Tjänar publiceringen av dessa tecken överhuvudtaget det som var syftet med mitt fackliga politiska engagemang, att förmå fler att lita till sin egen kraft och förmåga att kunna bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i?
Det är en fråga som jag brottas med varje gång jag ska publicera en text. Just nu brottas med och för ett ständigt ett dialektiskt samtal med mig själv ifall jag inte ska sluta ställa frågan, ty ingen annan i vänsterpartiet tycks ställa frågan.
I morse vaknade jag med denna tes–antitesbrottningsmatch ringande i huvudet. Efter en två timmar lång dialektisk promenad kom jag fram till att fortsätta ställa den första frågan inför varje teckenpublicering. Det tjänar inte syftet med mitt långvariga fackliga politiska engagemang ifall jag t.ex. publicerar mina bevekelsegrunder för att andra halvan av 1980-talet bestämma mig för att försöka ta mig in i Vänsterpartiets partistyrelse.
Anledningen till att jag vaknade tidigt i morse var ett långt researchsamtal i går kväll, ett Skypesamtal med Maggi Mikaelsson, f.d. landshövding i Jämtland, f.d. V-riksdagsledamot och partistyrelseledamot m.m.
Jag behövde Maggis hjälp för att kunna skriva en motion till partidistriktets årskonferens, en motion som reser spörsmålet ifall inte vår feministiska retorik allenast blir demagogi när det kommer till praktisk handling.
Under den långa morronpromenaden förbannade jag att jag inte hade en bättre kamera med mig än iPonen.
22 januari 2011
En dialektisk promenad
Etiketter:
Demokrati,
Fackligt,
Feminism,
Klasslösa samhället,
Politik,
Vänsterpartiet
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar