Patetiska V-avgångskrav

Med tanke på att Vänsterpartiet har kongress vartannat år så tycker jag att alla krav på den enes eller hela gängs avgång är en smula patetiska. Redan tidigt 2012 genomförs nästa kongress. Och när kongressen har godkänt verksamhetsberättelsen och gett den avgående partistyrelsen ansvarsfrihet för mandatperioden då är ju alla förtroendeposter i Vänsterpartiet obesatta. Så, vari består problemet?

Den ene menar att alla i ledande ställning ska ställa sina platser till förfogande p.g.a. debaclet med det rödgröna samarbetet och att vi överhuvudtaget gav oss in i det. Andra kräver bara ledarens avgång därför att en enda person skulle utgjort något slags sänke i partiet.

Vid majkongressen i år var det endast ett litet fåtal ombud som röstade för att avbryta det rödgröna samarbetet. Den nu sittande partistyrelsen har ju, när det gäller det rödgröna samarbetet, handlat i enlighet med kongressbeslutet. Varför ska då en partistyrelse som handlat i enlighet med kongressbeslutet ställa sina platser till förfogande före ordinarie kongress 2012? Det naturliga vore att det var majoriteten av ombuden på kongressen i maj 2010 som drog på sig tagelskjortan och rannsakade sig själv ifall nu någon ska göra det.

Jag har tagit på mig tagelskjortan. De två partikamrater i Västerbottensdelegationen som ivrigast förfäktade att vi skulle avbryta det rödgröna samarbetet har jag bett om ursäkt för att jag inte röstade med dem. Och det gjorde jag långt före valet 2010. Det var när jag några veckor efter kongressen upptäckte att partistyrelsen uppfattat kongressens ja till det rödgröna samarbetet som att det även var ok med en rödgrön högerpolitik mot de arbetslösa.

Jag uppfattade att Vänsterpartiets majkongress 2010 även röstade för att en eventuell rödgrön regering skulle byta politik.

Att kräva att ”huvuden ska rulla”, det tycker jag är primitivt. Att det tydligen inte finns några spärrar för hur långt vänsterpartister kan tänka sig att gå för några regeringstaburetter, det är ett kollektivt problem.

Saktfärdig folkparticensur

”När nyheten om att Wikileaks grundare var gripen i London hördes jag en vänsterpartist sucka tungt och besviket… Man häpnar! Karln är faktiskt anmäld för våldtäkt av två kvinnor… Vart tog de högstämda orden om feminism och vikten av att bryta kvinnors underordning vägen.”

Det citerade ovan hittade jag på folkpartisten Håkan Lindhs blogg när jag kom hem från Umeå på torsdag kväll. Skickade direkt iväg en kommentar till oppositionsrådet i Skellefteå med frågan: vilken då vänsterpartist?

Trots att det nu gått över trettiotvå och en halv timma har inte den enkla frågan passerat oppositionsrådets censur.

Så saktfärdig torde de inte ens censuren i Nordkorea och Kina vara.

Högt blodtryck och hjärtklappning

1999 hände det förra gången. I morse hände det igen. Och även denna gång rusade blodtrycket i höjden.

”Visst ska Hanseklint vara med”, var rubriken på ett ledarstick i dagens Norran. Bakgrunden till ledarsticket är min interpellation som behandlades i fullmäktige i tisdags, en interpellation som handlar om deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Konsekvensen av dessa är ju att arbetslösa deltidspolitiker inte har samma demokratiska rättigheter som de som har ett arbete i högerregeringens Sverige.

Jag har i debatter med partikamrater alltid hävdat att det är den dag som det står något gott om Vänsterpartiet på Norrans ledarsida som de ska reagera. Det är då det finns anledning att analysera och fundera på om det inte är något riktigt galet med partiets politik.

När jag därför som Vänsterpartist bli ”kramad” på Norrans ledarsida då börjar jag fundera på om en har gjort något allvarligt fel. Det är då blodtrycket stiger och hjärtat börjar rusa. Ty tänk om en har blivit så harmlös att man lämnat kampen för det klasslösa samhället.

Efter att ha läst mer än rubriken så sjunker blodtrycket. Även Norran tycker att arbetslösa ska kunna vara deltidspolitiker.

Kanske är det snart bara högermajoriteten i Riksdagen som tycker att deras utanförskap inte ska ha samma demokratiska rättigheter som deras innanförskap.

Ingen moderat demokrat

Knäpptysta Moderatledamöter utmärkte sig när min interpellation behandlades idag, en interpellation om att vi som tillhör Det Reinfeldtska utanförskapet (DRU) borde ha samma demokratiska rättigheter som de som tillhör Det Reinfeldtska innanförskapet (DRI) .

Med anledning av demokratiinterpellation kommer Skellefteå kommun att sända en skrivelse till Sveriges kommuner och landsting (SKL) med uppmaningen att de ska agera för att arbetslösa fritidspolitiker får samma möjligheter att engagera sig i kommunpolitiken som de som har jobb.

Förutom Moderaterna så deklarerade företrädare för övriga sex partier i Skellefteå kommunfullmäktige att konsekvenserna av Reinfeldtregeringens deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen kunde få märkliga konsekvenser för deltidspolitiker. Inom sina respektive partier skulle de verka för att regeringen ändrar deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen.

Det är positivt att Skellefteå kommun gör försök att väcka SKL i frågan. Med tanke på att Reinfeldtregeringen inte gjort något med anledning av att den egna tillsynsmyndighetens skrivelse i oktober 2009 behövs det fler som påminner regeringen om deras a-kassereglers konsekvenser för demokratin. Skrivelsen från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) tar upp a-kassereglernas absurda konsekvenser för förtroendevalda inom politik, fack och föreningsliv.

För min del tror jag att Moderaterna inte vill att de som tillhör deras utanförskap ska vara representerat i politiken. Det är därför vare sig statsministern eller moderata arbetsmarknadsministrar gjort något åt deras absurda deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen. Det är också förklaringen till att ingen moderat demokrat kunde skönjas i talarstolen vid dagens demokratidebatt i Skellefteå kommunfullmäktige.

Tokig klassanalys eller TT-anka

”Den nye partiledaren måste också, enligt Weiderud, förstå Sveriges nya underklass som till stor del består av etniska minoriteter och att den traditionella arbetarklassen numera är medelklass”, skriver bl.a. SvD, Aftonbladet och Norran idag.

Förhoppningsvis har TT-journalisten grovt missuppfattat Sveriges kristna Socialdemokraters ordförande Peter Weiderud i intervjun om kravspecifikation för den nye SAP-ledaren.

Skulle TT-journalisten ha tolkat Weiderud rätt, då undrar jag hur många i arbetarrörelsen som har så tokig klassanalys?

Missade demokratilektioner

Har ikväll kollat kommentarerna på Norrans webb med anledningen av artikeln om min interpellation ang. ifall arbetslösa har samma demokratiska rättigheter som de som har arbete.

Flera av kommentatorerna verkar inte har något emot att arbetslösas demokratiska rättigheter begränsas.

Förhoppningsvis handlar det om några stollar som missade demokratilektionerna i skolan.

Vänsterpartiet i Reinfeldts knä

När jag i våras fick sparken från mitt arbete räknade jag ut att jag skulle kunna vara arbetslös upp till 30 veckor innan deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen satte stopp för möjligheterna att fortsätta med de kommunala förtroendeuppdragen.

Då jag denna vecka gick igenom kalendern ordenligt fann jag att, ifall jag inte får något jobb senast mars, måste jag ta ställning till om jag ska kasta in handuken eller ta fajten för att vi som är deltidspolitiker och arbetslösa ska ha samma demokratiska rättigheter som de som är inne i Reinfeldtregeringens innanförskap.

För att förbereda den eventuella fajten har jag skrivit den här interpellationen i syfte att få svar på om Skellefteå kommuns ersättningsreglemente uppfyller intentionerna i kommunallagen när det gäller ersättning vid kommunala uppdrag.

Tyvärr sitter ju även Vänsterpartiet i Reinfeldts knä i den här frågan. Det blev en riktig chock när jag i våras upptäckte att även en rödgrön regering ville behålla högerregeringens korkade deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen. Och det sänker ju stridshumöret en del.

PS.
Några har via e-brev hört av sig för att förstå hur regelverket fungerar. Jag har då tagit min vecka 42 och 43 som exempel.
Vecka 42 hade jag fullmäktige en dag. Antalet deltidsstämplingsdagar blev då fyra.
Vecka 43 hade jag kulturnämndens arbetsutskott en halv dag. Antalet deltidsstämplingsdagar blir då fyra och en halv dag.
På två veckor har jag alltså förbrukat 8,5 av de 75 möjliga deltidsdagarna.

Viktiga spörsmål i Debatt

Efter att ha sett kvällens Debatt om curlingföräldrar inser jag att komedin som genre är körd. Monty Python har ingen framtid.

Svt förmår verkligen att fokusera på livets stora och viktiga spörsmål och de lyckas också göra programmen om de viktiga frågorna till komik. Aldrig någonsin har jag skrattat så gott åt överklassungarnas tokerier.

Tyvärr har de ännu inte lagt ut kvällens Debatt på nätet ännu. Men det finns annat spektakel i ämnet på svtplay.

AB

Goda nyheter, förlåt V

Har de senaste dagarna varit lite orolig att Vänsterpartiet skulle acceptera en sjupartiuppgörelse om Afghanistankrigspolitiken utan besked om när de svenska trupperna ska tas hem.

Morgonens nyheter är därför ett befriande besked. Att de två andra partierna i det rödgröna samarbetet vill göra upp om högern om Afghanistankrigspolitiken har jag tagit för självklart. Ber om ursäkt för att jag också hade börjat tvivla på mitt eget parti i frågan.
AB, SvD, DN, Skellefteås Pravda

Principernas pris

Priset för mina principer är att jag nu inte packar för att i morgon resa till den tionde konferensen Boken på arbetsplatsen på Runöskolan.

När jag i december förra året vägde för och nackdelar med att ta steget att lämna samtliga fackliga uppdrag på avdelningsnivå eller svälja principerna och stanna då låg Boken på arbetsplatsen i vågskålen Svälja principerna och stanna.

På Boken på arbetsplatsenkonferenserna kunde man se ett embryo till att fackföreningsrörelsen skulle kunna bli ett redskap för människors frigörelse, d.v.s. jobba för att medlemmarna ska lita till sin egen kraft och förmåga att kunna bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i.

Att jag aldrig skulle få möjlighet att arrangera programmet ”Den poetiske pianisten” i Anderstorpsalen, det låg också i Svälja principerna och stanna-vågskålen.

Den andra vågskålen vägde över och jag lämnade alla avdelningsuppdrag 31 december 2009 vilket jag skrev några bloggar om i januari detta år.

Inget svar trots många Ohlytecken

Trots 17 182 tecken med blanksteg får jag i Lasse Ohlys artikel i dagens Flamman inget svar på varför även Vänsterpartiet vill begränsa mina och andra arbetslösa fritidspolitikers demokratiska rättigheter.

Då sätter jag väl mitt hopp till ni andra i partistyrelsen. Alice Åström, Anki Ahlsten, Anna Hövenmark, Claes Wallenius, Emil Broberg, Hans Linde, Henrik Holmqvist Dinamarca, Ida Legnemark, Josefin Brink, Kalle Larsson, Leif Lindström, Marianne Ericsson, Martina Nilsson, Mats Einarsson, Mats Pilhem, MonaLisa Norrman, Mussie Ephrem, Rossana Dinamarca, Tamara Spiric, Ulla Andersson, Wilmer Andersen och Wiwi-Anne Johansson: hur kan några regeringstaburetter vara så åtråvärda att ni kan tänka er att sälja ut arbetslösa deltidspolitikers demokratiska rättigheter?

Om ni inte fattar galoppen så är det ju konsekvensen av att ni kunde tänka er att en rödgrön regering skulle behålla de deltidsregler som Reinfeldtregeringen införde förra mandatperioden.

Får jag inte något svar nu heller så får jag väl sjå mig till nästa kongress när partistyrelsen måste svara på medlemmarnas motioner.

Här och här har jag tidigare skrivit i ämnet.

Inskriven i Reinfeldtska utanförskapet

Efter 40 år i arbetslivet har jag idag varit på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig i det Reinfeldtska utanförskapet. Enär jag misstänker att jag var på Arbetsförmedlingen efter militärtjänsten, våren 1972, var detta mitt andra besök i arbetssökandesyfte.

När jag i våras fick sparken, efter nära 40 år på samma arbetsplats, räknade jag ut hur länge jag med Reinfeldtregeringens deltidsregler kunde ha kvar mina politiska förtroendeuppdrag.
Förutom att högerregeringens deltidsregler främst drabbar tvångsdeltidsarbetande kvinnor drabbar de bl.a. arbetslösa fritidspolitiker.

En arbetslös fritidspolitiker har inte samma demokratiska rättigheter som människor som har mält sig in i det Reinfeldtska innanförskapet.

Efter att jag förstått högerregeringens idiotiska deltidsregler kom jag fram till att det skulle ta cirka 30 veckor innan jag skulle bli tvungen att avsäga mig de politiska uppdrag jag hade i våras.
Det var då det.


När jag i onsdags satt och åt lunch i Jinja i Uganda ringde en partikamrat och meddelade att jag, från min sista plats på V:s landstingsfullmäktigelista i Norra Västerbotten, hade blivit inkryssad som ledamot i Västerbottens läns landstings fullmäktige.

Min första reaktion var att direkt säga ifrån mig det uppdraget eftersom de 30 veckornas frist då skulle bli mycket kortare. Jag ska i alla fall delta på V:s landstingsgruppmöte på onsdag innan jag bestämmer hur jag ska göra.

Skulle det bli så att Reinfeldtregeringens deltidsregler tvingar mig att lämna politiska uppdrag jag valts till – direkt och indirekt – då kommer en del att få några slängar av sleven.

Tyvärr blir det inte högerregeringen som får de flesta slängarna.

Det som smärtar mig mest är att Vänsterpartiet, mitt parti i mer än 30 år, gick med på att en rödgrön regering skulle behålla högerregeringens deltidsregler vid ett maktskifte i riksdagen.

M.a.o. var mitt parti, likt de övriga etablerade riksdagspartierna, beredd att sälja ut mina och andra arbetslösas demokratiska rättigheter bara för att Lasse Ohly och någon fler partikamrat skulle få äntra regeringstaburetterna. Jag får kväljningar!

Min förra blogg i ämnet

Ärad i Pravda

I Norran, Skellefteås egen Pravda, äras jag idag med en ledarartikel med anledning av min förestående resa till Jinja i Uganda, en resa som inleds på lördag.

Opinionsredaktör'n orerar i artikeln även om att Vänsterpartiet varit blind för många övergrepp som begås i tredje världen m.m.

I syfte att förhindra att mitt morgonkaffe skulle hamna i vrångstrupen sände opinionsredaktör'n artikeln för kännedom redan i går kväll. Generöst erbjöd han mig också att replikera med 600-700 tecken.

Det märks att han är rätt ny på redaktörsposten. Hade han känt mig då hade han vetat att det är ifall han på Norrans ledarsida hade skrivit en positiv artikel om mig och/eller ”mitt” parti som han har anledning att tillsända mig artikeln i syfte att förhindra att jag sätter kaffet i vrångstrupen.

Jag är nämligen förvissad om att den dag det på Norrans ledarsida börjar skrivas positivt om mig eller ”mitt” parti, den dagen har såväl jag som partiet slutat nära visionen om att det är möjligt att bygga ett klasslöst samhälle.

En morgon våren 1999 satt jag och läste Norran när jag plötsligt ser rubriken "Prisvärd Hanseklint" i ett ledarstick. Kallsvetten vällde fram. Bevars insåg jag snabbt att det var en engångsföreteelse. Artikeln handlade om att skribenten tyckte jag var värd Svenska barnboksakademins eldsjälspris som jag fick det året.

Visst ska jag svara på ledaren. Men bara om jag får utrymme på debattsidan efter att jag kommit hem från Jinja.

Jag har helt enkelt inte tid före. Valrörelsen ska städas bort. Efter 40 års anställning som svetsare/plåtslagare har jag idag varit och gjort avslut från det jobb jag är kickad från fr.o.m. midnatt.

När jag kommer hem från Jinja ska jag gå på arbetsförmedlingen och skriva in mig i det Reinfeldtska utanförskapet.

Om det bara hängde på musiken

När min Spotifylista bedömdes av Norrans musikrecensenter hade lokalpolitiker från andra partier i Skellefteå ingen chans.

Borgarna ska berövas chansen till ytterligare fyra år i regeringskansliet. Valrörelsens sista dag kör vi därför hårt för att övertyga om att Vänsterpartiets politik håller ännu högre kvalité.

Priset för Björklunds enfald

Bristerna är stora i många skolor och i stort sett desamma som för tio år sedan, menar Skolinspektionen.

Med en skolminister som lever med villfarelsen att framtiden börjar i klassrummet, vilket Folkpartiet påstår på valrörelsens enfaldigaste valaffisch, är det väl inte konstigt att skolan misslyckas med att leverera skolmålen till kommande generationer.

Min tes är att det generellt sett är så att den bebis som väljer ett vuxennätverk som vet att barns framtid börjar senast när de föds, de bebisarna har de största förutsättningarna att få lämna gymnasieskolan med uppfyllda skolmål.

Det är sjukt att vi 2010 har en skolminister som bl.a. bygger sin skolpolitik på den enfaldiga ståndpunkten att framtiden börjar i klassrummet. Priset för Jan Björklunds enfald får många barn i dagens skola betala.

SvD, AB, Norran

(V)ind i ryggen

Redan före utfrågningen av Lasse Ohly i svt hade Vänsterpartiet vind i ryggen. Åtminstone i Skellefteå i lördags. Förutom i Skellefteå hade riksdagskandidaten Jonas Sjöstedt, tillsammans med Kreti & Pleti, valmöte i Skelleftehamn och i Boliden.

Betongpolitik som vidgar klyftor

Tillsammans med Jeanette Velander skriver jag i dagens Norran om de klyftor som blir konsekvensen av de socialdemokratiska och borgerliga kulturnedskärningarna i Skellefteå.

Mer om detta kan du också höra om du kommer till Stadsbiblioteket i dag kl. 13.00. Då utfrågas Vänsterpartiet om kulturpolitiken i Skellefteå.

Öppnar V-boa i morgon

Efter Lars Ohlys besök i staaan (Norran 1, Norran 2, Norran 3) har jag framförallt varit sysselsatt med V-boa som trots att den inte är riktigt färdigmålad ska öppna i morgon, lördag, kl. 10.00.

I år har V i Skellefteå köpt ett förråd (boa) på Coop Forum. Den här gången ska vi demontera boa efter valet och spara den till nästa val, EU-valet 2014.

Fly förbannad Norranläsare

Hade efter läsningen av Norran i ryggläge tänkt skriva en blogg och sedan, förutom två vigslar, ta det lugnt idag. Det sprack. Bara någon minut av tidningsläsning leder till att jag fly förbannad flyger upp ur sängen. Det språkbruk jag då använde är inte tryckbart.

Någon ansvarig för annonstryckningarna i tidningen verkar leva i villfarelsen att 17 kommer före 14.
Jag skickade igår morse ett e-brev till Norrans annonsavdelning med bifogade filerna ”annons14aug.pdf” och ”annons17aug.pdf”.

Lika förbannat har de lyckats sätta in den senare först med konsekvens att det i dagens Norran står att Lars Ohly ska prata på torget kl. 17.00 idag.

Jag hade i min enfald trott att de som har ansvar för annonspubliceringarna på en relativt stor tidning har koll på datum.

Hade de på Norran haft koll på datum hade nedanstående annons varit inne idag.

Maud i nattmössan

Efter lite ledighet och efter mjukstart med planering av Vänsterpartiet Roadshows Skelleftebesök 12 augusti och Lars Ohlys besök 17 augusti är det dags att väcka denna blogg.

En som borde ha väckts innan hon inledde valrörelsen i hemkommunen Robertsfors är näringsministern Maud Olofsson (C).

Maud verkar ha pladdrat i nattmössan eller haft en hel del otur när hon föreslog att delar av Vattenfall skulle säljas ut och att en del av inkomsterna från privatiseringen av vår egendom skulle användas till en fond för utveckling av Norrlands inland.

”Inte en mutter bör säljas”, skriver en klokare centerpartist i måndagens Norran och Norrans ledarsida tycker att Mauds förslag fått ett alltför ogint mottagande.

Näringsministern verkar inte ha en aning om är att en sådan fond redan finns, Vattenfalls inlandskraft AB.
Sven-Erik Åkerlind, som är vd för den fonden, säger i dagens pappersNorran att ”Maud Olofsson kanske inte vet om att vi finns”.

Lennart Gustavsson (V) menar i en Norraninsändare idag att vi inte behöver sälja ut Vattenfall för att få slantar till Vattenfalls inlandskraft AB.

Med tanke på miljöministerns utspel i går kväll verkar Centerpartiet vara på reträtt. Då skulle kolkraftverken i Tyskland säljas. Märkligt att det inte redan är gjort.

Skrota betygen – satsa på vuxennätverket

Idag har jag en artikel i Norran om att vi borde skrota betygstramset och satsa på barns vuxennätverk istället.

”Gång på gång konstateras att skolan inte förmår kompensera skillnader i barns uppväxtvillkor, senast i den internationella studien om ungas medborgarkunskaper”, skriver jag bland annat i artikeln.

Ytterligare en rapport som stöder mina åsikter är Rika barn lära bäst, en rapport som presenterades förra veckan av Lärarnas Riksförbund.

Major'n avslöjar sin människosyn

”Inte alls tokigt, Björklund” är rubriken på frisinnade länstidningen Norrans ledarsida idag. Det enda smolk i glädjebägaren som den liberale ledarskribenten, Tobias Ljungvall, hittade i major Björklunds tal var när folkpartiledaren ironiskt använde sig av formuleringen ”bidrag för att inte arbeta”.

Folkpartiledarens val av formulering åskådliggjorde tydligt vilken syn major Björklund har på t.ex. mig.
Efter 40 år i arbetslivet tillhör jag snart högerregeringens utanförskap p.g.a. några inkompetenta kapitalister.

Förmodligen kommer jag att nyttja den arbetslöshetsförsäkring jag betalat avgift till under mina 40 år i arbetslivet. Enligt Jan Björklund får jag då ”bidrag för att inte arbeta”!!!!!!

Fruktar det värsta

Den frisinnade Västerbottenstidningen Norran hade under många år en ledarredaktör, Ola Theander, som konsekvent ställde sig på de ockuperades sida i Israel-Palestina konflikten.

Gårdagens ledare, Hamas och norrländskt trä, skriven av Norrans nya opinionsredaktör, Tobias Ljungvall, gör att jag misstänker att tidningen nu är på väg att ställa sig på de israeliska ockupanternas sida.

Under vinjetten Dialog på Norrans ledarsida skriver jag i dagens papperstidning:

Efter att ha läst gårdagens ledare räds jag att Norran har bytt fot och att den israeliska propagandamaskinen fått ytterligare en pressmegafon. Men det är kanske för tidigt att stämpla tidningen för att ha ställt sig på ockupanternas sida i Israel-Palestinakonflikten.

Det är naturligt att Ship to Gaza avvisade israeliska erbjudanden om att leverera varorna. Dels var syftet att bryta den israeliska blockaden och dels fanns t.ex. cement, för Gazas återuppbyggnad, med på fartygen. Som bekant har de israeliska fångvaktarna bestämt att byggnadsmaterial inte får införas i fängelset Gaza.

Norrans åsiktsredaktör svarar:

Det är tråkigt att Gazaborna tvingas leva bland ruiner, men samtidigt finns en god anledning att stoppa viss slags byggmaterial: Hamas gör bunkrar av det. Ett brytande av blockaden, som ger Iran fria händer att leverera vapen till Hamas, kommer att sluta illa.

Jag fruktar det värsta. Men det är fortfarande för tidigt att dra slutsatsen att den israeliska lobbyn har fått ytterligare en lydig pressröst i konungariket Sverige. Först när Tobias i en ledare även behandlar frågan om Västbanken visavi de israeliska ockupanterna går det att bestämma om mina farhågor besannas.

Klasskampen inställd

Skön läsning och stressande besked

Det var skön läsning att ta del av SCB:s väljarundersökning idag. Men vi får inte ta ut någon seger i förskott.

Det säkraste sättet att slippa såväl en högerregering som det främlingsfientliga SD till hösten är att på arbetsplatserna, i bostadsområdet, i pausen på fotbollsmatchen, på gator och torg m.m. plädera för vikten av att rösta i valet till hösten och helst rösta för att vi inte bara byter regering utan att vi också byter till vänsterpolitik.
SvD 1, SvD2, DN, AB, Norran

Igår kom det ett stressande besked. Martin Lindblom slutar på LO-tidningen. Det var ett besked som jag minst av allt ville ha nu. Jag ville att han fortfarande skulle jobba kvar på tidningen till dess jag publicerat och på denna blogg kommenterat det enda refuseringsbrev jag sparat sedan våren 2000.

När jag under varit ute i landet och pratat om språk, klass och kön har jag kommenterat LO-rapporten "Frihet tillsammans" med dess enfaldiga syn på när livslångt lärande grundläggs och lite andra tillkortakommanden i rapporten. Därefter har jag läst Martin Lindbloms refuseringsbrev.

Hade inte tänkt, men kanske jag inte kan hålla mig från att skriva om refuseringsbrevet före valet.

Palestinamanifestation i Skellefteå

Lördag den 5 juni kl. 11.45 arrangerar LO Skellefteås internationella kommitté och Women in Black en manifestation för att protestera mot Israels våldsamma angrepp på Ship to Gaza.
Kravet är också blockaden av Gaza ska hävas.

Arrangemanget genomförs på Möjligheternas torg.

Bibliotekskvalitet eller kvantitet

Vid förra kulturnämndssammanträdet i Skellefteå beslutade majoriteten att de ska försöka lura kommunmedborgarna med att det är möjligt att med 17 procents färre bibliotekspersonaler leverera bättre kvalitet och hög servicenivå. De verkar inte fatta att det är personalen som borgar för kvaliteten.

Om det ihåliga i detta löfte skriver jag i Norran idag. Artikeln är ett svar på denna artikel skriven av en kulturnämndsledamot som är sur för att hennes eget språkrör, Norran, ifrågasätter majoritetens beslut.

I en nyhetsartikel i Norran har också personalen ifrågasatt kulturnämndsmajoritetens kunskaper om biblioteksverksamheten. Tyvärr finns den artikeln bara i papperstidningen.

De rödgröna blir allt blåare

När jag i våras varslades om sparken tittade jag tillbaka i min kalender för att få en uppfattning om hur länge jag, med högerregeringens deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen, kan skjuta upp beslutet att säga ifrån mig samtliga kommunpolitiska uppdrag.

Ifall jag fortsätter med förtroendeuppdrag i samma omfattning som idag och förblir arbetslös i cirka 30 veckor då är mina deltidsstämplingsdagar slut. I praktiken måste jag då avsäga mig alla politiska förtroendeuppdrag för att på heltid tillhöra det Reinfeldtska utanförskapet.

Att högerregeringen vill förvissa sig om att de som hamnar i deras utanförskap inte, som fritidspolitiker, ska kunna vara representerade i de parlamentariska församlingarna, det har jag all förståelse för. Ty jag har inte högre tankar om deras demokrati- och människosyn.

Att det rödgröna regeringsalternativet hade samma demokrati- och människosyn som högerregeringen det blev en riktig chock för mig.

Jag hade inte i min vildaste fantasi inte föreställt mig att det rödgröna regeringsalternativet skulle behålla Reinfeldtregeringens puckade halvtidsregler i a-kassan, regler som framförallt drabbar tvångsdeltidsarbetande kvinnor.

Jag trodde därför att det var en nyhetsanka när jag i morse hörde på radionyheterna att det rödgröna regeringsalternativet skulle behålla högerregeringens deltidsregler. Under dagen har jag blivit varse att det tyvärr inte var någon nyhetsanka.

De rödgröna blir allt blåare och jag mår illa när mitt parti, Vänsterpartiet, tydligen också vill att de som hamnat i det Reinfeldtska utanförskapets grepp inte ska kunna vara fritidspolitiker eller ha avlönade förtroendeuppdrag i föreningar t.ex.

Förlåt Peter! Hade jag på V-kongressen vetat detta hade jag röstat med dig och Andreas om att partiet skulle avbryta högerresan.

Hycklande opportunist eller naiv

Den 5 maj informerade Trelleborgs ledning att 200 personer förlorar jobbet när Trelleborg Sealing Solution i Ersmark i Skellefteå läggs ner. Och det trots en lönsamhet i Ersmarksfabriken på cirka 13 procent per år de senaste 13 åren.

Norran har idag ett helt tidningsuppslag om nedläggningen, tre bra artiklar och en naiv alternativt hycklande pladderartikel signerad av chefredaktören, Anette Novak.
Tyvärr finns bara inledningen från en artikel på Norrans webbplats. Tyvärr finns inte heller chefredaktörens pamflett på nätet.

Några meningar ur chefredaktörens hycklande opportunism – alternativt naiva kunskaper om kapitalismen – kan du skåda nedan.

I dag – några veckor senare – när Norrans granskning visar att den dödsdömda Ersmarksfabriken är en vinstmaskin går sorgen över till ilska. Hur har ägarna mage?
Frågan är ändå varför ingen säger stopp. Beslutet strider mot det sunda förnuftet. Och det är inte bara idiotiskt. Det är hjärtlöst.

Raderna ovan är skrivna av en chefredaktör för en tidning som alltid lovsjungit det kapitalistiska fåtalsväldets politiska ekonomi.

Kan Anette Novak ha vaknat ur sin törnrosasömn och insett att det är profithunger som driver de internationella kapitalisterna och inte någon omtanke om anställda, regioner eller nationer?
Jag tvivlar. Jag tror att redaktörens krokodiltårar handlar om hycklande opportunism.

De besuttnas självplågeri

På väg till Grekland, just nu i väntan i Budapest, läster jag Jämlikhetsanden av Rickard Wilkinson och Kate Pickett.

Ifall en borgare, efter att ha läst boken, fortfarande är borgare och vill fortsätta öka klyftorna måste denne vara besatt av självplågeri.

Wilkinson och Pickett åskådliggör att det t.o.m. för den besuttnes hälsa och välbefinnande är minskade ekonomiska och sociala klyftor bra.

Nu är det dags för incheckning.

Retorisk skicklighet räcker inte

Ambitionen att skriva flera bloggar från kongressen har kommit på skam. Men här kommer i alla fall en kort bild och textsammanfattning.



Tror aldrig jag hört så häftig version av Internationalen som Gävle symfoniorkester spelade vid öppningsceremonin.


Det räcker inte med retorisk skicklighet för att få igenom sina yrkanden. Ty hade det bara hängt på Peter Möllers framställningskonst då hade fler än två, TVÅ, (Peter och Andreas) röstat för att det rödgröna samarbetet skulle avbrytas.


Lasse Ohly är precis enhälligt vald till ordförande för Vänsterpartiet och tackar för förtroendet.


– 1993 fanns det drygt 100 000 israeliska bosättare på ockuperad mark. Idag är det över en halv miljon, sade Hanna Amireh från Palestinian Peoples Party bland annat.


På kongressens sista dag kom partiledarna för Socialdemokraterna och Miljöpartiet på besök.

På väg till Gävlekongressen

Sitter nu på bussen som ska ta mig till Bastuträsk för byte till tåget som ska ta mig till Gävle där Vänsterpartiets kongress ska pågå i dagarna tre, fredag till söndag.

Förutom behandling av 439 motioner ska vi anta en valplattform, välja, partistyrelse och programkommission m.m.

Miljö- och klimatfrågor, barn- och familjerätt, höjt studiemedel, utträde ur EU och mycket mycket annat handlar motionerna om.

Har vi bara uppkoppling i kongressalen hoppas jag få tid att leverera såväl texter som bilder från kongressen.

Första maj i Skellefteå

Vi samlas kl. 13.15 på Odentorget

Cirka 13.45 på Möjligheternas torg talar
Agneta Hansson, Vänsterpartiet
Kornelia Nilsson, Ung Vänster
Andreas Mångberg, Vänsterns studentförbund

Efter demonstartionen bjuds det på fika i lokalen på Nygatan 63!
Välkomna!!

Bytt åsikt om historieskrivning

Jag sympatiserar med beslutets resultat. Men det bär mig emot att sympatisera med att det beslutats i riksdagen. Än mer bär det mig emot att proklamera det som en seger att Sveriges riksdag ställt historieskrivning under proposition.

Jag har de senaste veckorna sökt, sökt och sökt efter förklaringen till varför Vänsterpartiet blivit anhängare av att historieskrivning ska beslutas i riksdagen? Har inte funnit något svar på frågan.

På partikongressen 7-9 maj får jag kanske svar om när varför Vänsterpartiet bytt åsikt ang. politiker och parlamenten som historieskrivare. Alternativt får jag väl svar om varför riksdagen just i detta fall skulle proklamera historien.

I Reinfeldtska utanförskapets grepp

Idag fick jag det definitiva beskedet. Efter 39 år som verkstadsarbetare/svetsare hamnar jag i en ny bransch, i det Reinfeldtska utanförskapet.

Efter att ha satt mig in i högerregeringens syn på a-kassan och tittar i min kalender så konstaterar jag att jag, ifall jag efter valet har politiska uppdrag i samma omfattning som idag, tvingas säga ifrån mig förtroendeuppdragen efter cirka 30 arbetslöshetsveckor. Då är mina 75 deltidsarbetslöshetsdagar förbrukade och jag måste förmodligen heltidsstämpla för att inte förlora allt för mycket av pröjset. Det ligger väl i högerregeringens strategi att deras utanförskapare inte ska vara representerade i den politiska ekonomins parlamentariska församlingarna.

Min arbetsköpare skyller nedläggningen, av den division som jag jobbar i, på att den stora kunden lägger produktionen i Polen och på konjunkturen. Delvis är det korrekt förklaring till att vi gått från cirka 100 IF Metallare i januari 2009 till att det efter ett och ett halvt år är 25 IF Metallare kvar på Contector. Arbetsköparens inkompetens är enligt min mening en större orsak till att divisionen läggs ner.

Det är för mig obegripligt att en kapitalist, i Sverige, satsar på en bransch med knivskarp nationell- och global konkurens och samtidigt inte lägger sig vinn om att skapa en organisation där alla i företaget jobbar med ständiga förbättringar.
Jag begriper det förmodligen inte p.g.a. att jag inte är någon kapitalist.
VF

Knäck i lurarna eller lögn

Knäck i lurarna eller lögn är rubriken på den replik jag har inne i Norran idag, ett svar på denna artikel i fredagens Norran.

Fly förbannad antifeminist

När jag läste Norran i morse fick jag mig ett riktigt gott skratt. Debattören verkar på fullaste allvar vara fly förbannad för att Norran den 8 mars saknade bilder på män. Tidningens syfte var att uppmärksamma internationella kvinnodagen.

Skribenten beskyller Norran för att ha blivit ett propagandablad för feminismen och skriver att feminismen är en styggelse eftersom det bara omsluter det ena könet.

Och jag som till i morse gått omkring och trott att jag för att kunna kalla mig feminist ska uppfylla två villkor:
1. Insikt om att kvinnors underordning i samhället beror på kön.
2. Jag är beredd att göra något åt denna realitet.
Om bara det ena könet förmår inse detta, då måste problemet ligga hos det andra könet.

På Norrans debattsida publicerades även denna artikel. Skribenten verkar ha haft knäck i lurarna vid senaste fullmäktigesammanträdet. Om skribentens hörselproblem bloggar jag när mitt svar publicerats i papperstidningen.

Otrolig nyhet

Det är märkligt, rent utav otroligt, att detta kan bli en nyhet anno 2010 02 24!!!

Är det därför vi har en massa stollar som tror att det är skolan som lägger grunden till det livslånga lärandet?
En del av dessa stollar påstår dessutom att vi lever i ett kunskapssamhälle.

I Mauds las-verklighet och verkligheten

Maud Olofsson håller inte med sin finansminister, Anders Borg, om att propagandisterna på Svenskt Näringsliv är gnälliga.

"Vi tycker att las-reglerna är ett problem", säger Maud till di.se och önskar en ännu flexiblare arbetsmarknad.

I verkligheten är det sällan "sist in först ut" gäller vid uppsägningar på grund av arbetsbrist. Kompetens för arbetsuppgiften har företräde. Och trots att arbetsgivaren i avtal har tagit på sig att se till att de anställda har kompetens för att klara morgondagens jobb godkänns uppsägningar trots väldigt korta upplärningstider för att kunna gå in och ta de jobb som blir kvar.

På verklighetens arbetsmarknad ökar antalet daglönare. Företag ringer upp ett bemanningsföretag/uthyrningsföretag och säger att om ni anställer dessa personer, av mina tidigare anställda, så hyr vi in dem av er. Trots att det bara finns två anställningsformer, visstid- eller tillsvidare, anställs personerna endast den tid som den tidigare anställdes företag har behov av dem.
Med den personalpolitiken vill företaget som har behov av arbetskraft sabotera gällande las-turordning för återanställning.

Daglönarna ökar i högerregeringens Sverige. Center-Maud vill ha en ännu flexiblare arbetsmarknad.

Ställa upp på skolpolitisk dynga?

”Förvisso är det valår i år, men det vore klädsamt om S någon gång kunde lägga meningsskiljaktigheterna åt sidan. Skolan i allmänhet, elevernas situation i synnerhet, speciellt de utsatta elevernas, är en alldeles för viktig fråga för att bli föremål för partipolitisk pajkastning. Även under ett valår.”

Så skriver den frisinnat liberala Norrans ledarskibent, Mikael Bengtsson, idag.

De skulle se ut det. En undrar om Bengtsson tänker sig att S ska ställa sig bakom major Björklund, en minister som inte nöjer sig med pajkastning utan sprätter en hel del skolpolitisk dynga omkring sig? Så djupt tror jag inte ens S sjunker.

Skolpolitisk entusiasm dränks i tvivel

Se till att detta program kommer i händerna på de som vill han en skola att där alla elever oberoende av klass, etnicitet eller kön får möjlighet att tillägna sig för att bli för att kunna bli en aktiv, kritisk och skapande samhällsmedborgare.
Det var min första reflektion när jag före jul snabbläste förslaget till Vänsterpartiets nya utbildningspolitiska program.

Efter att ha skrivit de fyra bloggarna (1, 2, 3, 4) om min sorti från alla fackliga avdelningsuppdrag och efter att ha fräschat upp min webbsida tog jag itu med att läsa programmet grundligare. Jag tycker fortfarande programmet är bra. Trots det. Desto mer jag läser desto mer dränks min entusiasm i tvivel.

Mitt tvivel bottnar i att jag inte, likt programförfattarna, har samma tilltro till att den parlamentariska demokratin – isolerad från klasskampen på arbetsplatserna, gator och torg – förmår skapa en skola som inte bara producerar den arbetskraft som den politiska ekonomin beställt.

Försvarsfrågan avbockad

"Dessutom kan listan göras lång på frågor där de rödgröna fortfarande ligger långt ifrån varandra: skatterna, familjepolitiken, försvaret, tandvården, studiemedlen samt inställningen till privat kontra offentlig verksamhet", skriver Norrans ledarsida idag.

I och med dagens presentation av de rödgrönas försvarspolitik har en av frågorna på ledarskribentens lista blivit avprickad.

Då var det bara fem frågor på Norrans "långa" lista kvar.

Och så lite självkritik

Den som läst tidigare bloggar om min avgång från alla uppdrag på avdelningsnivå i IF Metall kanske börjar misstänka att skribenten inte verkar ha några insikter om egna brister och tillkortakommanden. Det har jag. Och om min hustru skulle få frågan skulle hon säkert kunna rada upp dem alla.

Jag kommer inte att avslöja dem alla, utan bara ett tillkortakommande.

En av mina brister är att jag ibland är alltför okritisk och fattar beslut på för lösa grunder. Ett sådant exempel var när jag inte i januari förra året inte tillräckligt ifrågasatte att avdelningen skulle tillfråga förbundsstyrelsen om att få ersätta en ombudsman, som skulle flytta från Skellefteå i juni, med anställning av en ny ombudsman.

Så här i efterhand grämer jag mig för att jag inte mer verkade för att vi först noggrant hade analyserat den kapitalistiska krisens verksamhets- och ekonomiska konsekvenser för avdelningen före vi tog något definitivt beslut om anställning.

Men det är ju lätt att vara efterklok. Men om jag hade varit mer kritisk hade jag kanske sluppit sitta och skära ner på kostnaderna för beslutsorgan för att kunna betala ombudsmannalönerna.

Andra får avslöja mina tillkortakommanden. Jag tänker inte avslöja fler.
Jag tror att jag med skrivandet kunnat bearbeta avdelningsavslutet så att jag inte slutar som den bittre gubbdjävel jag skriver om här. Jag kan därför avsluta den här serien artiklar och gå vidare.


Tynger mest
Att lämna rollen som avdelningens kulturansvarige tynger mest. Jag är en – av alltför få förtroendevalda inom arbetarrörelsen – som äger insikt om att utan att vi jobbar för att minska kulturklyftorna så förblir rättvisa en utopi. Rättvisa får vi inte utan den måste vi erövra.

Rättvisan är subjektiv. Det som är rättvist för dig är inte rättvist för andra. Och för att din syn på rättvisa ska finnas med i diskussionerna om vad som är rättvisa måste du äga kulturella uttrycksmedel att förmå gestalta din verklighet, dina tankar och dina idéer i alla situationer som behovet kan uppstå.
Ingen ställföreträdande kan göra detta lika bra som du. Därför blir det heller ingen framgångsrik klasskamp utan facklig politisk kulturkamp.

Artiklarna i denna bloggserie har varit:

· Nu får det vara nog

· Sosseriet står mig upp i halsen

· Även tigandet är ett beslut

· Och så lite självkritik

Min sista ”Viljan” ­– politiska kommittén vann hör nog också till denna bloggserie.

Även tigandet är ett beslut

Att i en demokratifråga bli mästrad och hånad av en styrelseledamot som vid avdelningens senaste kongressombudsval agerade på ett sätt som åskådliggjorde att han hade mycket att lära på området demokratisk handlingskraft, det var nästan för mycket.

För mycket, särskilt när såväl mötesordföranden som resten av styrelsen tillåter detta ske. Hade vi varit närmare Skellefteå, och inte som nu i Storforsen, då hade jag nog lämnat tillställningen.

Som mötesordförande må jag tycka att en ledamot är jobbig och en petimäter. Men jag skulle i mötesordföranderollen aldrig tillåta påhopp på en som ifrågasätter beslutsordningar.

En mötesdeltagare må tycka att beslutet blev korkat men mötesdeltagaren ska aldrig, aldrig gå från mötet med känslan att beslutet blev korkat därför att det inte gick demokratiskt tillväga.

Vid det aktuella tvådagarsmötet i Storforsen haglade många fler beskyllningar än detta, beskyllningar som genom tigandet ändå blev till beslut.

När jag t.ex. undrade varför förslaget till svar på klubbordförandebrevet, som jag skrev om i förra bloggen, fanns med på dagordningen tyckte en styrelseledamot att jag mobbade hela styrelsen. En ombudsman fyllde på med att säga att ingen vågade skriva ett svar av rädsla för att jag skulle ha synpunkter på innehållet.

Och övriga styrelseledamöter teg, teg trots att det sista påståendet faller på sin egen orimlighet. Hade det förhållit sig som ombudsmannen beskrev borde VU – istället för att göra en långbänk av ett enkelt brevsvar – ha kommunicerat svaret med mig, redaktör'n för Viljan, och sedan svarat brevskrivaren. Ett sakligt och enkelt svar levererade jag prov på i gårdagens blogg.

Styrelseledamotens beskyllning är för mig svårare att bära, även om det för mig ter sig osannolikt att en enda person kan tillåtas mobba 13 personer. Men då jag fått lära mig att det är den som upplever sig som mobbingoffer ska tas på allvar får jag väl böja mig för att det gäller även i detta fall.
Då ledamoten gjorde sig till tolk för hela styrelsen och resten av styrelsen teg, då innebär det att de genom sitt tigande bekräftade ledamoten.

Innan vi åkte hem blev jag också, av en ombudsman, beskylld för att vara orsak till att vi inte hunnit göra färdig såväl budget som verksamhetsplan. Styrelsen teg. Alla i verkställande utskottet teg trots att de, enligt min mening, borde ta på sig den största skulden för den absurda styrelsebehandlingen av verksamhetsplan och budget för 2010.


Justerat tigande…
Som mångårig mötessekreterare har jag ett otal gånger funderat på ifall det inte finns ett sätt att protokollföra tigandet. Tigandet är ju – trots att det inte är protokollfört – ändå ett beslut. Det har jag inte minst visat här ovan.

Idag har det gått nästan fyra månader sedan Storforsenmötet. Tigandet består. Jag tycker därför att tigandets icke protokollförda protokoll borde anses vara justerat.

Mitt beslut att lämna alla avdelningsuppdrag känns idag mycket mer motiverat än före jag började skriva på de fyra avgångsbloggarna.


… gäller inte alla
Vid ett styrelsemöte den 1 oktober sade jag att jag vid representantskapsmötet den 21 oktober endast skulle lyfta en av de reservationer som jag hade vid Storforsenmötet.

Det var mitt förslag om att minska antalet ledamöter i styrelsen för att istället kunna behålla ett halvdagsmöte för avdelningens högsta beslutande organ, representantskapet. Mitt förlag gick ut på att minska styrelsen från elva ordinarie och tre ersättare till sju ordinarie ledamöter plus två ersättare.

För att på representantskapsmötet slippa en diskussion mellan styrelsens ledamöter om styrelsens storlek föreslog jag, att jag direkt efter styrelsens föredragandes inlägg skulle presentera mitt förslag. Därefter skulle representantskapet i grupper diskutera för- och nackdelar med förslagen.

Styrelsen teg. Och då drog jag slutsatsen tigandets protokoll var justerat och att frågan skulle behandlas enligt mitt förslag.
Jag blev därför mycket förvånad när tre styrelseledamöter, inklusive styrelsens föredragande, begär ordet efter att jag har presenterat mitt förslag och argumenterar för att styrelsens storlek inte skulle ändras.

Den läsare som orkat läsa hit förstår säkert att det blir ohållbart att som styrelseledamot tvingas yrka på och kanske votera om att vi ska uppträda ärligt mot varandra trots att vi har olika åsikter i sak.

Sosseriet står mig upp i halsen

Våren 1990 fick jag dåvarande Metalls stipendium för att gå Information och media på Brunnsvik 1990/91. Det var då också tänkt att jag skulle göra utbildningens 18 veckors praktik våren 1991 på förbundskontoret i Stockholm. Eftersom det var klart funderade jag inte så mycket över vårens praktik under hösten.

I slutet av oktober ringer jag ändå förbudet för att kolla om det är klart.
– Kan du ringa upp mig om en halvtimma, sade dåvarande förbundsfunktionären Sivert Vikman.

Så gjorde jag.

– Anledningen till att jag ville att du skulle ringa senare var att jag ville tänka över om jag skulle säga sanningen till dig. Det tänker jag göra. Tyvärr kan du inte göra din praktik här och du förstår kanske varför, sade Sivert.

Alla inblandade visste om att jag var vänsterpartist, så det kunde inte vara det. Det enda som hade hänt mellan tiden för beviljandet av stipendiet och till oktober månad det var att jag kom in i Vänsterpartiets partistyrelse vid kongressen i maj 1990.

Istället för praktik på Metalls förbundskontor blev det praktik på Flamman under 18 veckor våren 1991.


Hade frågan om praktikplats kommit några år senare tror jag inte det hade varit några problem.

Med Göran Johnssons ordförandeskap för Metall (1993-2005) följde också en ny syn på det fackliga ledarskapet.

Den fackliga ledarutbildningen syftade till att vi skulle bli mer lyhörda och inte bara överta och lösa medlemmarnas problem. Vi skulle istället, så långt som möjligt, försöka lösa problemen tillsammans med medlemmarna.

Med den nya synen på det fackliga ledarskapet följde också en mer tillåtande attityd till att man nödvändigtvis inte behövde vara socialdemokrat för att vara en bra facklig ledare.

Även under denna korta period fanns kongressbeslut om facklig politisk samverkan med Socialdemokraterna.
Att tydliggöra de för förbundet viktiga politiska frågorna och att få våra medlemmar att ta ställning och rösta vid val var ändå det primära, som jag upplevde det. Det fanns också en tilltro till att medlemmarna, ifall de gick och röstade, röstade rätt, d.v.s. rött.

Med sammanslagningen mellan Metall och Industrifacket 2006 och den nye ordföranden, Stefan Löfven, följde en återgång till förhållningssättet att Partiet – d.v.s. att Socialdemokraterna – är allt, målet intet.


Demokratin viktigare än sosseriet…
Med semesterbrevet som jag skrev om i gårdagens blogg följde också en kopia på ett e-brev som skrivits av en klubbordförande, f.d. styrelseledamot och ledamot i IF Metallavdelningens politiska kommitté. Brevet är adresserat till IF Metall Norra Västerbottens ombudsmän.

Klubbordföranden upprörs i brevet över att det i den då nyss utgivna Viljan inte finns en enda rad som uppmanar avdelningens medlemmar att kryssa Umeåbon Per-Erik Johansson (S) i EU-valet.

”Nu vet jag att det är svårt att få in politik i tidningen. Men det finns en intervju med en vänsterpartist på mittsidan, och på hemsidan fanns det en bild och skrift av och om Lars Ohly Vänsterpartiet”, skriver klubbordföranden i brevet.

Istället för att avdelningens verkställande utskott (VU), som tillsammans med redaktören (jag) varit redaktionskommitté för tidningen, besvarar e-brevet direkt hamnar brevsvaret i en långbänk som varar långt in i september. Ett korrekt brevsvar hade kunnat lyda som följer:

Redaktionskommittén var enig om att det viktigaste var att våra medlemmar tog ställning till och deltog i EU-valet.

Då Jonas Sjöstedt inte kandiderade till EU-parlamentet men hade erfarenhet av att sitta i parlamentet skulle en intervju med honom fungera bra. Vi var övertygade om att Jonas Sjöstedt kunde motivera varför det var viktigt för våra medlemmar att ta ställning till EU-frågorna och delta i EU-parlamentsvalet.

Då vare sig representantskap eller styrelsen beslutat om någon personvalskampanj i avdelningens namn ser vi det som uteslutet att vi, redaktionskommittén för Viljan, skulle köra över demokratin och besluta om att använda tidningen i en personvalkampanj.

Att tidningens redaktör som också är ansvarig för vår webbsida nyttjar en partiledare på tillfälligt besök i Skellefteå till att göra reklam för Viljan, det ser vi bara positivt på.

Då i stort sett varje artikel som skrivs i avdelningstidningen handlar om politik delar vi inte din syn på att det skulle vara svårt att få in politik i tidningen.
Med vänlig hälsning
Verkställande utskottet för IF Metall Norra Västerbottens styrelse

… men inte för alla
IF Metall Norra Västerbottens politiska kommitté körde däremot över demokratin och lät trycka upp ett vykort som skickade ut till arbetsplatserna, ett vykort där IF Metall Norra Västerbottens logga användes i en personvalskampanj för Per-Erik Johansson (S).

Då det inte fanns några som helst beslut av vare sig den högsta beslutande nivån, representantskapet, eller styrelsen tog jag upp detta vid styrelsesammanträdet i slutet av maj 2009.

Döm om min förvåning när ett så enkelt ställningstagande som att ingen nivå i avdelningen kan köra över demokratin hamnar i långbänk med styrelsebordläggningar ända till i slutet av november när frågan avgörs. Hur vet jag inte? Jag var sjuk vid det styrelsesammanträdet.

Det märkliga är att många, ombudsmän och styrelseledamöter, ser ut som fågelholkar när man ifrågasätter sosseriet inom IF Metall.
Allt för många begriper inte hur det kan ifrågasättas att IF Metall Norra Västerbottens logga – utan att behöva fråga medlemmarna eller dess representanter – lånas ut till en megafon för det socialdemokratiska partiet. För mig är det en märklig syn på demokrati.
Sosseriet står mig upp i halsen!

Detta var den andra artikeln i en serie som handlar om varför jag fr.o.m. 1 januari valde att lämna IF Metall Norra Västerbottens styrelse och alla uppdrag på avdelningsnivå.

Morgondagens blogg handlar om tigandet och tigandets konsekvenser.

Nu får det vara nog

Vid en förhandling den 3 december meddelade jag divisions- och personalchefen att jag efter nyår skulle börja arbeta 70-75 procent på verkstaden.

I början av december hade jag definitivt bestämt mig för att lämna samtliga fackliga uppdrag på avdelningsnivå. Jag hade då kommit till insikt om att hela styrelsen handlar i enlighet med den ledamot som på tvådagarsmötet i Storforsen, 9-10 september, myndigt deklamerade att vi bara skulle se framåt, inte bakåt.
Den framtid som formas utan erfarenhet från historien blir, som jag ser det, inte något bra samhälle att leva i för våra medlemmar.

Jag lämnar alltså fr.o.m. första januari samtliga uppdrag jag har på avdelningsnivå och tackar för den tid som varit.
Det jag sade på Storforsenmötet var m.a.o. inget hot utan en upplysning, alternativt ett löfte.

Orsaken till att jag nu kastar in handduken är historia, ett ämne som avdelningsstyrelsen tyvärr skyr. Därför väljer jag att, fr.o.m. 1 januari 2010, ge offentlighet åt den berättelsen via några artiklar på min blogg.

Ovanstående text skickade jag i onsdags med ett e-brev till mina före detta styrelsekamrater och ombudsmännen för IF Metall Norra Västerbotten.

När jag i texten talar om avdelningsstyrelsen så ska ordföranden exkluderas. Hon har varit sjukskriven hela verksamhetsåret 2009 och har därför inte varit med i styrelsearbetet.


Semesterbrevet
I ett brev, som kom strax före semestern 2009 till ansvariga för kommittéer och verksamhetsområden i avdelningen, skriver verkställande utskottet (VU):

Hej Kamrater.
Vi står inför ett mycket besvärligt verksamhetsår, då ekonomin riskerar att kraftigt försämras. Därför har verkställande utskottet bestämt att hantera frågan på ett helt nytt sätt inför verksamhetsplaneringen.

Samtliga ansvariga får tillsammans uppdraget att i sina respektive kommittéer inför styrelsemötet 17:e augusti komma med ett utkast till budget och verksamhetsplanering för 2010.

Vi uppmanar samtliga att försöka glömma tidigare års planering och försöka arbeta med en kraftig prioriteringsordning inför 2010.

Det är ett brev som gjorde mig riktigt förbannad. Bl.a. därför att styrelsen aldrig delegerat till VU att bestämma hur verksamhetsplaneringen för nästkommande år ska gå till.
Det andra som gör mig förbannad är synen på verksamhetsplaner som kommer till uttryck i det sista stycket.

Det sista stycket i VU-brevet kan för mig förklara varför inte VU sett till att styrelsen behandlat uppföljning av 2009 års verksamhetsplan och budget i enlighet med representantskapets beslut.

Det andra stycket i VU-brevet gör mig inte förbannad förrän den 17 augusti då det visar sig att VU inte förberett sig för en diskussion om verksamhetsplan och budget för 2010.
Istället blir den mest omfattande, den mest tidskrävande, punkten att diskutera innehållet i en välkomstbroschyr som jag gjort och som ska gå till nya medlemmar. Sexton (16) personer sitter m.a.o. och diskuterar innehållet i en broschyr. För mig är detta en absurt galen prioritering.

När vi så kommer till planeringskonferens- och styrelsemötesdagarna i Storforsen är jag minst sagt upprörd. Det underlagsmaterial som VU skickat ut inför Storforsenmötet har ytterligare förstärkt mig i min uppfattning att vi inte diskuterar de viktigaste frågorna.

Att en organisation med övertygelsen att den framtid de vill ha bara kan köpas för pengar börjar med att räkna på hur mycket de kan köpa för de pengar de har, det har jag full förståelse för.

Men att en organisation som påstår sig vara idéburen struntar i verksamhetsdiskussionerna till dess inkomsterna är fördelade till respektive verksamhet, det har jag däremot ingen förståelse för.

Det är tyvärr så IF Metall Norra Västerbottens styrelse har hanterat verksamhetsplans- och budgetdiskussionerna för 2010.

Temporärt hade jag kunnat leva med att inkomstraset – cirka två miljoner kronor p.g.a. arbetslösheten – blockerade våra, förhoppningsvis, idéburna hjärnor. Jag var ganska övertygad om att vi skulle nyktrat till vid en kritisk granskande uppföljning av vårt verksamhetsplans- och budgetarbete under 2010.
Att en sådan uppföljning inte skulle komma till stånd blev jag varse när en styrelseledamot begärde ordet och myndigt deklamerade att vi bara skulle se framåt, inte bakåt.
Jag menar att den som tiger samtycker. Och då ingen av de övriga styrelseledamöterna protesterade mot denna ståndpunkt tog det som intäkt att styrelsens majoritet ansåg att vi skulle gå historielösa in i framtiden.
Ingen i styrelsen har efter den 10 september visat att de tänker ompröva den ståndpunkt de genom sitt tigande intog i september förra året.

Det fälldes en del hårda ord vid det aktuella Storforsenmötet. Den som inte var med kan nog få uppfattningen att det var ett stormigt möte, en del av deltagarna vill nog hålla med. Jag skulle vilja beteckna Storforsenmötet som ett möte där det rådde en lätt bris i rummet.
Ty trots att det fälldes en del hårda ord så kännetecknades mötet av mycket tigande, ett tigande som jag tolkade som ett samtyckande till en del närvarandes hårda ord.

”Den som tiger samtycker”, en blogg som handlar om tigandets konsekvenser. Den bloggen publicerar jag i övermorgon.
I morgon publicerar jag bloggen "Sosseriet står mig upp i halsen".