I Reinfeldtska utanförskapets grepp

Idag fick jag det definitiva beskedet. Efter 39 år som verkstadsarbetare/svetsare hamnar jag i en ny bransch, i det Reinfeldtska utanförskapet.

Efter att ha satt mig in i högerregeringens syn på a-kassan och tittar i min kalender så konstaterar jag att jag, ifall jag efter valet har politiska uppdrag i samma omfattning som idag, tvingas säga ifrån mig förtroendeuppdragen efter cirka 30 arbetslöshetsveckor. Då är mina 75 deltidsarbetslöshetsdagar förbrukade och jag måste förmodligen heltidsstämpla för att inte förlora allt för mycket av pröjset. Det ligger väl i högerregeringens strategi att deras utanförskapare inte ska vara representerade i den politiska ekonomins parlamentariska församlingarna.

Min arbetsköpare skyller nedläggningen, av den division som jag jobbar i, på att den stora kunden lägger produktionen i Polen och på konjunkturen. Delvis är det korrekt förklaring till att vi gått från cirka 100 IF Metallare i januari 2009 till att det efter ett och ett halvt år är 25 IF Metallare kvar på Contector. Arbetsköparens inkompetens är enligt min mening en större orsak till att divisionen läggs ner.

Det är för mig obegripligt att en kapitalist, i Sverige, satsar på en bransch med knivskarp nationell- och global konkurens och samtidigt inte lägger sig vinn om att skapa en organisation där alla i företaget jobbar med ständiga förbättringar.
Jag begriper det förmodligen inte p.g.a. att jag inte är någon kapitalist.
VF