Vår ekonomism skymmer

Efter torsdagens lunch med två vänsterpartiriksdagsledamöter är jag ännu mer förvissad om att min tes tyvärr stämmer. Vi är så ekonomistiska att vi har svårt att se annat än de ekonomiska konsekvenserna av Reinfeldtregeringens högerpolitik.

Vänsterpartiets agerande mot regeringens införande av de maximalt 75 möjliga deltidsstämplingsdagarna är ett uttryck för Vänsterpartiets ekonomism. Regeringens förändringar som gällt fr.o.m. 8 april 2008 har framförallt lett till tre konsekvenser.

1. Deltidsarbetslösheten har sjunkit på bekostnad av att fler, framförallt kvinnor, tvingats acceptera att deras deltid har fått bli deras ”heltidsmått”.
   
   
2. För att klara sin försörjning har deltidsarbetslösa tvingats sluta sin deltid för att bli arbetslösa på heltid.
   
   
3. Arbetslösa som är politisk-, fackligt- eller föreningsförtroendevalda på deltid har efter 75 deltidsarbetslöshetsdagar i praktiken inte samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete i Alliansregeringens Sverige.

När jag kollat vad partiet gjort i riksdagen kan jag konstatera att Vänsterpartiets ledamöter i riksdagen bara upptäckt de två första konsekvenserna. Hade partiet däremot upptäckt den tredje konsekvensen och angripit Alliansregeringens för att de förvägrar arbetslösa samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete, då tror jag att regeringen hade haft väldigt svårt att försvara sina deltidsarbetslöshetsregler.

Alliansregeringen har haft som mål att försämra de ekonomiska villkoren för arbetslösa. Det har de ju också fått majoriteten av väljarna med på. Däremot tror jag inte att deras väljare har gått med på att arbetslösa skulle berövas sina demokratiska rättigheter.

Frågan är: i hur många fler politiska spörsmål skymmer vår ekonomism möjligheterna till förändring?