De rödgröna blir allt blåare

När jag i våras varslades om sparken tittade jag tillbaka i min kalender för att få en uppfattning om hur länge jag, med högerregeringens deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen, kan skjuta upp beslutet att säga ifrån mig samtliga kommunpolitiska uppdrag.

Ifall jag fortsätter med förtroendeuppdrag i samma omfattning som idag och förblir arbetslös i cirka 30 veckor då är mina deltidsstämplingsdagar slut. I praktiken måste jag då avsäga mig alla politiska förtroendeuppdrag för att på heltid tillhöra det Reinfeldtska utanförskapet.

Att högerregeringen vill förvissa sig om att de som hamnar i deras utanförskap inte, som fritidspolitiker, ska kunna vara representerade i de parlamentariska församlingarna, det har jag all förståelse för. Ty jag har inte högre tankar om deras demokrati- och människosyn.

Att det rödgröna regeringsalternativet hade samma demokrati- och människosyn som högerregeringen det blev en riktig chock för mig.

Jag hade inte i min vildaste fantasi inte föreställt mig att det rödgröna regeringsalternativet skulle behålla Reinfeldtregeringens puckade halvtidsregler i a-kassan, regler som framförallt drabbar tvångsdeltidsarbetande kvinnor.

Jag trodde därför att det var en nyhetsanka när jag i morse hörde på radionyheterna att det rödgröna regeringsalternativet skulle behålla högerregeringens deltidsregler. Under dagen har jag blivit varse att det tyvärr inte var någon nyhetsanka.

De rödgröna blir allt blåare och jag mår illa när mitt parti, Vänsterpartiet, tydligen också vill att de som hamnat i det Reinfeldtska utanförskapets grepp inte ska kunna vara fritidspolitiker eller ha avlönade förtroendeuppdrag i föreningar t.ex.

Förlåt Peter! Hade jag på V-kongressen vetat detta hade jag röstat med dig och Andreas om att partiet skulle avbryta högerresan.