Sluta hyckla

”Undersökningen (Pirls 2006) ger Jan Björklund vatten på sin kvarn när det gäller lågstadiets stora betydelse och vikten av att lärarutbildningen ger högsta prioritet åt kunskap i att lära barnen att läsa”, skrev PJ Anders Linder i SvD:s ledarblogg igår kväll.

PJ Anders Linder verkar, likt major Björklund, inte ha kunskaper om hur vi tillägnar oss den språkförståelse som krävs för gott resultat i Pirls undersökningar och som krävs för att vi ska klara skolans mål.

För mig är Pirls undersökning ytterligare en bekräftelse på att det är viktigt att vi slutar hyckla och öppet säger att det viktigaste val en bebis vill klara skolans mål har att göra, det är att välja rätt föräldrar eller vårdnadshavare.

Barn som väljer vårdnadshavare med kunskaper om att det muntliga berättandet, högläsning och läsning av böcker är de bästa aktiviteter som finns när det gäller att tillägna sig de färdigheter i svenska språket som är en förutsättning för att klara skolans mål, de barnen har inga problem att klara skolans mål ifall de inte är födda med ett neurologiskt funktionshinder.

Begriper ingenting

Högeralliansens företrädare i Skellefteå kommunfullmäktige hade endera inte läst min förra blogg eller så hade de inte begripit ett dugg av det som står i den, trots att jag var så tydlig.

Hade de läst eller förstått texten skulle det inte igår, vid det elva timmar långa budgetfullmäktige i Skellefteå, äntrat talarstolen och flera gånger upprepat det kvalificerade struntpratet att grundskolan skulle vara självaste basen, självaste förutsättningen för att barnen ska klara skolans mål.

”Jag har sagt det förut. Jag säger det igen. Barn föds med lusten till livslångt lärande. Däremot föds inte alla barn med ett vuxennätverk som förmår uppmuntra, stimulera och vara föredöme så att denna lust till livslångt lärande ska bestå och utvecklas livet ut. Barns viktigaste tid är förskoletiden och då menar jag tiden från befruktning och till dess barnet börjar skolan”, sade jag bland annat.

Den som tvivlar på mina teser hänvisar jag bland annat till Skolverkets PM från i förrgår när det gäller skolans måluppfyllelse visavi de årskurs nioelever som lämnade grundskolan i våras.

Välj rätt föräldrar!

För mig är det självklart att de allra flesta barn föds med lusten till det livslånga lärande. Detta är normaltillståndet och det är vuxenvärldens förbannade skyldighet att uppmuntra, stimulera och vara föredöme så att alla barn får befinna sig i sitt normala tillstånd.
Det är bara barn som föds med en grav hjärnskada som inte föds med lust till livslångt lärande.

Vid torsdagskvällens debatt i svt:s Argument om betygen återkom den fråga som ofta drabbar mig när jag lyssnar till skolpolitiska debatter: vilken syn har debattörerna om i vilket tillstånd barn föds?

Jag tvivlar på att någon av de som deltog i Argumentdebatten äger insikt om att barn föds med lusten till livslångt lärande. Hade det varit så skulle åtminstone någon av dem ha ställt den retoriska frågan: kan tidiga betyg i skolan leda till att barn kan komma tillbaka till det naturliga tillståndet, d.v.s. lusten till livslångt lärande?

För mig är svaret på ovanstående retoriska fråga: nej. Betyg är bara ett omdöme som berättar om enskilda barnets vuxennätverks förträfflighet eller tillkortakommanden när det gäller att uppmuntra, stimulera och vara föredöme så att barnet befinner sig i normaltillståndet.

En bebis med ambition att kunna tillgodogöra sig läroplanens mål bör ha omdömet att välja en mor och en far och en mor som redan har tillägnat sig det första målet och lever i enlighet med det andra läroplansmålet för gymnasieskolan (Se utdrag Lpf94 nedan). Vi vuxna borde sluta tassa i filttofflor när det gäller denna realitet.

Jag begriper inte hur en politiker som påstår sig veta hur barn ska uppnå målen i skolan kan skriva en debattartikel i ämnet utan att vare sig nämna förskolan eller förskoletiden, en tid som för mig innebär tiden från befruktningen till dess barnet börjar skolan.
Trots 7 610 tecken med blanksteg om skolpolitik och skolans tillkortakommande nämns inte förskolan än mindre förskoletiden i Lars Ohlys artikel på DN Debatt den 10 november.

Lars Ohlys artikel är bara ett exempel. Tyvärr är Lasses förhållningssätt mera regel än undantag och det gäller alla politiska partier i Riksdagen.
======================

Utdrag ur Lpf94, sid. 10
Mål att uppnå
Det är skolans ansvar att varje elev som har slutfört ett nationellt eller
specialutformat program eller sådant individuellt program som är
förenat med yrkesutbildning under anställning, s.k. lärlingsutbildning
inom gymnasieskolan eller gymnasial vuxenutbildning
• kan uttrycka sig i tal och skrift så väl att elevens språk fungerar
i samhälls-, yrkes- och vardagslivet och för fortsatta studier,
• kan söka sig till saklitteratur, skönlitteratur och övrigt kulturutbud
som en källa till kunskap, självinsikt och glädje,

Adrenalinnivån har inte sjunkit

”… och det har snart gått 24 timmar sedan du skrev i bloggen… Hallå där… lite skärpning… Eller har du varit ute och promenerat å´ tänkt på han Bildt igen?” skrev en IF Metallombudsman i e-brev klockan tio i åtta i morse.

”Det är nog inte säkert att det kommer något förrän ikväll. Såg skoldebatten i Argument igår och måste vänta till adrenalinnivån sjunker så att det inte rinner ord ut till fingrarna, ord som transformeras till tangentbordet, ord som jag sedan kan komma att ångra”, blev mitt svarsbrev till henne.

När det nu börjar vara kväll inser jag att adrenalinnivån inte sjunker. Och eftersom timmarna från nio i morgon bitti och till midnatt är fulltecknade blir det intet nytt på bloggen förrän söndag.

Moderater har väl ingen moral

Det viktigaste skälet till att folk skattefuskar är att de ser att ledande personer inte gör rätt för sig. Därför är alla uppmärksammade skatteaffärer så allvarliga, sade skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand i en intervju i Svenska Dagbladets webbtidning för några dagar sedan.

Jag kan förstå att människor blir besvikna när en sådan som Gudrun Schyman, då partiledare för skattevänliga vänsterpartiet, gjorde skatteavdrag för resor som andra hade betalat.

Däremot tror jag inte att det är många som förväntar sig att moderater, framförallt moderater av Reinfeldts nyliberala generation till dagens MUF-medlemmar, skulle ha någon moral när det gäller skatter, tv-licenser eller något annat som har att göra med medborgarplikt gentemot det allmänna.

Jag tror därför inte att de skattesmitande moderater som nu gör avbön, i hopp om att slippa ramla ner från sina taburetter, har någon betydelse när det gäller herr, fru, fröken Svenssons skattemoral.

Kjell Hanseklint, Skellefteå

Ovanstående konstaterande är publicerat som insändare i Norra Västerbottens analoga upplaga idag.