Med tanke på att Vänsterpartiet har kongress vartannat år så tycker jag att alla krav på den enes eller hela gängs avgång är en smula patetiska. Redan tidigt 2012 genomförs nästa kongress. Och när kongressen har godkänt verksamhetsberättelsen och gett den avgående partistyrelsen ansvarsfrihet för mandatperioden då är ju alla förtroendeposter i Vänsterpartiet obesatta. Så, vari består problemet?
Den ene menar att alla i ledande ställning ska ställa sina platser till förfogande p.g.a. debaclet med det rödgröna samarbetet och att vi överhuvudtaget gav oss in i det. Andra kräver bara ledarens avgång därför att en enda person skulle utgjort något slags sänke i partiet.
Vid majkongressen i år var det endast ett litet fåtal ombud som röstade för att avbryta det rödgröna samarbetet. Den nu sittande partistyrelsen har ju, när det gäller det rödgröna samarbetet, handlat i enlighet med kongressbeslutet. Varför ska då en partistyrelse som handlat i enlighet med kongressbeslutet ställa sina platser till förfogande före ordinarie kongress 2012? Det naturliga vore att det var majoriteten av ombuden på kongressen i maj 2010 som drog på sig tagelskjortan och rannsakade sig själv ifall nu någon ska göra det.
Jag har tagit på mig tagelskjortan. De två partikamrater i Västerbottensdelegationen som ivrigast förfäktade att vi skulle avbryta det rödgröna samarbetet har jag bett om ursäkt för att jag inte röstade med dem. Och det gjorde jag långt före valet 2010. Det var när jag några veckor efter kongressen upptäckte att partistyrelsen uppfattat kongressens ja till det rödgröna samarbetet som att det även var ok med en rödgrön högerpolitik mot de arbetslösa.
Jag uppfattade att Vänsterpartiets majkongress 2010 även röstade för att en eventuell rödgrön regering skulle byta politik.
Att kräva att ”huvuden ska rulla”, det tycker jag är primitivt. Att det tydligen inte finns några spärrar för hur långt vänsterpartister kan tänka sig att gå för några regeringstaburetter, det är ett kollektivt problem.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Som en del av Vänsterpartiet i Älmhult så kan jag självfallet inte hålla med dig.
Med tanke på hur valet blev, vilket man inte visste något om innan, så tycker jag det vore läge att dra igång en mer radikal och omfattande förändring, och inte vänta till 2012.
Självinsikt och självkritik saknar jag och många andra av vänsterpartiets ledning och det förvånar mig att det för många verkar vara så svårt att inse att ett parti som inte fångat fler röster på 10 år måste göra något och påbörja det omgående för att dra folk.
Jag själv gillar Ohly och hans tal inför valet är bland det bästa jag hört under alla år jag varit politiskt intresserad.
Men så länge många anger att de inte röstar på Vänsterpartiet pga honom och att han är en av de minst pålitliga partiledarna, i en tid då de har stor påverkan, så är det dags att byta så fort som möjligt.
Vänsterpartiet börjar alltmer likna en turbovariant av Socialdemokraterna. D.v.s. vi får ytterligare ett parti som blir ett självändamål som ständigt söker vara en välsmord valmaskin.
Jag menar att Vänsterpartiet har långt större uppgifter än att vara en välsmord valmaskin vart fjärde år. Vänsterpartiet ska också vara ett medel med vilket vi ska nå målen.
Min uppgift är att jobba för att människor ska lita på sin egen kraft och förmåga att kunna vara med och bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det samhälle vi har idag. Då är inte det stora problemet Lars Ohly utan att det är för få människor som på sina arbetsplatser möter en socialist som de kan diskutera livets spörsmål med.
Ifall det inte blir något nyval så har vi nästa två val 2014. Kongressen är i början av 2012. Så, vad är problemet?
Jag hade hållt med om att vi liknat sossarna om vi bytt partiledare vid förra valet och ska byta igen. Men här har det i huvudsak varit samma manskap i toppen ett bra tag.
Problemet är att en förändring i synen på vad för parti Vänsterpartiet är och vad de står för behöver jobbas in under hela mandatperioden, och av de nya människor som ska finnas i toppen.
Att inte byta ut dem nu ser jag som förlorad tid, för vad än t ex Ohly säger så har folk redan sina förutfattade meningar om honom, oavsett vad budskapet är.
Sen förnekar jag inte att det är ett problem att människor inte möter många socialister på sina arbetsplatser. Men det är ett problem att jag som socialist hela tiden får försvara vad Ohly säger, bröstpumparna som ett exempel som var dåligt förankrat och som ingen kunde särskilt mycket om tidigare.
Skicka en kommentar