Traumatiskt Norranstick idag

Jag har tidigare vädjat till den frisinnat liberala tidningen Norrans ledarredaktörer att de gärna får skicka ett e-brev till mig ifall jag, på tidningens ledarsida, skulle omnämnas i positiv dager. Tyvärr verkar inte min vädjan ha landat ännu;)

Efter morronpromenaden och duschen drabbades jag därför av ett blodtryck som rusade i höjden och en fruktansvärd hjärtklappning när jag såg ledarsticket i dagens Norran.


Det som gör ledarsticket i tidningen extra traumatiskt är framförallt två saker.

1. Ledarredaktören, som i övrigt stöder Reinfeldtregeringens politik, tycker att vi arbetslösa ska kunna vara deltidspolitiker på samma villkor som de som har arbete. Det är möjligt att mitt eget parti, Vänsterpartiet, i retoriken också tycker det. Men efter att ha granskat riksdagsprotokollen har jag inte kunnat se att det i praktisk handling varit någon viktig V-fråga vilket jag skrev om i gårdagens blogg.
   
   
2. Sett i perspektivet att jag är den ende i Skellefteå kommunfullmäktige som brukar apostrofera Karl Marx och Friedrich Engels i debatterna undrar jag: har jag blivit så menlös att redaktörn hellre tycker att jag ska sitta kvar än att den som står näst i tur får ta min plats då jag på grund av regeringens a-kasseregler snart måste lämna uppdragen ifall jag inte får ett nytt jobb?

Norrans opinionsredaktör verkar ha stor tilltro till att den utredning som regeringen tillsatt ska hjälpa dem att komma fram till att deras regelverk i arbetslöshetsförsäkringen är föga värdigt ett land som beskrivs som en liberal demokrati.

Med tanke på att en minister nyss avfärdat ett utredningsförslag innan han, vad jag förstår, ens läst utredningen har jag inte samma tilltro till regeringen.
De rödgröna var ju dessutom inne på att inte göra något åt de deltidsregler som infördes 7 april 2008. Det finns med andra ord inte någon riktigt trovärdig opposition i detta spörsmål.