Nu får det vara nog

Vid en förhandling den 3 december meddelade jag divisions- och personalchefen att jag efter nyår skulle börja arbeta 70-75 procent på verkstaden.

I början av december hade jag definitivt bestämt mig för att lämna samtliga fackliga uppdrag på avdelningsnivå. Jag hade då kommit till insikt om att hela styrelsen handlar i enlighet med den ledamot som på tvådagarsmötet i Storforsen, 9-10 september, myndigt deklamerade att vi bara skulle se framåt, inte bakåt.
Den framtid som formas utan erfarenhet från historien blir, som jag ser det, inte något bra samhälle att leva i för våra medlemmar.

Jag lämnar alltså fr.o.m. första januari samtliga uppdrag jag har på avdelningsnivå och tackar för den tid som varit.
Det jag sade på Storforsenmötet var m.a.o. inget hot utan en upplysning, alternativt ett löfte.

Orsaken till att jag nu kastar in handduken är historia, ett ämne som avdelningsstyrelsen tyvärr skyr. Därför väljer jag att, fr.o.m. 1 januari 2010, ge offentlighet åt den berättelsen via några artiklar på min blogg.

Ovanstående text skickade jag i onsdags med ett e-brev till mina före detta styrelsekamrater och ombudsmännen för IF Metall Norra Västerbotten.

När jag i texten talar om avdelningsstyrelsen så ska ordföranden exkluderas. Hon har varit sjukskriven hela verksamhetsåret 2009 och har därför inte varit med i styrelsearbetet.


Semesterbrevet
I ett brev, som kom strax före semestern 2009 till ansvariga för kommittéer och verksamhetsområden i avdelningen, skriver verkställande utskottet (VU):

Hej Kamrater.
Vi står inför ett mycket besvärligt verksamhetsår, då ekonomin riskerar att kraftigt försämras. Därför har verkställande utskottet bestämt att hantera frågan på ett helt nytt sätt inför verksamhetsplaneringen.

Samtliga ansvariga får tillsammans uppdraget att i sina respektive kommittéer inför styrelsemötet 17:e augusti komma med ett utkast till budget och verksamhetsplanering för 2010.

Vi uppmanar samtliga att försöka glömma tidigare års planering och försöka arbeta med en kraftig prioriteringsordning inför 2010.

Det är ett brev som gjorde mig riktigt förbannad. Bl.a. därför att styrelsen aldrig delegerat till VU att bestämma hur verksamhetsplaneringen för nästkommande år ska gå till.
Det andra som gör mig förbannad är synen på verksamhetsplaner som kommer till uttryck i det sista stycket.

Det sista stycket i VU-brevet kan för mig förklara varför inte VU sett till att styrelsen behandlat uppföljning av 2009 års verksamhetsplan och budget i enlighet med representantskapets beslut.

Det andra stycket i VU-brevet gör mig inte förbannad förrän den 17 augusti då det visar sig att VU inte förberett sig för en diskussion om verksamhetsplan och budget för 2010.
Istället blir den mest omfattande, den mest tidskrävande, punkten att diskutera innehållet i en välkomstbroschyr som jag gjort och som ska gå till nya medlemmar. Sexton (16) personer sitter m.a.o. och diskuterar innehållet i en broschyr. För mig är detta en absurt galen prioritering.

När vi så kommer till planeringskonferens- och styrelsemötesdagarna i Storforsen är jag minst sagt upprörd. Det underlagsmaterial som VU skickat ut inför Storforsenmötet har ytterligare förstärkt mig i min uppfattning att vi inte diskuterar de viktigaste frågorna.

Att en organisation med övertygelsen att den framtid de vill ha bara kan köpas för pengar börjar med att räkna på hur mycket de kan köpa för de pengar de har, det har jag full förståelse för.

Men att en organisation som påstår sig vara idéburen struntar i verksamhetsdiskussionerna till dess inkomsterna är fördelade till respektive verksamhet, det har jag däremot ingen förståelse för.

Det är tyvärr så IF Metall Norra Västerbottens styrelse har hanterat verksamhetsplans- och budgetdiskussionerna för 2010.

Temporärt hade jag kunnat leva med att inkomstraset – cirka två miljoner kronor p.g.a. arbetslösheten – blockerade våra, förhoppningsvis, idéburna hjärnor. Jag var ganska övertygad om att vi skulle nyktrat till vid en kritisk granskande uppföljning av vårt verksamhetsplans- och budgetarbete under 2010.
Att en sådan uppföljning inte skulle komma till stånd blev jag varse när en styrelseledamot begärde ordet och myndigt deklamerade att vi bara skulle se framåt, inte bakåt.
Jag menar att den som tiger samtycker. Och då ingen av de övriga styrelseledamöterna protesterade mot denna ståndpunkt tog det som intäkt att styrelsens majoritet ansåg att vi skulle gå historielösa in i framtiden.
Ingen i styrelsen har efter den 10 september visat att de tänker ompröva den ståndpunkt de genom sitt tigande intog i september förra året.

Det fälldes en del hårda ord vid det aktuella Storforsenmötet. Den som inte var med kan nog få uppfattningen att det var ett stormigt möte, en del av deltagarna vill nog hålla med. Jag skulle vilja beteckna Storforsenmötet som ett möte där det rådde en lätt bris i rummet.
Ty trots att det fälldes en del hårda ord så kännetecknades mötet av mycket tigande, ett tigande som jag tolkade som ett samtyckande till en del närvarandes hårda ord.

”Den som tiger samtycker”, en blogg som handlar om tigandets konsekvenser. Den bloggen publicerar jag i övermorgon.
I morgon publicerar jag bloggen "Sosseriet står mig upp i halsen".