Med huvudet i sanden

Nyss hemkommen från Palestina träffar jag många som frågar om det varit en trevlig resa. Många som ställer frågan har egentligen bara tid att höra att det varit en trevlig resa. De har inte tid att lyssna till min kluvenhet till frågeställningen.

Visst har det varit trevligt att träffa alla gamla vänner och att få mer kunskaper om den Palestinska Salfeetdistriktet där vi, LO i Skellefteå, jobbar idag.

Å andra sidan. När man åser den förnedring det palestinska folket utsätts för och att det ekonomiskt bara blir värre och värre för palestinierna då blir inte resan lika trevlig.

Frågan är: hur länge ska det palestinska folket få lida för att min föräldrageneration och deras föräldrar stoppade huvudet i sanden 1933-1943 för att slippa se det nazistiska Tysklands behandling av judar i Tyskland och i de ockuperade länderna?

Vår generation kan inte komma undan med att hävda vi inget visste. Det är ju bara att gå till denna FN-sida så hittar vi rapporter som berättar om det israeliska murbygget inne på palestinsk mark. Det är bara att gå till denna israeliska organisations webbsida, en sida som berättar om sina landsmäns förbrytelse mot de mänskliga rättigheterna på ockuperad mark.

Dagliga berättelser om förnedringen och förbrytelser hittar vi framförallt i Haaretz och i Aljazeera.