14 maj 2011

Obildat om utbildning och ”Hets”

När Aftonbladet sätter rubriken ”Så blev skolan en sorteringsmaskin”, i deras granskning av skolan så konstaterar jag att de endera är okunniga eller så söker de medvetet sprida myten om att skolan under någon era sedan 1842 inte skulle varit en sorteringsmaskin.

Oavsett om vi har haft socialdemokratiska eller borgerliga regeringar har skolan, alltsedan 1842 års folkskolestadga, sett till att reproduktionen av klassamhället fungerat tillfredsställande för den politiska ekonomin.

Förlorarna i denna reproduktion skulle fara väl av att skoldebattörer och journalister har uppnått en sådan bildningsnivå att de förmår se det. Sorteringsförlorarna är ej heller betjänta av debattdemagoger som gör gällande att skolan – under någon svensk politisk era – inte skulle ha sorterat eleverna efter föräldrarnas utbildningsbakgrund och sociala status.

Ifall Aftonbladets rubriksättning bygger på okunnighet så är de inte ensamma. Ett riktigt praktexempel på att lång utbildning inte är synonymt med att vi blir bildade, det hitta jag på DN debatt den 21 september 2008. ”På ren svenska håller vi sålunda på att få en klasskola som sorterar eleverna efter föräldrarnas bildningsnivå!”, skriver fem professorer i DN-debattartikeln.

För jag som i stort sett hela mitt fackliga politiska liv studerat mekanismerna för klassamhällets reproduktion är det befriande att Sven-Eric Liedmans senaste bok ”Hets” läsa:
"Idag ställs diagnoserna uteslutande på individer. Det är det enskilda barnet som har svårigheter. Ändå talar statistiken sitt tydliga språk om den sociala och ekonomiska bakgrundens betydelse."
Det är just därför som jag, trots att jag i december 2009 lämnade mina avdelningsuppdrag i IF Metall, fortsätter att jobba med Läs för mig, pappa!

För övrigt så tycker jag att kommunmedborgare i hela landet i sommarpresent ska bjuda sina skolpolitiker och fullmäktigeledamöter på Sven-Eric Liedmans bok ”Hets”.
Kanske åtminstone arbetarrörelsens partiers snappar mekanismerna för skolans roll i reproduktionen av klassamhället.


5 kommentarer:

Seppo Laine sa...

Frånvaron av analys är uppenbar även i detta fall av återgivande av smahällsförhållanden i medierna. Din poäng är ju riktig. Men jag kan tänka mig att säga att skolan periodvis fungerat lite mindre som sorteringsmaskin och gett utrymme klassresor. Men utvecklingen just nu verkar rulla bakåt på alla fronter.

Kjell Hanseklint sa...

Självklart är det så. Men även när vi, strax före den kapitalistiska krisen i början på 1990-talet, hade 9,4 lärare per 100 elever fungerade klassamhällesreproduktionen bra, sett ur ett kapitalistiskt perspektiv.

GustavR sa...

Hej Kjell, hur menar du att denna reproduktion av klass-samhället skulle upphöra? Vilka förändringar behöver genomföras?

Kjell Hanseklint sa...

•Insikt om att barn föds med lusten till livslångt lärande.
• Sluta därför stämpla enskilda barn för vuxenvärldens misslyckande utan se istället till att alla barn har ett vuxennätverk som uppmuntrar, stimulerar, är förebilder och har förväntningar på barnet.

Sist men inte minst.
• Ett klasslöst samhälle, där klass- och könsförtryck upphävts och där varje människas frihet är en förutsättning för alla människors frihet.

GustavR sa...

Om jag förstår det rätt så menar du alltså att det inte är skolan det är fel på (de förslag du kommer med rör bara barnens hemförhållanden och samhällsfaktorer). Problemet är att vi inte har det klasslösa samhället. När det klasslösa samhället är realitet, och endast då, så kommer skolan inte längre att reproducera klass-samhället. Känns som ett cirkelresonemang.

Självklart så är varje människas frihet per definition en förutsättning för att alla människor ska vara fria. "Ala mina stelkulor är blå" stämmer såklart inte om en av dem är röda. Hur mycket frihet det klasslösa samhället erbjuder har däremot historien med all tydlighet visat...