Verbal bärsärkagång hos rektorn

När jag i bl.a. Norran läser igenom läsarkommentarerna till artikeln om min sorti från kommunala förtroendeuppdrag, p.g.a. att alliansregeringen har ett odemokratiskt sinnelag, så kan jag inte komma bort från frågan: har de skolkat från alla samhällskunskapslektioner när de gick i grund- och gymnasieskolan?

Eftersom jag har ett dialektiskt förhållningssätt till livets spörsmål så ställer jag motfrågan: har de varit för mycket i skolan?

När jag ställer motfrågan drar jag mig till minnes när jag själv en kväll skulle förhöra min nu 25-åriga dotter, Emma, på en samhällskunskapsläxa om vårt socialförsäkringssystem.
När jag ser texten i boken slås jag av det fruktansvärt borgerliga dravlet.
Bl.a. får läsaren, på ett mycket försåtligt sätt, veta att socialförsäkringsavgiften, som i boken kallas arbetsgivaravgift, egentligen är en skatt (Natur och kultur ISBN 91-27-75839-7).

Den kvällen spolar jag allt övrigt jag tänkt göra. Först ställer jag frågorna som står i boken. Efter att Emma svarat berättar jag min syn på spörsmålet och att jag tycker hon ska svara på det sättet istället.

När hon sedan berättade hur det gick när läxan skulle redovisas misstänker jag att hon inte sa hela sanningen. Ty jag tror att hon förstod att det kanske inte skulle vara så bra för hennes slutbetyg om en rasande pappa kom till skolan och begick verbal bärsärkagång hos rektorn eller i lärarrummet.

NÄR JAG FUNDERAR vidare på ursprungsfrågorna d.v.s. om artikelkommentatorerna har skolkat för mycket eller för lite som en annan fråga slår mig frågorna: att kunskaperna om att arbetslöshetsförsäkringen i grunden är en försäkring mot lönedumpning är ringa, beror det på att arbetarrörelsen förstatligade villkorsbesluten? Det kanske inte var så klokt att bara behålla betalningen av försäkringspremierna, via avdrag för löneutrymmet, och låta klåfingriga politiker bestämma villkoren?

GustavR som kommenterat denna blogg om alliansregeringens odemokratiska sinnelag och den rödgröna dörrmattan har berört huvudmannaskapet för a-kassan.

Då de rödgröna agerat som en slätstruken dörrmatta visavi alliansregeringens odemokratiska sinnelag när de beslutat om a-kassereglerna, då känns det uppmuntrande att få stöd – för kampen om ens demokratiska rättigheter – från en f.d. chefredaktör på frisinnade Norran.

Bytt åsikt om historieskrivning

Jag sympatiserar med beslutets resultat. Men det bär mig emot att sympatisera med att det beslutats i riksdagen. Än mer bär det mig emot att proklamera det som en seger att Sveriges riksdag ställt historieskrivning under proposition.

Jag har de senaste veckorna sökt, sökt och sökt efter förklaringen till varför Vänsterpartiet blivit anhängare av att historieskrivning ska beslutas i riksdagen? Har inte funnit något svar på frågan.

På partikongressen 7-9 maj får jag kanske svar om när varför Vänsterpartiet bytt åsikt ang. politiker och parlamenten som historieskrivare. Alternativt får jag väl svar om varför riksdagen just i detta fall skulle proklamera historien.