När jag i helgen träffade den forne folkpartiledaren, Bengt Westerberg, berättade jag att jag vid dagens fullmäktigesammanträde tvingas säga ifrån mig två uppdrag på grund av att hans kompisar i regeringen inte vill att arbetslösa ska ha samma demokratiska rättigheter som de som har jobb. Westerberg hade svårt att tro på min berättelse.
Inte hade jag tänkt mig att några borgarbrackor skulle bestämma när jag skulle sluta jobba parlamentariskt. Men på grund av att Alliansregeringen infört regelverk i arbetslöshetsförsäkringen som innebär att arbetslösa deltidspolitiker i praktiken förlorar sina demokratiska rättigheter efter 75 deltidsarbetslöshetsdagar tvingas jag idag avveckla uppdraget som vice ordförande i kulturnämnden och uppdraget som ledamot i demokratiberedningen.
Trots att jag, så länge jag är arbetslös, inte kan gå på fullmäktigesammanträdena efter dagens sammanträde tänker jag sitta kvar som ledamot så länge som platsen kan fyllas av en ersättare.
Mina fem återstående demokratidagar tänker jag spara till dess min sista fullmäktigemotion behandlas, en motion som ännu inte är skriven.
Bevars kan en ändå skratta åt Alliansregeringens demokratipraktik. Ty att på grund av Reinfeldtregeringens inskränkningar i mina demokratiska rättigheter tvingas säga ifrån sig uppdraget som ledamot i Skellefteå kommuns demokratiberedning. Det tycker jag är riktigt lustigt. Och riktigt roligt blir det när jag tänker på liberala stollar som från piedestaler skroderar om den liberala demokratins förträfflighet.
Skratta kan jag däremot inte göra när det gäller Vänsterpartiets partistyrelses och riksdagsgrupps likgiltighet visavi högerregeringens inskränkningar av arbetslösas demokratiska rättigheter. Jag har i tidigare bloggar föreslagit att de ska erkänna att de aldrig begripit frågan.
Halsstarrigt har Lars Ohly m.fl. påstått att partiet visst engagerat sig. Trots det har ingen kunnat leverera någon länk till en webbsida som förtäljer att Vänsterpartiet gjort något. I dagens nollor- och ettorvärld borde det vara omöjligt att det påstådda engagemanget inte skulle ha gett något digitalt avtryck.
Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Med tanke på med vilken sinnrik djävlighet som Reinfeldtregeringen utformat sina utanförskapande deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen så är det inte något nedköp att erkänna: vi har inte begripit frågan.
Det borde Vänsterpartiets partistyrelse/riksdagsgrupp göra eller så skicka länkarna till de webbsidor som berättar att de begripit frågan och jobbat med spörsmålet.
Mina tidigare bloggar i ämnet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Näe - vi har inte begripit frågan och vet inte hur vi ska skaffa oss kunskap tillräcklig för att begripa frågan. Vad jag dock har förstått, eller tror mig förstå, är att det råder olikhet i tolkningarna av reglerna beroende på vilken a-kassa du tillhör. Det kunde inneburit att du haft kvar dina uppdrag om du varit medlem i en annan a-kassa....eller?
Agneta Hansson
Före jag fick klart med att jag hade rätt till a-kassa satt jag två timmar med IF Metalls a-kassechef. Han gick igenom mitt ärende och förklarade på vilka grunder de fattade besluten.
Efter den diskussionen kan jag inte se att IF Metalls a-kassa ta andra beslut än de gjort med hänsyn till de regelverk som finns.
Att jag kan sitta kvar på landstingsuppdraget men inte i kommunfullmäktige beror på att landstinget följer kommunallagens intentioner när det gäller ersättning, vilket däremot inte Skellefteå kommun gör.
Under förutsättning att jag bara tar ut dagarvodet – men inte den förlorade a-kasseersättningen – kan jag sitta kvar och markera "förhindrad" på a-kassekortet när landstingsfullmäktige har möten.
Skicka en kommentar