30 januari 2009

Förstör även Rosengårdsrapporten

Ifall dessa artiklar i DN och SvD om Rosengårdsrapporten är sanna bör inte beställaren fästa så stort avseende vid rapporten. Ty det vore beklämmande om åtgärder som kan komma att vidtas bygger på en rapport som ingen får kolla och därför inte kan verifiera substansen i.

Att istället för att lämna ut källmaterialet, till forskare i Lund som ifrågasätter Rosengårdsrapporten, gå till angrepp med motiveringen att Lundforskarna är "akademiskt svartsjuka" gör att åtminstone jag misstänker att det inte är så mycket substans i rapportens påståenden om religiös extremism i Rosengård.

Kan inte forskarna i Lund få ut källmaterialet bör beställaren, regeringen, låta Rosengårdsrapporten gå samma väg som källmaterialet.

27 januari 2009

Bara tio för bättre miljö

Luftmätningar som gjorts i Skellefteå centrum visar på en dålig luftkvalitet. I syfte att komma tillrätta med den dåliga centrummiljön motionerade Hans-Eric Wallin (v) och Anders Hård (mp) om att vi skulle införa avgiftsfri kollektivtrafik i Skellefteå tätort.

När frågan behandlades vid kommunfullmäktigesammanträdet idag visade det sig att det bara var tio av fullmäktiges 65 ledamöter som röstade för en bättre centrummiljö.

Vårt oppositionsråd, Håkan Lindh (fp), skruvade retoriken ordentligt för att hitta en anledning att avslå motionen.
Till sist kom han med argumentet att det förmodligen bara skulle vara de som normalt cyklade eller promenerade som skulle ta bussen vilket innebar att ett bifall till vänster- och miljöpartimotionen även skulle vara till skada för folkhälsan.

Andra skäl som anfördes till att avslå motionen var att det skulle vara orättvist mot de som bor utanför Skellefteå tätort, m.a.o. skulle dessa missunna de som bor i Skellefteå centrum en bättre miljö.

Så var det med det miljöengagemanget!

25 januari 2009

Måste jag SKRIKA?

Jag har fått lära mig att jag skriker ifall jag skriver med versaler. Därför känns det märkligt att jag ska måsta börja skrika ut min partitillhörighet (V) istället för att skriva (v) efter mitt namn.

Alltsedan jag i mitten av 1970-talet engagerade mig fackligt/politiskt har jag sett som min viktigaste uppgift att verka för att lönearbetare ska lita till sin egen kraft och förmåga att bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i, ett samhälle som kännetecknas av att det ”istället för det gamla borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning vari envars fria utveckling är en förutsättning för allas fria utveckling”.

Trots att jag är medlem i vänsterpartiet är jag inte är lika statssocialistisk och har lika stor tilltro till staten som V har. Jag tror mer på att människors frigörelse måste vara deras eget verk.


Med Språkrådets senaste ”Svenska skrivregler” tycker jag att de gör mig till statssocialist genom att säga att jag bör partibetecknas (V) istället för (v) därför att partiet blir det primära när partibeteckning skriks ut med Kjell Hanseklint (V) istället för när det skrivs ut Kjell Hanseklint (v).


För min del tycker jag inte bara att partiet våldför sig på mig om jag måste skriva V istället för v. Jag tycker även att Kjell Hanseklint (v) grafiskt är mycket snyggare än Kjell Hanseklint (V).


Inget ont som inte har något gott med sig. I tider när alltfler talar om att personvalsinslaget bör bli större tycker jag att det är bra att någon, i det här fallet Språkrådet, sätter ner foten och säger att Partiet är viktigare än person. Kristdemokraterna har ju också det senaste veckorna visat, att
så är det.

Sveriges
bästa tidning köpte direkt Språkrådets nya råd när det gäller politiska partier. Länge trodde jag att Sveriges största tidning skulle gå emot. Så sent som den 15 januari skrevs de politiska partierna ut med gemener istället för versaler. Men nu har förfallet även drabbat dem.

Socialdemokraterna är det parti som förmodligen kommer att tycka att Språkrådets nya rekommendationer är toppen. För det partiet har ju S alltid varit viktigare än målet.

22 januari 2009

Industriavtalet, frukten av ett fylleslag

När jag igår var på seminariet Industriavtalet – för våra framtida löner och jobb på Medlefors i Skellefteå fick jag boken Från röra till reda. Boken är en beskrivning av tio år med Industriavtalet.

På sidan 17 och 18 i Från röra till reda får läsaren veta att bakgrunden till avtalet föddes en blöt natt på dåvarande Metallordföranden Göran Johnssons hotellrum i London i februari 1996.

Frågan är: var även förbundsordförandena för de arbetar- och tjänstemannafack inom industrin som undertecknade debattartikeln, Låga löneökningar vårt ansvar, på pickalurven när artikeln formulerades? Artikeln publicerades i DN den 1 juni 1996 och mottogs mycket positivt, av bourgeoisien.

På Medleforsseminariet var alla föreläsare nöjda med att Industriavtalet hade lett till att inte ens den reaktionäraste högerekonomen kunde skylla dagens ekonomiska kris på att facken inom industrin hade tagit ut för höga löner.

I den grupp som jag satt i vid ett grupparbete i slutet av dagen var vi överens om att en viktig uppgift för framtiden var att försöka få IF Metalls förbundsledning att tona ner sin eufori visavi Industriavtalet. Under tiden detta avtal har gällt har makt- och inflytandefrågor sopats under mattan.

18 januari 2009

Inte så lättlurade

Kan verkligen opinionen vara så lättlurad som Utrikespolitiska institutets Anders Hellner ger uttryck för i DN?

En klok allmän opinion bör rimligtvis inte bli positivare till Israel förrän de proklamerar eld upphör, inleder förhandlingar med de folkvalda i Gaza, lämnar territoriet och öppnar gränserna!

15 januari 2009

Alltjämt ohotad

Alltsedan jag 1976 gick Metalls fortsättningskurs har jag förundrats över en arbetarrörelse som i handling beter sig som om det är möjligt att förverkliga visionerna utan att göra något åt kulturklyftorna i klassamhället.
Beteendet måste bygga på illusionen att det ska komma någon snäll sate och leverera demokrati, jämlikhet, jämställdhet rättvisa och solidaritet.

När vi idag på en facklig kurs diskuterade den svenska modellen och verktygen för att kunna förverkliga IF Metalls vision satt jag tyst och väntade på att ordet kultur skulle nämnas.

När jag påtalade att det inte är möjligt att förverkliga arbetarrörelsens visioner utan att vi gör något åt kulturklyftorna fick jag veta att kultur visst fanns med. Kultur ingick i punkten m.m. under rubriken Politik.

Bourgeoisiens hegemoni förblir alltjämt ohotad!

10 januari 2009

Vänster, inte vänster utan söder

Karl Marx lär på sin tid ha sagt: jag är inte den jag säger att jag är utan den jag är och det jag gör.

I bl.a.
Aftonbladet, SvD och DN får vi idag läsa att sossar i Skåne nu har anslutit sig till vänsterpartiets skrotade ståndpunkter om den ekonomiska politiken, vänsterståndpunkter som vänsterpartiet tonat ner, eventuellt är på väg att skrota, bara för att få gosa med socialdemokrater och miljöpartiet om politik för en rödgrön regering efter valet 2010.

Synd att Skånesossarna väntade, till att vänsterpartiet slängt vänsterståndpunkterna, innan de kom ut ur garderoben.

8 januari 2009

En riktigt stollig Israellobbyist

Enär jag inte kunde slita mig från denna stolliga Israellobbyists artikel höll jag på att komma för sent till jobbet i morse.

Hade han inte representerat Samfundet Sverige Israel hade jag trott att hela artikeln var ett bisarrt skämt.
När Israellobbyisten i dag, 2009-01-08, om Israel skriver ”landet är likväl en ledstjärna för mänskliga rättigheter i Mellanöstern”, då måste han ha haft otur när han tänkte eller så har han fått något riktigt hårt i huvudet.


Efter
dessa uttalanden från den svenska utrikesministern så lär även det högerspöket ”tillhöra den svenska extremvänstern som upprättat ett slags allians med likaledes extrema muslimgrupper”, som enligt debattskribenten stöder palestinierna.

6 januari 2009

Hycklaren mäklar fred

”Den regering som framkommer från ett demokratiskt val måste man respektera”, sade utrikesminister Carl Bildt i Sveriges Radios program Studio ett när han fredag 19 januari 2007 kommenterade farhågorna att de serbiska nationalisterna skulle vinna det förestående valet i Serbien.

Tydligen gäller ovanstående ståndpunkt bara den europeiska sfären. Ty om Carl Bildt hade haft samma måttstock när det gäller respekt för demokratiskt valda i Gaza och Palestina då hade han nu kunnat vara hemma med familjen istället för att resa runt i Mellanöstern och reda upp konsekvenserna av Sveriges, EU:s och västvärldens hyckleri och svek mot det palestinska folket.