Jag struntar i Jante

I natt har jag sovit riktigt gott!

”Lena har också talat om för mig att Du har tackat ja till att medverka i Walticprojektet i sommar. Därför är jag tacksam för svar så snabbt som möjligt så att Du kan komma med i Waltics program.”
Så stod det bland annat i ett e-brev jag fick förra veckan.

Lena är inte samma Lena som den som var i mina tankar i förrgår. Nej, nu handlar det om författaren Lena Kallenberg. Sommaren 2006 tackade jag ja till att delta vid Waltic 2008 i Stockholm och berätta om Läs för mej, pappa! i allmänhet och bakgrunden till projektet i synnerhet.

Efter sommaren 2006 har Lenas och mina vägar korsats några gånger men ingen av oss har berört frågan jag då besvarade jakande. Och jag har gått och trott att arrangemanget inte blev av.

Tur att jag först svarade ja på förra veckans e-brev och först därefter googlade på Waltic, ett googlande som inneburit att jag sovit på ohågan några dagar. Har jag, en verkstadsarbetare/svetsare från Skellefteå, något att säga till detta auditorium? Det är en fråga som hållit mig i ohågans tillstånd några nätter.

Efter att jag igår gjort en omläsning av hjärnforskaren Martin Ingvars artikel i DN för några veckor sedan har jag kommit till slutsatsen: jag har visst något att säga till det församlade auditoriet och därför struntar jag i Jante.

Om det är några av de tusental som befinner sig på den internationella författarkongressen Waltic och som vill vara med om ett bildat dialektiskt samtal om språk, klass och kön kan jag inte vara så feg att jag väljer att avstå från att hålla denna föreläsning.

Fotnot. Att ligga på ohågan innebär att en inte kan varva ner och har svårt att somna.