När jag kom hem igår kväll och bl.a. kollade favorittidningen, Svenska Dagbladet, så konstaterade jag att partiledarvalet i Vänsterpartiet börjar bli lika slaskigt som partiledardebaclet i Socialdemokraterna.
Inte för en sekund betvivlade jag att Svenska Dagbladets s.k. avslöjande skulle vara annat än ett illvilligt skvaller från någon partikamrat som inte vill att Rossana Dinamarca ska väljas till ordförande för partiet.
Skulle inte heller bli förvånad om den som spridit skvallret även kände till att det fanns skäl till att Rossana periodvis inte betalat hela eller delar av Vänsterpartiets partiskatt.
Medan skvallerkräket förmodligen njuter så skäms jag för första gången för mitt medlemskap i Vänsterpartiet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Varför skulle V vara mer städat från konkurrens och därmed personangrepp än andra partier?
Jag är väl naiv. Men jag hade jag trott att den typen av kampanjande var främmande för vänsterpartister.
När ens ideologi säger att det moraliskt riktiga inte är det praktiska så kan man väl anta att många helt struntar i moralen?
Eftersom det knappast kan vara den socialistiska ideologin du åsyftar, vilken ideologi menar du?
Altruism. Det finns många politiska system som bygger på altruism men grundtanken är alltid densamma. Det är moraliskt att offra sig.
Socialismen vill att vi ska offra oss för kollektivet.
Enviromentalisterna vill att vi ska offra oss för miljön.
De religiösa vill att vi ska offra oss för livet efter detta.
Det är inte särskilt praktiskt att offra sig eftersom rent definitionsmässigt så innebär det en försämring. När man ställs inför valet att vara moralisk och att ha det bra så är det inte konstigt att många helt förkastar moralen och gör vad som faller dem in.
Min uppgift som socialist är att få fler att lita till sin egen kraft och förmåga att bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i, ett samhälle som producerar för sociala, kulturella och materiella behov.
Du GustavR verkar ha en skev uppfattning om en socialists uppgift.
Jag har ingen aning vad en socialist har för uppgift, jag vet däremot vad jag har för uppgift. Jag vet med andra ord vad meningen med mitt liv är - och det är att leva det, av egen kraft.
Jag vet också att varje gång jag använder min egen kraft för att leva mitt liv så säger socialisterna att det är omoraliskt, att jag borde offra de värden jag uppnått till 'de behövande', eller för att använda dina ord, för att uppnå 'ett bättre samhälle'.
Hur ser det bättre samhället ut? Bättre på vilket sätt? Bättre för vem? Vilken sorts kraft och vilka förmågor krävs för att bygga det? Förmågan att offra sig? Vad är ett socialt behov och hur skiljer det sig från en enskild människas behov? Är inte all produktion till för att fylla materiella behov?
Slutligen, menar du att du INTE förespråkar altruism?
Skicka en kommentar