3 januari 2010

Även tigandet är ett beslut

Att i en demokratifråga bli mästrad och hånad av en styrelseledamot som vid avdelningens senaste kongressombudsval agerade på ett sätt som åskådliggjorde att han hade mycket att lära på området demokratisk handlingskraft, det var nästan för mycket.

För mycket, särskilt när såväl mötesordföranden som resten av styrelsen tillåter detta ske. Hade vi varit närmare Skellefteå, och inte som nu i Storforsen, då hade jag nog lämnat tillställningen.

Som mötesordförande må jag tycka att en ledamot är jobbig och en petimäter. Men jag skulle i mötesordföranderollen aldrig tillåta påhopp på en som ifrågasätter beslutsordningar.

En mötesdeltagare må tycka att beslutet blev korkat men mötesdeltagaren ska aldrig, aldrig gå från mötet med känslan att beslutet blev korkat därför att det inte gick demokratiskt tillväga.

Vid det aktuella tvådagarsmötet i Storforsen haglade många fler beskyllningar än detta, beskyllningar som genom tigandet ändå blev till beslut.

När jag t.ex. undrade varför förslaget till svar på klubbordförandebrevet, som jag skrev om i förra bloggen, fanns med på dagordningen tyckte en styrelseledamot att jag mobbade hela styrelsen. En ombudsman fyllde på med att säga att ingen vågade skriva ett svar av rädsla för att jag skulle ha synpunkter på innehållet.

Och övriga styrelseledamöter teg, teg trots att det sista påståendet faller på sin egen orimlighet. Hade det förhållit sig som ombudsmannen beskrev borde VU – istället för att göra en långbänk av ett enkelt brevsvar – ha kommunicerat svaret med mig, redaktör'n för Viljan, och sedan svarat brevskrivaren. Ett sakligt och enkelt svar levererade jag prov på i gårdagens blogg.

Styrelseledamotens beskyllning är för mig svårare att bära, även om det för mig ter sig osannolikt att en enda person kan tillåtas mobba 13 personer. Men då jag fått lära mig att det är den som upplever sig som mobbingoffer ska tas på allvar får jag väl böja mig för att det gäller även i detta fall.
Då ledamoten gjorde sig till tolk för hela styrelsen och resten av styrelsen teg, då innebär det att de genom sitt tigande bekräftade ledamoten.

Innan vi åkte hem blev jag också, av en ombudsman, beskylld för att vara orsak till att vi inte hunnit göra färdig såväl budget som verksamhetsplan. Styrelsen teg. Alla i verkställande utskottet teg trots att de, enligt min mening, borde ta på sig den största skulden för den absurda styrelsebehandlingen av verksamhetsplan och budget för 2010.


Justerat tigande…
Som mångårig mötessekreterare har jag ett otal gånger funderat på ifall det inte finns ett sätt att protokollföra tigandet. Tigandet är ju – trots att det inte är protokollfört – ändå ett beslut. Det har jag inte minst visat här ovan.

Idag har det gått nästan fyra månader sedan Storforsenmötet. Tigandet består. Jag tycker därför att tigandets icke protokollförda protokoll borde anses vara justerat.

Mitt beslut att lämna alla avdelningsuppdrag känns idag mycket mer motiverat än före jag började skriva på de fyra avgångsbloggarna.


… gäller inte alla
Vid ett styrelsemöte den 1 oktober sade jag att jag vid representantskapsmötet den 21 oktober endast skulle lyfta en av de reservationer som jag hade vid Storforsenmötet.

Det var mitt förslag om att minska antalet ledamöter i styrelsen för att istället kunna behålla ett halvdagsmöte för avdelningens högsta beslutande organ, representantskapet. Mitt förlag gick ut på att minska styrelsen från elva ordinarie och tre ersättare till sju ordinarie ledamöter plus två ersättare.

För att på representantskapsmötet slippa en diskussion mellan styrelsens ledamöter om styrelsens storlek föreslog jag, att jag direkt efter styrelsens föredragandes inlägg skulle presentera mitt förslag. Därefter skulle representantskapet i grupper diskutera för- och nackdelar med förslagen.

Styrelsen teg. Och då drog jag slutsatsen tigandets protokoll var justerat och att frågan skulle behandlas enligt mitt förslag.
Jag blev därför mycket förvånad när tre styrelseledamöter, inklusive styrelsens föredragande, begär ordet efter att jag har presenterat mitt förslag och argumenterar för att styrelsens storlek inte skulle ändras.

Den läsare som orkat läsa hit förstår säkert att det blir ohållbart att som styrelseledamot tvingas yrka på och kanske votera om att vi ska uppträda ärligt mot varandra trots att vi har olika åsikter i sak.

5 kommentarer:

Kaj Raving sa...

Satans så illa att du ska lägga av, vi behöver inte direkt bli färre vänsterpartister i facket utan fler... fast jag förstår ditt beslut.

Jag har upptäckte snart efter att jag "outat" som vänsterpartist att som fackligt aktiv vänsterpartist så får man ständigt vara beredd att bli ifrågasatt och att bemöta eller ignorera att allt har ett självklart sosseperspektiv och att man ofta blir utsatt för diverse härskartekniker när man ifrågasätter detta.

Nu ska jag inte klaga för mycket över detta, i min avdelning fungerar det över lag bra även om det bubblar upp till ytan ibland även där.

Nåväl, ville väl mest bara visa mitt stöd, vi har alltför många fackligt aktiva som bara håller käften trots att det borde vara deras förbannade skyldighet att göra sin stämma hörd, även om det kan vara obekvämt.

Så fortsätt kämpa.
/Kaj

Kjell Hanseklint sa...

Hej Kaj och Gott Nytt År!
Fram till februari 2011 är jag vald till IF Metallordförande på den viktigaste fackliga nivån, på arbetsplatsnivån. Så jag kommer inte att lägga av om inte medlemmarna avsätter mig.

Däremot har jag meddelat avdelningsordföranden att jag på avdelningsnivå inte ens kommer att ställa upp i val till representantskapet.

Samma vecka som jag tog det definitiva beslutet att lägga av med alla uppdrag på avdelningsnivå fick jag ett telefonsamtal från förbundssekreteraren med en förfrågan om att sitta med i referensgruppen för att ta fram IF Metalls kulturpolitiska idé- och handlingsprogram. Jag tackade ja och vi har vårt första möte 21 januari.

När det programarbetet är färdigt kommer bourgeoisien att börja darra. Ty långt fler av IF Metalls förtroendevalda har då insett att: utan facklig politisk kulturkamp förblir visionen om rättvisa en utopi.
Lite mer om det skriver jag i den sista bloggen i denna serie, d.v.s. den blogg som publiceras vid midnatt.
Såå, kampen fortsätter.

Samuel Karlsson sa...

Det är riktigt trist att du lägger ner en hel del fackligt arbete. Men jag har full förståelse för hur du känner det. Jag har en facklig kamrat som troligen lägger av med så gott som allt fackligt arbete pga av liknande behandling. Jag själv kommer lägga ner så gott som allt också, men det främst pga valarbete. Dock kommer det säkert se ut som ett ställningstagande ifrån oss Vänsterpartister hos oss att vi inte arbetar lika mycket fackligt efter nästa årsmöte.

Jag hoppas att du fortfarande behåller din fackliga glöd och att du i framtiden kan tänka dig att börja arbeta mer fackligt igen, för precis som Kaj Raving skrev så behövs fler Vänsterpartister inom den fackliga verksamheten.

Frohm sa...

Läser Hanseklints blogg och försöker förstå meningen? Som det verkar för Kjell just nu så vore allt bättre än (S) alternativt att allt vore bättre än IF Metall eller att allt vore bättre än Arbetarerörelsens historia. Tyvärr slutar den här historien med att allt flera anser att allt är bättre än Kjell Hanseklint

Kjell Hanseklint sa...

Frohm, vems blogg har du läst? Min blogg kan det då inte vara.
Spola flosklerna. De åsikter du vill pådyvla mig har du väldigt svårt att hitta i mina bloggar.