”Vid sammanträde under söndagen beslöt distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet i Västerbotten att utifrån resultatet i den rådgivande omröstningen nominera Jonas Sjöstedt som partiordförande …”, heter det i pressmeddelandet som skickades ut på söndag afton. ”Hans namn fanns på 86 procent av valsedlarna”, skriver de också.
Distriktsstyrelsen borde vågat nominera Jonas utan att hänvisa till medlemsomröstningen. Ty det styrelsen inte redovisar det var att Jonas Sjöstedts namn fanns på 86 procent av de valsedlar som skickats in av de 46 procent av Västerbottensmedlemmarna som deltog i medlemsomröstningen.
Distriktsstyrelsens hänvisning till medlemsomröstningen för sina ställningstaganden är lika korkat som om jag skulle gå ut och hävda att de 54 procent av medlemmarna som valde att inte delta i medlemsomröstningen, hade likt jag, gjort ett mycket medvetet val. Och då finns det inget stöd att nominera Jonas utifrån resultatet i medlemsomröstningen i Västerbotten.
Nu är jag bevars inte ensam som offentligt reagerar mot att distriktsstyrelsen helt bortser från det låga valdeltagandet när de drar sina slutsatser.
4 oktober 2011
(V)ästerbottensvalets legitimitet
Etiketter:
Demokrati,
Partiledare,
Vänsterpartiet,
Vänsterpartiets kongress
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hej Kjell!
Jag tänkte inte kommentera medlemsomröstningen, den kan man ju diskutera vid ett senare tillfälle. Men ville bara säga att samma insändare som du länkade till i Norran, fanns i VK idag. Jag tycker det är mycket tråkigt när folk gör så. Sådant tycker jag man kan ta internt, och vill man gå ut i media kring det (varför man nu skulle känna det behovet?) så kan man åtminstone stå för med sitt namn. Jag ville bara säga det, för trist är bara förnamnet.
Bra blogg förresten, läser den ofta! :-)
//Arijan, Umeå
Hej Arijan!
Håller inte med dig om offentligt, internt och skriva under artiklar anonymt. Om den som skriver en artikel känner att han/hon vill vara anonym så har hon/han ett skäl till det. Vii ska inte ha några synpunkter på det.
Vi ska inte vara bärare av den dåliga arbetarrörelsetraditionen att all intern kritik ska tas internt för att inte skada rörelsen. Mycken berättigad kritik har i decennier sopats under mattan p.g.a den traditionen.
Jag misstänker dessutom att det också var den traditionen som gjorde att få av de som var på SUKP:s kongress 1929 överlevde 1930- och 1940-talet.
Skicka en kommentar