”På ren svenska håller vi sålunda på att få en klasskola som sorterar eleverna efter föräldrarnas bildningsnivå”, skrev fem professorer i en artikel i Dagens Nyheter den 21 september.
Först skrattade jag åt den enfaldiga meningen. Sedan började jag söka svar på orsaken till enfalden. Men tyvärr förtäljde inte debattartikeln något om vilken planet de fem professorerna befunnit sig på fram till september 2008 när de tycks ha landat på jorden och i klassamhällets Sverige.
Jag tycker det är tragiskt att fem, till åren komna, professorer inte förrän hösten 2008 tycks ha upptäckt att vi har en skola som sorterar in eleverna i klassamhället.
När jag i morse, på några tusen meters höjd var på väg till Göteborg och konferensen Kultur för alla sinnen som SKTF:s arrangerar, läste jag en artikel i DN Kultur av barnläkaren och barnpsykiatrikern Salomon Schulman. Artikelförfattaren var betydligt mer klarsynt än de fem professorerna jag citerar ovan.
”Varför inte utesluta några vägningar på barnavårdscentralen och istället för någon förnumstig broschyr regelbundet skicka dit en bibliotekarie som talar med ’riskbarnens’ föräldrar om en spännande bok som de får med sig hem – och får behålla? Och mamma eller pappa läser…”, skriver Salomon Schulman insiktsfullt.
Schulman inser att barn är sorterade redan när de börjar skolan och han har också klart för sig vad som krävs för att komma till rätta med sorteringen.
Jag har länge förundrats över att många som har sin försörjning från universitetsfakulteter som pysslar med bildningsfrågor inte förmår se att det viktigaste valet för ett arbetarklassbarn, med ambitioner att ta ett kliv i klasstrappan, det är att vara noga vid valet av föräldrar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar