Ofattbar tokighetsnivå

När jag häromkvällen skulle bestämma vad min månadskrönika i Norran skulle handla om så kom jag snabbt fram till att den måste handla om något av de tokiga utspel på skolområdet som levererats under den senaste månaden.

Frågan var: skulle jag skriva om sossetrion Damberg Andersson och Baylans debattinlägg om obligatorisk förlängd skolplikt och sommarskola för de niondeklassare som inte fått betyg som räcker till att ta sig in på ett nationellt gymnasieprogram eller moderatförslaget om mognadstest för sexåringar för att få svar behovet av extrastöd när de börjar första klass.

Jag kom fram till att det senare höll sig på en sådan ofattbar tokighetsnivå att jag valde att nästa Norrankrönika ska handla om det förra. Så jag tänkte skriva några rader om det senare här.

Det förefaller mig otroligt att en skolpolitisk talesperson för ett riksdagsparti inte har kunskaper om att skolledningarna vet vilka elever som behöver stöd men att de eller skolpolitikerna inte vill satsa på resurser till de som har de största behoven.

Förskolelärarna vet dessutom vilka barn som kommer att klara sig i skolan eller vilka som inte kommer att klara sig genom skolan utan extrastöd. Inte behövs det något mognadstest för att få svar på de frågor som moderaterna vill ha svar på. Om Moderaterna vill lämna läktaren i den skolpolitiska diskussionen verkar de vara i behov av någon annan skolpolitisk talesperson än Tobé. 


Med tanke på att vi inte har och aldrig har haft En skola för alla – en skola som förmår kompensera för barns uppväxtvillkor – förvånas jag över att förskolan och framförallt förskoletiden inte diskuteras mer i den skolpolitiska debatten. Skolan kan inte lyckas när vi tillåter att barn berövas sin lust till livslångt lärande redan under förskoletiden.

Bl.a det tog jag upp vid ABF-seminariet Ett läslyft för Sverige i samband med ABF:s hundraårsjubileum för några veckor sedan och det vidareutvecklar jag i Norrankrönikan på måndag.

Intressets blindbockar

I förrgår gjorde svt:s nyhetsprogram en ganska stor nyhet av att föräldrars utbildningsbakgrund spelar så stor roll för elevernas slutbetyg i skolan.
Frågan är: vem förvånas? Jag förvånas över det kan bli en nyhet anno 2012? Kan det t.ex. bero på att fem professorer 2008 oemotsagda kunde ge sken av att vi – under någon period sedan den första folkskolestadgan 1842 – har haft en skola för alla, en skola som fungerat kompensatoriskt visavi barns och ungdomars uppväxtvillkor?

Det övergår mitt förstånd att inte alla som är någorlunda bildade förmår se att de bebisar som väljer ett vuxennätverk som har tillägnat sig ett av gymnasieskolans övergripande mål inte har några större problem att klara vuxenvärldens skolmål. Jag tänker på de bebisar/barn/ungdomar som väljer sig ett vuxennätverk som fått tillägna sig gymnasieskolemålet »att söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud som en källa till kunskap, självinsikt och glädje.«

Svt-nyheten har fick mig att förstå varför många inte vill se detta.
Så förhåller sig ”Intressets blindbockar” till realiteter.

Bildts graderade respekt

Skriver i min månadskrönika i frisinnade Norran om reflektioner efter det senaste Palestinabesöket och möjligheterna att bilda en Palestinsk stat inom ramen för en tvåstatslösning av Israel-Palestinakonflikten.