Partistyrelsens Vänsterpartiet och verklighetens

I lördags läste jag Vänsterpartiets partistyrelses förslag till strategidokument en andra gång. Kvällen före hade jag varit i ett stort garage i det anrika Clemensnäs, platsen där polisen sköt mot arbetare 1932 (http://sv.wikipedia.org/wiki/Klemensnäs).

I fredags kväll var det inte arbetarkravaller utan bluesfest och huvudattraktionen den amerikanske blusartisten Chuck Hall. Uppskattningsvis bestod publiken av 80-90 procent arbetarklass.

Flera av de som var där pratade med mig som många tror heter Hans. När jag rättar dem med att jag heter Kjell så säger många: ja, ja, Vänsterpartiet.

Inte beskrev de att Vänsterpartiet inte är på banan eller hänger i någon källare som partistyrelsen beskriver partiet i strategidokumentet. Kan det vara så att de partistyrelseledamöter som inte ligger med näsan i de parlamentariska papperna gör politik i källare?

När jag i strategidokumentet läser om partistyrelses syn på partiet så förstår jag varför så många inte förstår att Vänsterpartiets tillbakagång de senaste valen beror på en värderingsförskjutning bland väljarna och inte på enskilda ledare.

Jag har sedan mitten av 1990-talet och första decenniet i 2000-talet varit ute på uppsökeri på Metall-/IF Metallarbetsplatser i norra Västerbotten och pratat med medlemmar. Då jag märkt en kraftig värderingsförändring tycker jag inte det är konstigt att Vänsterparitet gått tillbaka.

Konstigt är det däremot att Vänsterpartiet partistyrelse föreslår att vi ska öka andelen förtroendevalda från LO-yrken och öka stödet från LO-medlemmar i valet 2014 men inte verkar ha insikt om att detta kräver ett organiserat arbetsplatsarbete.
Det räcker absolut inte att som partistyrelsen skriver:

”Vi måste värna om de medlemmar som väljer att lägga en del av sin aktiva tid till oss närliggande organisationer. Medlemmar som gör det ska alltid känna att partiet erbjuder stöttning och mötesplatser för erfarenhetsutbyte. Ett exempel på detta är arbetet att stötta våra fackligt aktiva medlemmar.”

För övrigt kommer jag i mitt fackliga politiska arbete fortsätta jobba för att fler ska lita på sin egen kraft och förmåga att kunna bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i, även om kongressen beslutar att vi ska organisera fritidsverksamhet, läxhjälp och ekonomisk rådgivning m.m.