Efter 40 års lönearbete har jag nu varit arbetslös i fem månader. Idag tror jag att jag lärt mer om människovärdet de senaste fem månaderna än jag gjorde under mina fyrtio lönearbetsår.
När jag som lönearbetare skrev under ett papper på heder och samvete blev jag trodd. När jag som arbetslös skriver under mina kassakort så är utgångspunkten att jag är en skurk.
För någon vecka sedan fick ett brev som sa att jag skulle komma in med ett anställningsbevis och ett annat brev som sa att jag skulle komma in med ett arbetsgivarintyg. Anledningen är att jag p.g.a. politiska förtroendeuppdrag markerat att jag deltidsarbetat.
Jag ringde upp min a-kassa och sa: att uppfylla dessa krav är ogörligt. Då vi har valhemlighet är det omöjligt att söka upp de som vid t.ex. senaste valet röstade på mig och be dem skriva under anställningsbeviset och arbetsgivarintyget. Jag har inte har något anställningsförhållande till Skellefteå kommun – som betalar ut förtroendevaldersättningen – utan till väljarna som valt mig. Då kan jag inte gå till kommunens lönekontor med begäran om att de ska skriva under intygen.
Handläggaren höll med mig och sa att jag kunde bortse ifrån brevet. När så kollade min internetakassa i veckan hade jag fått en påminnelse med hot om avstängning ifall jag inte levererade nämnda intyg, intyg som jag omöjligt kan leverera med hedern i behåll. Ty jag har fortfarande inget anställningsförhållande till Skellefteå kommun, endast till väljarna i kommunen.
Jag börjar idag förstå varför jag t.ex. inte fick börja läsa engelska på Vux utan min arbetslöshetskassas tillåtelse. De arbetslösa måste ju ha tid att söka jobb mellan de återkommande byråkratikommunikationerna med sin a-kassa. Och det beror inte på a-kassornas personal utan på politikers skurkstämpel på de som inte har ett lönearbete i Sverige.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Kjell, jag, som du (som alla?), verkar avsky byråkrati.
I ett fritt samhälle slipper vi den mesta byråkratin. Om staten inte hade tagit en inte obetydlig del (större delen) av din lön under de år du arbetade och du istället fick lägga undan denna själv så hade du sluppit allt detta. Ditt bankkonto hade inte behövt ha några som helst uppgifter för att betala ut de pengar du behövde.
Det milt humoristiska i situationen är att du förespråkar ett samhälle där ännu större del (hela?) lönen beslagtas och delas ut efter behov (du kan byta ut behov mot vad som helst). Tänk vilken otrolig byråkrati det kommer att kräva. För inte kan väl staten betala ut pengar till alla som i det samhället påstår att de har behov? Nej du måste kunna bevisa att du har behov av det. Lycka till att få ett intyg på att du behöver en kall öl på fredagskvällen ;)
/Gustav R
Jag tror inte för ett ögonblick att sjukas eller arbetslösas villkor hade varit bättre och till ett billigare pris ifall vi själva skulle köpt våra socialförsäkringar på den kapitalistiska marknadsfundamentalismens villkor.
När Du påstår att jag förespråkar ett samhälle där staten ska ta hela vår lön och fördela den efter behov, då kan Du näppeligen känna mig.
Min vision är ett klasslöst samhälle. I ett sådant samhälle har staten dött bort därför att den inte behövs;–)
Hej Kjell,
jag sa bara att det skulle bli mindre byråkrati. Sen att jag även tror det du skrev är en annan femma.
Jag skulle gärna se detta klasslösa samhälle där ingen stat finns. Har den utopin räknat med det faktum att det alltid finns en liten andel av befolkningen som får sadistisk njutning av att förstöra för andra? Utan en stat som garanterar att lagar följs, vad ska hindra förbrytaren från att mörda och tortera?
Skicka en kommentar