DN:s demokratisyn och bra beslut

”Ny ledare, samma politik”, var rubriken på Dagens Nyheters ledarsida igår. Det är en rubrik och en ledare som bara kan formuleras av de som har lite till övers för reell demokrati.

Den nye V-ledaren, Jonas Sjöstedt, är demokrat och som demokrat är han medveten om att han är ny ledare för ett parti där det är medlemmarna som bestämmer politiken och att det är partiprogrammet, den tidigare fastlagda politiken och den politikutveckling som den nyss avslutade kongressen beslutat om som han har att driva.
Och det visade Jonas också med sitt kongressavslutande s.k. linjetal.

Även om skolan, oavsett statligt eller kommunalt huvudmannaskap, har varit duktig på att reproducera klassamhället enligt den politiska ekonomins beställning så tycker jag att det var positivt att kongressen satte ned foten och sa att skolan åter ska få statligt huvudmannaskap.

Desto snabbare ett återförstatligande kan förverkligas desto snabbare kommer kanske fler till insikt om att problemet inte är statligt eller kommunalt huvudmannaskap utan klassamhället.

Ty det är som Sven-Eric Liedman skriver i Hets, förra årets viktigaste bildningsdebattbok:

”… På den tiden (Folkskoletiden) hade man åtminstone i gallringsprocessen en klar föreställning om vilken betydelse sociala och ekonomiska faktorer hade för skolresultaten. Det var för det mesta fattigt folks barn som hade svårt att klara sig. Idag ställs diagnoserna uteslutande på individer. Det är det enskilda barnet som har svårigheter. Ändå talar statistiken sitt tydliga språk om den sociala och ekonomiska bakgrundens betydelse.”

Liten skärv till Vänsterpartiet

Endast en liten skärv av S-sympatisörerna verkar se Vänsterpartiet som ett alternativ när Socialdemokraterna sjunker i opinionen.

Jag har sökt förklaringen hos de s.k. vänsterbloggare som drev Det är Ohlys fel-kampanjen. Men hos dessa bloggare har jag inte hittat någon analytisk förklaring till varför vi inte ökar mer trots att Lasse Ohly redan i somras meddelade att han avgår som partiordförande.

Jag som sedan mitten av 1990-talet och under hela första årtiondet i 2000-talet årligen varit ute på studieuppsökeri på Metall/IF Metallarbetsplatser i Norra Västerbotten tyckte att det vare sig var konstigt att Alliansregeringen satt kvar eller att Vänsterpartiet inte ökade i valet 2010.

Frågan är: hur länge kommer det att dröja innan majoriteten i Vänsterpartiet upptäcker att det skett en djävulsk värderingsförskjutning i det svenska samhället och inser att det krävs ett organiserat arbetsplatsarbete för att trycka tillbaka dessa högervärderingar?


Lars Thalén skriver i antologin Makten över opinionen att det bara finns två vägar för facket och andra folkrörelser att återta förlorad mark i kampen om hur människor tänker:

• Återgå till den ursprungliga verksamhetsidén, d.v.s. var mer av en rörelse bland folket och medlemmarna och mindre av institution. Det enskilda samtalet förblir oöverträffat som påverkansmedel. Det slår i regel ut masskommunikationen.
• Komplettera detta med att fungera i medierna på mediernas villkor…

JAG VET INTE om Fredrich Engels redan 1890 hade börjat skönja att arbetarrörelsen var på väg att bli en institution när han i förord till en tysk och en polsk upplaga av manifestet skriver:

För den slutliga segern för de i manifestet uppställda grundsatserna förlitade sig Marx endast och allenast på arbetarklassens intellektuella utveckling, sådan den nödvändigt måste försiggå genom föreningen av aktion och diskussion.

DET JAG VET är att såväl Lars Thalén som Fredrich Engels sitter inne med lösningen. Utan ett organiserat arbetsplatsarbete blir partistyrelsens LO-ambition i kongressens Strategidokument en utopi, ambitionen som lyder:

Ökad andel förtroendevalda från LO-yrken och med invandrarbakgrund, och ökat stöd från LO-medlemmar i valet 2014.

Tyvärr är ett organiserat arbetsplatsarbete även främmande i Vänsterpartiets framtidskommissions slutrapport.

Och programmatiskt dillar vi om att bygga det klasslösa samhället!?

Skvallerkräket njuter, jag skäms

När jag kom hem igår kväll och bl.a. kollade favorittidningen, Svenska Dagbladet, så konstaterade jag att partiledarvalet i Vänsterpartiet börjar bli lika slaskigt som partiledardebaclet i Socialdemokraterna.

Inte för en sekund betvivlade jag att Svenska Dagbladets s.k. avslöjande skulle vara annat än ett illvilligt skvaller från någon partikamrat som inte vill att Rossana Dinamarca ska väljas till ordförande för partiet.

Skulle inte heller bli förvånad om den som spridit skvallret även kände till att det fanns skäl till att Rossana periodvis inte betalat hela eller delar av Vänsterpartiets partiskatt.

Medan skvallerkräket förmodligen njuter så skäms jag för första gången för mitt medlemskap i Vänsterpartiet.

Välj seriös ledningsöversyn

”Jag undrar om det inte är dags för Vänsterpartiet att välja partisekreterare på kongressen”, skrev Ilona Szatmari Waldau i en blogg igår.

Jag undrar om det inte är dags för Vänsterpartiet att ta en ordentlig funderare om ifall vi har en modern ledningsorganisation överhuvudtaget innan vi börjar ändra stadgarna.
Att så många och så snabbt kan bli så tvärsäkra och bestämma sig för om vi ska kongressvälja en eller två ordföranden utan en seriös debatt, den tvärsäkerheten fick mig att börja fundera på om vi har ett dialektiskt förhållningssätt till livets spörsmål och författa nedanstående motion om ledningsfunktionen mellan kongresserna. Motionen bifölls av Vänsterpartiet i Skellefteå.

Motion till Vänsterpartiets kongress 2012 ang.

En seriös partiledningsöversyn

Efter valet 2010 har det i synnerhet varit debatt om s.k. delat partiledarskap, d.v.s. att kongressvälja två ordföranden. Det har t.ex. också framförts krav om en allmän medlemsomröstning om vem/vilka som ska vara partiordförande. En del distrikt har genomfört medlemsomröstningar om ordförande.

Utifrån eftervalets partiledningsdiskussioner och olika distriktshanteringar av framför allt valet av ordförande/ordföranden visavi de stadgar vi har idag ser vi att det finns ett behov av en seriös partiledningsöversyn, en organisationsöversyn vars mål är att presentera en partiledningsstruktur för 2010/2020-talet samt former för att välja partiets ledning mellan kongresserna.

Kongressen är visserligen suverän att besluta om antalet som ska kongressväljas till olika förtroendeuppdrag. Men nog skulle vi vilja ta ställning till ordförandevalet utifrån en seriös organisationsöversyn som inte bara utrett för- respektive nackdelar med att kongressvälja en eller två ordföranden utan också presenterat förslag till en modern, demokratisk, operativ och delaktighetsskapande ledningsorganisation mellan kongresserna.

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi att kongressen beslutar

att uppdra till den nyvalda partistyrelsen att till nästa kongress presentera ett beslutsförslag om en modern, demokratisk, operativ och delaktighetsskapande ledningsorganisation mellan kongresserna, samt former för val till dessa förtroendeuppdrag.

Vänsterpartiet Skellefteå

medlemsmöte 2011-10-03

Jag har i en tidigare blogg skrivit om hur en sådan ledningsfunktion skulle kunna se ut.

(V)ästerbottensvalets legitimitet

”Vid sammanträde under söndagen beslöt distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet i Västerbotten att utifrån resultatet i den rådgivande omröstningen nominera Jonas Sjöstedt som partiordförande …”, heter det i pressmeddelandet som skickades ut på söndag afton. ”Hans namn fanns på 86 procent av valsedlarna”, skriver de också.

Distriktsstyrelsen borde vågat nominera Jonas utan att hänvisa till medlemsomröstningen. Ty det styrelsen inte redovisar det var att Jonas Sjöstedts namn fanns på 86 procent av de valsedlar som skickats in av de 46 procent av Västerbottensmedlemmarna som deltog i medlemsomröstningen.

Distriktsstyrelsens hänvisning till medlemsomröstningen för sina ställningstaganden är lika korkat som om jag skulle gå ut och hävda att de 54 procent av medlemmarna som valde att inte delta i medlemsomröstningen, hade likt jag, gjort ett mycket medvetet val. Och då finns det inget stöd att nominera Jonas utifrån resultatet i medlemsomröstningen i Västerbotten.

Nu är jag bevars inte ensam som offentligt reagerar mot att distriktsstyrelsen helt bortser från det låga valdeltagandet när de drar sina slutsatser.

Kanske två kongressvalda ordföranden

Det är möjligt att Vänsterpartiet bör kongressvälja två ordföranden i framtiden. Men jag har väldigt svårt för tanken att en sådan förändring skulle beslutas utan en seriös organisationsutredning om ett modernt partiledarskap. Det skulle bli konsekvensen om januarikongressen beslutar att bifalla den motion som förespråkar att kongressvälja två ordföranden.

Jag förstår inte de som kan koppla bort valet av ordförande/ordföranden från valet av den totala partiledning vi ska ha mellan kongresserna.

Det språkbruk som används i debatten, delat partiledarskap, gör mig lite orolig. För mig säger det mycket om vilken syn de som använder begreppet har om partiledningen mellan kongresserna.

Ifall en seriös organisationsutredning skulle komma fram till att vi ska kongressvälja två ordföranden, varför ska vi då inte kongressvälja partisekreteraren plus 10 - 14 ordinarie partistyrelseledamöter och fem ersättare?

Med en sådan organisation kan verkställande utskottet läggas ner, ordförandena och partisekreteraren blir den dagliga ledningen. Och med dagens teknik borde en partiledning med 13-18 ordinarie partistyrelseledamöter kunna bli en mycket operativ och delaktig partiledning mellan partiets kongresser.

Eventuellt skulle en sådan organisation kunna spara pengar så att demokratin kan utvecklas. Vi kan t.ex. ha ytterligare en kongressdag och slippa delegera kongressfrågor till demokratiskt tvivelaktiga representantskap eller hänskjuta frågor till nästkommande kongress.

Min slutsats blir: kanske två kongressvalda ordföranden efter en seriös organisationsutredning. En sådan motion kommer till V-kongressen 2012.

Ska eller inte ska, ska inte

Den senaste månaden har jag funderat huruvida jag ska eller inte ska delta i medlemsomröstningen om nominering av partiledare för Vänsterpartiet, en omröstning som pågår i Västerbotten.

Igår beslöt jag slutgiltigt att jag ska inte delta i medlemsomröstningen.

Beslutet tog jag trots att min demonstration inte kommer att märkas eftersom distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet i Västerbotten genomför en medlemsomröstning där de som deltar i valet inte prickas av mot en röstlängd innan rösterna börjar räknas. För mig är det ett mycket märkligt valförfarande.

Eftersom alla nomineringar avslutas på kongressen och det är först då vi vet vilka som ställer upp så var jag kritisk redan när jag första gången hörde talas om medlemsomröstningen i Västerbotten.

När poströstningsbrevet kom blev jag ännu mer kritisk till partiledarvalet i Västerbotten. Ty i brevet ska vi också ta ställning till s.k. delat partiledarskap (Se fotnot).

Distriktsordföranden och ordföranden för valberedningen skriver:

”2. Delat partiledarskap
Till kongressen har det inkommit en motion som föreslår att Vänsterpartiet ska ha delat partiledarskap. Om du väljer detta alternativ på den medföljande valsedeln då anses det som att du stödjer denna motion. Om du förespråkar ett delat partiledarskap så måste du också uppge två namn. Mins en av de två personerna du nominerar MÅSTE vara en kvinna.”

Jag menar att det är fullständigt absurt att jag ifall jag skulle välja att nominera två personer förutsätts stödja en motion som jag överhuvudtaget inte har sett, en motion som inte behandlats i det organ som – enligt stadgarna – har att besvara motioner och en motion och ett motionssvar som än mindre stötts och blötts i diskussioner på partikongressen.

I onsdags kom droppen. Jag fick veta att de nominerade kongressombuden ska få frågan om de tänker följa distriktsomröstningens resultat. Svarar jag ja innebär det m.a.o att jag ska rösta på den/de personer som distriktsomröstningen bestämt sig för oavsett om den/dessa fortfarande kandiderar på kongressvaldagen.

Västerbottens partiledaromröstning blir stolligare och stolligare för var dag som går.


Fotnot.
Jag skriver ”s.k. delat partiledarskap” eftersom det i Vänsterpartiets stadgars 107:e paragraf sägs att ”Partistyrelsen är partiets högsta beslutande organ mellan kongresserna.”
Partistyrelsen är m.a.o. det kollektiva partiledarskapet mellan kongresserna. Därför borde spörsmålet handla om ifall vi ska kongressvälja två ordföranden, istället för som nu, kongressvälja en ordförande.

Kan inte medlemsomrösta

Jag har inte bestämt mig men det lutar åt att jag inte kommer att kunna förmå mig att delta i Vänsterpartiet i Västerbottens s.k. medlemsomröstningen om ny partiledare.
Det blir alltmer ett faktum att det är precis så – som Jonas Sjöstedt formulerat sin bloggrubrik – som också ordförandenomineringsomröstningen kommer att tolkas.

Det var bara ett av skälen till att jag förmodligen kommer att ha svårt att förmå mig att delta i Vänsterpartiet Västerbottens ordförandenomineringsomröstning.

Huvudskälet till att jag kommer att ha ytterst svårt kunna delta är den andra frågan som ställs och som handlar om delat partiledarskap. I brevet som kom i fredags står bland annat att läsa:

2. Delat partiledarskap
Till kongressen har det inkommit en motion som föreslår att Vänsterpartiet ska ha delat partiledarskap. Om du väljer detta alternativ på den medföljande valsedeln då anses det som att du stödjer denna motion. Om du förespråkar ett delat partiledarskap så måste du också uppge två namn. Mins en av de två personerna du nominerar MÅSTE vara en kvinna.

Jag har ett dialektiskt förhållningssätt till livets spörsmål och det tycker jag fler borde ha.

Idag är jag kritisk till delat ledarskap men jag vet inte hur jag kommer att ställa mig efter att frågan stötts och blötts i olika diskussioner. Några sådana möten har då inte jag fått kallelse till. Och till dess kongressen har beslutat om en eller två ordföranden ska väljas är det nuvarande stadgar som gäller.

För övrigt så har vi delat partiledarskap. De stadgar för Vänsterpartiet som jag läser tolkar jag som att partistyrelsen, inkl. den kongressvalde ordförande, är partiledarskapet mellan kongresserna.

Till sist. Det är ingen hemlighet att jag tycker att Rossana Dinamarca ska bli Vänsterpartiets ordförande.
Men som jag ser det är det omöjligt att, med nuvarande valsedel, delge Vänsterpartiet i Västerbotten den uppfattningen utan att det också ska tolkas som att röstaren har tagit slutlig ställning för en eller två kongressvalda ordföranden.

Lenin ut och Stalin in i Västerbotten

Läser i Västerbottens Folkblad att distriktsstyrelsen bestämt att vänsterpartister i Västerbotten ska få rösta om vem som ska bli partiledare.

Har distriktsstyrelsen fått solsting eller nåt. Ty frågan är: vem sitter inne med information om vilka förutom Lasse Ohly och Jonas Sjöstedt som kandiderar?

För min del tycker jag att det är ett fattigdomsbevis för ett feministiskt parti om Lasse Ohly ska efterträdas av ytterligare en gubbe.

Av VF-artikeln kan en få uppfattningen att kongressombuden från Västerbotten tvingas rösta på vinnaren i en partiledaromröstning där vi inte har koll på vilka som kandiderar, vilket vi har först när nomineringarna avslutats på kongressen.

Endera har Stalin smugit sig in när partilokalerna rensats från Leninbyster och Leninstatyetter under 198o- till 1990-tal eller så är VF-artikeln en s.k. tidningsanka.

Lutar åt att stolligheterna är en anka.

Norén vidsyntare än vänsterpartister

När jag 1976 tackade nej till att bli medlem i SAP var det med två motiveringar. Dels ansåg jag mig vara socialist och dels ansåg jag att Socialdemokraterna hade blivit ett självändamål.

När jag idag tar del av eftervalsdebatten i Vänsterparitet anno 2010/2011 upplever jag att även V har blivit ett självändamål som lämnat ambitionen att vara ett medel, ett verkstyg med vilket vi ska nå målen.

I senaste Flamman är det t.ex. ytterligare tre debattörer som individualiserar och ger Lars Ohly hela skulden till vänsters debacle vid valet 2010 två val tidigare. Likt övriga med individförklaringsmodellen gör de en ställ-inte-upp-nominering av Lars Ohly till partiledare. Det är en helt ny företeelse inom svensk arbetarrörelse.

När jag läste Lars Norénintervjun i Dagens Industri förbannade jag en sak och bergtogs sedan av två undringar. Det jag förbannade var att Norén inte fick möjlighet till mer utveckling av hans åsikt om valrörelsen visavi Lars Ohly.

Om dramatikern fått utveckla sitt påstående om valrörelsen kanske han hade gett svar på mina två undringar: har Lars Norén mer insikt om vilka värderingsförskjutningar som skett i svenska folkets hjärnor de senaste 20 åren än många vänsterpartister som varit verksamma under samma tid? Har Norén mer kunskaper om vad som hänt med vårt intellekt de senaste 20 åren än alla partister som med näsorna borrade i kommunala handlingar eller övriga parlamentariska papper bildat sig en uppfattning om den s.k. verkligheten?

Jag förstår fortfarande inte hur de tänker, de som på allvar trodde att Vänsterpartiet skulle växa i ett rödgrönt samarbete?
När jag på V-kongressen i maj 2010 röstade för ett rödgrönt samarbete så gjorde jag det med förvissningen att partiet i bästa fall skulle gå skadeslös ur samarbetet.

De rödgröna blir allt blåare

När jag i våras varslades om sparken tittade jag tillbaka i min kalender för att få en uppfattning om hur länge jag, med högerregeringens deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen, kan skjuta upp beslutet att säga ifrån mig samtliga kommunpolitiska uppdrag.

Ifall jag fortsätter med förtroendeuppdrag i samma omfattning som idag och förblir arbetslös i cirka 30 veckor då är mina deltidsstämplingsdagar slut. I praktiken måste jag då avsäga mig alla politiska förtroendeuppdrag för att på heltid tillhöra det Reinfeldtska utanförskapet.

Att högerregeringen vill förvissa sig om att de som hamnar i deras utanförskap inte, som fritidspolitiker, ska kunna vara representerade i de parlamentariska församlingarna, det har jag all förståelse för. Ty jag har inte högre tankar om deras demokrati- och människosyn.

Att det rödgröna regeringsalternativet hade samma demokrati- och människosyn som högerregeringen det blev en riktig chock för mig.

Jag hade inte i min vildaste fantasi inte föreställt mig att det rödgröna regeringsalternativet skulle behålla Reinfeldtregeringens puckade halvtidsregler i a-kassan, regler som framförallt drabbar tvångsdeltidsarbetande kvinnor.

Jag trodde därför att det var en nyhetsanka när jag i morse hörde på radionyheterna att det rödgröna regeringsalternativet skulle behålla högerregeringens deltidsregler. Under dagen har jag blivit varse att det tyvärr inte var någon nyhetsanka.

De rödgröna blir allt blåare och jag mår illa när mitt parti, Vänsterpartiet, tydligen också vill att de som hamnat i det Reinfeldtska utanförskapets grepp inte ska kunna vara fritidspolitiker eller ha avlönade förtroendeuppdrag i föreningar t.ex.

Förlåt Peter! Hade jag på V-kongressen vetat detta hade jag röstat med dig och Andreas om att partiet skulle avbryta högerresan.

Retorisk skicklighet räcker inte

Ambitionen att skriva flera bloggar från kongressen har kommit på skam. Men här kommer i alla fall en kort bild och textsammanfattning.



Tror aldrig jag hört så häftig version av Internationalen som Gävle symfoniorkester spelade vid öppningsceremonin.


Det räcker inte med retorisk skicklighet för att få igenom sina yrkanden. Ty hade det bara hängt på Peter Möllers framställningskonst då hade fler än två, TVÅ, (Peter och Andreas) röstat för att det rödgröna samarbetet skulle avbrytas.


Lasse Ohly är precis enhälligt vald till ordförande för Vänsterpartiet och tackar för förtroendet.


– 1993 fanns det drygt 100 000 israeliska bosättare på ockuperad mark. Idag är det över en halv miljon, sade Hanna Amireh från Palestinian Peoples Party bland annat.


På kongressens sista dag kom partiledarna för Socialdemokraterna och Miljöpartiet på besök.

På väg till Gävlekongressen

Sitter nu på bussen som ska ta mig till Bastuträsk för byte till tåget som ska ta mig till Gävle där Vänsterpartiets kongress ska pågå i dagarna tre, fredag till söndag.

Förutom behandling av 439 motioner ska vi anta en valplattform, välja, partistyrelse och programkommission m.m.

Miljö- och klimatfrågor, barn- och familjerätt, höjt studiemedel, utträde ur EU och mycket mycket annat handlar motionerna om.

Har vi bara uppkoppling i kongressalen hoppas jag få tid att leverera såväl texter som bilder från kongressen.