Eskilssons triumf

När jag i morse hörde Leif Pagrotsky presentera sitt förslag till Socialdemokraternas nya skattepolitik i P1-morgon kom jag osökt att tänka på den forne arbetsgivarstrategen Sture Eskilsson.

Hade Eskilsson den 23 mars 1971 inför Svenska Arbetsgivareföreningens (SAF) styrelse haft Pagrotskytilltron till möjligheterna att förändra svenskars tankar då hade Leif Pagrotsky, anno 2012, inte presenterat ett skattepolitiskt tänk som i grunden är borgerligt.
Pagrotskys budskap var nämligen att behålla Rutavdraget och sänka skatterna för sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer.
Sture Eskilsson måste ha skrattat triumfatoriskt ifall han lyssnade på Pagrotsky i morse.

Väl hemma från jobbet ser jag att det är en del som reagerat på Pagrotskys förslag.

En får väl hoppas att mitt parti, Vänsterpartiet, i god tid före valet 2014 deklarerar att någon allianspolitik modell S inte ska räkna in Vänsterpartiets riksdagsledamöter i regeringsunderlaget.


Fotnot.
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF) som bildades 1902 bytte 2001 namn till Svenskt näringsliv.

Vi som vet…

Vi som vet att det framförallt är det muntliga berättandet och att läsa böcker som är a och o för språktillägnandet förvånas inte över sådana här rubriker.
Jag som studerat LO:s rapporter Kultur klass kön sedan början av 1980-talet, studerat Barnbarometern – till dess den lades ner 2004 (Se fotnot) – och utvecklingen av resurser i skolan tycker att resultaten borde varit förväntade och att skillnaden mellan pojkars och flickors läskunnighet är naturlig.  

Vi som vet hur kapitalismen fungerar förvånas inte över att privata vinstintressen i skolorna får dessa konsekvenser.

Vi som vet att Miljöpartiet är ett borgerligt parti förvånas inte över att de vill hjälpa alliansen att få reproduktionen av klassamhället att fungera.

Fotnot. Mediamätning i Skandinavien (MMS) upptäckte att Barnbarometern, som undersökt 3-8-åringars medievanor sedan 1984, inte var någon kommersiell produkt. Det var företagets förklaring till nedläggningen.

Anglosaxiska tokigheter

I min septemberkrönika i Norran skriver jag idag om upptäckten att jag inte var vaccinerad mot anglosaxiska tokigheter och att den upptäckten ledde tankarna till ett pinsamt okunnigt gymnasienämndssvar (sid 20 ff) visavi en motion om en  policy för ämnesundervisning på främmande språk.

Arbetsplatsarbete inget för V

När jag packat färdigt inför den förestående Greklandsresan skummade jag den då nyutkomna Flammans artikel ”Ett aktivistiskt vänsterparti?” (Nr 32, 16 augusti). När jag skummade artikeln sökte jag hitta ordet ”arbetsplatsarbete” eller orden ”organiserat arbetsplatsarbete”.

För mig som har ambitionen att under min livstid verka för att visionen om att bygga ett klasslöst samhälle kan realiseras i framtiden är det mycket svårt att tänka bort ett organiserat arbetsplatsarbete, ett arbetsplatsarbete som syftar till att få fler att lita till sin egen kraft och förmåga att kunna vara med och bygga det klasslösa samhället.


Jag packar ner tidningen i resväskan för att kunna läsa artikeln ordentligt. Tyvärr blev det inget tillfälle att skriva i Grekland.
Efter att nu ha läst artikeln två gånger kan jag konstatera att såväl ”arbetsplatsarbete” som ”organiserat arbetsplatsarbete” inte verkar finnas i partisekreteraren Aron Etzlers vokabulär eller tankar när han pratar om utomparlamentariskt arbete.

Överhuvudtaget får jag, när jag läser artikeln, en stark känsla av att vänsterpartiet alltmer börjar likna det parti (SAP) som jag 1976 tackade nej till att bli medlem i, tackade nej dels för att jag ansåg mig vara socialist och dels för att jag upplevde att det partiet hade blivit ett självändamål. Samma känsla får jag när jag läser nämnda artikel.

Publicerad och utslängd från Norran

Efter drygt en månad av vila från såväl bloggskrivande som Facebook är jag nu tillbaka. Dottern och de tre grekiskfödda barnbarnen har varit hemma från mitten av juni och hela juli.
Belöningen för att datorn fått vila kom förra söndagen. Från att bara pratat grekiska när hon kom hade jag ett långt samtal på svenska med det tre och ett halvåriga barnbarnet Anatoli.

Min månadskrönika, som handlar om verkligheten och rättvisa, publiceras i dag i frisinnade Norran.

Apropå Norran. Flera har undrat om det är av politiska skäl som denna blogg, sedan i våras, inte finns med bland politikbloggarna på norran.se.
Mitt svar är att jag vet inte. Ingen på norran.se har tagit kontakt med mig och förklarat varför jag blivit utslängd. Jag kanske inte skriver så ofta. Å andra sidan har de med en liberal som inte haft något att skriva om sedan i september 2011.
Jag misstänker att bloggrefusering har med likriktning att göra.