När jag i bl.a. Norran läser igenom läsarkommentarerna till artikeln om min sorti från kommunala förtroendeuppdrag, p.g.a. att alliansregeringen har ett odemokratiskt sinnelag, så kan jag inte komma bort från frågan: har de skolkat från alla samhällskunskapslektioner när de gick i grund- och gymnasieskolan?
Eftersom jag har ett dialektiskt förhållningssätt till livets spörsmål så ställer jag motfrågan: har de varit för mycket i skolan?
När jag ställer motfrågan drar jag mig till minnes när jag själv en kväll skulle förhöra min nu 25-åriga dotter, Emma, på en samhällskunskapsläxa om vårt socialförsäkringssystem.
När jag ser texten i boken slås jag av det fruktansvärt borgerliga dravlet.
Bl.a. får läsaren, på ett mycket försåtligt sätt, veta att socialförsäkringsavgiften, som i boken kallas arbetsgivaravgift, egentligen är en skatt (Natur och kultur ISBN 91-27-75839-7).
Den kvällen spolar jag allt övrigt jag tänkt göra. Först ställer jag frågorna som står i boken. Efter att Emma svarat berättar jag min syn på spörsmålet och att jag tycker hon ska svara på det sättet istället.
När hon sedan berättade hur det gick när läxan skulle redovisas misstänker jag att hon inte sa hela sanningen. Ty jag tror att hon förstod att det kanske inte skulle vara så bra för hennes slutbetyg om en rasande pappa kom till skolan och begick verbal bärsärkagång hos rektorn eller i lärarrummet.
NÄR JAG FUNDERAR vidare på ursprungsfrågorna d.v.s. om artikelkommentatorerna har skolkat för mycket eller för lite som en annan fråga slår mig frågorna: att kunskaperna om att arbetslöshetsförsäkringen i grunden är en försäkring mot lönedumpning är ringa, beror det på att arbetarrörelsen förstatligade villkorsbesluten? Det kanske inte var så klokt att bara behålla betalningen av försäkringspremierna, via avdrag för löneutrymmet, och låta klåfingriga politiker bestämma villkoren?
GustavR som kommenterat denna blogg om alliansregeringens odemokratiska sinnelag och den rödgröna dörrmattan har berört huvudmannaskapet för a-kassan.
Då de rödgröna agerat som en slätstruken dörrmatta visavi alliansregeringens odemokratiska sinnelag när de beslutat om a-kassereglerna, då känns det uppmuntrande att få stöd – för kampen om ens demokratiska rättigheter – från en f.d. chefredaktör på frisinnade Norran.
23 februari 2011
Verbal bärsärkagång hos rektorn
Etiketter:
Alliansen,
Arbete åt alla,
Barn,
Demokrati,
En skola för alla,
Fackligt,
Historia,
Klassamhället,
LO,
Rödgröna,
Skola,
Vänsterpartiet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Kjell, kul att du funderar lite kring själva stommen i arbetslöshetsförsäkringarna.
Jag antar att du skulle vilja att facket skulle ha hand om arbetslöshetsförsäkringarna (rätta mig gärna om så inte är fallet). Problemet är ju att arbetslöshetsförsäkringen inte endast betalas av premierna utan samtliga skattebetalare skjuter medel till systemet. Således måste ändå politikerna ha något att säga till om.
I sig är det ett konstigt system där alla betalar till ett system men endas de som väljer att vara medlemmar (och betalar den extra premien) får ta del av fördelarna.
Det bästa vore helt enkelt om staten slutade subventionera arbetslöshtsförsäkringar helt och lät de aktörer som ville erbjuda försäkringar på marknadens villkor. Där alltså de försäkrade står för hela kostnaden genom premierna.
Fackförbunden skulle då kunna erbjuda försäkringar med vilka villkor de ville. Varför stanna vid 80% av lönen? Alla skulle få den arbetslöshetsförsäkring de ville ha. Det måste väl ändå vara den bästa lösningen?
Sen på tal om indoktrinering i utbildningen så trodde jag det var klar övervikt för lärare med vänstersympatier. Ett exempel är din socialdemokratiske bloggkolega som inte kunde hålla partipolitiken utanför sina hemuppgifter....
Skicka en kommentar