoriken bekämpat privilegiesamhället – gör densamma, då blir jag inte bara upprörd. Jag blir förbannat upprörd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag blir upprörd oavsett vem som gör det. Om arbetslinjen ska gälla, så ska den gälla alla. Dessvärre har det väl visat sig många gånger att politikerna gärna gör sig själv till ett frälse.
Din text var det jag försökte få ut i radion samma dag.
Det som upprör mest är skenheligheten. Man talar religiösa ordalag om solidaritet och samhällets orättvisa och hur ruggigt omänskliga företrädarna för motståndspartierna är. Om man har kort tid till vanlig pension eller barn i uppväxtåldern kanske man kan få en övergångsfas. Men att direkt utnyttja känns ruttet.
Dessutom är det tämligen märkligt eftersom det inte behövs något skydd. Kanske ett par månaders omställningsskydd som lika mycket är för din gamla arbetsgivares skull som för politikerns. Det är nämligen så att du har lagstagdad rätt till tjänstledighet för dyliga uppdrag och därmed också rätt att gå tillbaka direkt till "produktionen" som man sa förr. Ett antal månaders garanti är rimligt för att företaget kanske har en vikarie/nyanställd som de måste göra sig av med samt lära upp dig på nytt. Du har förmodligen tappat en del kunskap under tiden som politruk...
Inkomstgaranti ska inte förekomma alls. Anpassar man sitt liv efter det TILLFÄLLIGA höga arvodet så får man skulla sig själv. Broilers och andra som inte haft något jobb innan, tja, bryr mig inte så mycket...
DU= politiker i den här texten, ej Kjell... :)
Skicka en kommentar