Trästockfestivalen och ”vanligt folk”

”Många rynkade på näsan åt festivalen som bland annat haft som mål att lyfta fram band från regionen och ge dem en möjlighet till en större publik ’Alla är vi barn i början’ sjöng Lasse Tennander – och så även Trästock. Det gick rykten, det snackades och knappt någon politiker besökte festivalen för att själv ta del av det som hände inne på området. Undantaget i stort vänsterpartisten Kjell Hanseklint som nästan blivit en inventarie där. Det som bjöds var i starten oftast nytt och ungt – och kanske inte alltid det som är speciellt brett. Det gjorde att många tvekade att gå dit: de kände sig inte hemma i sammanhanget.”

Så skriver Norrans mångåriga musikskribent i en historisk krönika i den Trästockfestivalbilaga som följde med den ordinarie tidningen igår.

Sanningen att säga så har somrarna sedan 1991 bestått av före och efter Trästock. Mina semestrar har planerats så att jag inte missat festivalen. Sedan Trästockstarten har jag missat två dagar. Det var fredag och lördag 2006 när jag var ”tvungen” åka till Grekland för att hjälpa till med förberedelser inför min dotters bröllop. Bland annat göra köttbullar av fem kilo köttfärs och hjälpa till att helsteka ett lamm i 38 graders utomhustemperatur.

Jag skriver inte detta bara för att åskådliggöra min egen förträfflighet. Jag skriver detta framförallt för att åskådliggöra att Vänsterpartiets partistyrelse är ute och cyklar när de i förslaget till Strategidokument skriver: ”Vi är de som står på vanligt folks sida och vi ska vara en naturlig del av vanligt folks vardag.”

Hade jag under senare delen av 1990-talet ställt mig på vanligt folks sida – d.v.s. de som hade hegemoni över vad som var ”vanligt folks” beskrivning av Trästock – då hade jag inte varit omskriven i en krönika 10-15 år efter att striden om Trästockfestivalens vara eller inte vara stod som hårdast.

Enligt min åsikt ska jag, ifall jag vill bygga ett klasslöst samhälle, ”vara en del av rörelsen bland människor och mindre av en institution”, som Lars Thalén förtjänstfullt skriver i antologin Makten över opinionen (1991).

Ska vi liera oss med ”vanligt folk” är det stor risk att vi lierar oss med reaktionära krafter som kan ha hegemoni till innehållet i termen ”vanligt folk”.