Replik på replik och genomlevda ord

Idag publicerar Norran min replik på repliken på min ödmjuka aprilkrönika.

För övrigt så pular jag med mitt livs sista förstamajtal. Ambitionen är att besökarna ska förstå att orden är genomlevda, att de är personliga men inte privata.

På Facebook har jag publicerat lite korta funderingar under skrivprocessen. Igår skrev jag:

”Är inne i en jobbig del i förberedelserna för mitt livs sista förstamajtal. Det handlar om att vi vuxna sviker andras ungar.”

I förrgår var mitt Facebookspörsmål:

”Brottas fortfarande med mitt livs sista förstamajtal. Nu undrar jag: visst är det bara om att grund- och gymnasieskolan ska förstatligas och att Sverige ska sluta sälja vapen till all världens diktatorer som Vänsterpartiet och Folkpartiet är överens?”

I fredags gjorde jag ett avslöjande:

”Jag har bestämt mig. Jag kommer att i mitt livs sista förstamajtal avslöja hur nära det hade varit att jag blivit kriminell.”

I torsdags fundera jag på Facebook över gränser:

”pular med mitt livs sista förstamajtal och brottas med spörsmålet: finns det någon tydlig gräns mellan det personliga och privata?”

  Om mitt livs sista förstamajtal har jag skrivit i en tidigare blogg.

Sicken högtidsdag(ar)

Sicken högtidsdag det var igår. Jag tänker inte på att jag blev femtio år äldre än åldern på killen på min profilbild på Facebook.

Jag tänker på att Vänsterpartiets ledamot i kommunstyrelsen, Hans-Eric Wallin, fick en enig kommunstyrelse att besluta stadsbibliotekets lokalisering ska ingå i den fortsatta planeringen av ett nytt kulturhus i Skellefteå.
När vi däremot antog ”Kulturplan 2012-2014” vid kommunfullmäktige i mars då vår det stört omöjligt att få majoriteten i kommunfullmäktige att förstå att biblioteket är viktigt i ett levande kulturhus i centrum.

Och inte nog med det. Hans-Eric lyckades få de borgerliga partierna med sig i kommunstyrelsen om att sluta dra kulturskolefrågan i långbänk. Efter ett decennium av utredande är det dags att skrota den politiska styrgruppen och bestämma vilken nämnd som ska ha huvudansvar för kulturskolan.

Nu gäller det bara att få kommunfullmäktige i maj att återremittera kulturskolespörsmålet för att utreda vilken nämnd som ska vara ansvarig, komma med tydliga mål och riktlinjer så att kulturskolan kan fokusera på att alla Skellefteå kommuns barn och ungdomar kan hitta sitt/sina kulturella uttrycksmedel.

Inte bara igår, även idag blev en högtidsdag. Tack vare att jag tjatat till mig 20 minuter på LO Västerbottens årsmöte för att prata om LO Skellefteås 25-åriga solidaritetsarbete i Palestina fick vi in 7 103 kronor till vår internationella fond.  

Tidigare bloggar i Kulturplansspörsmålet 1, 2,

Replik på ödmjuk krönika

Förra veckans landstingsfullmäktige i dagarna tre, Berättarfestivalen, flytthjälp, ABF Västerbottens årsmöte i Lycksele i lördags och att skriva ett genmäle till denna replik som är förorsakad av min ödmjuka aprilkrönika, det har inte erbjudit någon tid till att uppdatera denna blogg. Förberedelser för i morgon, mitt livs sista förstamajtal och resan till Palestina den 5 maj har också tagit lite tid.

Frågan är när jag ska få tid att uppdatera SSAK med material från Anita Salomonssons Berättarfestivalseminarium i Lövånger där hon avslöjade lite grann om sin kommande bok, I enslighet framfött… 

Majorn's manipulation till ända

Enligt min mening var Sven-Eric Liedmans ”Hets” förra årets intressantaste skoldebattbok.

Den hittills intressantaste skoldebattartikeln, ”Varför tar inte skoldebatten fart?”, den läste jag i morse på Skola och Samhälles webbsida.

Även om jag kan skönja korn som ger hopp så kvarstår frågan: hur länge ska major Björklunds pisk- och morotsskolpolitik få förstöra våra barn och barnbarn innan bildade svenskar reser sig och förpassar Björklunds tokerier till forskning om hur en avdankad officer – utan vetenskaplig grund – kunde manipulera så många inom skolpolitikens område?

Sista förstamajtalets konsekvens

Nu vet jag, eller åtminstone är jag ganska säker om, hur jag ska börja mitt livs sista förstamajtal.

Jag ska börja med Dikten, Dikten som inledde en motion till Svenska Metallindustriarbetareförbundets kongress 1993, Dikten som inledde en motion till IF Metalls kongress 2008. Bägge dessa motioner, som bifölls, handlade om att Metall respektive IF Metall hade behov av ett kulturpolitiskt idé- och handlingsprogram.

När jag på 1:a maj läst Dikten med stort D tänkte jag fortsätta med att prata om det problematiska med Dikten.

När jag kom på att jag skulle inleda mitt livs sista förstamajtal kom jag på att det börjar vara dags att komma till skott med att försöka få diktens upphovsman, den poetiske pianisten, att spela jazz på bildens flygel och läsa några av sina dikter.

Det är kanske dumt att skriva om att den poetiske pianisten ska spela på bildens flygel. Han vet ju ännu inte vet att han ska vara i Skellefteå någon kväll mellan x/10 – xx/12 2012 och jag kan ju misslyckas med att få Claes att ta flyget från Helsingfors till Skellefteå.

För det andra så vet inte heller huvudfinansiären av arrangemanget att de ska vara huvudfinansiärer. Det borde inte vara några problem. Jag sparade ju lite medlemsslantar när jag vid IF Metall norra Västerbottens årsmöte 2010 avstod från det formaliserade avtackningshyckleriet efter att jag efter 20 år lämnat alla avdelningsuppdrag på detta sätt.
Jag är övertygad om att det skulle vara väl investerade pengar om avdelningen satsade de avstådda slantarna och lite till för att kunna realisera arrangemanget, Den poetiske pianisten.

För det tredje så vet ännu inte flygelns ägare att Den poetiske pianisten ska spela på den under hösten.

Så fort förstamajtalet är klart och Palestinaresan avslutad den 11 maj ska jag ta itu med att realisera arrangemanget.

Dikten som jag tycker är såväl bra som naivistisk och för mig traumatisk och som jag ska börja mitt livs sista förstamajtal med, den lyder:

Det som råkar vara belyst
är det synliga
Att dikta är att förändra ljuset
så att också skuggorna blir tydliga
så att också trädens underjordiska kronor…
Olevda ord skymmer
Genomlevda får syn
Där går någon med en lampa genom mörkret
Därinne i mörkret finns alla de andra
som nu börjar se utan att ännu ses
De skymda
Jag vill skriva för dem

Claes Andersson”Genom sprickorna i vårt ansikte”, 1977

Sossemoderat regering 2014

Trots att Socialdemokraterna under Stefan Löfvens ledning verkar göra allt för att fjärma sig från ett rödgrönt regeringsalternativ så fortsätter opinionsinstituten att mäta Alliansen visavi ett rödgrönt regeringsalternativ.

Efter den senaste veckans klargöranden från Socialdemokraterna undrar jag: finns det redan en dold överenskommelse om att det ska bli en Sossemoderat regering efter valet 2014?
Sett i perspektivet av att det börjar knaka offentligt i Alliansen så skulle det passa som hand i handske för Moderaterna.

Socialdemokraterna verkar ha gett upp tanken om att överhuvudtaget ta tillbaka något av jobbskatteavdragen. Inget ska göras när det gäller återregleringar av marknader som privatiserats. Att våra skattepengar som skulle gå till vård, skola och omsorg blir vinster i privatas fickor verkar Socialdemokraterna också bejaka, även om det inte gäller riktigt alla sossar. Likaså fick vi i lördags, i ekots lördagsintervju klart för oss att S vilka till översyn av svensk vapenförsäljning till diktaturer handlar mer om demagogiska dimridåer än en vilja till att få slut på svensk vapenexport till diktaturer i världen.

Jag utgår från att Vänsterpartiet inte ska gå in i ytterligare en valrörelse där partiet lovar att ställa upp på en Allianspolitik modell light.

Förfärligt likgiltigt kulturskämt

”Likgiltigt kulturskämt” är rubriken på min aprilkrönika i frisinnade Norran i dag. Artikeln handlar om ifall Skellefteå kulturnämnds förslag till övergripande målsättning i Kulturplan 2012-2014 är ett skämt eller inte.

Konsekvensen av att kulturnämndens förslag till övergripande målsättning skulle vara ett skämt, den tycker jag är förfärlig.