Jag sympatiserar med beslutets resultat. Men det bär mig emot att sympatisera med att det beslutats i riksdagen. Än mer bär det mig emot att proklamera det som en seger att Sveriges riksdag ställt historieskrivning under proposition.
Jag har de senaste veckorna sökt, sökt och sökt efter förklaringen till varför Vänsterpartiet blivit anhängare av att historieskrivning ska beslutas i riksdagen? Har inte funnit något svar på frågan.
På partikongressen 7-9 maj får jag kanske svar om när varför Vänsterpartiet bytt åsikt ang. politiker och parlamenten som historieskrivare. Alternativt får jag väl svar om varför riksdagen just i detta fall skulle proklamera historien.
26 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skicka en kommentar