Indoktrinieringen

Publicerar den krönika som är publicerad i IF Metall Norra Västerbottens tidning Viljan, en tidning som detta nummer handlar om socialförsäkringenens finansiering.

Pappa! Kan du förhöra mig på läxan? frågade min nu 24-åriga dotter en kväll när hon gick i grundskolans årskurs nio.
Ja, svarade jag och började skumma bokens text.
Läxan, det var samhällskunskap och den handlade om det jag kallar för socialförsäkringsavgifter. Och det är samma avgifter som på mitt lönebesked kallas för arbetsgivaravgifter.
Efter att ha skummat texten en stund sa jag att jag ville läsa hela texten innan jag förhörde henne på läxan. Anledningen till att jag ville läsa texten var att jag reagerade över det borgerliga dravel som skolan, inom ramen för sin objektivitet, skulle indoktrinera min dotter med.

För mig är det självklart. Oavsett om vi kallar det arbetsgivar- eller socialförsäkringsavgifter så är det löneutrymme som vi avstått. Hade vi inte gjort det hade slantarna funnits på lönekontot för att vi själva skulle kunna köpa en försäkring som gav någon slags försörjning om vi blev sjuka, arbetsskadade och gamla, eller på något sätt inte kunde försörja oss genom lönearbete.
Som tur var drev arbetarrörelsens pionjärer det politiska kravet att den svenska socialförsäkringen skulle vara offentlig. De begrep att en offentlig socialförsäkring inte bara skulle garantera alla en trygghet om de blev arbetsoförmögna. De begrep också att en offentlig socialförsäkring skulle bli billigare än ett privat försäkringsalternativ.
Den historien berättade jag för min dotter efter läxförhöret.

Jag har blivit beskylld för att indoktrinera mina barn och det har jag gjort. Ty om inte jag gör det, då kommer bara andra att göra det. Inte minst berättelsen ovan visar det. Nedan hittar Du ytterligare ett exempel på min indoktrinering av barn.

Skolan förmedlar, enligt min mening, en borgerlig historiesyn. Sveriges historia skildras ur ett över- eller på sin höjd ett medelklassperspektiv.
För att motverka den berättelsen har jag tillsammans med mina två barn läst och diskuterat innehållet i Sven Wernströms Trälserie, en serie böcker som berättar Sveriges historia ur ett trälperspektiv, från 1000-talet till 1970-talet.
Min snart 30-åriga dotter har sedan dess köpt hela Trälserien. Till min glädje såg jag att hon packat ner Wernströms böcker i de lådor som ska till Grekland där hon nu bor med man och två barn. Förhoppningsvis kommer mina Greklandsfödda barnbarn att få sitt svenska kulturarv kryddat med en berättelse om Sveriges historia ur Wernströms trälperspektiv. Det är ett perspektiv som inte är så borgerligt att det kan uppnå kriterierna för att bli klassat som objektivt.

Ytterligare en vinkel visavi begreppet objektivitet fick jag från författaren Henning Mankell vid ett middagsbord i april 1999. Jag såg att det blixtrade till i ögonen innan han bland annat sa.
– Att vara objektiv är att vara likgiltig. Vuxna människors ansvar är att ta ställning till livets frågor och förmedla dessa ställningstaganden.