Pravda länkar till mig

När jag i fredags stod i en matkö fick jag ett telefonsamtal från Pravda.
Den som var i andra änden undrade hur många besökare jag har på min blogg.

– Ingen aning, sade jag.

– Vill du fördubbla antalet besökare genom att vi länkar till din blogg från vår webbsida, frågade webbredaktörn på Pravda.

– Ja, men då måste jag nog bli lite aktivare med att producera texter, sade jag.

Så sedan i förrgår länkar Norra Västerbottens Pravda till denna sida.

Till skillnad från de medborgare som under den Sovjetkommunistiska tiden läste Pravda, som betyder Sanning, så tror många av de som läser Norra Västerbottens Pravda att det är sanningen som står i den blaskan.

Grattis Karlskoga, årets kulturkommun 2009!

På SKTF-konferensen "Kultur för alla sinnen" utsågs i kväll Karlskoga till årets kulturkommun vid en fest på Världskulturmuseet. Det var 20:e året som utmärkelsen delades ut.

Kultur och innovation är Karlskogas vision om ett samhälle där människans livslust engagemang och kreativitet står i centrum. De sköna konsterna och kulturarvet är basen för en medveten och långsiktig kulturverksamhet som skapar närhet till medborgarna. Kommunens öppna attityd till samverkan med institutioner, professionella kulturutövare amatörer, folkbildare och kulturföreningar skapar många mötesplatser för kommuninnevånarna. Biblioteket är kommunens vardagsrum och kulturskolan navet för musiklivet. Kommunen visar upp en modell som leder till kulturell vitalitet som kvalificerar Karlskoga för utmärkelsen Årets Kulturkommun 2009, skriver SKTF i motiveringen.

Från Karlskoga kommun deltog Hans Lundell, förvaltningschef, Per Sjöberg, kulturchef, Anne-Lie Magnusson, biblioteksassistent och Marie Johansson Gadde, IT-handledare.

Fem enfaldiga och en klarsynt

”På ren svenska håller vi sålunda på att få en klasskola som sorterar eleverna efter föräldrarnas bildningsnivå”, skrev fem professorer i en artikel i Dagens Nyheter den 21 september.

Först skrattade jag åt den enfaldiga meningen. Sedan började jag söka svar på orsaken till enfalden. Men tyvärr förtäljde inte debattartikeln något om vilken planet de fem professorerna befunnit sig på fram till september 2008 när de tycks ha landat på jorden och i klassamhällets Sverige.

Jag tycker det är tragiskt att fem, till åren komna, professorer inte förrän hösten 2008 tycks ha upptäckt att vi har en skola som sorterar in eleverna i klassamhället.

När jag i morse, på några tusen meters höjd var på väg till Göteborg och konferensen Kultur för alla sinnen som SKTF:s arrangerar, läste jag en artikel i DN Kultur av barnläkaren och barnpsykiatrikern Salomon Schulman. Artikelförfattaren var betydligt mer klarsynt än de fem professorerna jag citerar ovan.

”Varför inte utesluta några vägningar på barnavårdscentralen och istället för någon förnumstig broschyr regelbundet skicka dit en bibliotekarie som talar med ’riskbarnens’ föräldrar om en spännande bok som de får med sig hem – och får behålla? Och mamma eller pappa läser…”, skriver Salomon Schulman insiktsfullt.

Schulman inser att barn är sorterade redan när de börjar skolan och han har också klart för sig vad som krävs för att komma till rätta med sorteringen.

Jag har länge förundrats över att många som har sin försörjning från universitetsfakulteter som pysslar med bildningsfrågor inte förmår se att det viktigaste valet för ett arbetarklassbarn, med ambitioner att ta ett kliv i klasstrappan, det är att vara noga vid valet av föräldrar.

Hade tur

Då det blir fuktigt på kvällarna och badbyxorna behöver lite torktid tog mig för några minuter sedan ett sista dopp i baljan på bilden (Egeiska havet i Daskalio).

Ska bege mig hem i morgon efter att ha tillbringat några alltför korta dygn med mitt barnbarn och min dotter som bor i Grekland.
Kommer till Skellefteå i morgon kväll bara för att packa om för att på torsdag morgon resa till Vilnius och diskutera livslångt lärande.

Fick idag ett e-brev från en kompis i Sverige. Han berättade att medierna nästan inte hade annat att rapportera och skriva om än det amerikanska valet. Kompisen undrade om det var likadant i Grekland.
Jag begriper inte mycket grekiska så jag frågade min dotter som sa att det även här handlar mycket om det amerikanska valet i medierna.

Jag hade not tur som just denna vecka valde att tillbringa några dagar med mitt barnbarn här nere och sedan åka till Litauen.
Kanske är det amerikanska valet färdiganalyserat på måndag morgon när jag kommer hem till Sverige. Då kan medierna förhoppningsvis kan ta tag i de viktiga nyheter vi går miste om när allt ska fokuseras på det amerikanska valspektaklet.

Aningen död

Den här sidan har varit en aningen död den senaste tiden. Sitter nu på Arlanda och väntar på att ett flyg till Aten för besök hos barnbarn och dotter. Ja, jag ska också kolla upp så att min grekiska måg är den förebild som krävs för att barnbarnet lätt ska kunna tillägna sig skolans mål.

Har under hösten bearbetat och skrivit av mig det trauma som drabbade mig efter att ha läst IF Metalls och LO:s bildningsstrategier som de formulerats i kongressmaterialet inför deras kongresser i våras. Var själv ledamot på IF Metalls kongress.
Jag menar att deras bildningstrategi endast räcker till att reproducera klassamhället.

Någon kapitalist verkar också ha varit inblandad i rättstavningsprogrammet för blogginlägg. Det påstår nämligen att jag har felstavat klassamhället. Alltså måste den som gjort rättstavningsprogrammet mena att klassamhället inte finns.

Jag har också skrattat gott under bloggfrånvaron. Ty man kan undra vilken planet dessa stollar befunnit sig på innan de i september 2008 tycks ha landat på jorden och i klassamhällets Sverige.

Kunskapssamhälle?

De allra flesta barn föds med lust till livslångt lärande. När vuxenvärlden har lyckats döda denna lust, så till den milda grad att eleven inte går till alla skolans lektioner, då vill major skolminister att barnen ska stämplas för resten av livet.
Detta är ytterligare ett exempel på att snacket om att vi lever i ett kunskapssamhälle är betydligt överdrivet?

Häftig resa

Kom på fredag kväll hem från nästan tre veckor i Grekland.

Klev upp tidigt i går morse för att ta itu med gräsmattan som fått växa fritt under Greklandsvistelsen.

På motorcykel kom igår afton Teos bror Oddyseas som tillsammans med kompisen Christos är ute på en 1 200 mil lång resa på motorcykel. De startade förra fredagen med att ta sig så långt söderut som det går att komma i Europa, till Tainaro, för att sedan börja köra till Nordkapp.

Efter att ha fått lite i magen, laddat ner och gjort backup på bilder och uppdaterat resesajten begav de sig Oddyseas och Christos vid sjutiden i går kväll iväg för att under kvällen hinna köra till Rovaniemi.

Någon gång idag ska de vara vid den nordligaste punkten för deras 25 dagars motorcykelresa i Europa.

Började i går kväll att skumma alla tidningar som inte lästs under veckorna i Grekland.

Ser slutet

Steg upp tidigt, halv sju lokal tid i Grekland, för att tillsammans med den yngre dottern – som kom till Daskalio i torsdags – bege mig ut och springa en runda på drygt en mil. 

Hittat en slinga som är ungefär lika lång som den jag brukar springa hemma på söndag morgnar, Från Gammelvägen i Myckle över Kvistforsdammen ner till Viktoriabron och hem på norra sidan om Skellefteälven. Det är betydligt hårdare att springa här såväl värme som betydligt fler berg som man ska kämpa sig uppför i värmen.

När vi var ute och sprang passerade vi det område i Daskalio där det igår var en skogsbrand som min äldre dotters man och svärfar hjälpte till att bekämpa medan en annan var inne i Aten i den 36° värme. 

Senare idag ska jag följa min måg för att fotografera när han installerar solpaneler i en fastighet här i Daskalio. De solpaneler som mågens och hans brors företag installerar är tillverkade i Gällivare och importerade från Tyskland.

Ser slutet på nästan tre veckor i Grekland. På fredag bär det iväg hem till Skellefteå för att kunna börja jobba på måndag. 

Kan inte undgå att visa ytterligare en bild från de fantastiska klipporna i Sarakiniko på ön Milos som min hustru och jag besökte förra veckan. 

Ta en mindre båt

I måndags när jag satt på färjan från Pireas i Aten för att åka till Milos höll jag just på att lägga ut en blogg när kontakten med cyberrymden försvann.

Nu sitter jag på en restaurang i Adamas på Milos och hoppas hinna få ihop några rader innan jag tappar kontakten med det öppna trädlösa nätverk jag hittat. Så ni får ha översende med eventuella stavfel.

Har haft några underbara dagar här på Milos. Kommer ni hit ska ni definivt besöka Klefiko, högra bilden, och Sarakiniko, vänstra bilden.

Ska ni besöka Kleftiko råder jag er att ta en mindre segelbåt (rymmer cirka 20 personer). Med en mindre båt får ni åka med en gummibåt in i grottorna och dessutom bada inne i en grotta i beget. Stället har fått sitt namn på grund av de sjörövare som gömde sig i grottorna för att kunna överaska de båtar som de rövade.

Ett häftigt ställe bara några kilomer från Adamas finns Sarakiniko. Där har jag tillbrigat en hel del timmar för att olika tider på dygnet fotografera de fantastiska klippor som havet skapat genom åren.

I väntan på att färjan ska ta mig tillbaka till Aten ska jag, så länge jag har kontakt med något nätverk, ägna mig åt att kolla vad som hänt i Sverige och världen under de fem dagar vi varit här.

Ordenligt regnande önskas

Det är verkligen skönt att vakna vid niotiden, dyka i Egeiska havets varma vatten och därefter gå upp och äta frukost.

Sedan i måndags befinner jag mig i Daskalio i Grekland, 4,5 mil sydost om Aten, för att i nästan tre veckor vara med barnbarnet och dottern som bor här (bilden).

Nästa vecka ska min hustru och jag åka ut till ön Milos några dagar.

Före jag åkte hit har jag varit tyst på bloggen rätt länge. Har sedan jag började semestern, andra veckan i juli, hållit på att måla om huset mellan regnskurarna. Före det gick jag omkring och gruvade mig inför inledningen på Waltic.

Ordentliga regnskurar är något de önskar sig här. Fortsätter det att regna så lite – nästan ingenting – som det gjort de senaste åren kommer Attika inte ha tillräckligt mycket sötvatten om cirka ett och ett halvt år.

Nyktrat till!?

Ser att Obama ändrat sig från sin tidigare ståndpunkt att Jerusalem skulle vara Israels odelade huvudstad.

Hoppas att det är ett utslag av att Obama nyktrat till och inte bara en opportunistisk manöver därför att han upplysts om vad FN m.fl. har sagt när det gäller Jerusalem.

I en framförhandlad enstatslösning har inte jag heller något emot att Jerusalem blir den gemensamma Israel/Palestinska statens huvudstad.

Nedslående Obamapolitik

När jag i morse tog en promenad hörde jag ett nedslående radioinslag drygt kvart över sex.

Obama hade träffat Israellobbyn och deklarerat att han var en sann Israelvän och att han ansåg att Jerusalem skulle vara Israels odelade huvudstad.

Inte heller med Obama i Vita huset kan vi förvänta oss en president som pratar klarspråk gentemot de israeliska ockupanterna.

Nytt steg till snabbare sortering

”Lågstadiet är utbildningsväsendets viktigaste del”, säger skolminister Jan Björklund i en Aftonbladetintervju idag. I artikeln pläderar Björklund för nästa steg i folkpartiets sorteringsskola.

Lågstadiet är kanske utbildningsväsendets viktigaste del. Ett problem är att många barn redan är sorterade när de börjar skolan.

Trots risken att någon bourgeoisiedräng får för sig att ytterligare skolifiera förskolan vill jag hävda att skolan inte kommer att kunna realisera En skola för alla med mindre än att vuxna inser att barns viktigaste tid är förskoletiden.
När jag talar om förskoletiden åsyftar jag tiden från det barnet föds till dess det börjar skolan.

Artikeln i Aftonbladet är bra då den tydligt åskådliggör att det inte finns några vetenskapliga belägg för att Björklunds senaste stolligheter är positivt för barnen.

Satans snarstuckna

Hade jag vetat att de som tycker det är okey att sno andras grejer var så satans snarstuckna skulle jag inte ha skrivit denna blogg samtidigt som jag behöver all tid till att färdigställa nästa nummer av IF Metall Norra Västerbottens tidning, Viljan.

Och när nästa nummer av Viljan är klar måste jag ta itu med att skriva ner vad jag vill säga på Waltic den 1 juli. Jag behöver nämligen min dotter Petras hjälp med översättning innan hon åker till Grekland på måndag.

Och när jag väl får tid att svara på de snarstucknas bloggkommentarer då har v-kongressen redan beslutat om partiet ska ställa sig på kulturarbetarnas eller tjuvarnas sida i fildelningsfrågan.

Dålig dag?

Håller med. Vänsterpartiet partistyrelse måste ha haft en riktigt dålig dag när de beslöt att föreslå ombuden på kongressen att bifalla motion A 102. Hoppas att inte kongressledamöterna har lika dålig dag.

Vårdstrejken, en investering?

Såväl tidningsartiklar, radio- och kanske TV-inslag har idag innehållit reportage om att vårdstrejken blev ett fiasko och att besvikna medlemmar i Vårdförbundet ska lämna sitt förbund gå grund av att strejken bara gav 123 kronor per månad mer än vad de var bjudna före konflikten.

Det måste väl vara ett spel för galleriet. Inte kan väl någon ha trott att de skulle kunna strejka sig till hela sina krav.

1980 kastade Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) ut 750 000 lönearbetare i en lockout därför att de inte ville acceptera ett lönestopp, ett lönestopp som med den tidens inflation skulle lett till en rejäl lönesänkning.

Dåvarande SAF-chefen, Curt Nicolin, kallade lockouten för en investering för framtiden trots att han bara några veckor efter uttalandet fick krypa till korset och skriva under ett avtal som gav löneökningar på sju procent. Men nog måste vi väl ändå tillstå att det efter 1980 har varit en gyllene era för de svenska kapitalisterna.

Även Vårdförbundets strejkveckor kan bli en investering för framtiden. Men inte om medlemmarna börjar föra kamp mot sin egen organisation.

Inte besviken – Skynda dig

Nyss hemkommen från en kväll då Västerbottensteaterns teaterombud fått se två scener ur sommarteatern, Hemsöborna. Premiären är den 14 juni på en utescen bakom Majorsbostället på Nordanå i Skellefteå.

Efter det jag sett av och hört om föreställningen ikväll tror jag inte att jag kommer att bli besviken när jag ska se föreställningen den 29 juni.

En hel del av biljetterna till pjäsen som spelas till den 13 juli har redan sålts. Vill du se Västerbottensteaterns sommarteater i år ska du skynda dig och köpa biljetter.

Är du medlem i IF Metall Norra Västerbotten ska du, om du vill ha 50 kronors rabatt per biljett, ha med dig medlemskortet när du köper biljetter.

LO, rättvisa och kultur

Fick i fredags ett telefonsamtal från ett ombud på LO-kongressen som börjar nästa helg. Ombudet ville ha hjälp med argument i syfte att LO skulle fortsätta jobba med kulturfrågor.

När jag söker i LO-kongessmaterialet kommer jag att tänka på att det är ganska naturligt att det föreslås att LO inte ska jobba med kulturfrågorna. Inom LO-borgens väggar huserar så många som lever med villfarelsen att någon snäll sate kommer att leverera rättvisa.

När Stig Malm, den 26 oktober 1996, besökte Skellefteå för att tala på temat Rättvisa i Sverige åskådliggjorde Stig att han trots då tre års frånvaro från LO-borgen inte hade fått igång tankeverksamheten.

När Malm efter 42 minuters tugg kippade efter andan hade han inte med ett enda ord berört det som är det stora problemet när det gäller att förverkliga den rättvisa som var temat för mötet, nämligen de stora bildnings- och kulturklyftorna.

Jag tycke då att det var förvånande att han trots tre års arbetsbefrielse – med lön från LO-medlemmarna – inte kommit så långt i sin intellektuella utveckling att han insåg att rättvisa inte är något som vi får utan något som vi måste erövra. Hade han insett det då skulle också bildnings- och kulturkampen ha funnits med i hans inledning på temat Rättvisa i Sverige.

Betyg behövs inte i kunskapssamhället

Låg på ohågan i natt och vaknade tidigt utan att kunna somna om. Ska åka med det tidigaste planet från Skellefteå för att vara framme i Västerås klockan 12.00 till det sista av vårens möten i serien Samarbete för ökad läsning.

Dagens Norra Västerbotten innehåller en ledare som pläderar för att regeringen ska göra upp med socialdemokraterna om betygen i skolan.

Betyg är en av de spörsmål jag tar upp i min föreläsning, Läs för mig, pappa! – voffor gör di på detta viset?
Det jag säger är: ”Barn föds med lusten till livslångt lärande. Problemet är att alla barn inte föds med det vuxennätverk som är så viktigt för att uppmuntra, stimulera och vara föredömen så att barnets lust till livslångt lärande ska bestå och utvecklas livet ut. Istället för att lägga sig vinn om att alla barn får detta vuxennätverk är vuxna människor sysselsatta med att hitta former för att så tidigt som möjligt betygsätta barns förmåga att själva skaffa sitt vuxennätverk. Rent absurt blir det när vuxna – som håller på med detta – kallar det samhälle vi lever i, ett kunskapssamhälle.”

Betyg behövs inte i kunskapssamhället. När vi kommit så långt i vår intellektuella utveckling att vi förmår se detta då kommer långt fler barn och ungdomar kunna tillägna sig läroplanens mål.

Bättre tur med kulturen

Om det nu inte gick så bra med kärnkraftsbeslutet så gick det bättre med IF Metall Norra Västerbottens kulturmotion.

Motionen handlar om att IF Metall ska ta fram ett kulturpolitiskt idé- och handlingsprogram och att detta ska beslutas om på nästa kongress.

Förbundsstyrelsen yrkade bifall till den första att-satsen men ville gå den traditionella vägen, att förbundsstyrelsen skulle anta det kulturpolitiska idé- och handlingsprogrammet.

Jag var upp och argumenterade för att hanteringen av detta programarbete skulle utformas så att det skapade delaktighet och att det blev en bildningsresa som förhoppningsvis skulle utmynna i att fler kom till insikt om att arbetarrörelsens mål inte är möjligt att förverkliga om vi inte blir bättre på att bekämpa kulturklyftorna.

När förbundsstyrelsens föredragande, Carin Wallenthin, gick upp i talarstolen igen satt jag beredd med en Begäran om ordet-lapp.
Carin sa att det låg en hel del i min argumentation och ändrade sedan förbundsstyrelsens förslag till avslag på andra att-satsen till ett bifall. Så blev också kongressens beslut.

– Du såg ganska rolig ut när jag sa att vi var beredda att godkänna även den andra att-satsen, sade Carin Wallenthin efter debatten.

Betongargumenten vann

Vaknade vid halv elvatiden i morse och kände mig utsövd för första gången sedan måndag morgon, men med en fruktansvärd huvudvärk. Det är väl det pris man får betala för cirka 16 timmars sömn efter fyra dagars IF Metallkongress.

Debatten om kärnkraftens vara eller inte vara blev den största debatten och den debatt som rönte mest ordväxlingar. Då vår syn på kärnkraft ingick i programförklaringen innebar det att det blev två kärnkraftsdebatter eftersom det också fanns motioner om energi- och miljöfrågor.

”Kraftindustrin, Energimyndigheten, och näringsministern är överens. Om tio år har Sverige ett överskott på 15-20 terawattimmar el”, upprepade jag tre gånger under debatterna.

Ingen angrep mig för att jag skulle ha fel. Ändå skrev majoriteten in i programförklaringen och besvarade kärnkraftsmotionen med att industrin behövde kärnkraftselen för att utvecklas och att kärnkraftsavvecklingen måste stoppas. M.a.o. betongargumenten vann.

Kärnkraftsdebatt om programförklaringen
Debatt om kärnkraftsmotion

Kärnkraftsfajten fortsätter

Idag började IF Metalls kongress. Efter öppningstal och formalia har de 300 ombuden och den avgående förbundsstyrelsen suttit i grupper och diskuterat förslaget till Programförklaring.

Då förbundsstyrelsens förslag i kärnkraftsfrågan skulle innebära att det bara blir en liten tripp till folkpartiets kärnkraftspolitik föreslog jag att den grupp som jag ingick i skulle ställa sig bakom en nyanserad skrivning i klimat- och kärnkraftsfrågan enligt nedan:

”Klimatfrågan – industrin en del av lösningen
Klimatförändringen framstår i dag som en av de stora ödesfrågorna. Sveriges viktigaste bidrag bör vara att stimulera teknisk utveckling inom områdena energianvändning, produktion och energieffektiva produkter.

Oljeberoendet ska minskas samtidigt som vi fortsätter avvecklingen av kärnkraften.

Om industrin ska våga investera i och satsa på utveckling av förnybar elproduktion måste politikerna leverera en tidplan, med ett tydligt slutdatum, för när kärnkraften ska vara avvecklad i Sverige.
I god tid före nästa val behövs även en strategi och handlingsplan för att reducera Sveriges utsläpp av koldioxid.”

Tyvärr fick jag inte gruppen med mig att föreslå denna nyanserade skrivning istället för den förbundsstyrelsen föreslår:

”Klimatfrågan – industrin en del av lösningen
Klimatförändringen framstår i dag som en av de stora ödesfrågorna. Sveriges viktigaste bidrag bör vara att stimulera teknisk utveckling inom områdena energianvändning, produktion och energieffektiva produkter.

Oljeberoendet kan minskas genom effektiviseringar, men då behöver vi även öka vår elanvändning. Vi ska satsa mer på förnybar elproduktion, främst vindkraft, men det räcker inte. Tillsammans med vattenkraftens begränsade utbyggnadsmöjligheter innebär detta att kärnkraften under lång tid kommer att vara oumbärlig för svensk elförsörjning. Även FN:s klimatpanel pekar på kärnkraftens betydelse för att bryta ökningen av växthusgaser.

IF Metall ser i dag inget utrymme för avveckling av kärnkraften. För att möta klimathotet och samtidigt klara tillväxten, välfärden och fördelningspolitiken kan inte framtida investeringar i kärnkraft uteslutas.

IF Metall vill se en blocköverskridande överenskommelse som garanterar industrins långsiktiga energiförsörjning och som skapar samförstånd kring en strategi för att reducera Sveriges utsläpp av koldioxid i god tid före nästa val.”

Det blir alltså till att fortsätta kampen mot kärnkraftskramarna i plenardebatten i morgon.

Förlåt v-kamrater!

Annons i tidningen Norra Västerbotten idag.

När jag under våren tackade nej till att låta mig nomineras till ombud till vänsterpartiets kongress är det första gången som jag tackat nej till att kandidera till ombud på en arbetarrörelsekongress. Så förlåt kamrater som ville nominera mig till v-kongressen.

Om Du på onsdag kväll gör ett besök här och lyssnar på debatten om facklig kulturkamp på IF Metalls kongress då förstår du nog varför jag prioriterar den kongressen framför vänsterparitets kongress i juni.
Skulle vi inte hinna behandla kulturfrågorna på onsdag kväll blir det under torsdag förmiddag.

”Istället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning vari envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling”, skriver Marx och Engels i manifestet från 1848.
Så länge jag lever tänker jag verka för att fler litar till sin egen kraft och förmåga att kunna bygga Marx och Engels vision om det klasslösa samhälle. Häri ligger förklaringen till att jag prioriterar en facklig kongress långt mer än en vänsterpartikongress.

På IF Metalls kongress sitter 300 ombud som har en förtroendeplattform från vilken de, dagen efter kongressen, kan gå ut och verka för att 415 000 medlemmar kan lita till sin egen kraft och förmåga att kunna förverkliga visionen om ett rättvist och klasslöst samhälle.
På vänsterpartiets kongress sitter 225 ombud som har en förtroendeplattform från vilken de dagen efter kongressen kan göra, ja vadå i syfte att förverkliga visionen om ett rättvist och klasslöst samhälle?

Ett rättvist och klasslöst samhälle det får vi inte från någon snäll sate utan det måste vi genom facklig politisk kamp erövra. Sett i perspektivet av att vänsterpartister verkar ha vuxit fast i de parlamentariska stolarna kommer partiet knappast att spela mer än en perifer roll när det gäller att förverkliga de visioner som låg till grund för partiets bildande.

På en punkt har såväl de fackliga som politiska arbetarrörelsekongresserna varit lika hittills. Såväl den fackliga som den politiska delen av arbetarrörelsen saknar verklig insikt om att det är omöjligt att förverkliga arbetarrörelsens visioner utan att vi gör något åt de stora bildnings- och kulturklyftor vi har idag.

Det hoppas jag kunna bidra till att det blir en ändring på vid IF Metalls kongress nästa vecka.

Även liberaler kan ha ljusa sidor

Även en liberal kan ha ljusa sidor. Det tror jag även Du tycker efter att ha läst denna ledarartikel i gårdagens Norra Västerbotten.

Efter att ha startat resan från Skellefteå till Landskrona klockan fyra igår eftermiddag befinner jag mig nu på ett tåg som passerat Norrköping.

I Landskrona ska jag prata under rubriken ”Läs för mig, pappa!” Underrubriken är ”voffor gör di på detta viset”. Min inledning handlar mest om underrubriken.

Ja, ska jag vara riktigt ärlig så är min inledning en frågeställning om voffor inte fler gör på detta viset då det så tydligt framgår att den bebis som väljer en far och mor som klarat gymnasieskolans två första mål att uppnå, den bebisen kommer att klara läroplansmålen.

Viktigt fackligt möte

Idag har jag ett av de viktigaste fackliga mötena under verksamhetsåret.

Det är ett möte med fackliga företrädare som kommit så långt i sin intellektuella utveckling att de insett att förutsättningen för rättvisa och ett förverkligande av de fackliga målen förutsätter att vi gör något åt våra kulturklyftor. Det handlar alltså om ett möte med fackligt kulturansvariga i min IF Metallavdelning.

IF Metall Norra Västerbottens kulturansvariga på arbetsplatserna ska under eftermiddagen utvärdera vårt arbete under förra året, diskutera vår arbete med målen för innevarande år och jobba med utkast till verksamhetsplan för nästa år.

Kanske hinner vi också diskutera en strategi för att fler av ombuden och de förbundsstyrelseledamöter som är på IF Metalls kongress, nästa vecka, ska lyckas närma sig de fackligt kulturansvarigas intellektuella nivå och börja verka för att den fackliga kulturkampen prioriteras upp några snäpp på förbundsnivå, i IF Metallavdelningar och på landets arbetsplatser.

Dölja ökade klassklyftor?

SCB:s levnadsnivåunderökningar har varit ovärderliga när jag under hela mitt vuxna fackliga/politiska liv studerat mekanismerna för reproduktionen av svenska klassamhället och sökt svaret till hur denna reproduktion ska kunna hejdas.

Frågan är: ligger regeringen bakom SCB:s planer lägga ner sina omfattande och återkommande undersökningar om svenska folkets levnadsförhållanden (ULF)? Genom att lägga ner ULF blir det svårare att statistiskt åskådliggöra de ökade ekonomiska, sociala och kulturella klyftor som högerregeringens politik leder till.

Att svenska folket har valt en regering vars politik kommer att öka klassklyftorna, det får en leva med då majoriteten faktiskt ville ha det så.
Enär sanningen ändå kommer att springa ifatt högerregeringen måste även dess väljare ifrågasätta det kloka i att lägga ner en SCB-undersökning som massor av länder önskade att de själva hade.

Men vad har vänsterpartiet gjort för att sätta stopp för planerna att lägga ner ULF?

Känna igen

Tänk vilken tur att det fortfarande, trots bourgeoisiens alla propagaslantar, går att känna igen ett parti som vill minska klass- och könsklyftorna samtidigt som ett ekologiskt hållbart samhälle byggs.

Samma kärnkraft nu som då

”Den kärnkraft som svenska folket sa nej till i en folkomröstning 1980 är inte samma kärnkraft som finns i dag. Reaktorerna har successivt blivit säkrare, utvecklingen har inte stått stilla de senaste 28 åren”, skriver Norra Västerbottens ledarskribent i dagens tidning.

Jag håller med ledarskribenten om att utvecklingen aldrig står stilla. Men vad jag förstår är lösningarna vad gäller slutförvar av det utbrända kärnbränslet lika olöst nu som då. Likaså är, så långt jag förstått, brytningen av uran lika smutsig 2008 som 1980.

Ulla sa det redan på 90-talet

"Det här har ännu knappt uppmärksammats eftersom de som går i pension i dag till stor del följer det gamla pensionssystemet", skriver Martin Klepke i en artikel om pensioner i senaste LO-tidningen.

I artikeln konstateras att när det nya pensionssystemet är fullt utbyggt förlorar den som inte orkar jobba till 65 år upp till en femtedel av sin pension.

Minns inte jag alldeles fel försökte Ulla Hoffmann, vänsterpartiets ledamot i pensionsutredningen i mitten av 1990-talet, uppmärksamma såväl media som medborgare att lågavlönade kvinnor som inte orkar arbeta till 65 år i sina tunga jobb skulle få betala ett högt pris för att socialdemokrater och borgare stängde in sig i ett slutet rum och kokade ihop en pensionsöverenskommelse.

Den verkliga pensionsåldern varierar kraftigt sägs i en annan artikel. LO-yrken ger betydligt fler förlorade arbetsår än tjänstemannajobb. Kvinnor förlorar fler år än män. I genomsnitt rör det sig om 3,3 år för kvinnor att jämföra med 2,5 år för männen.

Rent spel om avtalssekreterare?

Äntligen! Jag har sett fram emot schysta pläderingar för de bägge kandidaterna och att det blir en sluten omröstning om vem som ska väljas till den viktiga posten som avtalssekreterare i IF Metall vid kongressen 13-16 maj.

Ett schyst personval om ett uppdrag inom förbundet är inte bara viktigt för att vi kongressombud själva ska kunna bilda oss en uppfattning om vem som är den bäste avtalssekreteraren för våra medlemmar.

Ett schysst personval kan också bidra till att personvalen avdramatiseras. Det tror jag är en förutsättning för att vi ska komma bort från den gamla stalinistiska traditionen att kandidatlistor ska vara rensade från motkandidater när kongressombuden ska ta ställning till vilka som ska väljas till viktiga förbundsuppdrag.

Det är hög tid att vi i IF Metall, snart 20 år efter östsatskommunismens sammanbrott, lämnar kulturen att det inte ska finnas några motkandidater till förtroendeuppdrag på förbundsnivå.

För att vi ska komma dit är det viktigt att alla de rykten som florerar om behandlingen av Tommy Thunberg inte är sanna.

Jag hoppas därför att IF Metallkongressens pläderingar inleds med att Tommy, efter valberedningens ordförandes föredragning, får ordet för att t.ex. – som jag hoppas – dementera att hans arbetsuppgifter förändrats efter att hans kandidatur till avtalssekreterare blev offentlig eller att han förnekar att han erbjudits andra arbetsuppgifter mot att han avstår från att kandidera.

Prata mindre och säg mer?

Fram till denna vår har det gått ganska bra att med prispolitik få den timma som jag tyckt mig behöva för att kunna hålla i en dialektisk monolog om vad som måste till om vi vill minska klass- och könsklyftorna när det gäller språktillägnandet.

Nu ska jag, med start nästa vecka, ha fyra inledningar på samma tema för mindre pröjs och på kortare tid. All fritid och tydligen även i sömnen har jag denna vecka grunnat på: hur ska jag få fram samma budskap på en tredjedel av den tid jag tidigare använt mig av?

Klockan tjugofem i fem i morse vaknade jag med den geniala lösningen på problemet. Jag får helt enkelt prata mindre och säga mer.
Jag klär mig och stoppar på mig reportagebandspelaren. I akt och mening att strukturera en tjugo minuter lång inledning tar jag en, som det blev, två timmar lång promenad vid Skellefteälven.
Av strukturerandet blev det intet under promenaden. Ty redan efter tio minuter tog tvivlet överhanden.

Är det verkligen en så bra strategi att prata mindre och säga mer? Det går nog bra när jag ska prata en kvart på den internationella författar- och översättarkongressen. Men är det en bra strategi när jag ska prata tjugo minuter i Umeå, Landskrona och Västerås? Vi svenskar ska ju vara så lagom. Låt mig ta ett exempel.

När jag bara har tjugo minuter på mig kan det – av svenskar – uppfattas som att jag är såväl ARG, FÖRBANNAD och oförskämd när jag på 30 sekunder ska åskådliggöra att hjärnforskaren har haft lite otur när han transporterat sina tankar till de fingrar som plitat ner dessa baklängesrevolutionära ståndpunkter.

Jag blir egentligen bara fly förbannad när jag tänker på alla vuxna som vill sätta betyg på barns förmåga att skaffa sig det vuxennätverk som är a och o för att den lust till livslångt lärande som barn föds med ska bestå och utvecklas livet ut. I stället borde vi använda hjärnan till att tänka med. Och då skulle vi lägga oss vinn om att tillförsäkra alla barn ett vuxennätverk som förmår uppmuntra, stimulera och vara föredömen så att den medfödda lusten till livslångt lärande ska finnas kvar livet ut.
Med ett sådant förhållningssätt skulle jag kunna ansluta mig till tanken att vi lever i ett kunskapssamhälle.

Jag vet fortfarande inte om det är så bra strategi att prata mindre och säga mer eller om jag ska nöja mig med att få med huvudteserna i budskapet. Auditoriet får väl bedöma hur det blev.

Lenin återbördad

Efter en vecka då jag inte haft ork att ägna bloggandet någon tid och efter att ha läst igenom veckans post är jag nu tillbaka.

Igår satt jag ordförande vid Vänsterpartiet Västerbottens årskonferens på Medlefors folkhögskola. En av gästerna var v-partistyrelseledamoten, Anna Hövenmark, som under konferensen skrev en blogg om sina problem med att ta sig från Jokkmokk till Skellefteå.

Vid årskonferensen igår kom jag äntligen till skott med att återbörda den Leninbyst som funnits hemma hos mig sedan 30 augusti 1992.
Jag var då vänsterpariet i Västerbottens ordförande och grävde fram bysten bland gömmorna i partilokalen. Syftet var att använda den vid en presskonferens dagen därpå, en presskonferens som hölls med anledning av vår dåvarande riksdagsmans orerande i pressen om vänsterpartiets historia.

På presskonferensen uttryckte jag att jag såg positivt på att vi strök alla slags "-ister" ur vårt partiprogram. Men det innebär inte att vi inte ska fortsätta läsa Kommunistiska manifestet, den som jobbar fackligt ska definitivt läsa Lön, pris och profit o.s.v. Ja, vi ska till och med läsa den här gubben, sade jag och ställde fram Leninbysten.

När jag dagen därpå hämtade in Skellefteåbornas husorgan Norra Västerbotten och såg förstasidan, bild ovan, blev jag alldeles kallsvettig.

Jag blev senare varse om att tack vare att rubriksättaren bara hade sett på bilden när rubriken sattes blev artikeln läst av fler.

Surt sa borgar'n

"Vi som inte delar Hans-Åke Scherps teorier vare sig förstår eller accepterar hans slutsatser. Vi anser att sunt förnuft, allmän livserfarenhet och en gnutta ödmjukhet kan vara bra ledstjärnor i livet – även när man utvärderar egna forskningsresultat."

Den sura kommentaren ovan levererar högerpolitikern Per Naess i en replik till Hans-Åke Scherps utmärkta SvD-artikel för några dagar sedan.

Naess menar att vi äntligen har fått en skolpolitik som grundar sig på sunt borgerligt förnuft. Utan att upptäcka det ger han därmed Scherp flera poänger.

Det Scherp åskådliggör i sin artikel är, enligt min mening, att en skolpolitik byggd på vetenskaplig grund ger eleverna bättre färdigheter för morgondagens krav än en skolpolitik byggd på borgerligt förnuft.

Jag struntar i Jante

I natt har jag sovit riktigt gott!

”Lena har också talat om för mig att Du har tackat ja till att medverka i Walticprojektet i sommar. Därför är jag tacksam för svar så snabbt som möjligt så att Du kan komma med i Waltics program.”
Så stod det bland annat i ett e-brev jag fick förra veckan.

Lena är inte samma Lena som den som var i mina tankar i förrgår. Nej, nu handlar det om författaren Lena Kallenberg. Sommaren 2006 tackade jag ja till att delta vid Waltic 2008 i Stockholm och berätta om Läs för mej, pappa! i allmänhet och bakgrunden till projektet i synnerhet.

Efter sommaren 2006 har Lenas och mina vägar korsats några gånger men ingen av oss har berört frågan jag då besvarade jakande. Och jag har gått och trott att arrangemanget inte blev av.

Tur att jag först svarade ja på förra veckans e-brev och först därefter googlade på Waltic, ett googlande som inneburit att jag sovit på ohågan några dagar. Har jag, en verkstadsarbetare/svetsare från Skellefteå, något att säga till detta auditorium? Det är en fråga som hållit mig i ohågans tillstånd några nätter.

Efter att jag igår gjort en omläsning av hjärnforskaren Martin Ingvars artikel i DN för några veckor sedan har jag kommit till slutsatsen: jag har visst något att säga till det församlade auditoriet och därför struntar jag i Jante.

Om det är några av de tusental som befinner sig på den internationella författarkongressen Waltic och som vill vara med om ett bildat dialektiskt samtal om språk, klass och kön kan jag inte vara så feg att jag väljer att avstå från att hålla denna föreläsning.

Fotnot. Att ligga på ohågan innebär att en inte kan varva ner och har svårt att somna.

Inte så hoppfullt

Stollar i Israel vill fortfarande få människor att tro att det är möjligt att att få ett slut på Israel-Palestinakonflikten med att i fredsdiskussioner exkludera det Hamas som vann det senaste palestinska parlamentsvalet.

I Al Jazeera idag ser inte överenskommelsen mellan Fatah och Hamas, om att börja prata med varann, så hoppfull ut som jag fick intryck av när jag läste DN och SvD.

Tyvärr tvingas jag konstatera att Al Jazeera är trovärdigast av de tre.

Tankar till Lena

När jag för drygt en timma sedan var ute och sprang gick mina tankar till Lenas och Ulfs frukostbord. Ska sanningen fram gick tankarna främst till Lena och om hon fått en rofylld frukoststund denna påskdags morgon.

Förutsättningarna för att hon fått ha det lungt vid frukosten är att hon hann hämta sitt husorgan och gömma undan det innan Ulf vaknade. Som bekant har ju Ulf sagt upp sin prenumeration på husorganet p.g.a tidningens vänstervridning. Enligt säkra källor, Public Service, lär han nu bara tjuvläsa Lenas exemplar.

Har Ulf denna morgon smugit upp och tjuvläst Lenas tidning är det risk att det åter är ett satans liv vid vid familjen Adelsohn Liljeroths frukostbord.

Inte nog med att Jytte Guteland kritiserar högerregeringens Mellanösternpolitik. Docenten i pedagogik Hans-Åke Scherp menar i en annan artikel att Björklunds och högerregeringens skolpolitik kunde varit bra på 1800-talet och att betygshetsen leder fel.

Bra rutet Jytte!

Det är bara att hoppas att Carl Bildt och Mona Sahlin lyssnar till Jytte och slutar sitta och vänta på att någon annan, EU eller FN, ska ta det första steget och börja samtala med Hamas.

”Carl Bildt måste kritisera omvärldens svek och inleda dialog med Hamas.
Vi kräver också att Mona Sahlin, som sagt sig vara villig till dialog, snarast går från ord till handling och inleder det hon sagt sig vara positiv till. Socialdemokratin måste ta sitt ansvar.”, skriver bl.a. SSU-ordföranden Jytte Guteland på Svenska Dagbladets Brännpunkt idag.

Vänsterpartisters perifera roll

Vaknade alltför tidigt i morse. I väntan på att temperaturen skulle stiga till de -15 grader där min gräns för att ge mig ut och springa går satte jag mig och började läsa det senaste numret av tidskriften Socialistisk Debatt. Rätt till kunskap är temat i detta nummer.

I en intervju av Emil Lindahl Persson säger vänsterpartiets skolpolitiske talesperson Rossana Dinamarca att "Skolan ska erbjuda en bra utbildning för alla. Den ska vara kompensatorisk. Det ska inte spela någon roll vilka föräldrar jag har för mina möjligheter att lyckas."

Tyvärr sägs inget i artikeln om hur vänsterpartiet bör jobba i väntan på att Dinamarcas utopi ska bli en realitet.
När jag är ute i landet och pratar om på temat språk, klass, kön och etnicitet brukar jag, om tid finns, föra ett resonemang om ifall inte devisen En skola för alla ställt till oerhört mycket sattyg.

En del har trott att devisen, En skola för alla, varit realiserad tack vare ett socialdemokratiskt innehav av regeringsmakten. Andra har i väntan på att innehavet av regeringsmakten skulle innebära att devisen skulle bli realiserad inte gjort någonting.
Denna arbetarrörelsepassivitet har lett till att vi i praktiken medverkat till att reproduktionen av klassamhället fungerat ganska bra.

Sett i perspektivet av att de bebisar som har omdömet att välja en far och en mor som har tillägnat sig det första målet i gymnasieskolans läroplans mål att uppnå (pdf, sid 10) och lever i enlighet med det andra målet inte får några problem i skolan tycker jag att det är viktigt att vi jobbar för att fler bebisar ska få ett större urval att välja ur när de ska välja sina föräldrar.

Därför tycker jag att det är viktigt att vänsterpartister i sina fackliga organisationer t.ex. aktivt jobbar med Läs för mej, pappa! eller annan läsfrämjande verksamhet.
Tyvärr är det väl få vänsterpartister som har någon facklig plattform att jobba ifrån.

Tyvärr tror jag att de flesta vänsterpartister har blivit alltför parlamentariserade för att kunna spela mer än en perifer demagogisk roll när det gäller att förverkliga Marx och Engels vision om att bygga ett samhälle som kännetecknas av att det "Istället för det borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning vari en envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling."

Det är därför jag avböjt att kandidera till ombud till vänsterpartiets kongress. Istället har jag valt att prioritera krafterna på IF Metalls kongress och de fyra föreläsningar jag har under våren på temat språk, klass och kön.

Djävla dravel om ordbokskultur

14-19 mars inviger vi Nya ingångar till kulturen i Skellefteå. Bland annat har Museum Anna Nordlander (MAN) äntligen fått nya lokaler. MAN arbetar med konst och genus med ett särskilt intresse för genusforskning och konstnärers villkor.

Meijerrummet, som innehåller donerade verk av Skellefteåkonstnären Sture Meijer, har också blivit uppfräschat. Om denne konstnär finns två böcker skrivna av Göran Hillman, Sture Meijer, utgiven 1991 och Sture Meijer, Målningar 1990-2000 utgiven 2000.

Under dessa nyöppningsdagar av Nordanå får en höra en rad invignings- och middagstal där företrädesvis politiker ska säga något om kultur. I nio och ett halvt fall av tio skryter talaren om att de minsann har kollat i ordböcker om vad kultur är för något.

Jag tycker det är märkligt att just när det gäller invigning av kulturlokaler måste de gå till ordboken för att få svar på vad det är de inviger. Det måste betyda att de aldrig haft någon kulturupplevelse.

Som fackligt politiskt aktiv tycker jag det vore bättre om vi, framförallt från arbetarrörelsen sida, talade om vad kulturen kan göra med människor istället för att fylla ut tiden med en djävla massa dravel om vad kultur är för något.

En tydlig Schlingmann

Efter att ha fyllt det sista utrymmet i IF Metall Norra Västerbottens avdelningstidning, Viljan, begav jag mig ut på nätet för att kolla vad några tidningar skriver.

Det räcker med ett kort besök på den första nättidningen så dras mina ögon till ett uttalande som höjer blodtrycket.

Moderaternas partisekreterare, Per Schlingmann, vill att vi ska jobba längre än till 67 års ålder.

"Vi måste börja inse att man inte är förbrukad när man går i pension", säger Schlingmann i en intervju i Sveriges bästa tidning.
Tydligare än så kan det inte sägas. I moderaternas Sverige är människor allenast en vara som ska förbrukas.

Så till något roligare. Ringde Robert Nyberg för att köpa testiklar (se 032) till en artikel om jämställdhet. Robert rekommenderade ett besök i satirarkivet.se.

Att välja rätt

Frågan är om det blir bättre ifall fler kommer till insikt om hur viktigt det är att barn är noga när de ska välja rätt föräldrar?

För min del tror jag att betydligt fler måste engagera sig för att bebisarna ska få ett större urval, d.v.s. fler i sitt vuxennätverk som förmår uppmuntra, stimulera och vara föredömen så att den medfödda lusten till livslångt lärande ska bestå och utvecklas livet ut.

Förskoleklass, ett tionde grundskoleår?

Igår afton hade vi i Skellefteå kommunfullmäktige en nästan fyra timmar lång debatt, 29 talare av 65 ledamöter, om Barn- och grundskolenämndens förslag till strukturplan för för- och grundskola fram till 2010. Planen handlar om att i yta och personal anpassa grundskolorna till att det 2010 är drygt 1 200 elever färre i grundskolan.


I korthet innebär planen att det blir förskoleklass-årskurs fem och årskurs 6–9-skolor. Strukturplanen innebär också att fler förskolor blir placerade i grundskolor.


Som en konsekvens av strukturplanen behandlade också fullmäktige ett annat ärende, ett ärende som handlade om att satsa på kompletteringsutbilda grundskolelärare till förskolelärare. Tillsammans menar jag att dessa två ärenden blir problematiska.


Jag påstod i fullmäktigedebatten att möjligheten till att börja förskoleklass från sex års ålder har lett till att förskolan skolifierats och att förskoleklassen i långa stycken lett till att det införts ett tionde grundskoleår.


Jag vädjade till Barn- och grundskolenämnden att nogsamt bevaka att strukturplanen för för- och grundskoleverksamheten och vidareutbildningen av grundskolelärare till förskolelärare skulle leda till att förskolan ytterligare skolifieras.


Frågan är: finns det någon vetenskaplig grund för att påstå att förskoleklasserna lett till att förskolan skolifieras och var hittar jag de studierna i så fall?

Sämre reproduktion av klassamhället

Svensk Biblioteksförening uppvaktade igår kulturministern med krav om en nationell bibliotekspolitik med bland annat statliga mål för biblioteken.

– 450 000 barn saknar tillgång till skolbibliotek, deras biblioteksanvändande sjunker, bokläsandet minskar i de grupperna och barn får en sämre och sämre läsförståelse. Så här kan inte en kunskapsnation ha det. Vi behöver ha bättre bibliotek, sade Niclas Lindberg, generalsekreterare i Svensk Biblioteksförening, i en ekointervju i morse.

Svensk Biblioteksförening har alldeles rätt. Deras förslag kombinerat med att vi lägger oss vinn om att alla barn har ett vuxennätverk som begriper att det bara är det muntliga berättandet och läsning som leder till färdigheter som gör att reproduktionen av klassamhället börjar fungera sämre.

Moderater har väl ingen moral, del 2

I november 2006 sade högerregeringens stadsminister, Fredrik Reinfeldt, att svenska folket i fortsättningen ska veta att den som i fortsättningen får de statliga jobben är de som är bäst lämpade och inte de som har rätt partibok eller kontakter.

När den förre moderate försvarsministern, Mikael Odenberg, häromveckan utsågs till generaldirektör för Svenska Kraftnät sa Reinfeldt att Odenberg rekryterats i en extern rekryteringsprocess.

När nu Sveriges Radios ekoredaktion tittat in i moderaternas garderob visar det sig att det är regeringskansliet som plockat ut två namn, dels Mikael Odenberg och dels en annan person som inte stod till förfogande.

Det är enligt min mening dålig hushållning med skattebetalarnas pengar att för dyra pengar anlita ett rekryteringsbolag endast för att utse den enda kandidat som står till förfogande efter att Reinfeldts regeringskansli plockat fram sina kandidater.

För att använda högerspökens egna vokabulär, det är stöld av skattebetalarnas pengar!
Jag har sagt det förut, jag säger det igen: moderater har väl ingen moral.

Bra Ohlybesked

Toppen att Lasse Ohly ger tydligt besked om att det inte blir någon gemensam valplattform inför valet 2010 och att vänsterpartiet ska gå till val med en tydlig vänsterpolitik.

Det skulle ju vara märkligt att redan före valet bestämma att väljarna får lika lite eller mycket vänsterpolitik oavsett om vänsterpartiet får 5, 10 eller 15 procent av rösterna i valet.

Utbildning utan bildning

Om skolminister Björklund (fp) får igenom sitt förslag till sexgradig betygsskala har betygssystemet ändrats fem gånger sedan 1820. Tre av dessa förändringar kommer då att ha skett de senaste 50 åren.

Frågan är om den accelererande omsättningen av betygssystem är ett måste för att hålla oss borta från intellektuella reflektioner visavi tanken att även skolutbildning skulle kunna leda till bildning?

För mig är det fascinerande att man, i vårt s.k. kunskapssamhälle, kan ha erövrat hundratals universitetspoäng i kunskaper om barns utveckling men ändå sakna bildning att förmå se att barn föds med lusten till livslångt lärande.

Det är obegripligt att 2000-talets vuxna människor ska syssla med att sätta betyg på barn istället för att se till att barnen har ett vuxennätverk som förmår uppmuntra, stimulera och vara föredömen så att barnets medfödda lust till livslångt lärande ska bestå och utvecklas livet ut.

Stolligheter på väg?

En kille som varje dag ställde äggklockan innan han började läsa de 20 minuter som skolan önskade att barnen skulle läsa dagligen.
Det är ett av de exempel som berättats för mig när jag varit ute i landet och pratat på temat språk, klass, kön och etnicitet.

Frågan är om inte ovanstående svenska exempel överträffas av detta stolliga spanska exempel när det gäller skolans arbete med läsfrämjande verksamhet?

Nu väntar jag bara på att någon svensk skolpolitisk stolle ska lansera det spanska exemplet i Sverige.

Sluta hyckla – Säg som det är

Om någon timma kommer min motion om barns språktillägnande att behandlas av Skellefteå kommunfullmäktige.
Motionen handlar om hur vi kan lägga oss vinn om att alla barn har ett vuxennätverk som förmår uppmuntra stimulera och vara föredömen så att den lust till livslångt lärande som barn föds med ska bli livslångt.

Jag tycker att vi ska sluta hyckla, vara ärliga och säga som det är.
Den bebis som hade omdömet att välja vårdnadshavare som tillägnat sig och lever i enlighet med Lpf94:s första och andra mål att uppnå, den bebisen kommer att med råge ha tillägnat sig skolans alla mål när de lämnar gymnasieskolan.

Skolan skulle bara missa ett mål om vi vuxna hade insikt om att barn, ifall de inte föds med en grav hjärnskada, föds med lusten till livslångt lärande och att det är vår förbannade skyldighet att se till att alla barn har ett vuxennätverk som förmår uppmuntra, stimulera och vara föredöme så att barnets lust till livslångt lärande ska bestå och utvecklas livet ut.
Det mål vi då skulle missa det är det oskrivna målet om att skolan ska bidra till att reproducera klassamhället.

Skellefteå Kommunfullmäktige börjar kl. 13.30 och sänds på närradion (FM 89,7) eller via Norra Västerbottens hemsida. Min motion är ärende nummer 12 på dagordningen.

Fotnot. Lpf94:s två första mål att uppnå handlar om att en elev som lämnar gymnasieskolan
• kan uttrycka sig i tal och skrift så väl att elevens språk fungerar i samhälls-, yrkes- och vardagslivet och för fortsatta studier,
• kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje.

Major Björklunds rekord

Är major Björklund sjuk eller har något annat hänt skolministern?
Tusentals skolelever skolkar, ett hundratal är inte på skolan överhuvudtaget under skolterminen, rapporterade tv-nyheterna hela gårdagskvällen och Svenska Dagbladet m.fl. tidningar idag.

Ännu har jag inte sett majorn i media upprepande sitt eviga mantra om att skolket är ett resultat av socialdemokraternas flumskola och därefter förtälja vilken batongpolitik han vill sätta in mot skolkande barn och ungdomar.

Det måste vara tunghäfterekord för major Björklund.

Återkomsten

Efter utflykter till Daskalio i Grekland, Nässjö, Karlstad och efter att ha sett Babelintervjun med Torgny Lindgren på SVT Play, en intervju som jag missade i tisdags, är jag nu redo för återkomsten i bloggosvären.

Till Grekland åkte jag framförallt för att träffa och få bekräftelse på att även mitt första barnbarn, Isida, är född med lusten till livslångt lärande. Jag menar att även andras ungar är födda med denna lust. Som morfar har jag nu en viktig uppgift i att lägga mig vinn om att Isida har ett vuxennätverk som förmår att uppmuntra, stimulera och vara föredöme så att hennes lust till livslångt lärande ska bestå och utvecklas livet ut.

Från Grekland åkte jag förra helgen till vänsterpartiets kommun- och landstingsdagar i Nässjö. Trots att jag blev mycket upprörd på två skolseminarier jag deltog i är det de bästa kommun- och landstingsdagar som jag bevistat. Min seminarieupprördhet grundar sig i att jag blev varse om att lärare i vänsterpartiet inte tycks ha uppnått den intellektuella nivån att de förmår se att barn är födda med lusten till livslångt lärande.

Tillsammans med sex hundra andra var jag i Karlstad på konferensen Ett steg till, en konferens om barn och ungas rätt till kulturupplevelser och eget skapande i skolan. Fascinerande på denna konferens är att de lyckades göra sexhundra deltagare delaktiga när det gällde att formulera de viktigaste frågorna idag. Konferensen gav mig ett uppslag till en tidningsartikel, ”Läser rektorn läroplanen”, som jag hoppas hinna skriva i helgen.