Varför detta självplågeri?

På Skellefteå tangosällskaps jubileumsfest i förrgår blev jag varse om att det snart är dags för vänsterpartiets kongress.
Det var en av festdeltagarna som frågade om jag läst artikeln på DN Debatt, en artikel som hade skrivits av en kritisk vänsterpartist från Södertälje.
– Nej jag har vare sig läst eller känner till artikeln. Artiklar där v-medlemmar brer ut sig i borgarpressen och berättar om hur dålig politik och hur dålig politisk ledning vänsterpartiet har, det är ett ständigt återkommande inslag inför våra kongresser, sade jag.

Varför är karln med i partiet? Det är den fråga som slår mig efter att igår ha läst artikeln. Det måste finnas ett stort behov av självplågeri om han frivilligt fortsätter vara med i det parti som är så värdelöst som Staffan vill göra gällande i debattartikeln. Kan de politikerarvoden som Staffan indirekt får genom sitt medlemskap i vänsterpartiet vara så väl tilltagna att självplågeriet blir en lätt börda att bära?

Har man bara kritik mot vänsterpartiet då får man tydligen skriva hur dåliga artiklar som helst på DN Debatt. Hade jag varit debattredaktör på DN hade jag, för trovärdighetens skull, åtminstone skickat tillbaka artikeln till skribenten och bett Staffan exemplifiera sina anklagelser.

Gott Nytt År!

För många bägare på Norra Västerbotten

Efter jobbet idag har jag gått igenom en rad borgerliga tidningars ledarsidor för att studera vad de skrivit om EG-domstolens beslut när det gäller Byggnads konflikt med Laval.

Av de tiotal tidningar jag studerat undrar jag om inte Norra Västerbottens ledarredaktör har firat med för många bägare innan han satte sig vid tangentbordet för att skriva om EG-domstolens beslut.

Förutom att ledarskribenten är alldeles lyrisk över att EU-domstolen har tagit Byggnads i hampan hoppas han att det, efter att Arbetsdomstolen åter har behandlat ärendet, blir ett skadeståndsmål mot Byggnads.

Då Byggnads följt gällande svensk lagstiftning, Lex Britannia, bör ett eventuellt skadeståndskrav drivas mot den svenska staten. Så där gick den fackföreningsfientliga ledarskribenten på pumpen.

Trots att Norra Västerbotten vill vara ett språkrör för småföretagande finns inte en rad om eventuell lönedumpnings konsekvenser för de svenska byggunderleverantörerna.

LO litar till snäll sate?

”Endast den som vill behålla klassklyftorna eller lever i tron att någon snäll sate ska leverera rättvisa kan vara likgiltig visavi dagens kulturklyftor”, skriver IF Metall Norra Västerbotten i en motion till förbundets kongress 13-16 maj nästa år.

Jag läste för några minuter sedan i LO-tidningen att risken är stor att kulturverksamhet åker ut när LO ska prioritera. Då blir frågan: vilken av kategorierna i ovanstående stycke tillhör LO:s ledning? Vill de behålla klassklyftorna eller tror de att det ska komma någon snäll sate och leverera rättvisa?

För mig är det självklart. Ett rättvist samhälle kräver att fler kan lita till sin egen kraft och förmåga att kunna bygga det rättvisa samhället. Bara med minskade kulturklyftor är detta möjligt.

Antiintellektuella ledarredaktörer

”Föräldrarna vet vad som är bäst”, har den frisinnade länstidningen Norra Västerbotten präntat i en rubrik på ledarsidan idag.

Trots ringa förväntningar på ledarskribenterna på Norra Västerbotten har jag inte trott att de någonsin skulle torgföra ett så antiintellektuellt förhållningssätt till föräldraskapet på ledarsidan.

Att föräldrarna alltid vet bäst, det trodde jag var en devis som hörde hemma i den reaktionära tidningen Dagens spalter.

Jag är fertil och två gånger har jag varit så viril att jag lyckats bli far till två döttrar. Att på grundval av dessa meriter hävda att jag vet bättre än en förskollärare med tre och ett halvt års universitetsstudier vad som är bäst för små barn, det vore väl ändå förmätet.

Bakgrunden till Norra Västerbottens ledarstick är att flera kommuner och i synnerhet Skellefteå kommun inte kommer att införa vårdnadsbidrag trots att regeringen vill att föräldrar ska kunna få vårdnadsbidrag för att stanna hemma med sina små barn.

Ockupanterna bygger vidare

Ifall detta tillåts kan väl ingen ta USA:s senaste mediespektakel om att USA, under Georg Bushs presidentperiod, skulle kunna bidra till fred mellan Israel och Palestina på allvar.

Fortsätter den palestinske presidenten Mahmoud Abbas att njuta när han får frottera sig med ockupanternas premiärminister, Ehud Olmer, och USA:s president Georg Bush, då har Abbas snart även ställt till med inbördeskrig på Västbanken.