Vänsterpartisters perifera roll

Vaknade alltför tidigt i morse. I väntan på att temperaturen skulle stiga till de -15 grader där min gräns för att ge mig ut och springa går satte jag mig och började läsa det senaste numret av tidskriften Socialistisk Debatt. Rätt till kunskap är temat i detta nummer.

I en intervju av Emil Lindahl Persson säger vänsterpartiets skolpolitiske talesperson Rossana Dinamarca att "Skolan ska erbjuda en bra utbildning för alla. Den ska vara kompensatorisk. Det ska inte spela någon roll vilka föräldrar jag har för mina möjligheter att lyckas."

Tyvärr sägs inget i artikeln om hur vänsterpartiet bör jobba i väntan på att Dinamarcas utopi ska bli en realitet.
När jag är ute i landet och pratar om på temat språk, klass, kön och etnicitet brukar jag, om tid finns, föra ett resonemang om ifall inte devisen En skola för alla ställt till oerhört mycket sattyg.

En del har trott att devisen, En skola för alla, varit realiserad tack vare ett socialdemokratiskt innehav av regeringsmakten. Andra har i väntan på att innehavet av regeringsmakten skulle innebära att devisen skulle bli realiserad inte gjort någonting.
Denna arbetarrörelsepassivitet har lett till att vi i praktiken medverkat till att reproduktionen av klassamhället fungerat ganska bra.

Sett i perspektivet av att de bebisar som har omdömet att välja en far och en mor som har tillägnat sig det första målet i gymnasieskolans läroplans mål att uppnå (pdf, sid 10) och lever i enlighet med det andra målet inte får några problem i skolan tycker jag att det är viktigt att vi jobbar för att fler bebisar ska få ett större urval att välja ur när de ska välja sina föräldrar.

Därför tycker jag att det är viktigt att vänsterpartister i sina fackliga organisationer t.ex. aktivt jobbar med Läs för mej, pappa! eller annan läsfrämjande verksamhet.
Tyvärr är det väl få vänsterpartister som har någon facklig plattform att jobba ifrån.

Tyvärr tror jag att de flesta vänsterpartister har blivit alltför parlamentariserade för att kunna spela mer än en perifer demagogisk roll när det gäller att förverkliga Marx och Engels vision om att bygga ett samhälle som kännetecknas av att det "Istället för det borgerliga samhället med dess klasser och klassmotsättningar framträder en sammanslutning vari en envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling."

Det är därför jag avböjt att kandidera till ombud till vänsterpartiets kongress. Istället har jag valt att prioritera krafterna på IF Metalls kongress och de fyra föreläsningar jag har under våren på temat språk, klass och kön.