Traumatiskt Norranstick idag

Jag har tidigare vädjat till den frisinnat liberala tidningen Norrans ledarredaktörer att de gärna får skicka ett e-brev till mig ifall jag, på tidningens ledarsida, skulle omnämnas i positiv dager. Tyvärr verkar inte min vädjan ha landat ännu;)

Efter morronpromenaden och duschen drabbades jag därför av ett blodtryck som rusade i höjden och en fruktansvärd hjärtklappning när jag såg ledarsticket i dagens Norran.


Det som gör ledarsticket i tidningen extra traumatiskt är framförallt två saker.

1. Ledarredaktören, som i övrigt stöder Reinfeldtregeringens politik, tycker att vi arbetslösa ska kunna vara deltidspolitiker på samma villkor som de som har arbete. Det är möjligt att mitt eget parti, Vänsterpartiet, i retoriken också tycker det. Men efter att ha granskat riksdagsprotokollen har jag inte kunnat se att det i praktisk handling varit någon viktig V-fråga vilket jag skrev om i gårdagens blogg.
   
   
2. Sett i perspektivet att jag är den ende i Skellefteå kommunfullmäktige som brukar apostrofera Karl Marx och Friedrich Engels i debatterna undrar jag: har jag blivit så menlös att redaktörn hellre tycker att jag ska sitta kvar än att den som står näst i tur får ta min plats då jag på grund av regeringens a-kasseregler snart måste lämna uppdragen ifall jag inte får ett nytt jobb?

Norrans opinionsredaktör verkar ha stor tilltro till att den utredning som regeringen tillsatt ska hjälpa dem att komma fram till att deras regelverk i arbetslöshetsförsäkringen är föga värdigt ett land som beskrivs som en liberal demokrati.

Med tanke på att en minister nyss avfärdat ett utredningsförslag innan han, vad jag förstår, ens läst utredningen har jag inte samma tilltro till regeringen.
De rödgröna var ju dessutom inne på att inte göra något åt de deltidsregler som infördes 7 april 2008. Det finns med andra ord inte någon riktigt trovärdig opposition i detta spörsmål.

Ifrågasätt V:s existensberättigande först

Efter tre månader i Det Reinfeldtska Utanförskapet (DRU) återstår bara hälften av de 75 möjliga deltidsarbetslöshetsdagarna. M.a.o. är det cirka tre månader kvar innan den liberala demokratins inskränkningar av arbetslösas demokratiska rättigheter tvingar mig att avsäga mig de politiska uppdrag som väljarna direkt och indirekt gav mig vid 2010 års val.

Det är alltså inte bara på det ekonomiska området som högerregeringen med sitt jobbskatteavdrag försöker skapa ett ”vi och dom”. Med regelverket i arbetslöshetsförsäkringen ser de också till att deltidspolitiker i realiteten inte har samma demokratiska rättigheter som de som har ett arbete.

Förvisso tillsatte högerregeringen den 22 december 2010 en utredning som ska se över arbetslöshetsförsäkringen visavi förtroendevalda inom politik, fackföreningar och övriga föreningar. Det blev nästan ett och ett halvt år efter att bland annat Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) tillskrivit regeringen i ärendet.

Jag har gjort en sökning i riksdagens protokoll 2006-2010 på orden ”arbetslösa förtroendevalda”. Av 32 träffarna berör två protokoll deltidsarbetslöshetsreglernas konsekvenser för förtroendevalda. 1, 2

Utifrån att högerregeringen vill skapa ett tudelat samhälle förstår jag att de inte vill att deltidspolitiker som är arbetslösa ska ha samma demokratiska rättigheter som de som har ett arbete och därmed finns i Det Reinfeldtska Innanförskapet (DRI).

Vad värre är. Efter att ha gått igenom de 32 riksdagsprotokollen 2006-2010 kan jag inte se att de två partier som påstås vara röda har varit särskilt aktiva när det gäller att slåss för att arbetslösa som har deltidsuppdrag ska ha reella möjligheter att ta på sig förtroendeuppdrag i vår borgerliga demokrati.

Ifall detta är vad som finns från Sveriges riksdag är Vänsterpartiets agerande bedrövligast. Den viktigaste frågan för ett vänsterparti som inte ens slåss för arbetslösas demokratiska rättigheter är inte vem som ska vara ledare för det partiet, utan om det Vänsterpartiet har något existensberättigande?

Ifall min undersökning stämmer vore det minst skämmiga för Vänsterpartiet att de ledamöter som suttit i partistyrelser och riksdag sedan 2006 pudlade och erkände att de aldrig fattat vilka demokratiska konsekvenser som deltidsbestämmelserna i arbetslöshetsförsäkringen skulle få, bestämmelser som infördes från den 7 april 2008.

Kanske är det också förklaringen till att Vänsterpartiet var beredd att gå med på att en rödgrön regering, efter valet 2010, skulle behållit högerregeringens deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetarbladet, SR

Oavsett om de är ateister eller har någon religiös tro menar jag att det finns Vänsterpartister som, innan de uttalar sig om vem som redan nu ska kasta in handuken, borde reflektera lite omkring bibelns spörsmål i Matteus 7:3: huru kommer det till att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
DD, DT 1, DT 2, AB, SR, SVT 1, SVT 2

Alla V-poster är obesatta

Enligt dagens AB uppmanar Vänsterpartiet i Dalarna Lars Ohly att ställa sin plats som partiledare till förfogande.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Min stadgetolkning är att alla förtroendeposter är obesatta efter att Vänsterpartiets kongresser har godkänt verksamhetsberättelsen och gett den avgående partistyrelsen ansvarsfrihet.

”När han istället säger att han vill fortsätta även efter nästa kongress finns risken att andra, av lojalitet, inte ens vill ställa upp som kandidater”, säger Dalmasen Thomas Ylvén till Aftonbladet.

Ifall Lars Ohly blivit nominerad och känner lust att vara partiledare även efter kongressen 2012 ska han naturligtvis kandidera till ordförandeposten.

Om en partiledarkandidat inte vågar ställa upp mot Lars Ohly ska denne inte kandidera. En sådan feg partiledare torde inte vara nåt att hålla i handen när det blåser kallt i klasskampen.

Förbannad på riktigt

Igår tyckte jag att han lyckades bra med att skapa rubriker i alla medier genom att låtsas vara förbannad på Svenska akademins ständige sekreterare, Peter Englund, för att han på bloggen skrev ”Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.”

Idag misstänker jag att Björn Ranelid är förbannad på riktigt och då måste det ju betyda att karln är fullständigt humorbefriad.

Kan bråket vara uppgjort för att åskådliggöra sjukdomstillståndet i det svenska medielandskapet?

Tvivlar på skoljämställdhet

Efter 50 års arbete med att motverka de traditionella könsrollerna i skolan har mycket litet hänt konstaterar Delegationen för jämställdhet i skolan (Deja) som idag lämnat över sitt betänkande till regeringen.

Flickor mår sämre i skolan, men får bättre resultat än pojkarna. Trots att mycket lite hänt under 50 år tror Dejas ordförande, Anna Ekström, att en förändring nu är på väg.

Tillåt mig tvivla. Vi får nog se i stjärnorna efter en positiv förändring så länge vi har Lärarförbund som tror att det räcker med att ”Satsa på skolan så löser sig resten” och håller oss med en utbildningsminister vars parti i valrörelsen körde den enfaldiga devisen att ”Framtiden börjar i klassrummet”.

Det är först när vuxna inser att barns framtid börjar när de föds och vi ser till att alla barn, redan före skolstarten, omges av ett vuxennätverk som förmår uppmuntra, stimulera, vara föredömen och ha förväntningar på barnen som vi skapar förutsättningar för att realisera visionen om en skola för alla.

SR, AB,