Verkligheten är intellektuell

När jag i morse var ute och sprang lyssnade jag till nyhetsmorron i P1. I ett reportage förmedlades återigen att skillnaderna mellan pojkars respektive flickors skolresultat består och har inte minskat sedan 1960.

Flickor presterar bättre skolresultat än pojkar i nästintill alla skolans ämnen. Ja, det är bara i ämnet Idrott- och hälsa som pojkarna presterar bättre skolresultat. Skulle Idrott- och hälsa varit två ämnen då skulle pojkarna bara uppvisa bättre resultat än flickorna i ämnet idrott.

När jag lyssnade på det aktuella radioreportaget slog det mig att: nog är det väl ändå tur att verkligheten fungerar intellektuellt. De som betalt för att producera en intellektuell förklaring förmår uppenbarligen inte att producera en intellektuell förklaringsmodell till att skolan, under snart 50 år, inte lyckats utjämna skillnaderna mellan pojkars och flickors skolresultat.

En annan reflektion jag fick var: beror det på att jag är mer bildad än vad jag är utbildad som jag förmår se att det är naturligt att klass- och könsskillnaderna består?

Att pojkar uppvisar sämre skolresultat än flickor beror på att flickor, liksom deras mödrar, ägnar sig tidigt och i mycket högre grad än pojkar åt aktiviteter som leder till att de lättare kan tillägna sig de språkfärdigheter som är en förutsättning för att klara skolans mål.
Trots att pojkarna får mer vuxenuppmärksamhet och tar mer plats i de svenska klassrummen lyckas inte skolan kompensera att pojkarna är efter flickorna redan vid skolstarten.
Den som påstår något annat, saknar enligt min mening, grundläggande kunskaper om vilka aktiviteter som leder till de språkfärdigheter som är en förutsättning för att klara läroplansmålen.

Sedan borde vi ju med rätta ställa frågan: spelar det någon roll att pojkar producerar sämre resultat än flickor i skolan?
Det är ju uppenbart så, att när eleverna kommer ut i förvärvslivet så tillskansar sig pojkarna och männen större delen av frukterna från människors arbete, trots tillkortakommanden i skolan!

Så länge debatten om skolans bristande måluppfyllelse är så fokuserade vid skoltiden kommer inte skolan att kunna realisera läroplansmålen.

För mig är det mycket märkligt att förskoletiden, så påtagligt, lyser med sin frånvaro i debatten om skolans måluppfyllelse.

Den måste ju vara blind, alternativt totalt oförmögen att läsa statistik, som inte ser att den bebis som har omdömet att välja vårdnadshavare som har tillägnat sig det första målet i gymnasieskolans mål att uppnå och lever i enlighet med det andra målet, den bebisen kan vara alldeles lugn.
Den bebisen kommer med största sannolikhet att efter gymnasiestudier ha tillägnat sig vuxenlivets viktigaste redskap, kulturella uttrycksmedel att förmå gestalta sin verklighet, sina tankar och idéer i alla de situationer behovet kan uppstå.

Ifall vi t.o.m. gymnasiet vill ha ”En skola för alla” menar jag att vi måste göra mycket mer för att, på marknaden, öka utbudet av de vårdnadshavare jag nyss beskrev.

Ett aktuellt svek

I Skellefteå har vi i veckan haft berättarfestival. Det har varit arrangemang att springa på hela veckan. Igår var jag själv engagerad i Stadsbibliotekets arrangemang, "En om dan". Under den rubriken har en Skellefteåförfattare per dag presenterats och lästs av någon Skelleftebo.
Igår blev det ”Två om dan” då Hjoggböleförfattarsyskonen Anita Salomonsson och Kurt Salomonson stod på programmet.

Jag berättade lite om sällskapet och läste ur boken Sveket som kom ut 1959 och som kommer i en ny upplaga i år med anledning av att Kurt fyller 80 år till sommaren.
När jag nu läst om boken konstaterar jag att den trots 50 år i bokhyllor är väldigt aktuell.

Jag berättade också om den litterära vandringen i Grottornas fotspår som är uppe i Laisvall den 28 juni, en vandring där Kurt Salomonson medverkar.

Missad poäng

Nog måste de väl ända ha missat poängen med första maj.

Finns det bara ett 1:a majtåg att gå i Blekinge?

Det kostar tid att inte vara tjyv

Fick för två veckor sedan en hög med bilder från författaren Kurt Salomonson. Bilderna, som är från 1950-, till 1980-talet, ska användas för publicering på SSAK:s webbsida.

Sedan jag scannat bilderna började det mödosamma arbetet med att få kontakt med de fotografer som tagit bilderna för att få deras tillstånd att använda bilderna på webbsidan. Det här arbetet tar tid då en del av fotograferna, vad jag förstår, inte är i livet idag. Det innebär att en får jaga den som har upphovsrätten till bilderna.

Det är sådana här gånger som jag börjar fundera om jag inte skulle bli som dessa och helt enkelt sno bilderna av upphovsrättsinnehavaren. Hittills har jag inte passerat tröskeln.

Dags att packa och tacka, Vanja (3)

Nog hade jag trott att Vanja Lundby-Wedin hade samlat LO:s styrelse i söndags och måndags för att tacka, packa och gå. Men när jag åkte från ett möte på måndag kväll fick jag höra "min" ordförande, Stefan Löfven, försvara att Vanja skulle klamra sig fast vid LO-ordförandeposten.

Förhoppningsvis tar Vanja det djävligt lugnt i påskhelgen och reflekterar över det som hänt. Med hennes omdöme kommer hon att komma till samma slutsats som Stig Malm gjorde 1993 när han packade, tackade och gick ut från LO-borgen.
Om Vanja kommer till samma slutsats kan hon ju stänga opportunistlådan och bara gå ut och lyssna till förstamajtalen.

Å andra sidan, när jag i söndags hörde Mona Sahlin kräva att Vanja skulle lämna AMF:s styrelse fick jag sympati för Vanja. Vad har Mona med det att göra? Hon är väl inte LO-medlem längre? Vad jag kommer ihåg så blev Mona utesluten från Handels, på grund av bristande betalning, för en massa år sedan. Jag har inte hört att hon gått med igen.

Västerbottensnytts reportage från Vanjas tisdagsbesök i Umeå spelade verkligen konspiratoriska LO-sossar i händerna, sossar som blundar för det som hänt och hävdar att Vanja är utsatt för ett mediedrev. I Västerbottensnytts reportage fick vi uteslutande lyssna till trottars orerande omkring Vanjas vandel.