Kjell Hanseklints blogg

Lika korkade reportage

2012-01-24T08:38:00.000+01:00

På DN:s SvD:s, Aftonbladets och Expressens webbsidor sökte jag igår kväll artiklar på sökorden ”förskola” och ”Ulf Fredriksson”. När jag inte hittade det jag sökte i dessa tidningar gick jag vidare till Sydsvenskans, GP:s och Norrans webbsidor utan att hitta det jag sökte.

Eftersom risken är stor att många av dessa tidningars engagemang har varit på Sveavägen 68 i Stockholm under de senaste dagarna så tänkte jag att jag väntar till i morgon bitti och kollar sökorden i tisdagens webbupplagor. Men inte heller idag hittade jag det jag hoppats hitta.

Jag hade hoppats att även dessa tidningar skulle ha skrivit något på temat i detta folkbildande Rapportinslag från svt:s nyhetsmorgon igår. Men tji fick jag.

Risken är därför stor att svenska journalister kommer att följa upp nästa PISA-rapport med lika korkade reportage som tidigare.

För mig blir det uppenbart att journalister inte heller i samband med nästa PISA-rapport ska börja ställa de självklara frågorna: kan skolan, varför kan inte skolan kompensera vuxenvärldens tillkortakommanden under barns viktiga förskoletid?

Regim med odemokratiskt sinnelag (2)

2012-01-17T13:27:00.000+01:00

Fick idag kallelsen till nästa veckas kommunfullmäktigsammanträde. Men på grund av alliansregeringens odemokratiska sinnelag har jag inte möjlighet att inta min plats i Skellefteå kommunfullmäktige. Därför skickade jag följande text till kommunledningskontoret:

»Efter drygt sju månaders lönearbete tillhör jag åter det Reinfeldtska utanförskapet. Och eftersom alliansregeringen – trots Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringens (IAF) och regeringens utredares synpunkter – fortfarande anser att den arbetslöse Kjell Hanseklint i praktiken inte ska ha samma demokratiska rättigheter som den lönearbetande Kjell Hanseklint så tvingas jag meddela att jag inte kan närvara vid kommunfullmäktiges sammanträde tisdag 24 januari.«

Även om jag inte tror att det hjälper så skickade jag ändå en kopia av e-brevet till arbetsmarknadsministern Hillevi Engström (M) och demokratiministern Birgitta Olsson (FP).

För övrigt så anser jag och många med mig att regeringen borde skrota 75-dagarsdeltidsregeln i arbetslöshetsförsäkringen. Sett i ett ekonomiskt perspektiv så innebär regeln bara en smäll mot kvinnor som får hålla tillgodo med lönearbete på deltidsarbetsmarknaden.

Språk, klass och kön

2012-01-13T15:29:00.003+01:00

När vi i mitten på november hade en Läs för mig, pappa-dag i Skellefteå och jag höll en inledning om språk, klass och kön och visade mina Powerpointbilder i ämnet så tyckte flera deltagare att jag hade lite väl mossiga bilder.

Mossiga var bland annat mina LO-bilder om språk klass kön, Powerpointbilder som jag gjort utifrån det senaste i spörsmålet som kommit från LO, Läsande av böcker, klass och kön (2006).

Jag menade att man utifrån Mediebarometern (Nordicom, Göteborgs universitet) kunde anta att inte så mycket hade hänt de senaste åren. Däremot går det inte se om det för LO-medlemmarnas del blir bättre eller sämre.

Jag lovade då att jag åtminstone skulle försöka få LO att ta fram en ny rapport Kultur, klass, kön så snabbt som möjligt. Det löftet har jag försökt uppfylla idag.

Sett i perspektivet av att forskningen talar för att det är barn till de mammors och pappors läsvanor som kan utläsas av ovanstående bild som också har problem att klara skolans mål. Därför borde åtminstone LO:s styrelse ha intresse av ett klass- och könsstatistik i spörsmålet.

DN:s demokratisyn och bra beslut

2012-01-08T20:02:00.002+01:00

”Ny ledare, samma politik”, var rubriken på Dagens Nyheters ledarsida igår. Det är en rubrik och en ledare som bara kan formuleras av de som har lite till övers för reell demokrati.

Den nye V-ledaren, Jonas Sjöstedt, är demokrat och som demokrat är han medveten om att han är ny ledare för ett parti där det är medlemmarna som bestämmer politiken och att det är partiprogrammet, den tidigare fastlagda politiken och den politikutveckling som den nyss avslutade kongressen beslutat om som han har att driva.
Och det visade Jonas också med sitt kongressavslutande s.k. linjetal.

Även om skolan, oavsett statligt eller kommunalt huvudmannaskap, har varit duktig på att reproducera klassamhället enligt den politiska ekonomins beställning så tycker jag att det var positivt att kongressen satte ned foten och sa att skolan åter ska få statligt huvudmannaskap.

Desto snabbare ett återförstatligande kan förverkligas desto snabbare kommer kanske fler till insikt om att problemet inte är statligt eller kommunalt huvudmannaskap utan klassamhället.

Ty det är som Sven-Eric Liedman skriver i Hets, förra årets viktigaste bildningsdebattbok:

”… På den tiden (Folkskoletiden) hade man åtminstone i gallringsprocessen en klar föreställning om vilken betydelse sociala och ekonomiska faktorer hade för skolresultaten. Det var för det mesta fattigt folks barn som hade svårt att klara sig. Idag ställs diagnoserna uteslutande på individer. Det är det enskilda barnet som har svårigheter. Ändå talar statistiken sitt tydliga språk om den sociala och ekonomiska bakgrundens betydelse.”

Regim med odemokratiskt sinnelag

2012-01-02T08:11:00.001+01:00

I årets första månadskrönika i frisinnade Norran skriver jag om en regering med ett odemokratiskt sinnelag.

För övrigt vill jag tillönska Dig ett riktigt
Gott Nytt År!

Hjärnprofessorn pratar strunt

2011-12-18T17:11:00.003+01:00

När jag torsdag afton var ute och sprang hörde jag Socialdemokraternas skoltalesperson Mikael Damberg i Dagens eko säga:

Elevernas föräldrar får allt större betydelse för elevernas resultat.

När jag senare på kvällen tittar på ”Världens bästa skitskola” hörde jag hjärnforskaren och professorn Martin Ingvar drygt 33 minuter in i programmet säga:

Idag spelar det större roll vad föräldrarna har för utbildning än vad det gjorde för 25 år sedan.

Jag har under hela mitt över trettioåriga fackliga politiska liv studerat mekanismerna för klassamhällets reproduktion och funnit att vi aldrig har haft ”En skola för alla”, en skola som kunnat kompensera för barns uppväxtvillkor. För elevernas skolresultat spelar föräldrarnas utbildningsbakgrund spelat lika stor roll 2011 som 1986.

Jag har sedan i torsdags sökt men inte lyckats hitta några studier som förtäljer att föräldrarnas utbildningsbakgrund skulle ha större betydelse idag än för 25 år sedan. Om det inte finns några sådana studier skulle det betyda att hjärnprofessorn pratar strunt.

Nu som då torde det vara som precis som Sven-Eric Liedman skriver i ”Hets” – årets viktigaste skoldebattbok – när dagens skolresultat jämförs med skolresultat under folkskoletiden.

På den tiden hade man åtminstone i gallringsprocessen en klar föreställning om vilken betydelse sociala och ekonomiska faktorer hade för skolresultaten. Det var för det mesta fattigt folks barn som hade svårt att klara sig. Idag ställs diagnoserna uteslutande på individer. Det är det enskilda barnet som har svårigheter. Ändå talar statistiken sitt tydliga språk om den sociala och ekonomiska bakgrundens betydelse.

Den enfaldige ministern

2011-12-13T22:30:00.001+01:00

Efter dagens fullmäktigesammanträde och efter att ha varit ute och sprungit en dryg timme satte jag mig ner för att färdigställa utskriften av deltagarnas utvärdering av den Läs för mig pappa-dag som vi hade i Skellefteå den 15 november.

Sett i perspektivet av dagens fullmäktigedebatt om skolan hoppas jag verkligen att de förbund som finansierar Läs för mig, pappa! fortsätter göra det trots att Alliansregeringen sett till att det inte ska finnas något statligt stöd till den viktiga läsfrämjande verksamheten.

Folkpartiets gruppledare i Skellefteå tyckte bl.a. att Vänstern borde se en vän i skolministern på grund av ministerns devis att Klassresan börjar i klassrummet.

Alla som varit med på en Läs för mig, pappa-dag vet att skolministerns devis om att klassresan börjar i klassrummet är en enfaldig devis, de har kunskaper om att ifall de väntar till att deras barn kommer till klassrummet, då är det stor risk att de går vilse i grammatiken och inte klarar skolans mål. Därför är det viktigt att Byggnads, IF Metall, Hotell- och Restaurangfacket, Kommunal, Livs och Seko och Transport fortsätter med Läs för mig, pappa! trots att Alliansen dragit in allt stöd till kultur i arbetslivet.

Liten skärv till Vänsterpartiet

2011-12-08T21:30:00.002+01:00

Endast en liten skärv av S-sympatisörerna verkar se Vänsterpartiet som ett alternativ när Socialdemokraterna sjunker i opinionen.

Jag har sökt förklaringen hos de s.k. vänsterbloggare som drev Det är Ohlys fel-kampanjen. Men hos dessa bloggare har jag inte hittat någon analytisk förklaring till varför vi inte ökar mer trots att Lasse Ohly redan i somras meddelade att han avgår som partiordförande.

Jag som sedan mitten av 1990-talet och under hela första årtiondet i 2000-talet årligen varit ute på studieuppsökeri på Metall/IF Metallarbetsplatser i Norra Västerbotten tyckte att det vare sig var konstigt att Alliansregeringen satt kvar eller att Vänsterpartiet inte ökade i valet 2010.

Frågan är: hur länge kommer det att dröja innan majoriteten i Vänsterpartiet upptäcker att det skett en djävulsk värderingsförskjutning i det svenska samhället och inser att det krävs ett organiserat arbetsplatsarbete för att trycka tillbaka dessa högervärderingar?

Lars Thalén skriver i antologin Makten över opinionen att det bara finns två vägar för facket och andra folkrörelser att återta förlorad mark i kampen om hur människor tänker:

Återgå till den ursprungliga verksamhetsidén, d.v.s. var mer av en rörelse bland folket och medlemmarna och mindre av institution. Det enskilda samtalet förblir oöverträffat som påverkansmedel. Det slår i regel ut masskommunikationen.
Komplettera detta med att fungera i medierna på mediernas villkor…

JAG VET INTE om Fredrich Engels redan 1890 hade börjat skönja att arbetarrörelsen var på väg att bli en institution när han i förord till en tysk och en polsk upplaga av manifestet skriver:

För den slutliga segern för de i manifestet uppställda grundsatserna förlitade sig Marx endast och allenast på arbetarklassens intellektuella utveckling, sådan den nödvändigt måste försiggå genom föreningen av aktion och diskussion.

DET JAG VET är att såväl Lars Thalén som Fredrich Engels sitter inne med lösningen. Utan ett organiserat arbetsplatsarbete blir partistyrelsens LO-ambition i kongressens Strategidokument en utopi, ambitionen som lyder:

Ökad andel förtroendevalda från LO-yrken och med invandrarbakgrund, och ökat stöd från LO-medlemmar i valet 2014.

Tyvärr är ett organiserat arbetsplatsarbete även främmande i Vänsterpartiets framtidskommissions slutrapport.

Och programmatiskt dillar vi om att bygga det klasslösa samhället!?

Alliansens diktatur

2011-12-06T20:47:00.000+01:00

När jag i morse stod och svetsade och lyssnade på P1-morgon hörde jag äldreomsorgsministern Maria Larsson (KD) åter hota kommuner som inte bejakar en privatisering av äldreomsorgen med en tvingande lag fr.o.m. 2014.
Tack vare att Sverigedemokraterna nu lovat att rösta med regeringen kunde hon nu vara lite kaxigare än tidigare.

Sett i perspektivet av hur hudflängda kommunister har blivit genom åren för att de använt begreppet ”proletariatets diktatur” är det märkligt att ingen idag börjar prata om Alliansens bourgeoisiediktatur.

M.a.o. ska alla kommuner tvingas till att föra en borgerlig privatiseringspolitik oavsett hur medborgarna röstar i kommunalvalet 2014. Det kallar jag diktatur.

En hägring

2011-11-28T06:49:00.000+01:00

I månadens Norrankrönika skriver jag om en socialnämndsordförande som vill ha en Barnbalk med större ansvar för omsorgen av sina äldre och påstår att kunskapssamhället är en hägring.

Skvallerkräket njuter, jag skäms

2011-11-23T18:43:00.002+01:00

När jag kom hem igår kväll och bl.a. kollade favorittidningen, Svenska Dagbladet, så konstaterade jag att partiledarvalet i Vänsterpartiet börjar bli lika slaskigt som partiledardebaclet i Socialdemokraterna.

Inte för en sekund betvivlade jag att Svenska Dagbladets s.k. avslöjande skulle vara annat än ett illvilligt skvaller från någon partikamrat som inte vill att Rossana Dinamarca ska väljas till ordförande för partiet.

Skulle inte heller bli förvånad om den som spridit skvallret även kände till att det fanns skäl till att Rossana periodvis inte betalat hela eller delar av Vänsterpartiets partiskatt.

Medan skvallerkräket förmodligen njuter så skäms jag för första gången för mitt medlemskap i Vänsterpartiet.

Encounter No.1

2011-11-06T13:28:00.001+01:00

Dottern Emma visar kläder och smycken i en Beckmanvisning på NK, en visning som avslutas i dag.

Tid i Grekland

2011-11-06T12:30:00.003+01:00

Några hektiska veckor har gjort att bloggen fått ligga i träda. Bland annat är jag ansvarig för att Läs för mig pappa!-dagen fungerar i Skellefteå, några dagar efter jag kommer tillbaka från Grekland. Att läsa en massa kommunala- och landstingskommunala handlingar och planera för en resa till Palestina i syfte att starta ett nytt Palestinaprojekt, det har också tagit en del tid.

Efter att sent i går kväll ha kommit fram till Daskalio i Grekland väcktes jag tidigt i morse av Isida och Anatoli som hade en hel del att berätta för morfar.
Lyckades somna om när de skulle äta välling.

Hela deras familj har nu åkt till ett bröllop inne i Aten och jag sitter nu på övervåningens altan, jobbar med bilder från dottern Emmas bidrag med kläder och smycken till Beckmansvisningen på NK i Stockholm, en visning som avslutas idag.

I Stockholm passade jag också på att se Bob Dylan och Mark Knopfler på Globen.

När jag varit ute och sprungit tänkte jag hoppa ner i baljan nedan. Men först ska jag lägga upp bilder med Emmas kläder. Nu har jag ju lite tid.

Utsikt från min skrivaltan i Grekland

Priset är ökade klyftor

2011-10-31T18:33:00.000+01:00

Skriver i min krönika i dagens Norran om klass, hälsa och marknadsfundamentalismen under rubriken ”Priset är ökade klyftor”.

Välj seriös ledningsöversyn

2011-10-11T09:25:00.002+02:00

”Jag undrar om det inte är dags för Vänsterpartiet att välja partisekreterare på kongressen”, skrev Ilona Szatmari Waldau i en blogg igår.

Jag undrar om det inte är dags för Vänsterpartiet att ta en ordentlig funderare om ifall vi har en modern ledningsorganisation överhuvudtaget innan vi börjar ändra stadgarna.
Att så många och så snabbt kan bli så tvärsäkra och bestämma sig för om vi ska kongressvälja en eller två ordföranden utan en seriös debatt, den tvärsäkerheten fick mig att börja fundera på om vi har ett dialektiskt förhållningssätt till livets spörsmål och författa nedanstående motion om ledningsfunktionen mellan kongresserna. Motionen bifölls av Vänsterpartiet i Skellefteå.

Motion till Vänsterpartiets kongress 2012 ang.

En seriös partiledningsöversyn

Efter valet 2010 har det i synnerhet varit debatt om s.k. delat partiledarskap, d.v.s. att kongressvälja två ordföranden. Det har t.ex. också framförts krav om en allmän medlemsomröstning om vem/vilka som ska vara partiordförande. En del distrikt har genomfört medlemsomröstningar om ordförande.

Utifrån eftervalets partiledningsdiskussioner och olika distriktshanteringar av framför allt valet av ordförande/ordföranden visavi de stadgar vi har idag ser vi att det finns ett behov av en seriös partiledningsöversyn, en organisationsöversyn vars mål är att presentera en partiledningsstruktur för 2010/2020-talet samt former för att välja partiets ledning mellan kongresserna.

Kongressen är visserligen suverän att besluta om antalet som ska kongressväljas till olika förtroendeuppdrag. Men nog skulle vi vilja ta ställning till ordförandevalet utifrån en seriös organisationsöversyn som inte bara utrett för- respektive nackdelar med att kongressvälja en eller två ordföranden utan också presenterat förslag till en modern, demokratisk, operativ och delaktighetsskapande ledningsorganisation mellan kongresserna.

Med hänvisning till ovanstående föreslår vi att kongressen beslutar

att uppdra till den nyvalda partistyrelsen att till nästa kongress presentera ett beslutsförslag om en modern, demokratisk, operativ och delaktighetsskapande ledningsorganisation mellan kongresserna, samt former för val till dessa förtroendeuppdrag.

Vänsterpartiet Skellefteå

medlemsmöte 2011-10-03

Jag har i en tidigare blogg skrivit om hur en sådan ledningsfunktion skulle kunna se ut.

(V)ästerbottensvalets legitimitet

2011-10-04T19:58:00.001+02:00

”Vid sammanträde under söndagen beslöt distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet i Västerbotten att utifrån resultatet i den rådgivande omröstningen nominera Jonas Sjöstedt som partiordförande …”, heter det i pressmeddelandet som skickades ut på söndag afton. ”Hans namn fanns på 86 procent av valsedlarna”, skriver de också.

Distriktsstyrelsen borde vågat nominera Jonas utan att hänvisa till medlemsomröstningen. Ty det styrelsen inte redovisar det var att Jonas Sjöstedts namn fanns på 86 procent av de valsedlar som skickats in av de 46 procent av Västerbottensmedlemmarna som deltog i medlemsomröstningen.

Distriktsstyrelsens hänvisning till medlemsomröstningen för sina ställningstaganden är lika korkat som om jag skulle gå ut och hävda att de 54 procent av medlemmarna som valde att inte delta i medlemsomröstningen, hade likt jag, gjort ett mycket medvetet val. Och då finns det inget stöd att nominera Jonas utifrån resultatet i medlemsomröstningen i Västerbotten.

Nu är jag bevars inte ensam som offentligt reagerar mot att distriktsstyrelsen helt bortser från det låga valdeltagandet när de drar sina slutsatser.

Kanske två kongressvalda ordföranden

2011-09-30T17:23:00.000+02:00

Det är möjligt att Vänsterpartiet bör kongressvälja två ordföranden i framtiden. Men jag har väldigt svårt för tanken att en sådan förändring skulle beslutas utan en seriös organisationsutredning om ett modernt partiledarskap. Det skulle bli konsekvensen om januarikongressen beslutar att bifalla den motion som förespråkar att kongressvälja två ordföranden.

Jag förstår inte de som kan koppla bort valet av ordförande/ordföranden från valet av den totala partiledning vi ska ha mellan kongresserna.

Det språkbruk som används i debatten, delat partiledarskap, gör mig lite orolig. För mig säger det mycket om vilken syn de som använder begreppet har om partiledningen mellan kongresserna.

Ifall en seriös organisationsutredning skulle komma fram till att vi ska kongressvälja två ordföranden, varför ska vi då inte kongressvälja partisekreteraren plus 10 - 14 ordinarie partistyrelseledamöter och fem ersättare?

Med en sådan organisation kan verkställande utskottet läggas ner, ordförandena och partisekreteraren blir den dagliga ledningen. Och med dagens teknik borde en partiledning med 13-18 ordinarie partistyrelseledamöter kunna bli en mycket operativ och delaktig partiledning mellan partiets kongresser.

Eventuellt skulle en sådan organisation kunna spara pengar så att demokratin kan utvecklas. Vi kan t.ex. ha ytterligare en kongressdag och slippa delegera kongressfrågor till demokratiskt tvivelaktiga representantskap eller hänskjuta frågor till nästkommande kongress.

Min slutsats blir: kanske två kongressvalda ordföranden efter en seriös organisationsutredning. En sådan motion kommer till V-kongressen 2012.

Det strukna ordets konsekvens

2011-09-26T05:45:00.000+02:00

Om vilka konsekvenser det kan få att ta bort det näst sista ordet i en mening för att komma ner till taket 2 100 tecken skriver jag i dagens Norrankrönika.

”Det är förmodligen också förklaringen till att jag blir riktigt upprörd när jag hör personer som definierar sig som vänster men ändå använder sig av begreppet lågutbildade i sin retorik”, skriver jag bland annat.

Förbannat upprörd

2011-09-23T16:45:00.007+02:00

All heder åt Sveriges Radios granskning av kommuner och landstings förläningar till politiker som valt att avgå eller tvingats avgå på grund av att väljarna eller politikerkompisar inte velat ha dem kvar.

Det är tydligt att mediebevakningen har mer påverkan än politikeropponenter som genom motioner till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) försöker få bifall för en översyn. Då blir det avslag. Men när Sveriges radio börjar granska och ställa frågor då blir det annat ljud i skällan. Då ska det göras en översyn, kanske.

Självklart tycker jag att de som haft så mycket politiskt arbete att det blivit deras lönearbete under årtionden ska ha rätt till en inkomsttrygghet efter sin gärning. Men att de under tiotalet år ska kunna få ersättning utan att ens försöka skaffa sig ett lönearbete på den ordinarie arbetsmarknaden, det är riktigt puckat.

Utgångsprincipen bör vara att de som har blivit valda ska ha samma villkor som de valt dem. Ifall de inte kan gå tillbaka till det jobb de hade före politikertiden eller kan få ett jobb tycker jag att de ska de kunna få inkomsttrygghet till ålderspensionen. Det tycker jag är ett rimligt pris för att slippa facklig politisk feghet.

Ifall en arbetslös, med bibehållen a-kassa, kan starta aktiebolag som inte betalar ut någon lön utan endast aktieutdelning, då har jag inget principiellt emot att avdankade politiker kan göra densamma och behålla politikerpensionen.

Jag har väldigt svårt att bli upprörd när borgerliga politiker utnyttjar systemet. Större förtroende än så har jag inte för bourgeoisiens pigor och drängar. Men när f.d. politiker – som åtminstone i retoriken bekämpat privilegiesamhället – gör densamma, då blir jag inte bara upprörd. Jag blir förbannat upprörd.

Ska eller inte ska, ska inte

2011-09-16T19:45:00.000+02:00

Den senaste månaden har jag funderat huruvida jag ska eller inte ska delta i medlemsomröstningen om nominering av partiledare för Vänsterpartiet, en omröstning som pågår i Västerbotten.

Igår beslöt jag slutgiltigt att jag ska inte delta i medlemsomröstningen.

Beslutet tog jag trots att min demonstration inte kommer att märkas eftersom distriktsstyrelsen för Vänsterpartiet i Västerbotten genomför en medlemsomröstning där de som deltar i valet inte prickas av mot en röstlängd innan rösterna börjar räknas. För mig är det ett mycket märkligt valförfarande.

Eftersom alla nomineringar avslutas på kongressen och det är först då vi vet vilka som ställer upp så var jag kritisk redan när jag första gången hörde talas om medlemsomröstningen i Västerbotten.

När poströstningsbrevet kom blev jag ännu mer kritisk till partiledarvalet i Västerbotten. Ty i brevet ska vi också ta ställning till s.k. delat partiledarskap (Se fotnot).

Distriktsordföranden och ordföranden för valberedningen skriver:

”2. Delat partiledarskap
Till kongressen har det inkommit en motion som föreslår att Vänsterpartiet ska ha delat partiledarskap. Om du väljer detta alternativ på den medföljande valsedeln då anses det som att du stödjer denna motion. Om du förespråkar ett delat partiledarskap så måste du också uppge två namn. Mins en av de två personerna du nominerar MÅSTE vara en kvinna.”

Jag menar att det är fullständigt absurt att jag ifall jag skulle välja att nominera två personer förutsätts stödja en motion som jag överhuvudtaget inte har sett, en motion som inte behandlats i det organ som – enligt stadgarna – har att besvara motioner och en motion och ett motionssvar som än mindre stötts och blötts i diskussioner på partikongressen.

I onsdags kom droppen. Jag fick veta att de nominerade kongressombuden ska få frågan om de tänker följa distriktsomröstningens resultat. Svarar jag ja innebär det m.a.o att jag ska rösta på den/de personer som distriktsomröstningen bestämt sig för oavsett om den/dessa fortfarande kandiderar på kongressvaldagen.

Västerbottens partiledaromröstning blir stolligare och stolligare för var dag som går.

Fotnot.
Jag skriver ”s.k. delat partiledarskap” eftersom det i Vänsterpartiets stadgars 107:e paragraf sägs att ”Partistyrelsen är partiets högsta beslutande organ mellan kongresserna.”
Partistyrelsen är m.a.o. det kollektiva partiledarskapet mellan kongresserna. Därför borde spörsmålet handla om ifall vi ska kongressvälja två ordföranden, istället för som nu, kongressvälja en ordförande.

Program för alliansens papegojor

2011-09-13T21:53:00.000+02:00

Första veckan efter semestern hörde jag ett sommarprogram på jobbet, ett program som jag tänkte att jag måste lyssna till ytterligare en gång. Jag ville höra om jag verkligen hörde rätt.
I söndags hittade jag Sommarprogrammet och sommarprataren sa även då:

”Jag blir oroad av svenska tendenser att söka ett närmande till den amerikanska modellen, försök till privatisering av sjukvård, skolor och kulturliv. USA är minsann inget att efterlikna … Sverige är idag snudd på ett skatteparadis, ingen arvsskatt, ingen gåvoskatt och mycket liten fastighetsskatt … Ett varningens ord till Sverige. Låt inte kulturinstitutioner i Sverige bli beroende av nyckfulla bidragsgivare. Addera hellre än subtrahera. De statliga bidragen är verkligen a och o om vi vill förbli en levande kulturnation. Amerikanska kulturinstitutioner lever ständigt under knapphetens stjärna. Så även det mesta i samhället.
Vad vi får för de amerikanska skattepengarna är ett riktigt verkligt minimum jämfört med vad vi svenskar hemmavid kan räkna med.
USA har inte ens ett kulturministerium än mindre en kulturpolitik och som alla vet inget skyddsnät”.

Det var inte Lars Ohly som sade det i sitt sommarprogram utan den 71-åriga Barbro Osher som bott i USA sedan början av 1980-talet och som dessutom är en av USA:s mecenater, d.v.s. de nyckfulla bidragsgivare som hon inte vill ska få samma inflytande i Sverige.

Frågan är om någon av alliansens papegojor hörde programmet?

Engels prioritering

2011-09-12T19:39:00.001+02:00

– Det var länge sedan du skrev i bloggen, påpekade en arbetskamrat i fredags.

Det håller jag verkligen med om. Problemet är att jag bl.a. prioriterat fysiska möten framför virtuella den senaste tiden.

Trots den virtuella utvecklingen misstänker jag att Fredrich Engels i en nyutgåva av manifestet 2011 skulle ha hållit fast vid den ståndpunkt som han hade när han 1890, åtta år efter Karl Marx död, skrev ”För den slutliga segern för de i manifestet uppställda grundsatserna förlitade sig Marx endast och allenast på arbetarklassens intellektuella utveckling, sådan den nödvändigt måste försiggå i förening aktion och diskussion.”

För att få klasskamrater och övriga lönearbetare att lita till sin egen kraft och förmåga att kunna bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i tror jag mer på det fysiska mötets kommunikation.

Planering inför förra veckans möte för att åter få igång Palestinagrupperna i Skellefteå, planering inför en ansökan för ett nytt Palestinaprojekt för LO-facken i Skellefteå och förberedelser inför lördagens seminarium i Umeå har också tagit lite tid.

Männen spelar roll

2011-08-29T23:04:00.001+02:00

Hajade till när jag stod och svetsade i morse och i P1:s morgonradio hörde en professor i genuspedagogik säga att det spelar ingen roll alls vilket kön förskolepersonal har. Enligt henne skulle utbildningen kompensera frånvaron av män i förskolan.

När jag kom hem och sökte artikeln och hörde inslaget igen så visade det sig att det inte var så tokigt som den snutt jag hörde.

Jag inser nu att även hon, Inga Wernersson, tycker att vare sig är bra för samhället eller jämställdheten att den första arbetsplats som barnen kommer i kontakt med under sina första levnadsår är enkönad.

Sett i perspektivet av vilken roll de ofta svarta krumelurerna på vitt papper spelar för språkets utveckling så menar jag nog ändå att det ändå är ett problem att många pojkar under förskoleåren inte har några manliga litterata förebilder.

Såld till frisinnet

2011-08-29T05:49:00.001+02:00

”Innerst inne folkpartist” är rubriken på min första krönika i den frisinnade Västerbottenslänstidningen, Norran.

Det var på självaste första maj, samtidigt som vänsterpartiavfällingen Ylva Johansson pratade för sossarna på torget i Skellefteå, som jag fick frågan.

Kan inte medlemsomrösta

2011-08-22T21:54:00.000+02:00

Jag har inte bestämt mig men det lutar åt att jag inte kommer att kunna förmå mig att delta i Vänsterpartiet i Västerbottens s.k. medlemsomröstningen om ny partiledare.
Det blir alltmer ett faktum att det är precis så – som Jonas Sjöstedt formulerat sin bloggrubrik – som också ordförandenomineringsomröstningen kommer att tolkas.

Det var bara ett av skälen till att jag förmodligen kommer att ha svårt att förmå mig att delta i Vänsterpartiet Västerbottens ordförandenomineringsomröstning.

Huvudskälet till att jag kommer att ha ytterst svårt kunna delta är den andra frågan som ställs och som handlar om delat partiledarskap. I brevet som kom i fredags står bland annat att läsa:

2. Delat partiledarskap
Till kongressen har det inkommit en motion som föreslår att Vänsterpartiet ska ha delat partiledarskap. Om du väljer detta alternativ på den medföljande valsedeln då anses det som att du stödjer denna motion. Om du förespråkar ett delat partiledarskap så måste du också uppge två namn. Mins en av de två personerna du nominerar MÅSTE vara en kvinna.

Jag har ett dialektiskt förhållningssätt till livets spörsmål och det tycker jag fler borde ha.

Idag är jag kritisk till delat ledarskap men jag vet inte hur jag kommer att ställa mig efter att frågan stötts och blötts i olika diskussioner. Några sådana möten har då inte jag fått kallelse till. Och till dess kongressen har beslutat om en eller två ordföranden ska väljas är det nuvarande stadgar som gäller.

För övrigt så har vi delat partiledarskap. De stadgar för Vänsterpartiet som jag läser tolkar jag som att partistyrelsen, inkl. den kongressvalde ordförande, är partiledarskapet mellan kongresserna.

Till sist. Det är ingen hemlighet att jag tycker att Rossana Dinamarca ska bli Vänsterpartiets ordförande.
Men som jag ser det är det omöjligt att, med nuvarande valsedel, delge Vänsterpartiet i Västerbotten den uppfattningen utan att det också ska tolkas som att röstaren har tagit slutlig ställning för en eller två kongressvalda ordföranden.

En märklig klasskamp

2011-08-17T21:59:00.001+02:00

I slutet av 1800-talet fick många sparken när de försökte organisera fackföreningsmedlemmar och få igång en facklig kamp på arbetsplatserna.

Om inte klassamarbetet fungerar friktionsfritt 2011, ja då lämnar hela klubbstyrelser sina uppdrag. Åtminstone är det så IF Metallklubben på Franke i Byske, med cirka 120 medlemmar, gjort enligt en artikel i Norran idag, en artikel som tyvärr inte finns på Norrans webbsida.

För mig är det en mycket märklig klasskamp. Och artikeln är inte från 1 april utan publicerad onsdag 17 augusti anno 2011.

Bukett av partiledarkandidater

2011-08-07T15:19:00.002+02:00

Efter förra blogginlägget har jag varit i Grekland och hälsat på dotter och de tre barnbarnen, läst igenom gamla tidningar, fixat till lite bilder och för första gången varit ute och åkt allmogebåt till en vigselförrättning.
Så nu känner jag att det är dags att väcka liv i bloggen.

Visst har det funnits spörsmål att blogga om när jag varit borta men jag känner mig inte tillfreds med att annonsera ut att huset hemma är tomt. Även om jag vet att grannar har ganska god uppsikt över vad som händer hos grannar som är borta är det nog dumt att offentligt upplysa om att ingen är hemma.

Konstaterar att det börjar bli en hel bukett av kandidater till partiledarposten i Vänsterpartiet. Frågan är: vad är det för skillnad på dem förutom utseendet?
Läste nyss Hans Lindes kandidaturartikel i Flamman. Jag kan inte hitta något i den artikeln som inte de andra partiledarkandidaterna skulle kunna skriva under på.

Bra om Norgedådet i Ohlys sommarprogram

2011-07-26T01:01:00.001+02:00

Efter Trästock som slutade lördag natt (tidigt söndag morgon) har jag tagit itu med alla måsten som ska vara avklarade före en börjar om med lönearbetet igen den 8 augusti.

När jag igår höll på med måstet att städa ur garaget lyssnade jag till Lars Ohlys mycket intressanta sommarprogram i radion.
Har du inte hört programmet rekommenderar jag att Du åtminstone lyssnar på inledningen om högerextremens dåd i Norge.

Trästockfestivalen och ”vanligt folk”

2011-07-21T12:52:00.001+02:00

”Många rynkade på näsan åt festivalen som bland annat haft som mål att lyfta fram band från regionen och ge dem en möjlighet till en större publik ’Alla är vi barn i början’ sjöng Lasse Tennander – och så även Trästock. Det gick rykten, det snackades och knappt någon politiker besökte festivalen för att själv ta del av det som hände inne på området. Undantaget i stort vänsterpartisten Kjell Hanseklint som nästan blivit en inventarie där. Det som bjöds var i starten oftast nytt och ungt – och kanske inte alltid det som är speciellt brett. Det gjorde att många tvekade att gå dit: de kände sig inte hemma i sammanhanget.”

Så skriver Norrans mångåriga musikskribent i en historisk krönika i den Trästockfestivalbilaga som följde med den ordinarie tidningen igår.

Sanningen att säga så har somrarna sedan 1991 bestått av före och efter Trästock. Mina semestrar har planerats så att jag inte missat festivalen. Sedan Trästockstarten har jag missat två dagar. Det var fredag och lördag 2006 när jag var ”tvungen” åka till Grekland för att hjälpa till med förberedelser inför min dotters bröllop. Bland annat göra köttbullar av fem kilo köttfärs och hjälpa till att helsteka ett lamm i 38 graders utomhustemperatur.

Jag skriver inte detta bara för att åskådliggöra min egen förträfflighet. Jag skriver detta framförallt för att åskådliggöra att Vänsterpartiets partistyrelse är ute och cyklar när de i förslaget till Strategidokument skriver: ”Vi är de som står på vanligt folks sida och vi ska vara en naturlig del av vanligt folks vardag.”

Hade jag under senare delen av 1990-talet ställt mig på vanligt folks sida – d.v.s. de som hade hegemoni över vad som var ”vanligt folks” beskrivning av Trästock – då hade jag inte varit omskriven i en krönika 10-15 år efter att striden om Trästockfestivalens vara eller inte vara stod som hårdast.

Enligt min åsikt ska jag, ifall jag vill bygga ett klasslöst samhälle, ”vara en del av rörelsen bland människor och mindre av en institution”, som Lars Thalén förtjänstfullt skriver i antologin Makten över opinionen (1991).

Ska vi liera oss med ”vanligt folk” är det stor risk att vi lierar oss med reaktionära krafter som kan ha hegemoni till innehållet i termen ”vanligt folk”.

Partistyrelsens Vänsterpartiet och verklighetens

2011-07-18T16:22:00.002+02:00

I lördags läste jag Vänsterpartiets partistyrelses förslag till strategidokument en andra gång. Kvällen före hade jag varit i ett stort garage i det anrika Clemensnäs, platsen där polisen sköt mot arbetare 1932 (http://sv.wikipedia.org/wiki/Klemensnäs).

I fredags kväll var det inte arbetarkravaller utan bluesfest och huvudattraktionen den amerikanske blusartisten Chuck Hall. Uppskattningsvis bestod publiken av 80-90 procent arbetarklass.

Flera av de som var där pratade med mig som många tror heter Hans. När jag rättar dem med att jag heter Kjell så säger många: ja, ja, Vänsterpartiet.

Inte beskrev de att Vänsterpartiet inte är på banan eller hänger i någon källare som partistyrelsen beskriver partiet i strategidokumentet. Kan det vara så att de partistyrelseledamöter som inte ligger med näsan i de parlamentariska papperna gör politik i källare?

När jag i strategidokumentet läser om partistyrelses syn på partiet så förstår jag varför så många inte förstår att Vänsterpartiets tillbakagång de senaste valen beror på en värderingsförskjutning bland väljarna och inte på enskilda ledare.

Jag har sedan mitten av 1990-talet och första decenniet i 2000-talet varit ute på uppsökeri på Metall-/IF Metallarbetsplatser i norra Västerbotten och pratat med medlemmar. Då jag märkt en kraftig värderingsförändring tycker jag inte det är konstigt att Vänsterparitet gått tillbaka.

Konstigt är det däremot att Vänsterpartiet partistyrelse föreslår att vi ska öka andelen förtroendevalda från LO-yrken och öka stödet från LO-medlemmar i valet 2014 men inte verkar ha insikt om att detta kräver ett organiserat arbetsplatsarbete.
Det räcker absolut inte att som partistyrelsen skriver:

”Vi måste värna om de medlemmar som väljer att lägga en del av sin aktiva tid till oss närliggande organisationer. Medlemmar som gör det ska alltid känna att partiet erbjuder stöttning och mötesplatser för erfarenhetsutbyte. Ett exempel på detta är arbetet att stötta våra fackligt aktiva medlemmar.”

För övrigt kommer jag i mitt fackliga politiska arbete fortsätta jobba för att fler ska lita på sin egen kraft och förmåga att kunna bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i, även om kongressen beslutar att vi ska organisera fritidsverksamhet, läxhjälp och ekonomisk rådgivning m.m.

Två chocker skakade svetsmunstycket

2011-07-14T21:15:00.000+02:00

Två gånger har skakade svetsmunstycket till denna vecka. Orsaken var att jag chockades av två nyheter som jag aldrig trott jag skulle få höra.

Den lilla och första chocken kom i tisdags när sjunde AP-fondens vd som krävde att pensionsavtalen på arbetsmarknaden görs om så att de passiva pensionsspararnas framtida pension säkras.
”Vi måste ha icke-väljar lösningar genom hela systemet som inte förutsätter stor aktivitet. Man ska kunna känna att: jag får en bra pension utan att vara aktiv i olika delar av systemet”, sade ap-fondens vd.
DN Debatt 1

Den stora chocken kom i onsdags och då skakade svetsmunstycket till så mycket att jag var tvungen slipa till svetsen av estetiska skäl. Ty aldrig hade jag trott att jag skulle få höra en av bourgeoisiens riktigt stora drängar, ekonomiprofessorn Lars Calmfors, vädja till regeringen att inte genomföra det femte jobbskatteavdraget innan de låtit analysera konsekvenserna av de stora klassklyftor som tidigare jobbskatteavdrag förorsakat.

Det finns hopp om mänskligheten när även en sådan bourgeoisiedräng börjar tycka att även de som inte har ett lönearbete ska ha ett människovärde. Åtminstone vill jag tolka det som att det var människovärdet som Calmfors ömmade för.
DN Debatt 2

Geografilärare eller revolutionär kommunist?

2011-07-12T19:51:00.000+02:00

För drygt en månad sedan var jag i behov av att inhandla en ny reserakgel.

Expediten framhärdade att just denna var en bra rakgel för mig.

När jag så skulle inviga den vid landstingsfullmäktigedagarna i juni kom jag att läsa på tubens baksida och blev väldigt brydd.

Frågan är: ser jag verkligen ut som en geografilärare eller kan expediten ha tyckt att jag såg ut som en revolutionär kommunist?

V-kandidaters mediekunskaper

2011-07-11T22:01:00.000+02:00

”Det finns bara två vägar … att återta förlorad mark i kampen om hur människor tänker:
Återgå till den ursprungliga verksamhetsidén, dvs var mer av rörelse bland folket och medlemmarna och mindre av en institution. Det enskilda samtalet förblir oöverträffat som påverkansmedel. Det slår i regel ut masskommunikationen.
Komplettera detta med att fungera i medierna på mediernas villkor – som de svenska arbetsgivarna gjort, som amerikanska presidenter gör och som aktivistgrupper av olika kulörer gör med stor framgång”

Så skriver Lars Thalén i antologin Makten över opinionen 1991.

Jag menar att Thaléns konstaterande gäller för Vänsterpartiet och andra arbetarrörelseorganisationer även 20 år senare. I denna blogg behandlar jag med medieperspektivet.

I min blogg i tisdags, när jag skrev om Vänsterpartiets dag i Almedalen, beskyllde jag Jonas Sjöstedt för att medvetet ha gripit möjligheten att media skulle fokusera på honom och partiledarfrågan istället för på de politiska sakfrågorna.

När jag dagen efter läste Jonas Sjöstedts blogg blev jag minst sagt förundrad.

”Gårdagen i Almedalen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt debattera på några seminarier, hinna tala med goda vänner och lyssna på Lasses tal (för övrigt var det riktigt bra) på kvällen. Så blev det inte riktigt. Redan på morgonen satte DN sin prägel på Vänsterpartiets dag med en artikel om ordförandefrågan. Därefter dök några journalister upp och frågade mig om jag kandiderar. Jag svarade som jag har gjort i några månader att jag kommer att göra det om det finns stöd för mig hos partiets lokala avdelningar. Till min förvåning blev det en nyhet nu. Tyvärr gjorde det att personfrågorna kom att prägla Vänsterpartiets dag i Almedalen. Men vissa saker styr man inte över”, skriver Jonas i ämnet.

Kan det verkligen vara möjligt att Jonas med sin erfarenhet och med anspråk på att bli partiledare för Vänsterpartiet är så okunnig om elementär mediedramaturgi som han gör gällande i sin blogg? Jag tvivlar.

Jag vill nog fortfarande hävda att Jonas medvetet hjälpte DN att lyckas göra sin vinkel till vinkeln i alla medier.

PS. Återkommer i en ny blogg om mer av en rörelse och mindre av en institution.

Sicken moras

2011-07-08T23:48:00.000+02:00

”Med tanke på att Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson båda har berättat att de ställer upp som partiledare, och att båda kan tänka sig ett delat ledarskap, så är frågan avgjord. Frågan är bara hur länge Ohly ska dra ut på det, för varje dag som går så skadar han bara partiet mer.”, skriver Jinge i sitt senaste hataOhlyinlägg på sin blogg.

Tyvärr, tyvärr är Jinge långt ifrån ensam om att se partiet som ett självändamål.

När jag idag möter människor som vill bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i kan jag inte förmå mig att rekommendera dem att gå med i Vänsterpartiet. Jag har väldigt svårt för att se dagens Vänsterpartiet som något att hålla i handen i kampen för ett samhälle som – istället för profit – producerar för sociala, kulturella och materiella behov.

Insikten om att Vänsterpartiet knappast kommer att bli det medel med vilket vi ska nå målet om ett klasslöst samhälle, den insikten har de senaste veckorna växt sig allt starkare.

Sicken moras!

Sjöstedtshow i Almedalen

2011-07-05T21:22:00.001+02:00

Idag hade jag igång radion hela dagen för att bakom svetshjälmen lyssna till om Vänsterpartiet skulle lyckas komma ut med lite politik i Almedalen.

Tyvärr grep Jonas Sjöstedt tillfället att försöka vrida medierna bort från politiken och istället fokusera på honom.
Och eftersom karln är slipad när det gäller att jobba med media på medias villkor så lyckades han också få fokus från politiken och Lars Ohlys tal i Almedalen.

Det är bra att Jonas äntligen slutar hyckla och deklamerar att han kandiderar till partiordförande. Att välja partiets dag i Almedalen för att torgföra det må vara göra gott för honom själv. Däremot är det inte till nytta för att komma ut med partiets politik.

Om mitt förtroende för Jonas Sjöstedt som partiledare var lågt före dagens utspel så är det ännu lägre nu.

Lars Ohly ska inte efterträdas av ytterligare en gubbe. Om Vänsterpartiet är ett feministiskt parti – även i praktiken – så efterträds Lasse av en kvinna.

SR, SvD, DN, AB, Norran, VF, Västerbottensnytt.

För övrigt så höll Lasse ett bra tal i Almedalen, så det så.

Alliansens demokratiska sinnelag

2011-06-21T17:44:00.001+02:00

Om regeringen bryr sig om vad utredarens betänkande då kommer fackligt och politiskt deltidsförtroendevalda som blir arbetslösa, att även reellt sett, få samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete i Alliansregeringens Sverige.
Utredaren som tillsattes den 22 december förra året har jobbat osedvanligt snabbt vilket jag kan förstå ifall denne har ett demokratiskt sinnelag.

Hade Alliansregeringen haft ett demokratiskt sinnelag hade de redan när deras eget tillsynsorgan skickade denna skrivelse till arbetsmarknadsdepartementet i oktober 2009 hade de redan fixat så att arbetslösa hade haft samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete.

Frågan är: har regeringen ett demokratiskt sinnelag eller kommer de även att gömma undan sin egen utredares betänkande i någon skrivbordslåda?

Mina tidigare bloggar i ämnet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11

Lenin ut och Stalin in i Västerbotten

2011-06-18T20:49:00.000+02:00

Läser i Västerbottens Folkblad att distriktsstyrelsen bestämt att vänsterpartister i Västerbotten ska få rösta om vem som ska bli partiledare.

Har distriktsstyrelsen fått solsting eller nåt. Ty frågan är: vem sitter inne med information om vilka förutom Lasse Ohly och Jonas Sjöstedt som kandiderar?

För min del tycker jag att det är ett fattigdomsbevis för ett feministiskt parti om Lasse Ohly ska efterträdas av ytterligare en gubbe.

Av VF-artikeln kan en få uppfattningen att kongressombuden från Västerbotten tvingas rösta på vinnaren i en partiledaromröstning där vi inte har koll på vilka som kandiderar, vilket vi har först när nomineringarna avslutats på kongressen.

Endera har Stalin smugit sig in när partilokalerna rensats från Leninbyster och Leninstatyetter under 198o- till 1990-tal eller så är VF-artikeln en s.k. tidningsanka.

Lutar åt att stolligheterna är en anka.

Demokratiska rättigheter igen

2011-05-27T16:37:00.000+02:00

I måndags började jag ett nytt lönearbete. Det innebär att jag fr.o.m. denna vecka återigen uppfyller Alliansregeringens villkor för att kunna fullgöra deltidsförtroendeuppdrag i Sverige anno 2011.

Trots att jag nu har fått ett jobb fortsätter jag kampen för att den svenska liberala demokratin ska vara en demokrati även för de som är arbetslösa.

Det borde vara en skam även för en högerregering att arbetslösa i Sverige i praktiken inte har samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete.

Obildat om utbildning och ”Hets”

2011-05-14T10:41:00.000+02:00

När Aftonbladet sätter rubriken ”Så blev skolan en sorteringsmaskin”, i deras granskning av skolan så konstaterar jag att de endera är okunniga eller så söker de medvetet sprida myten om att skolan under någon era sedan 1842 inte skulle varit en sorteringsmaskin.

Oavsett om vi har haft socialdemokratiska eller borgerliga regeringar har skolan, alltsedan 1842 års folkskolestadga, sett till att reproduktionen av klassamhället fungerat tillfredsställande för den politiska ekonomin.

Förlorarna i denna reproduktion skulle fara väl av att skoldebattörer och journalister har uppnått en sådan bildningsnivå att de förmår se det. Sorteringsförlorarna är ej heller betjänta av debattdemagoger som gör gällande att skolan – under någon svensk politisk era – inte skulle ha sorterat eleverna efter föräldrarnas utbildningsbakgrund och sociala status.

Ifall Aftonbladets rubriksättning bygger på okunnighet så är de inte ensamma. Ett riktigt praktexempel på att lång utbildning inte är synonymt med att vi blir bildade, det hitta jag på DN debatt den 21 september 2008. ”På ren svenska håller vi sålunda på att få en klasskola som sorterar eleverna efter föräldrarnas bildningsnivå!”, skriver fem professorer i DN-debattartikeln.

För jag som i stort sett hela mitt fackliga politiska liv studerat mekanismerna för klassamhällets reproduktion är det befriande att Sven-Eric Liedmans senaste bok ”Hets” läsa:

"Idag ställs diagnoserna uteslutande på individer. Det är det enskilda barnet som har svårigheter. Ändå talar statistiken sitt tydliga språk om den sociala och ekonomiska bakgrundens betydelse."

Det är just därför som jag, trots att jag i december 2009 lämnade mina avdelningsuppdrag i IF Metall, fortsätter att jobba med Läs för mig, pappa!

För övrigt så tycker jag att kommunmedborgare i hela landet i sommarpresent ska bjuda sina skolpolitiker och fullmäktigeledamöter på Sven-Eric Liedmans bok ”Hets”.
Kanske åtminstone arbetarrörelsens partiers snappar mekanismerna för skolans roll i reproduktionen av klassamhället.

Vill inte sälja och privatisera

2011-05-04T10:39:00.000+02:00

Igår kom Svenskt näringslivs årliga företagsklimatranking och i Skellefteå förfasar sig idag såväl borgare som Socialdemokrater för att Skellefteå har halkat ner 63 placeringar, till 247:e plats.

Roade mig med att, från Svenskt näringslivs hemsida, ta hem PowerPointunderlaget för Skellefteå kommun. Tycker att det verkar vara väldigt få företagare som ingår i underlaget. Och när det saknas information om hur många som svarat av de som uppmanats svara på enkäten, då tycker jag inte det är seriöst. Jag kastar därför snabbt Svenskt näringslivs PowerPointpresentationen i papperskorgen.

Vänsterpartiet i Skellefteå har aldrig velat sälja ut t.ex. Skellefteå Kraft. Vi har aldrig sett ett självändamål med att sänka skatten, privatisera skolor och omsorg. Därför har vi under flera år försökt få bort kommunens mål om att tillhöra topp 80 på Svenskt näringslivs företagsklimatranking.

Gömma klassamhället

2011-04-21T10:49:00.001+02:00

Som vanligt lyssnade jag på radions P1 när jag tog min torsdagspromenad i morse. Hörde då på ekonyheterna att alla partier i Sala var överens om att förbjuda tiggeri i kommunen. Tänkte då: märkligt, har de inte några vänsterpartister i kommunfullmäktige i Sala?

Kollade då på nätet. Vänsterpartiet var representerat i fullmäktige. På Sala kommuns hemsida hittade inga beslut om att fullmäktigeförsamlingen beslutat att avskaffa klassamhället.

Då dyker nästa fråga upp: är det i fler kommuner som även Vänsterpartiet vill osynliggöra klassamhället genom att gömma undan dess konsekvenser?

Ekot, SvD, AB, DN

Om vi hade haft demokrati…

2011-04-19T09:29:00.002+02:00

Bloggrubriken är också rubriken på min debattartikel som publiceras i Norran idag. Artikeln handlar om att jag skulle varit på kommunfullmäktiges sammanträde idag ifall Alliansregeringens Sverige hade varit en demokrati.

I Norranartikeln hoppar jag inte på Vänsterpartiets partistyrelser och riksdagsgrupper trots att jag fortfarande är förbannad för att de i tre år har missat chansen att verbalt förfölja Alliansregeringen för dess odemokratiska sinnelag.

Jag har hela tiden trott att det var vår ekonomism som skymde sikten för partistyrelsen och riksdagsgruppen. Men en vän har fått mig att ompröva den tesen.
Vännen undrade om det aldrig slagit mig att Vänsterpartiet har så dåligt självförtroende i demokratifrågor att de inte ens vågar anklaga högerregeringen för dess odemokratiska sinnelag?

Räds ett klasslöst samhälle

2011-04-12T14:12:00.000+02:00

Margó Ingvardsson har sedan hon lämnade partiet i början av 1990-talet återkommande försökt misskreditera partiet och f.d. partikamrater. I Dagens Nyheters debatt idag har hon ytterligare en drapa där hon återigen upprepar sitt mantra att kommunismen är Vänsterpartiets problem och skriver bland annat:

Ett exempel är visionen om ett klasslöst samhälle. Flera ledande personer i Vänsterpartiet, däribland nuvarande ordföranden, säger att de visserligen inte kallar sig kommunister längre men att de har kvar visionen om ett klasslöst samhälle. Ännu har jag aldrig hört någon journalist ställa följdfrågan om hur vägen dit kommer att gestalta sig.

Det receptet bör inte någon partiordförande eller partikongress skriva ut. Enligt mitt sätt att se på spörsmålet är det människors kamp, inte politiska partier, som kan leda till det klasslösa samhället.
Däremot ska partiet vara ett verktyg för partimedlemmar som i det fackliga politiska vardagsarbetet vill arbeta för att människor ska kunna lita till sin egen kraft och förmåga att kunna bygga det klasslösa samhället.

Margós DN-inlägg är ytterligare en bekräftelse på att hon räds det klasslösa samhället, d.v.s. ett samhälle som kännetecknas av att envars fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling.

Ropen skalla – vuxennätverk åt alla

2011-04-08T10:29:00.000+02:00

Vår ”En skola för alla” har aldrig varit duktig på att kompensera för skillnader i barns uppväxtvillkor.

Att föräldrarnas utbildningsbakgrund har stor påverkan på elevernas skolresultat redan i årskurs 3 visar utvärderingen av de senaste nationella proven.

”Skillnaderna är genomgående stora. Skolan behöver tidigt uppmärksamma elevens behov och kompensera för sämre förutsättningar att nå målen”, säger Maj Götefelt, undervisningsråd på Skolverket i ett pressmeddelande med anledning av rapporten.

Götefeldts slutsats är inget nytänk. Sedan slutet av 1970-talet har jag studerat reproduktionen av klassamhället och skolans roll i den reproduktionen. Otaliga gånger har jag mötts av argumentet att det är skolans roll att kompensera skillnaderna i uppväxtvillkoren.

Jag menar att vi ska behålla ambitionen att skolan ska kompensera men det är hög tid att vi tänker nytt och tänker på den oerhört viktiga förskoletiden.

Barn – ifall de inte föds med en hjärnskada – föds med lusten till livslångt lärande. De bebisar som har omdömet att välja ett vuxennätverk som förmår uppmuntra och stimulera dem samt att vara föredömen, de barnen har generellt sett inga problem med att klara skolans mål.

Vuxenvärldens uppgift borde därför vara att se till att alla barn som börjar skolan har ett vuxennätverk som förmår uppmuntra, stimulera och vara föredömen så att den lust till livslångt lärande som barn föds med ska utvecklas och bestå livet ut.

Varje barn som kommer till grundskolan utan detta vuxennätverk är ett vuxensvek mot detta barn.

Aftonbladet, SvD, DN,

Några andra bloggar i ämnet: Christermagister, Inte Min Starka Sida, absolutlinan – så sant, Gester …med ord, Zac's åsikter på ett fat

Barnbarnens mysstuga 6

2011-04-03T15:58:00.001+02:00

Söndag 3 april 2011 kl. 11.59

Barnbarnens mysstuga 1, 2, 3, 4, 5

Synnerligen demagogiskt skitprat

2011-03-31T22:45:00.002+02:00

”Man får gå tillbaka till Olof Palme för att hitta en så tydlig vänsterlinje i socialdemokraterna som i Juholts linjetal”, skriver Aron Etzler i dagens Flamman.

Jag skulle nog vilja hävda att om den vänsterlinjen ska genomföras med denna ekonomiska politik så kommer det inte att bli mycket av det jag kallar vänsterpolitik.

Med DN-artikeln om vilken ekonomisk politik vi kan förvänta oss har Håkan Juholt bäddat för att linjetalets eftermäle kommer att beskrivas som ett prov på synnerligen demagogiskt skitprat.

Vår ekonomism skymmer

2011-03-28T23:26:00.003+02:00

Efter torsdagens lunch med två vänsterpartiriksdagsledamöter är jag ännu mer förvissad om att min tes tyvärr stämmer. Vi är så ekonomistiska att vi har svårt att se annat än de ekonomiska konsekvenserna av Reinfeldtregeringens högerpolitik.

Vänsterpartiets agerande mot regeringens införande av de maximalt 75 möjliga deltidsstämplingsdagarna är ett uttryck för Vänsterpartiets ekonomism. Regeringens förändringar som gällt fr.o.m. 8 april 2008 har framförallt lett till tre konsekvenser.

Deltidsarbetslösheten har sjunkit på bekostnad av att fler, framförallt kvinnor, tvingats acceptera att deras deltid har fått bli deras ”heltidsmått”.
För att klara sin försörjning har deltidsarbetslösa tvingats sluta sin deltid för att bli arbetslösa på heltid.
Arbetslösa som är politisk-, fackligt- eller föreningsförtroendevalda på deltid har efter 75 deltidsarbetslöshetsdagar i praktiken inte samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete i Alliansregeringens Sverige.

När jag kollat vad partiet gjort i riksdagen kan jag konstatera att Vänsterpartiets ledamöter i riksdagen bara upptäckt de två första konsekvenserna. Hade partiet däremot upptäckt den tredje konsekvensen och angripit Alliansregeringens för att de förvägrar arbetslösa samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete, då tror jag att regeringen hade haft väldigt svårt att försvara sina deltidsarbetslöshetsregler.

Alliansregeringen har haft som mål att försämra de ekonomiska villkoren för arbetslösa. Det har de ju också fått majoriteten av väljarna med på. Däremot tror jag inte att deras väljare har gått med på att arbetslösa skulle berövas sina demokratiska rättigheter.

Frågan är: i hur många fler politiska spörsmål skymmer vår ekonomism möjligheterna till förändring?

Barnbarnens mysstuga 5

2011-03-27T16:03:00.001+02:00

Onsdag 23 mars 2011 kl. 06.29

Söndag 27 mars 2011 kl. 11.59

Barnbarnens mysstuga 1, 2, 3, 4

Demokratitiden är slut – sorti idag

2011-03-22T08:21:00.001+01:00

När jag i helgen träffade den forne folkpartiledaren, Bengt Westerberg, berättade jag att jag vid dagens fullmäktigesammanträde tvingas säga ifrån mig två uppdrag på grund av att hans kompisar i regeringen inte vill att arbetslösa ska ha samma demokratiska rättigheter som de som har jobb. Westerberg hade svårt att tro på min berättelse.

Inte hade jag tänkt mig att några borgarbrackor skulle bestämma när jag skulle sluta jobba parlamentariskt. Men på grund av att Alliansregeringen infört regelverk i arbetslöshetsförsäkringen som innebär att arbetslösa deltidspolitiker i praktiken förlorar sina demokratiska rättigheter efter 75 deltidsarbetslöshetsdagar tvingas jag idag avveckla uppdraget som vice ordförande i kulturnämnden och uppdraget som ledamot i demokratiberedningen.

Trots att jag, så länge jag är arbetslös, inte kan gå på fullmäktigesammanträdena efter dagens sammanträde tänker jag sitta kvar som ledamot så länge som platsen kan fyllas av en ersättare.
Mina fem återstående demokratidagar tänker jag spara till dess min sista fullmäktigemotion behandlas, en motion som ännu inte är skriven.

Bevars kan en ändå skratta åt Alliansregeringens demokratipraktik. Ty att på grund av Reinfeldtregeringens inskränkningar i mina demokratiska rättigheter tvingas säga ifrån sig uppdraget som ledamot i Skellefteå kommuns demokratiberedning. Det tycker jag är riktigt lustigt. Och riktigt roligt blir det när jag tänker på liberala stollar som från piedestaler skroderar om den liberala demokratins förträfflighet.

Skratta kan jag däremot inte göra när det gäller Vänsterpartiets partistyrelses och riksdagsgrupps likgiltighet visavi högerregeringens inskränkningar av arbetslösas demokratiska rättigheter. Jag har i tidigare bloggar föreslagit att de ska erkänna att de aldrig begripit frågan.

Halsstarrigt har Lars Ohly m.fl. påstått att partiet visst engagerat sig. Trots det har ingen kunnat leverera någon länk till en webbsida som förtäljer att Vänsterpartiet gjort något. I dagens nollor- och ettorvärld borde det vara omöjligt att det påstådda engagemanget inte skulle ha gett något digitalt avtryck.

Jag har sagt det förr. Jag säger det igen. Med tanke på med vilken sinnrik djävlighet som Reinfeldtregeringen utformat sina utanförskapande deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen så är det inte något nedköp att erkänna: vi har inte begripit frågan.
Det borde Vänsterpartiets partistyrelse/riksdagsgrupp göra eller så skicka länkarna till de webbsidor som berättar att de begripit frågan och jobbat med spörsmålet.

Mina tidigare bloggar i ämnet: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8

Barnbarnens mysstuga 4

2011-03-20T14:16:00.001+01:00

Söndag 20 mars kl. 6.24

Barnbarnens mysstuga 1, 2, 3

Körde över distriktsstyrelsen

2011-03-20T09:51:00.000+01:00

Kanske var det argumentet om hur många kilometers promenerande, analyserande och funderande som låg bakom varje stavelse i motionens drygt 4 409 tecken med blanksteg som gjorde att Vänsterpartiet i Västerbottens årskonferens, mot distriktsstyrelsens vilja, biföll min motion Vår feminististiska praktik.

Sammanfattningsvis berättar motionens brödtext om två kvinnoutbytarkonferenser i Vänsterpartiet i Västerbottens historia.

På bilden lyssnar deltagarna andäktigt på den gästande partistyrelseledamoten Anna Hövenmark som berättade vad vi ska tycka;–)

Skurkstämpelns krock med valhemligheten

2011-03-18T11:09:00.001+01:00

Efter 40 års lönearbete har jag nu varit arbetslös i fem månader. Idag tror jag att jag lärt mer om människovärdet de senaste fem månaderna än jag gjorde under mina fyrtio lönearbetsår.
När jag som lönearbetare skrev under ett papper på heder och samvete blev jag trodd. När jag som arbetslös skriver under mina kassakort så är utgångspunkten att jag är en skurk.

För någon vecka sedan fick ett brev som sa att jag skulle komma in med ett anställningsbevis och ett annat brev som sa att jag skulle komma in med ett arbetsgivarintyg. Anledningen är att jag p.g.a. politiska förtroendeuppdrag markerat att jag deltidsarbetat.

Jag ringde upp min a-kassa och sa: att uppfylla dessa krav är ogörligt. Då vi har valhemlighet är det omöjligt att söka upp de som vid t.ex. senaste valet röstade på mig och be dem skriva under anställningsbeviset och arbetsgivarintyget. Jag har inte har något anställningsförhållande till Skellefteå kommun – som betalar ut förtroendevaldersättningen – utan till väljarna som valt mig. Då kan jag inte gå till kommunens lönekontor med begäran om att de ska skriva under intygen.

Handläggaren höll med mig och sa att jag kunde bortse ifrån brevet. När så kollade min internetakassa i veckan hade jag fått en påminnelse med hot om avstängning ifall jag inte levererade nämnda intyg, intyg som jag omöjligt kan leverera med hedern i behåll. Ty jag har fortfarande inget anställningsförhållande till Skellefteå kommun, endast till väljarna i kommunen.

Jag börjar idag förstå varför jag t.ex. inte fick börja läsa engelska på Vux utan min arbetslöshetskassas tillåtelse. De arbetslösa måste ju ha tid att söka jobb mellan de återkommande byråkratikommunikationerna med sin a-kassa. Och det beror inte på a-kassornas personal utan på politikers skurkstämpel på de som inte har ett lönearbete i Sverige.

Ohlyexitisterna för tanken till Marx

2011-03-10T20:56:00.000+01:00

Fler och fler verkar verkar mena att även Vänsterpartiet allenast ska bli ett självändamål istället för ett medel med vilket vi ska nå målen.

När jag t.ex. läser de ständiga Ohlyexitisterna Jinge och Mats Olsson får det mig att tänka på Karl Marx slutord till Första internationalens generalråd 1865.
Det enda som behöver göras är att byta ut ”Fackföreningarna” i Kalles ord mot "Arbetarrörelsepartierna i riksdagen”:

Arbetarrörelsepartierna i riksdagen fungerar tillfredsställande som motståndshärdar mot kapitalets övergrepp. /…/. De förfelar helt och hållet sitt ändamål så snart de inskränker sig till ett gerillakrig mot det bestående systemets verkningar i stället för att samtidigt söka en hävstång för att slutligt befria arbetarklassen, dvs. förändra detta system och använda sina organiserade krafter som slutgiltigt avskaffa lönesystemet.

Mats Olsson drömmer, i sin blogg, om en partiledare som har långt större förtroende än sitt partis politik.
Redan det faktum att Lars Ohly är vida populärare än partiets politik tycker jag är ett problem. Ty en Vänsterpartiledare som har mycket stort förtroende långt in i den borgerliga tankens hjärnor, den vänsterledaren är förmodligen inget hot mot det bestående systemets verkningar. Så det så.

PS. Ska sanningen fram kan det ju ifrågasättas om arbetarrörelsepartierna ens fungerar tillfredsställande som motståndshärdar mot kapitalets övergrepp.

Överdrivet om statlig eller kommunal skola

2011-03-09T09:42:00.000+01:00

På hemväg från teaterföreställningen Köttets Borg i Skellefteå igår slog jag igång radion och kom in i en diskussion om kommunaliseringen av skolan i programmet Skolministeriet.
Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund, säger:

”Idag beror det mer på vem ens föräldrar är och var man bor, socioekonomisk bakgrund och annat, för vilka resultat man uppnår i skolan. Detta är inte värdigt en nation som Sverige.”

Just denna kommentar får mig att tänka på förrförra veckans kommunfullmäktige i Skellefteå då vi behandlade en folkpartimotion som ville att kommunen skulle anhålla hos regeringen om att skolan skulle förstatligas.

Den folkpartistiska retoriken var lika historielös som Metta Fjelkners historielösa drapa ovan. Folkpartiretoriken i fullmäktige mig föranlåten att i debatten bl.a. säga:

”Frågan om statlig eller kommunal grundskola är betydligt överdriven. Ett mycket större problem är privatiseringen av skolan, en privatisering som vad jag förstår motionären bejakar.
Den statliga skolan var bra på att reproducera klassamhället.
Den kommunala skolan har varit och är minst lika bra på att reproducera klassamhället.”

Historielösheten hos Metta Fjelkner liksom en hord av verksamma lärare i skolan, den historielösheten är ett större hinder än det kommunala huvudmannaskapet för att vi ska kunna realisera visionen om En skola för alla.

Det är sekundärt om staten eller kommunen är huvudman för den skola som alltsedan 1842 – oavsett huvudmannaskap – varit duktig på att reproducera klassamhället.

Inga V-demokratikrav – länkar eller pudel

2011-03-07T14:11:00.001+01:00

Vi kräver att regering och riksdag omedelbart agerar för att ändra dessa regler, för att möjliggöra att de som faktiskt av folket väljs in i olika politiska organ också ges möjlighet att verka i dessa. Många som representerar oss har precis som i Kjell Hanseklints fall blivit inkryssade i ett demokratiskt val.

De är slutorden i ett uttalande till regeringen och riksdagen från IF Metall Norra Västerbotten. De regler de vill få ändrade är de regler i arbetslöshetsförsäkringen som gör att arbetslösa inte har samma demokratiska rättigheter som de som har ett arbete har.

Jag har skrivit om ämnet ett antal gånger tidigare –1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 – och då angripit Vänsterpartiet för att de inte i riksdagen tagit kampen för arbetslösas demokratiska rättigheter.

Trots sms- och e-postskriftväxling där partiföreträdare påstått motsatsen så har jag hitintills inte fått en enda länk till riksdagsprotokoll eller andra handlingar som bevisar att Vänsterpartiets riksdagsgrupp, efter den 7 april 2008, tagit fighten för arbetslösas demokratiska rättigheter.
Ja, jag har fått en länk till denna senkomna motion, en motion som inte tar upp de demokratiaspekter som jag skrivit om.

Snart börjar jag vara less. Jag vill ha länkarna eller en pudel från ansvariga i Vänsterpartiet.

Barnbarnens mysstuga 3

2011-03-06T13:47:00.000+01:00

Tisdag 1 mars kl. 14.31

Söndag 6 mars kl. 12.47

Barnbarnens mysstuga 2

2011-02-27T15:27:00.000+01:00

Att byggeleverna på Kaplanskolan inte är ute och bygger vid -29 grader är väl rätt självklart.

Söndag 27 februari kl. 12.31

20 februari,

Norén vidsyntare än vänsterpartister

2011-02-25T07:32:00.001+01:00

När jag 1976 tackade nej till att bli medlem i SAP var det med två motiveringar. Dels ansåg jag mig vara socialist och dels ansåg jag att Socialdemokraterna hade blivit ett självändamål.

När jag idag tar del av eftervalsdebatten i Vänsterparitet anno 2010/2011 upplever jag att även V har blivit ett självändamål som lämnat ambitionen att vara ett medel, ett verkstyg med vilket vi ska nå målen.

I senaste Flamman är det t.ex. ytterligare tre debattörer som individualiserar och ger Lars Ohly hela skulden till vänsters debacle vid valet 2010 två val tidigare. Likt övriga med individförklaringsmodellen gör de en ställ-inte-upp-nominering av Lars Ohly till partiledare. Det är en helt ny företeelse inom svensk arbetarrörelse.

När jag läste Lars Norénintervjun i Dagens Industri förbannade jag en sak och bergtogs sedan av två undringar. Det jag förbannade var att Norén inte fick möjlighet till mer utveckling av hans åsikt om valrörelsen visavi Lars Ohly.

Om dramatikern fått utveckla sitt påstående om valrörelsen kanske han hade gett svar på mina två undringar: har Lars Norén mer insikt om vilka värderingsförskjutningar som skett i svenska folkets hjärnor de senaste 20 åren än många vänsterpartister som varit verksamma under samma tid? Har Norén mer kunskaper om vad som hänt med vårt intellekt de senaste 20 åren än alla partister som med näsorna borrade i kommunala handlingar eller övriga parlamentariska papper bildat sig en uppfattning om den s.k. verkligheten?

Jag förstår fortfarande inte hur de tänker, de som på allvar trodde att Vänsterpartiet skulle växa i ett rödgrönt samarbete?
När jag på V-kongressen i maj 2010 röstade för ett rödgrönt samarbete så gjorde jag det med förvissningen att partiet i bästa fall skulle gå skadeslös ur samarbetet.

Verbal bärsärkagång hos rektorn

2011-02-23T09:40:00.002+01:00

När jag i bl.a. Norran läser igenom läsarkommentarerna till artikeln om min sorti från kommunala förtroendeuppdrag, p.g.a. att alliansregeringen har ett odemokratiskt sinnelag, så kan jag inte komma bort från frågan: har de skolkat från alla samhällskunskapslektioner när de gick i grund- och gymnasieskolan?

Eftersom jag har ett dialektiskt förhållningssätt till livets spörsmål så ställer jag motfrågan: har de varit för mycket i skolan?

När jag ställer motfrågan drar jag mig till minnes när jag själv en kväll skulle förhöra min nu 25-åriga dotter, Emma, på en samhällskunskapsläxa om vårt socialförsäkringssystem.
När jag ser texten i boken slås jag av det fruktansvärt borgerliga dravlet.
Bl.a. får läsaren, på ett mycket försåtligt sätt, veta att socialförsäkringsavgiften, som i boken kallas arbetsgivaravgift, egentligen är en skatt (Natur och kultur ISBN 91-27-75839-7).

Den kvällen spolar jag allt övrigt jag tänkt göra. Först ställer jag frågorna som står i boken. Efter att Emma svarat berättar jag min syn på spörsmålet och att jag tycker hon ska svara på det sättet istället.

När hon sedan berättade hur det gick när läxan skulle redovisas misstänker jag att hon inte sa hela sanningen. Ty jag tror att hon förstod att det kanske inte skulle vara så bra för hennes slutbetyg om en rasande pappa kom till skolan och begick verbal bärsärkagång hos rektorn eller i lärarrummet.

NÄR JAG FUNDERAR vidare på ursprungsfrågorna d.v.s. om artikelkommentatorerna har skolkat för mycket eller för lite som en annan fråga slår mig frågorna: att kunskaperna om att arbetslöshetsförsäkringen i grunden är en försäkring mot lönedumpning är ringa, beror det på att arbetarrörelsen förstatligade villkorsbesluten? Det kanske inte var så klokt att bara behålla betalningen av försäkringspremierna, via avdrag för löneutrymmet, och låta klåfingriga politiker bestämma villkoren?

GustavR som kommenterat denna blogg om alliansregeringens odemokratiska sinnelag och den rödgröna dörrmattan har berört huvudmannaskapet för a-kassan.

Då de rödgröna agerat som en slätstruken dörrmatta visavi alliansregeringens odemokratiska sinnelag när de beslutat om a-kassereglerna, då känns det uppmuntrande att få stöd – för kampen om ens demokratiska rättigheter – från en f.d. chefredaktör på frisinnade Norran.

Ingen rolig V-bekräftelse

2011-02-21T08:00:00.036+01:00

I onsdags fick jag bekräftelse. Jag har haft rätt i dessa bloggar (1, 2, 3, 4, 5, 6). Men det var ingen rolig bekräftelse.

På grund av att Vänsterpartiets riksdagsgrupp och partistyrelse aldrig begripit med vilken sinnrik djävlighet som alliansregeringen utformat sina utanförskapande deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen så har V, i snart tre år, försuttit chansen att angripa Reinfeldtregeringarna för deras bristande demokratiska sinnelag.

Jag misstänkte att Vänsterpartiet inte förstått frågan redan när jag i slutet av maj 2010 gjorde den fasansfulla upptäckten att V hade gått med på att en rödgrön regering skulle behålla högerregeringens odemokratiska deltidsarbetslöshetsregler.

Även om jag i tidigare bloggar antytt annat så tror jag inte alls att Vänsterpartiets partistyrelse åtrådde regeringstaburetter så till den milda grad att de var beredda att sälja ut arbetslösas demokratiska rättigheter för taburetterna.

Trots att jag i e-brev till Lars Ohly och partisekreteraren Anki Ahlsten beskrivit situationen har det fram till förra veckan bara kommit tillbaka e-postsvar som halsstarrigt påstått att Vänsterpartiet visst gjort något. Som bevis har de hänvisat till en riksdagsmotion från i höstas, en motion som inte alls tar upp min demokratiaspekt. Till Lars Ohlys försvar ska sägas att han inte själv besvarat mitt e-brev.

Om partiet hade fattat frågan hade jag kanske sluppit skicka detta brev till kommunen i morse.

Men så går det när det när det börjar vara fler mediestrategifundamentalister än politiskt sakkunniga i riksdags- och partikanslier. Den intellektuella sakpolitiska kompetensen offras till förmån för mediedramaturgikompetensen.

Barnbarnens mysstuga 1

2011-02-20T12:12:00.002+01:00

Innan sommar ska dessa pinnar ha blivit barnbarnens mysstuga på Gammelvägen 16 i Myckle. Tanken är att Isida och Anatoli, som bor i Grekland, varje söndag ska kunna följa vad som händer med stugan.

Måndag 14 februari kl. 11.51

Lördag 19 februari kl. 08.46

Söndag 20 februari kl. 08.40

Inte svälja förtretens konsekvens

2011-02-18T09:10:00.001+01:00

Varje gång jag läser min favoritpoet Claes Anderssons dikter förbannar jag att jag inte stod ut ett tag till. Förmodligen kommer jag därför inte få möjligheten att genomföra det Claes Anderssonarrangemang som jag drömt om sedan 1990-talets mitt.

När jag den senaste månaden läst Claes senaste diktsamling, Mörkrets klarhet, har jag många gånger tänkt: jäklar, skulle jag ha stått ut med provokationerna och inte lämnat mina fackliga avdelningsuppdrag 31 december 2009, ett uppbrott som jag skrev om i fem bloggar (1, 2, 3, 4, 5)?
Efter många av dikterna i Mörkrets klarhet har jag funderat: hade jag fått möjligheten att arrangera programmet Den poetiske pianisten i Skellefteås Anderstorpsaula om jag svalt förtreten?

Min poäng med att IF Metall Norra Västerbotten skulle vara huvudarrangör för Den poetiske pianisten var tre. För det första skulle vårt publikarbete på arbetsplatserna leda till att arbetarklassens andel av den publiken skulle öka avsevärt. För det andra skulle fler IF Metallkamrater få möjlighet att upptäcka att Claes har mycket att säga oss och för det tredje skulle avdelningen få stå för en eventuell, men icke trolig, ekonomisk förlust.

Frågorna kommer jag inte att få svar på. Därför får en sjå sig till nästa diktsamling från Claes Andersson. I väntan på den får jag läsa favoriterna i Det som blev ord i mig.

LO-hyckleri till 2012

2011-02-15T11:13:00.003+01:00

Varje gång Vanja Lundby-Wedin rycker ut och försöker anlägga ett arbetsklassperspektiv på direktörsprivilegierna i vårt tjyvsamhälle så får hon ducka för att inte någon bumerang ska fastna i halsen på henne.

Jag begriper överhuvudtaget inte varför Vanja ställer upp i frågor om överklassens privilegier? Jag kan bara komma fram till att det är ett utslag av något slags behov av självplågeri.

Om inte Vanja själv begriper det så borde hennes rådgivare hjälpa henna att begripa att hon som suttit och beviljat direktörsprivilegier, i arbetarrörelsebolag och AMF:s styrelse, inte har någon trovärdighet i direktörsprivilegiefrågan.

Likt Stig Malm, som av samma skäl avgick som LO:s ordförande 1993, borde Vanja ha insett att hon gjort mest nytta om hon lämnat LO-ordförandeposten redan våren 2009.

Tyvärr lär vi LO-medlemmar få stå ut med Vanjas hyckleri fram till den ordinarie LO-kongressen 2012 då hon avgår av åldersskäl.

Därför undrar jag: finns det ingen i LO-ledningen som kan vädja till Vanja att fram till kongressen vara tyst i direktörsprivilegiefrågor?

svt

Djävligt smärtsamt

2011-02-11T16:48:00.001+01:00

Idag kom brevet, brevet som förtäljer att jag som tillhörande Det Reinfeldtska Utanförskapet (DRU) endast har 20 deltidsarbetslöshetsdagar kvar innan vår svenska liberala demokrati berövar mig den demokratiska rättigheten att kunna vara deltidsförtroendevald på samma villkor som medborgare som tillhör Det Reinfeldtska Innanförskapet (DRI) kan.

Det gick lite fortare än jag hade tänkt att Reinfeldtregeringen skulle tvinga mig att avsäga mig de förtroendeuppdrag som väljarna gav mig i samband med valet 2010.

Jag har ju inte haft någon större tilltro till högerregeringens demokratipraktik. Men vetskapen om att jag hade suttit i samma situation om de rödgröna vunnit riksdagsvalet 2010, det är smärtsamt. Och att idag veta att Vänsterpartiet hade gått med på att behålla högerregeringens deltidsregler, det är djävligt smärtsamt.

Jag ska trots Vänsterpartiets likgiltighet – när det gäller deltidsarbetslöshetsreglernas konsekvenser för deltidsförtroendevaldas demokratiska rättigheter – ändå fortsätta betala medlemsavgiften. Jag fortsätter betala årsavgiften trots att såväl partisekreteraren som en av Lars Ohlys e-postgrindvakter har varit vårdslösa med sanningen när de, i e-brev till mig, påstått att Vänsterpartiet brytt sig.

Finns det fler än de 32 riksdagsprotokoll fr.o.m. 2006 som jag nagelfarit, protokoll som kan motsäga Vänsterpartiets riksdagsgrupps ickehandlande i sakfrågan, då ska jag be om ursäkt.

För Vänsterpartiets partistyrelse och riksdagsgrupp vore det minst skämmigt ifall den/de som borde reagerat erkände att de inte begripit deltidsarbetslöshetsreglernas konsekvenser för deltidsförtroendevalda. Det är inget förödmjukande. Jag har träffat flera långtidsutbildade som inte heller förstått med vilken sinnrik djävlighet som högerregeringen utformat sina utanförskapande deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen.

Vår feministiska praktik

2011-02-06T16:16:00.000+01:00

Förra helgen hade jag planerat att skriva en motion till Vänsterpartiet i Västerbottens årskonferens. Tyvärr blev jag då förkyld och orkade inte.

När jag i fredags skrev motionen färdigt blev jag glad att jag inte hade orkade helgen före. Som jag ser det så blev motionen, ”Vår feministiska praktik”, bättre efter att jag fått läsa America Vera-Zavalas artikel i Flamman.

För mig var det en besvikelse att läsa artikeln. Det beror på att jag haft henne högt på listan över läsvärda. Inte hade jag trott att America skulle ansluta sig till Ohlymobben över ett år före kongressen. Frågan är om inte påhoppet på Ida Gabrielsson tog plumphetspriset.

När jag läser Ohlymobbens retorik kan jag få för mig att Lasse Ohly var såväl föredragande som de 225 ombuden, i en och samma person, vid kongressen 2010. Nu var jag där och jag röstade själv för det rödgröna samarbetet även om jag redan då var förvissad om att Vänsterpartiet inte skulle växa i väljaropinionen i det samarbetet.

Poeten förklarar V-likgiltighet

2011-02-04T08:17:00.002+01:00

När jag igår kväll satt och läste poeten Claes Anderssons senaste diktsamling, Mörkrets klarhet, fick jag förklaringen till varför Vänsterpartiets partistyrelser och riksdagsledamöter 2006-2010 varit så likgiltig i en demokratifråga.

När jag läste dikten tänkte jag på det faktum att vänsterpartister i riksdagen inte gjort något för att den som blir arbetslös ska få behålla samma demokratiska rättigheter som de hade när de hade ett lönearbete.
Dikten fick mig också att tänka Vänsterpartiets partistyrelse som hade gått med på att en rödgrön regering, efter valet 2010, skulle ha behållit de deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen som gör att arbetslösa formellt sett inte har samma demokratiska rättigheter som de som har ett lönearbete eller är heltidsarvoderade förtroendevalda.

Som statsminister anser jag att vi inte skall prata så mycket om dem som är fattiga
Vi skall koncentrera oss på dem som har det bra och inte lider någon nöd
Inte vill de fattiga heller hela tiden bli påminda om sin fattigdom
Fattigdomen är trist, grå och oestetisk
Många fattiga har också förlorat tron på en förändring
Att rösta förändrar ingenting, tror de
Om man ändå röstar kan man lika väl rösta på dem som har det bra
Om man inte har något arbete hör man väl inte längre till arbetarklassen
Och numera är det vi rika som representerar arbetarklassen
Vi rika representerar hela folket
Varför då orda så mycket om dem som är fattiga och mår illa
Om alla röstar på oss som har det bra leder det nog till att vi alla en dag får det bättre
Vi måste tro för utan tron på en bättre framtid blir det kaos och en rödgrön sörja
Inte ens de fattiga vill ha något sådant

Claes Andersson
Mörkrets klarhet

Då jag menar att partiordföranden inte kan göras ansvarig för allas vår hjälplöshet eller otillräcklighet så ska inte ovanstående inlägg ses som ett angrepp på person utan på laget.
Eftersom jaget verkar ha blivit viktigare än laget – för alltfler vänsterpartister – vill jag meddela att de som varit V-ansvariga för likgiltigheten i riksdagen är Torbjörn Björlund, (arbetslöshetsförsäkringen 2006-2010) och Josefin Brink (arbetsmarknadsutskottet).

En dialektisk promenad

2011-01-22T12:02:00.001+01:00

Tjänar publiceringen av dessa tecken överhuvudtaget det som var syftet med mitt fackliga politiska engagemang, att förmå fler att lita till sin egen kraft och förmåga att kunna bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i?

Det är en fråga som jag brottas med varje gång jag ska publicera en text. Just nu brottas med och för ett ständigt ett dialektiskt samtal med mig själv ifall jag inte ska sluta ställa frågan, ty ingen annan i vänsterpartiet tycks ställa frågan.

I morse vaknade jag med denna tes–antitesbrottningsmatch ringande i huvudet. Efter en två timmar lång dialektisk promenad kom jag fram till att fortsätta ställa den första frågan inför varje teckenpublicering. Det tjänar inte syftet med mitt långvariga fackliga politiska engagemang ifall jag t.ex. publicerar mina bevekelsegrunder för att andra halvan av 1980-talet bestämma mig för att försöka ta mig in i Vänsterpartiets partistyrelse.

Anledningen till att jag vaknade tidigt i morse var ett långt researchsamtal i går kväll, ett Skypesamtal med Maggi Mikaelsson, f.d. landshövding i Jämtland, f.d. V-riksdagsledamot och partistyrelseledamot m.m.
Jag behövde Maggis hjälp för att kunna skriva en motion till partidistriktets årskonferens, en motion som reser spörsmålet ifall inte vår feministiska retorik allenast blir demagogi när det kommer till praktisk handling.

Under den långa morronpromenaden förbannade jag att jag inte hade en bättre kamera med mig än iPonen.

Sågad av partikamraterna …

2011-01-18T08:47:00.005+01:00

”Sågad av partikamraterna …” är rubriken på Olles ritstick i den frisinnat liberala tidningen Norran idag.

Fabricerad illvillig folkpartisuck

2011-01-17T11:50:00.001+01:00

För drygt en månad sedan kommenterade jag folkpartisten Håkan Linds bloggartikel ”Wikileaks” med frågan, ”Vilken då vänsterpartist?”

Sedan den 16 december kl. 23.23 har jag inväntat att min korta fråga skulle gå igenom den folkpartistiska censuren.

Misstänker nu att den vänsterpartist som Skellefteås oppositionsråd hört sucka, för att Wikileaks grundare var gripen misstänkt för våldtäkt, allenast är en illvillig suck som fabricerats i Håkan Linds hjärna.

Traumatiskt Norranstick idag

2011-01-14T18:42:00.004+01:00

Jag har tidigare vädjat till den frisinnat liberala tidningen Norrans ledarredaktörer att de gärna får skicka ett e-brev till mig ifall jag, på tidningens ledarsida, skulle omnämnas i positiv dager. Tyvärr verkar inte min vädjan ha landat ännu;)

Efter morronpromenaden och duschen drabbades jag därför av ett blodtryck som rusade i höjden och en fruktansvärd hjärtklappning när jag såg ledarsticket i dagens Norran.

Det som gör ledarsticket i tidningen extra traumatiskt är framförallt två saker.

Ledarredaktören, som i övrigt stöder Reinfeldtregeringens politik, tycker att vi arbetslösa ska kunna vara deltidspolitiker på samma villkor som de som har arbete. Det är möjligt att mitt eget parti, Vänsterpartiet, i retoriken också tycker det. Men efter att ha granskat riksdagsprotokollen har jag inte kunnat se att det i praktisk handling varit någon viktig V-fråga vilket jag skrev om i gårdagens blogg.
Sett i perspektivet att jag är den ende i Skellefteå kommunfullmäktige som brukar apostrofera Karl Marx och Friedrich Engels i debatterna undrar jag: har jag blivit så menlös att redaktörn hellre tycker att jag ska sitta kvar än att den som står näst i tur får ta min plats då jag på grund av regeringens a-kasseregler snart måste lämna uppdragen ifall jag inte får ett nytt jobb?

Norrans opinionsredaktör verkar ha stor tilltro till att den utredning som regeringen tillsatt ska hjälpa dem att komma fram till att deras regelverk i arbetslöshetsförsäkringen är föga värdigt ett land som beskrivs som en liberal demokrati.

Med tanke på att en minister nyss avfärdat ett utredningsförslag innan han, vad jag förstår, ens läst utredningen har jag inte samma tilltro till regeringen.
De rödgröna var ju dessutom inne på att inte göra något åt de deltidsregler som infördes 7 april 2008. Det finns med andra ord inte någon riktigt trovärdig opposition i detta spörsmål.

Ifrågasätt V:s existensberättigande först

2011-01-13T09:09:00.001+01:00

Efter tre månader i Det Reinfeldtska Utanförskapet (DRU) återstår bara hälften av de 75 möjliga deltidsarbetslöshetsdagarna. M.a.o. är det cirka tre månader kvar innan den liberala demokratins inskränkningar av arbetslösas demokratiska rättigheter tvingar mig att avsäga mig de politiska uppdrag som väljarna direkt och indirekt gav mig vid 2010 års val.

Det är alltså inte bara på det ekonomiska området som högerregeringen med sitt jobbskatteavdrag försöker skapa ett ”vi och dom”. Med regelverket i arbetslöshetsförsäkringen ser de också till att deltidspolitiker i realiteten inte har samma demokratiska rättigheter som de som har ett arbete.

Förvisso tillsatte högerregeringen den 22 december 2010 en utredning som ska se över arbetslöshetsförsäkringen visavi förtroendevalda inom politik, fackföreningar och övriga föreningar. Det blev nästan ett och ett halvt år efter att bland annat Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) tillskrivit regeringen i ärendet.

Jag har gjort en sökning i riksdagens protokoll 2006-2010 på orden ”arbetslösa förtroendevalda”. Av 32 träffarna berör två protokoll deltidsarbetslöshetsreglernas konsekvenser för förtroendevalda. 1, 2

Utifrån att högerregeringen vill skapa ett tudelat samhälle förstår jag att de inte vill att deltidspolitiker som är arbetslösa ska ha samma demokratiska rättigheter som de som har ett arbete och därmed finns i Det Reinfeldtska Innanförskapet (DRI).

Vad värre är. Efter att ha gått igenom de 32 riksdagsprotokollen 2006-2010 kan jag inte se att de två partier som påstås vara röda har varit särskilt aktiva när det gäller att slåss för att arbetslösa som har deltidsuppdrag ska ha reella möjligheter att ta på sig förtroendeuppdrag i vår borgerliga demokrati.

Ifall detta är vad som finns från Sveriges riksdag är Vänsterpartiets agerande bedrövligast. Den viktigaste frågan för ett vänsterparti som inte ens slåss för arbetslösas demokratiska rättigheter är inte vem som ska vara ledare för det partiet, utan om det Vänsterpartiet har något existensberättigande?

Ifall min undersökning stämmer vore det minst skämmiga för Vänsterpartiet att de ledamöter som suttit i partistyrelser och riksdag sedan 2006 pudlade och erkände att de aldrig fattat vilka demokratiska konsekvenser som deltidsbestämmelserna i arbetslöshetsförsäkringen skulle få, bestämmelser som infördes från den 7 april 2008.

Kanske är det också förklaringen till att Vänsterpartiet var beredd att gå med på att en rödgrön regering, efter valet 2010, skulle behållit högerregeringens deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen. Arbetarbladet, SR

Oavsett om de är ateister eller har någon religiös tro menar jag att det finns Vänsterpartister som, innan de uttalar sig om vem som redan nu ska kasta in handuken, borde reflektera lite omkring bibelns spörsmål i Matteus 7:3: huru kommer det till att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?
DD, DT 1, DT 2, AB, SR, SVT 1, SVT 2

Alla V-poster är obesatta

2011-01-11T22:19:00.003+01:00

Enligt dagens AB uppmanar Vänsterpartiet i Dalarna Lars Ohly att ställa sin plats som partiledare till förfogande.

Jag har sagt det förut och säger det igen. Min stadgetolkning är att alla förtroendeposter är obesatta efter att Vänsterpartiets kongresser har godkänt verksamhetsberättelsen och gett den avgående partistyrelsen ansvarsfrihet.

”När han istället säger att han vill fortsätta även efter nästa kongress finns risken att andra, av lojalitet, inte ens vill ställa upp som kandidater”, säger Dalmasen Thomas Ylvén till Aftonbladet.

Ifall Lars Ohly blivit nominerad och känner lust att vara partiledare även efter kongressen 2012 ska han naturligtvis kandidera till ordförandeposten.

Om en partiledarkandidat inte vågar ställa upp mot Lars Ohly ska denne inte kandidera. En sådan feg partiledare torde inte vara nåt att hålla i handen när det blåser kallt i klasskampen.

Förbannad på riktigt

2011-01-11T17:49:00.000+01:00

Igår tyckte jag att han lyckades bra med att skapa rubriker i alla medier genom att låtsas vara förbannad på Svenska akademins ständige sekreterare, Peter Englund, för att han på bloggen skrev ”Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas.”

Idag misstänker jag att Björn Ranelid är förbannad på riktigt och då måste det ju betyda att karln är fullständigt humorbefriad.

Kan bråket vara uppgjort för att åskådliggöra sjukdomstillståndet i det svenska medielandskapet?

Tvivlar på skoljämställdhet

2011-01-10T15:08:00.002+01:00

Efter 50 års arbete med att motverka de traditionella könsrollerna i skolan har mycket litet hänt konstaterar Delegationen för jämställdhet i skolan (Deja) som idag lämnat över sitt betänkande till regeringen.

Flickor mår sämre i skolan, men får bättre resultat än pojkarna. Trots att mycket lite hänt under 50 år tror Dejas ordförande, Anna Ekström, att en förändring nu är på väg.

Tillåt mig tvivla. Vi får nog se i stjärnorna efter en positiv förändring så länge vi har Lärarförbund som tror att det räcker med att ”Satsa på skolan så löser sig resten” och håller oss med en utbildningsminister vars parti i valrörelsen körde den enfaldiga devisen att ”Framtiden börjar i klassrummet”.

Det är först när vuxna inser att barns framtid börjar när de föds och vi ser till att alla barn, redan före skolstarten, omges av ett vuxennätverk som förmår uppmuntra, stimulera, vara föredömen och ha förväntningar på barnen som vi skapar förutsättningar för att realisera visionen om en skola för alla.

SR, AB,

Patetiska V-avgångskrav

2010-12-26T09:45:00.000+01:00

Med tanke på att Vänsterpartiet har kongress vartannat år så tycker jag att alla krav på den enes eller hela gängs avgång är en smula patetiska. Redan tidigt 2012 genomförs nästa kongress. Och när kongressen har godkänt verksamhetsberättelsen och gett den avgående partistyrelsen ansvarsfrihet för mandatperioden då är ju alla förtroendeposter i Vänsterpartiet obesatta. Så, vari består problemet?

Den ene menar att alla i ledande ställning ska ställa sina platser till förfogande p.g.a. debaclet med det rödgröna samarbetet och att vi överhuvudtaget gav oss in i det. Andra kräver bara ledarens avgång därför att en enda person skulle utgjort något slags sänke i partiet.

Vid majkongressen i år var det endast ett litet fåtal ombud som röstade för att avbryta det rödgröna samarbetet. Den nu sittande partistyrelsen har ju, när det gäller det rödgröna samarbetet, handlat i enlighet med kongressbeslutet. Varför ska då en partistyrelse som handlat i enlighet med kongressbeslutet ställa sina platser till förfogande före ordinarie kongress 2012? Det naturliga vore att det var majoriteten av ombuden på kongressen i maj 2010 som drog på sig tagelskjortan och rannsakade sig själv ifall nu någon ska göra det.

Jag har tagit på mig tagelskjortan. De två partikamrater i Västerbottensdelegationen som ivrigast förfäktade att vi skulle avbryta det rödgröna samarbetet har jag bett om ursäkt för att jag inte röstade med dem. Och det gjorde jag långt före valet 2010. Det var när jag några veckor efter kongressen upptäckte att partistyrelsen uppfattat kongressens ja till det rödgröna samarbetet som att det även var ok med en rödgrön högerpolitik mot de arbetslösa.

Jag uppfattade att Vänsterpartiets majkongress 2010 även röstade för att en eventuell rödgrön regering skulle byta politik.

Att kräva att ”huvuden ska rulla”, det tycker jag är primitivt. Att det tydligen inte finns några spärrar för hur långt vänsterpartister kan tänka sig att gå för några regeringstaburetter, det är ett kollektivt problem.

Saktfärdig folkparticensur

2010-12-18T08:05:00.006+01:00

”När nyheten om att Wikileaks grundare var gripen i London hördes jag en vänsterpartist sucka tungt och besviket… Man häpnar! Karln är faktiskt anmäld för våldtäkt av två kvinnor… Vart tog de högstämda orden om feminism och vikten av att bryta kvinnors underordning vägen.”

Det citerade ovan hittade jag på folkpartisten Håkan Lindhs blogg när jag kom hem från Umeå på torsdag kväll. Skickade direkt iväg en kommentar till oppositionsrådet i Skellefteå med frågan: vilken då vänsterpartist?

Trots att det nu gått över trettiotvå och en halv timma har inte den enkla frågan passerat oppositionsrådets censur.

Så saktfärdig torde de inte ens censuren i Nordkorea och Kina vara.

Högt blodtryck och hjärtklappning

2010-12-16T15:21:00.001+01:00

1999 hände det förra gången. I morse hände det igen. Och även denna gång rusade blodtrycket i höjden.

”Visst ska Hanseklint vara med”, var rubriken på ett ledarstick i dagens Norran. Bakgrunden till ledarsticket är min interpellation som behandlades i fullmäktige i tisdags, en interpellation som handlar om deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Konsekvensen av dessa är ju att arbetslösa deltidspolitiker inte har samma demokratiska rättigheter som de som har ett arbete i högerregeringens Sverige.

Jag har i debatter med partikamrater alltid hävdat att det är den dag som det står något gott om Vänsterpartiet på Norrans ledarsida som de ska reagera. Det är då det finns anledning att analysera och fundera på om det inte är något riktigt galet med partiets politik.

När jag därför som Vänsterpartist bli ”kramad” på Norrans ledarsida då börjar jag fundera på om en har gjort något allvarligt fel. Det är då blodtrycket stiger och hjärtat börjar rusa. Ty tänk om en har blivit så harmlös att man lämnat kampen för det klasslösa samhället.

Efter att ha läst mer än rubriken så sjunker blodtrycket. Även Norran tycker att arbetslösa ska kunna vara deltidspolitiker.

Kanske är det snart bara högermajoriteten i Riksdagen som tycker att deras utanförskap inte ska ha samma demokratiska rättigheter som deras innanförskap.

Ingen moderat demokrat

2010-12-14T19:07:00.004+01:00

Knäpptysta Moderatledamöter utmärkte sig när min interpellation behandlades idag, en interpellation om att vi som tillhör Det Reinfeldtska utanförskapet (DRU) borde ha samma demokratiska rättigheter som de som tillhör Det Reinfeldtska innanförskapet (DRI) .

Med anledning av demokratiinterpellation kommer Skellefteå kommun att sända en skrivelse till Sveriges kommuner och landsting (SKL) med uppmaningen att de ska agera för att arbetslösa fritidspolitiker får samma möjligheter att engagera sig i kommunpolitiken som de som har jobb.

Förutom Moderaterna så deklarerade företrädare för övriga sex partier i Skellefteå kommunfullmäktige att konsekvenserna av Reinfeldtregeringens deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen kunde få märkliga konsekvenser för deltidspolitiker. Inom sina respektive partier skulle de verka för att regeringen ändrar deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen.

Det är positivt att Skellefteå kommun gör försök att väcka SKL i frågan. Med tanke på att Reinfeldtregeringen inte gjort något med anledning av att den egna tillsynsmyndighetens skrivelse i oktober 2009 behövs det fler som påminner regeringen om deras a-kassereglers konsekvenser för demokratin. Skrivelsen från Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen (IAF) tar upp a-kassereglernas absurda konsekvenser för förtroendevalda inom politik, fack och föreningsliv.

För min del tror jag att Moderaterna inte vill att de som tillhör deras utanförskap ska vara representerat i politiken. Det är därför vare sig statsministern eller moderata arbetsmarknadsministrar gjort något åt deras absurda deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen. Det är också förklaringen till att ingen moderat demokrat kunde skönjas i talarstolen vid dagens demokratidebatt i Skellefteå kommunfullmäktige.

Tokig klassanalys eller TT-anka

2010-11-25T17:19:00.001+01:00

”Den nye partiledaren måste också, enligt Weiderud, förstå Sveriges nya underklass som till stor del består av etniska minoriteter och att den traditionella arbetarklassen numera är medelklass”, skriver bl.a. SvD, Aftonbladet och Norran idag.

Förhoppningsvis har TT-journalisten grovt missuppfattat Sveriges kristna Socialdemokraters ordförande Peter Weiderud i intervjun om kravspecifikation för den nye SAP-ledaren.

Skulle TT-journalisten ha tolkat Weiderud rätt, då undrar jag hur många i arbetarrörelsen som har så tokig klassanalys?

Missade demokratilektioner

2010-11-15T22:21:00.000+01:00

Har ikväll kollat kommentarerna på Norrans webb med anledningen av artikeln om min interpellation ang. ifall arbetslösa har samma demokratiska rättigheter som de som har arbete.

Flera av kommentatorerna verkar inte har något emot att arbetslösas demokratiska rättigheter begränsas.

Förhoppningsvis handlar det om några stollar som missade demokratilektionerna i skolan.

Vänsterpartiet i Reinfeldts knä

2010-11-12T17:17:00.000+01:00

När jag i våras fick sparken från mitt arbete räknade jag ut att jag skulle kunna vara arbetslös upp till 30 veckor innan deltidsreglerna i arbetslöshetsförsäkringen satte stopp för möjligheterna att fortsätta med de kommunala förtroendeuppdragen.

Då jag denna vecka gick igenom kalendern ordenligt fann jag att, ifall jag inte får något jobb senast mars, måste jag ta ställning till om jag ska kasta in handuken eller ta fajten för att vi som är deltidspolitiker och arbetslösa ska ha samma demokratiska rättigheter som de som är inne i Reinfeldtregeringens innanförskap.

För att förbereda den eventuella fajten har jag skrivit den här interpellationen i syfte att få svar på om Skellefteå kommuns ersättningsreglemente uppfyller intentionerna i kommunallagen när det gäller ersättning vid kommunala uppdrag.

Tyvärr sitter ju även Vänsterpartiet i Reinfeldts knä i den här frågan. Det blev en riktig chock när jag i våras upptäckte att även en rödgrön regering ville behålla högerregeringens korkade deltidsregler i arbetslöshetsförsäkringen. Och det sänker ju stridshumöret en del.

PS.
Några har via e-brev hört av sig för att förstå hur regelverket fungerar. Jag har då tagit min vecka 42 och 43 som exempel.
Vecka 42 hade jag fullmäktige en dag. Antalet deltidsstämplingsdagar blev då fyra.
Vecka 43 hade jag kulturnämndens arbetsutskott en halv dag. Antalet deltidsstämplingsdagar blir då fyra och en halv dag.
På två veckor har jag alltså förbrukat 8,5 av de 75 möjliga deltidsdagarna.

Viktiga spörsmål i Debatt

2010-11-09T21:54:00.000+01:00

Efter att ha sett kvällens Debatt om curlingföräldrar inser jag att komedin som genre är körd. Monty Python har ingen framtid.

Svt förmår verkligen att fokusera på livets stora och viktiga spörsmål och de lyckas också göra programmen om de viktiga frågorna till komik. Aldrig någonsin har jag skrattat så gott åt överklassungarnas tokerier.

Tyvärr har de ännu inte lagt ut kvällens Debatt på nätet ännu. Men det finns annat spektakel i ämnet på svtplay.

AB

Goda nyheter, förlåt V

2010-11-01T09:32:00.000+01:00

Har de senaste dagarna varit lite orolig att Vänsterpartiet skulle acceptera en sjupartiuppgörelse om Afghanistankrigspolitiken utan besked om när de svenska trupperna ska tas hem.

Morgonens nyheter är därför ett befriande besked. Att de två andra partierna i det rödgröna samarbetet vill göra upp om högern om Afghanistankrigspolitiken har jag tagit för självklart. Ber om ursäkt för att jag också hade börjat tvivla på mitt eget parti i frågan.
AB, SvD, DN, Skellefteås Pravda

Principernas pris

2010-10-24T23:31:00.000+02:00

Priset för mina principer är att jag nu inte packar för att i morgon resa till den tionde konferensen Boken på arbetsplatsen på Runöskolan.

När jag i december förra året vägde för och nackdelar med att ta steget att lämna samtliga fackliga uppdrag på avdelningsnivå eller svälja principerna och stanna då låg Boken på arbetsplatsen i vågskålen Svälja principerna och stanna.

På Boken på arbetsplatsenkonferenserna kunde man se ett embryo till att fackföreningsrörelsen skulle kunna bli ett redskap för människors frigörelse, d.v.s. jobba för att medlemmarna ska lita till sin egen kraft och förmåga att kunna bygga ett kvalitativt mycket bättre samhälle än det tjyvsamhälle vi lever i.

Att jag aldrig skulle få möjlighet att arrangera programmet ”Den poetiske pianisten” i Anderstorpsalen, det låg också i Svälja principerna och stanna-vågskålen.

Den andra vågskålen vägde över och jag lämnade alla avdelningsuppdrag 31 december 2009 vilket jag skrev några bloggar om i januari detta år.

Inget svar trots många Ohlytecken

2010-10-21T19:59:00.001+02:00

Trots 17 182 tecken med blanksteg får jag i Lasse Ohlys artikel i dagens Flamman inget svar på varför även Vänsterpartiet vill begränsa mina och andra arbetslösa fritidspolitikers demokratiska rättigheter.

Då sätter jag väl mitt hopp till ni andra i partistyrelsen. Alice Åström, Anki Ahlsten, Anna Hövenmark, Claes Wallenius, Emil Broberg, Hans Linde, Henrik Holmqvist Dinamarca, Ida Legnemark, Josefin Brink, Kalle Larsson, Leif Lindström, Marianne Ericsson, Martina Nilsson, Mats Einarsson, Mats Pilhem, MonaLisa Norrman, Mussie Ephrem, Rossana Dinamarca, Tamara Spiric, Ulla Andersson, Wilmer Andersen och Wiwi-Anne Johansson: hur kan några regeringstaburetter vara så åtråvärda att ni kan tänka er att sälja ut arbetslösa deltidspolitikers demokratiska rättigheter?

Om ni inte fattar galoppen så är det ju konsekvensen av att ni kunde tänka er att en rödgrön regering skulle behålla de deltidsregler som Reinfeldtregeringen införde förra mandatperioden.

Får jag inte något svar nu heller så får jag väl sjå mig till nästa kongress när partistyrelsen måste svara på medlemmarnas motioner.

Här och här har jag tidigare skrivit i ämnet.

Inskriven i Reinfeldtska utanförskapet

2010-10-04T16:50:00.001+02:00

Efter 40 år i arbetslivet har jag idag varit på Arbetsförmedlingen och skrivit in mig i det Reinfeldtska utanförskapet. Enär jag misstänker att jag var på Arbetsförmedlingen efter militärtjänsten, våren 1972, var detta mitt andra besök i arbetssökandesyfte.

När jag i våras fick sparken, efter nära 40 år på samma arbetsplats, räknade jag ut hur länge jag med Reinfeldtregeringens deltidsregler kunde ha kvar mina politiska förtroendeuppdrag.
Förutom att högerregeringens deltidsregler främst drabbar tvångsdeltidsarbetande kvinnor drabbar de bl.a. arbetslösa fritidspolitiker.

En arbetslös fritidspolitiker har inte samma demokratiska rättigheter som människor som har mält sig in i det Reinfeldtska innanförskapet.

Efter att jag förstått högerregeringens idiotiska deltidsregler kom jag fram till att det skulle ta cirka 30 veckor innan jag skulle bli tvungen att avsäga mig de politiska uppdrag jag hade i våras.
Det var då det.

När jag i onsdags satt och åt lunch i Jinja i Uganda ringde en partikamrat och meddelade att jag, från min sista plats på V:s landstingsfullmäktigelista i Norra Västerbotten, hade blivit inkryssad som ledamot i Västerbottens läns landstings fullmäktige.

Min första reaktion var att direkt säga ifrån mig det uppdraget eftersom de 30 veckornas frist då skulle bli mycket kortare. Jag ska i alla fall delta på V:s landstingsgruppmöte på onsdag innan jag bestämmer hur jag ska göra.

Skulle det bli så att Reinfeldtregeringens deltidsregler tvingar mig att lämna politiska uppdrag jag valts till – direkt och indirekt – då kommer en del att få några slängar av sleven.

Tyvärr blir det inte högerregeringen som får de flesta slängarna.

Det som smärtar mig mest är att Vänsterpartiet, mitt parti i mer än 30 år, gick med på att en rödgrön regering skulle behålla högerregeringens deltidsregler vid ett maktskifte i riksdagen.

M.a.o. var mitt parti, likt de övriga etablerade riksdagspartierna, beredd att sälja ut mina och andra arbetslösas demokratiska rättigheter bara för att Lasse Ohly och någon fler partikamrat skulle få äntra regeringstaburetterna. Jag får kväljningar!

Min förra blogg i ämnet

Ärad i Pravda

2010-09-22T15:40:00.000+02:00

I Norran, Skellefteås egen Pravda, äras jag idag med en ledarartikel med anledning av min förestående resa till Jinja i Uganda, en resa som inleds på lördag.

Opinionsredaktör'n orerar i artikeln även om att Vänsterpartiet varit blind för många övergrepp som begås i tredje världen m.m.

I syfte att förhindra att mitt morgonkaffe skulle hamna i vrångstrupen sände opinionsredaktör'n artikeln för kännedom redan i går kväll. Generöst erbjöd han mig också att replikera med 600-700 tecken.

Det märks att han är rätt ny på redaktörsposten. Hade han känt mig då hade han vetat att det är ifall han på Norrans ledarsida hade skrivit en positiv artikel om mig och/eller ”mitt” parti som han har anledning att tillsända mig artikeln i syfte att förhindra att jag sätter kaffet i vrångstrupen.

Jag är nämligen förvissad om att den dag det på Norrans ledarsida börjar skrivas positivt om mig eller ”mitt” parti, den dagen har såväl jag som partiet slutat nära visionen om att det är möjligt att bygga ett klasslöst samhälle.

En morgon våren 1999 satt jag och läste Norran när jag plötsligt ser rubriken "Prisvärd Hanseklint" i ett ledarstick. Kallsvetten vällde fram. Bevars insåg jag snabbt att det var en engångsföreteelse. Artikeln handlade om att skribenten tyckte jag var värd Svenska barnboksakademins eldsjälspris som jag fick det året.

Visst ska jag svara på ledaren. Men bara om jag får utrymme på debattsidan efter att jag kommit hem från Jinja.

Jag har helt enkelt inte tid före. Valrörelsen ska städas bort. Efter 40 års anställning som svetsare/plåtslagare har jag idag varit och gjort avslut från det jobb jag är kickad från fr.o.m. midnatt.

När jag kommer hem från Jinja ska jag gå på arbetsförmedlingen och skriva in mig i det Reinfeldtska utanförskapet.

Om det bara hängde på musiken

2010-09-18T11:13:00.000+02:00

När min Spotifylista bedömdes av Norrans musikrecensenter hade lokalpolitiker från andra partier i Skellefteå ingen chans.

Borgarna ska berövas chansen till ytterligare fyra år i regeringskansliet. Valrörelsens sista dag kör vi därför hårt för att övertyga om att Vänsterpartiets politik håller ännu högre kvalité.

Priset för Björklunds enfald

2010-09-16T20:19:00.000+02:00

Bristerna är stora i många skolor och i stort sett desamma som för tio år sedan, menar Skolinspektionen.

Med en skolminister som lever med villfarelsen att framtiden börjar i klassrummet, vilket Folkpartiet påstår på valrörelsens enfaldigaste valaffisch, är det väl inte konstigt att skolan misslyckas med att leverera skolmålen till kommande generationer.

Min tes är att det generellt sett är så att den bebis som väljer ett vuxennätverk som vet att barns framtid börjar senast när de föds, de bebisarna har de största förutsättningarna att få lämna gymnasieskolan med uppfyllda skolmål.

Det är sjukt att vi 2010 har en skolminister som bl.a. bygger sin skolpolitik på den enfaldiga ståndpunkten att framtiden börjar i klassrummet. Priset för Jan Björklunds enfald får många barn i dagens skola betala.

SvD, AB, Norran

(V)ind i ryggen

2010-09-06T08:40:00.001+02:00

Redan före utfrågningen av Lasse Ohly i svt hade Vänsterpartiet vind i ryggen. Åtminstone i Skellefteå i lördags. Förutom i Skellefteå hade riksdagskandidaten Jonas Sjöstedt, tillsammans med Kreti & Pleti, valmöte i Skelleftehamn och i Boliden.

Betongpolitik som vidgar klyftor

2010-09-03T07:17:00.000+02:00

Tillsammans med Jeanette Velander skriver jag i dagens Norran om de klyftor som blir konsekvensen av de socialdemokratiska och borgerliga kulturnedskärningarna i Skellefteå.

Mer om detta kan du också höra om du kommer till Stadsbiblioteket i dag kl. 13.00. Då utfrågas Vänsterpartiet om kulturpolitiken i Skellefteå.

Öppnar V-boa i morgon

2010-08-20T22:15:00.001+02:00

Efter Lars Ohlys besök i staaan (Norran 1, Norran 2, Norran 3) har jag framförallt varit sysselsatt med V-boa som trots att den inte är riktigt färdigmålad ska öppna i morgon, lördag, kl. 10.00.

I år har V i Skellefteå köpt ett förråd (boa) på Coop Forum. Den här gången ska vi demontera boa efter valet och spara den till nästa val, EU-valet 2014.

Fly förbannad Norranläsare

2010-08-14T09:52:00.003+02:00

Hade efter läsningen av Norran i ryggläge tänkt skriva en blogg och sedan, förutom två vigslar, ta det lugnt idag. Det sprack. Bara någon minut av tidningsläsning leder till att jag fly förbannad flyger upp ur sängen. Det språkbruk jag då använde är inte tryckbart.

Någon ansvarig för annonstryckningarna i tidningen verkar leva i villfarelsen att 17 kommer före 14.
Jag skickade igår morse ett e-brev till Norrans annonsavdelning med bifogade filerna ”annons14aug.pdf” och ”annons17aug.pdf”.

Lika förbannat har de lyckats sätta in den senare först med konsekvens att det i dagens Norran står att Lars Ohly ska prata på torget kl. 17.00 idag.

Jag hade i min enfald trott att de som har ansvar för annonspubliceringarna på en relativt stor tidning har koll på datum.

Hade de på Norran haft koll på datum hade nedanstående annons varit inne idag.

Maud i nattmössan

2010-08-05T08:52:00.000+02:00

Efter lite ledighet och efter mjukstart med planering av Vänsterpartiet Roadshows Skelleftebesök 12 augusti och Lars Ohlys besök 17 augusti är det dags att väcka denna blogg.

En som borde ha väckts innan hon inledde valrörelsen i hemkommunen Robertsfors är näringsministern Maud Olofsson (C).

Maud verkar ha pladdrat i nattmössan eller haft en hel del otur när hon föreslog att delar av Vattenfall skulle säljas ut och att en del av inkomsterna från privatiseringen av vår egendom skulle användas till en fond för utveckling av Norrlands inland.

”Inte en mutter bör säljas”, skriver en klokare centerpartist i måndagens Norran och Norrans ledarsida tycker att Mauds förslag fått ett alltför ogint mottagande.

Näringsministern verkar inte ha en aning om är att en sådan fond redan finns, Vattenfalls inlandskraft AB.
Sven-Erik Åkerlind, som är vd för den fonden, säger i dagens pappersNorran att ”Maud Olofsson kanske inte vet om att vi finns”.

Lennart Gustavsson (V) menar i en Norraninsändare idag att vi inte behöver sälja ut Vattenfall för att få slantar till Vattenfalls inlandskraft AB.

Med tanke på miljöministerns utspel i går kväll verkar Centerpartiet vara på reträtt. Då skulle kolkraftverken i Tyskland säljas. Märkligt att det inte redan är gjort.

Skrota betygen – satsa på vuxennätverket

2010-07-14T10:44:00.001+02:00

Idag har jag en artikel i Norran om att vi borde skrota betygstramset och satsa på barns vuxennätverk istället.

”Gång på gång konstateras att skolan inte förmår kompensera skillnader i barns uppväxtvillkor, senast i den internationella studien om ungas medborgarkunskaper”, skriver jag bland annat i artikeln.

Ytterligare en rapport som stöder mina åsikter är Rika barn lära bäst, en rapport som presenterades förra veckan av Lärarnas Riksförbund.

Major'n avslöjar sin människosyn

2010-07-07T09:01:00.000+02:00

”Inte alls tokigt, Björklund” är rubriken på frisinnade länstidningen Norrans ledarsida idag. Det enda smolk i glädjebägaren som den liberale ledarskribenten, Tobias Ljungvall, hittade i major Björklunds tal var när folkpartiledaren ironiskt använde sig av formuleringen ”bidrag för att inte arbeta”.

Folkpartiledarens val av formulering åskådliggjorde tydligt vilken syn major Björklund har på t.ex. mig.
Efter 40 år i arbetslivet tillhör jag snart högerregeringens utanförskap p.g.a. några inkompetenta kapitalister.

Förmodligen kommer jag att nyttja den arbetslöshetsförsäkring jag betalat avgift till under mina 40 år i arbetslivet. Enligt Jan Björklund får jag då ”bidrag för att inte arbeta”!!!!!!

Fruktar det värsta

2010-07-02T07:37:00.001+02:00

Den frisinnade Västerbottenstidningen Norran hade under många år en ledarredaktör, Ola Theander, som konsekvent ställde sig på de ockuperades sida i Israel-Palestina konflikten.

Gårdagens ledare, Hamas och norrländskt trä, skriven av Norrans nya opinionsredaktör, Tobias Ljungvall, gör att jag misstänker att tidningen nu är på väg att ställa sig på de israeliska ockupanternas sida.

Under vinjetten Dialog på Norrans ledarsida skriver jag i dagens papperstidning:

Efter att ha läst gårdagens ledare räds jag att Norran har bytt fot och att den israeliska propagandamaskinen fått ytterligare en pressmegafon. Men det är kanske för tidigt att stämpla tidningen för att ha ställt sig på ockupanternas sida i Israel-Palestinakonflikten.

Det är naturligt att Ship to Gaza avvisade israeliska erbjudanden om att leverera varorna. Dels var syftet att bryta den israeliska blockaden och dels fanns t.ex. cement, för Gazas återuppbyggnad, med på fartygen. Som bekant har de israeliska fångvaktarna bestämt att byggnadsmaterial inte får införas i fängelset Gaza.

Norrans åsiktsredaktör svarar:

Det är tråkigt att Gazaborna tvingas leva bland ruiner, men samtidigt finns en god anledning att stoppa viss slags byggmaterial: Hamas gör bunkrar av det. Ett brytande av blockaden, som ger Iran fria händer att leverera vapen till Hamas, kommer att sluta illa.

Jag fruktar det värsta. Men det är fortfarande för tidigt att dra slutsatsen att den israeliska lobbyn har fått ytterligare en lydig pressröst i konungariket Sverige. Först när Tobias i en ledare även behandlar frågan om Västbanken visavi de israeliska ockupanterna går det att bestämma om mina farhågor besannas.

Klasskampen inställd

2010-06-29T22:56:00.000+02:00

Skön läsning och stressande besked

2010-06-10T17:05:00.000+02:00

Det var skön läsning att ta del av SCB:s väljarundersökning idag. Men vi får inte ta ut någon seger i förskott.

Det säkraste sättet att slippa såväl en högerregering som det främlingsfientliga SD till hösten är att på arbetsplatserna, i bostadsområdet, i pausen på fotbollsmatchen, på gator och torg m.m. plädera för vikten av att rösta i valet till hösten och helst rösta för att vi inte bara byter regering utan att vi också byter till vänsterpolitik.
SvD 1, SvD2, DN, AB, Norran

Igår kom det ett stressande besked. Martin Lindblom slutar på LO-tidningen. Det var ett besked som jag minst av allt ville ha nu. Jag ville att han fortfarande skulle jobba kvar på tidningen till dess jag publicerat och på denna blogg kommenterat det enda refuseringsbrev jag sparat sedan våren 2000.

När jag under varit ute i landet och pratat om språk, klass och kön har jag kommenterat LO-rapporten "Frihet tillsammans" med dess enfaldiga syn på när livslångt lärande grundläggs och lite andra tillkortakommanden i rapporten. Därefter har jag läst Martin Lindbloms refuseringsbrev.

Hade inte tänkt, men kanske jag inte kan hålla mig från att skriva om refuseringsbrevet före valet.

Palestinamanifestation i Skellefteå

2010-06-04T14:59:00.001+02:00

Lördag den 5 juni kl. 11.45 arrangerar LO Skellefteås internationella kommitté och Women in Black en manifestation för att protestera mot Israels våldsamma angrepp på Ship to Gaza.
Kravet är också blockaden av Gaza ska hävas.

Arrangemanget genomförs på Möjligheternas torg.