”Den kärnkraft som svenska folket sa nej till i en folkomröstning 1980 är inte samma kärnkraft som finns i dag. Reaktorerna har successivt blivit säkrare, utvecklingen har inte stått stilla de senaste 28 åren”, skriver Norra Västerbottens ledarskribent i dagens tidning.
Jag håller med ledarskribenten om att utvecklingen aldrig står stilla. Men vad jag förstår är lösningarna vad gäller slutförvar av det utbrända kärnbränslet lika olöst nu som då. Likaså är, så långt jag förstått, brytningen av uran lika smutsig 2008 som 1980.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Faktiskt är förvaringen av utbränt kärnbränsle ett löst problem. KBS-3 är så nära "idiotsäkert" som man kan komma. I USA har man redan en slutförvaring i drift, WIPP.
En av anledningarna till att man vet att geologisk förvaring av avfall är säkert är eftersom naturen demonstrerat det. För 2 miljarder år sen fanns ett antal naturliga kärnreaktorer i Oklo, Gabon. Trots att stora mängder avfall producerades helt utan skyddsbarriärer så har ingenting migrerat iväg från reaktorområdet. De kemiska egenskaperna hos det långlivade avfallet är sådana att det helt enkelt inte sprider sig särskilt lätt.
Har skrivit en del om det på min blogg.
http://gronarealisten.blogg.se/1203670657_oklo_vad_sger_den_nat.html
När det gäller uranbrytning så bryter man uran säkert i både Kanada och Australien. Det innebär ungefär samma miljöbelastning och risker som annan gruvdrift.
Skicka en kommentar