V-kandidaters mediekunskaper

”Det finns bara två vägar … att återta förlorad mark i kampen om hur människor tänker:

• Återgå till den ursprungliga verksamhetsidén, dvs var mer av rörelse bland folket och medlemmarna och mindre av en institution. Det enskilda samtalet förblir oöverträffat som påverkansmedel. Det slår i regel ut masskommunikationen.
• Komplettera detta med att fungera i medierna på mediernas villkor – som de svenska arbetsgivarna gjort, som amerikanska presidenter gör och som aktivistgrupper av olika kulörer gör med stor framgång”

Så skriver Lars Thalén i antologin Makten över opinionen 1991.

Jag menar att Thaléns konstaterande gäller för Vänsterpartiet och andra arbetarrörelseorganisationer även 20 år senare. I denna blogg behandlar jag med medieperspektivet.

I min blogg i tisdags, när jag skrev om Vänsterpartiets dag i Almedalen, beskyllde jag Jonas Sjöstedt för att medvetet ha gripit möjligheten att media skulle fokusera på honom och partiledarfrågan istället för på de politiska sakfrågorna.

När jag dagen efter läste Jonas Sjöstedts blogg blev jag minst sagt förundrad.

”Gårdagen i Almedalen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt debattera på några seminarier, hinna tala med goda vänner och lyssna på Lasses tal (för övrigt var det riktigt bra) på kvällen. Så blev det inte riktigt. Redan på morgonen satte DN sin prägel på Vänsterpartiets dag med en artikel om ordförandefrågan. Därefter dök några journalister upp och frågade mig om jag kandiderar. Jag svarade som jag har gjort i några månader att jag kommer att göra det om det finns stöd för mig hos partiets lokala avdelningar. Till min förvåning blev det en nyhet nu. Tyvärr gjorde det att personfrågorna kom att prägla Vänsterpartiets dag i Almedalen. Men vissa saker styr man inte över”, skriver Jonas i ämnet.

Kan det verkligen vara möjligt att Jonas med sin erfarenhet och med anspråk på att bli partiledare för Vänsterpartiet är så okunnig om elementär mediedramaturgi som han gör gällande i sin blogg? Jag tvivlar.

Jag vill nog fortfarande hävda att Jonas medvetet hjälpte DN att lyckas göra sin vinkel till vinkeln i alla medier.

PS. Återkommer i en ny blogg om mer av en rörelse och mindre av en institution.